Frågor från läsekretsen

● Varför återger Nya Världens översättning Psalm 90:2 så annorlunda i jämförelse med andra översättningar? — B. B., USA.

Enligt Reviderade standardöversättningen lyder Psalm 90:2 så här: ”Innan bergen hade frambragts eller du alls hade danat jorden och världen, från evighet till evighet är du Gud.” Nya Världens översättning av denna vers lyder så: ”Innan själva bergen voro födda eller du såsom med smärtfyllt födsloarbete begynte frambringa jorden och det alstringsrika landet, ja, från obestämd tid till obestämd tid är du Gud.”

Det hebreiska ordet för det första av dessa verb är den passiva formen av jalad, och enligt författare av hebreiska ordböcker betyder det att avla eller föda och syftar på den vanliga födelseprocessen. Ordet jalad används om såväl faderns som moderns roll, vilket framgår av Job 14:1 (”Människan, av kvinna född”) och Psalm 2:7 (NW: ”I dag har jag blivit din fader”).

Det hebreiska ordet för det andra verbet i Psalm 90:2 är ett helt annat verb, som används i förbindelse med födelseprocessen för att rikta uppmärksamheten på den smärta och födslovånda som är förknippad med den. Det är det hebreiska ordet chil, som enligt kännare av hebreiskan har grundbetydelsen ”att ha födslosmärtor”. Detta verb har i den hebreiska texten ett slags reflexiv kraft, som antyder att den som utför handlingen erfar de åtföljande förnimmelserna. Han känner det med andra ord såsom befunne han sig i smärtfyllt födsloarbete, såsom utstode han en barnsbörds smärtor. Fördenskull sägs ordet också betyda ”att frambringa eller föda (under smärta)”. — Young: Analytical Concordance to the Bible.

Samma ord förekommer i 5 Moseboken 32:18, som lyder: ”Klippan, som blev din fader, började du förgäta, och du började glömma Gud, honom som frambragte dig med födslosmärtor”, vilket utan tvivel syftar på de underverk som Jehova utförde i Egypten i samband med Israels nations befrielse. Vi finner också detta hebreiska ord i Jesaja 51:2 (NW), där vi läser: ”Se på Abraham, eder fader, och på Sara, som efter hand frambragte eder med födslosmärtor.” Likaså i Ordspråksboken 25:23 (NW): ”Nordanvinden frambringar liksom med smärtfyllt födsloarbete ett ösregn.”

Av de här citaten kan vi se hur dessa ord används, särskilt i poesi, och vi kommer till klarhet om att de har en rik innebörd, i sanning är uttrycksfulla. Nutida översättningar försvagar kraften hos dessa ord genom sitt ”fria” återgivande av dem.

Beträffande bruket av dessa ord i Psalm 90:2 kan man säga att om man bedömer saken från mänsklig synpunkt, så krävde sannerligen frambringandet av vår jord och det alstringsrika landet med alla dess invecklade anordningar och kemiska sammansättningar en hel del ansträngning, mödosam, för att inte säga plågsam, ansträngning, till och med mätt med våra dagars vetenskapsmäns resurser. Psalmisten lägger här fram saken från rent mänsklig ståndpunkt, och därmed visar han att han har såväl skapande fantasi som stor respekt för det omfattande arbete som det innebar för Jehova att skapa dessa ting. Hur lång tid som därvid förbrukades vet vi naturligtvis inte.

● I Apostlagärningarna 11:8 finner vi Petrus’ ord: ”Bort det, Herre! Aldrig har något oheligt eller orent kommit i min mun.” Skall vi av detta förstå att Petrus vid den tiden alltjämt höll Mose lag på denna punkt? — R. M., USA.

Att Mose lag, som fastställde att vissa djur skulle betraktas som rena och andra såsom orena, blev utan laga kraft genom Jesu Kristi död anges klart och tydligt i Skriften: ”Han [Jehova] förlät oss i sin godhet alla våra försyndelser och utplånade det handskrivna dokumentet emot oss, vilket bestod av stadgar och lade hinder i vägen för oss; och Han har undanskaffat det genom att fastnagla det vid tortyrpålen.” — Kol. 2:13, 14, NW.

Eftersom det innebar ofantliga förändringar i Kristi efterföljares liv att lagen undanskaffades, är det inte att undra på att det tog en viss tid för dem att inse detta förhållande, och fastän det hade gått mer än tre år sedan Kristus dog, hade Petrus tydligen inte ätit någon föda som var ceremoniellt oren. Att han bodde i ett judiskt samhälle hade utan tvivel en viss inverkan härpå, och om han öppet hade hånat lagens föreskrifter i dessa stycken, är det mycket troligt att han hade vållat upplopp, alldeles såsom det blev upplopp när en del judar trodde att Paulus hade kränkt templets helgd genom att ta med sig oomskurna människor in i templet. — Apg. 21:27—32.

Men tack vare den lärdom, som Jehova gav Petrus vid detta tillfälle och som gick ut på att hedningarna kunde godtas och få en plats i Kristi andliga kropp, förstod Petrus utan tvivel också att det inte heller längre fanns något sådant som oren föda, från religiös synpunkt sett naturligtvis. Att dessa sanningar inte var uppenbara med en gång utan först undan för undan kom att stå klara för den första kristna församlingen framhävs av de händelser som skildras i Apostlagärningarna 15, där vi läser om det möte som apostlarna och de äldre männen höll i Jerusalem för att besluta i frågor som gällde omskärelsen och kött som offrats åt avgudar. Och det är inte ur vägen att tänka att eftersom Guds vilja beträffande dem som tjänade honom endast uppenbarades steg för steg vid den tid, då det fanns inspirerade apostlar i den kristna församlingen, så kan vi nu i mycket högre grad förvänta att Guds vilja i våra dagar endast steg för steg görs uppenbar för Guds tjänare på jorden, den ”trogne och omdömesgille slavens” klass och dess följeslagare de ”andra fåren”. — Matt. 24:45—47, NW; Joh. 10:16; Ords. 4:18.