Studera med ett bestämt syfte

”Gör ditt yttersta för att träda fram inför Gud såsom godkänd, en arbetare som icke har något att blygas för, i det han rätt handskas med sanningens ord.” — 2 Tim. 2:15, NW.

1, 2. a) Vilket privilegium kan den som studerar Guds ord komma i åtnjutande av? b) I vilket beklagansvärt tillstånd befinner sig människorna nu?

DE FLESTA människor tycker inte om att studera. Att använda hjärnan är alldeles för mödosamt. I synnerhet tycker de inte. om att studera Guds ord, bibeln. Men Guds, den Allsmäktiges, ynnest och godkännande kommer den människa till del, som studerar och samlar förråd av de föreskrifter som detta heliga ord innehåller. Den människan är vis i Jehovas ögon. Hon kommer att få frid och liv från Gud. Men vad som är särskilt viktigt nu är att den människan får lov att stå inför Jehova och göra tjänst åt Honom, i det hon handskas med hans ord och delar ut dess livgivande sanningar till en förvillad, andligen utsvulten värld. — Ords. 3:1—6.

² I våra dagar är världens människor förvirrade och vet sig ingen levande råd. De vet inte vart de skall vända sig för att bli befriade ur sitt omtöcknade tillstånd. I sin lättrogenhet och okunnighet har de anförtrott sina liv åt män som har skinnat dem och kastat dem hit och dit och lett dem ännu längre bort från rättfärdighetens stig. Finns det inget hopp för människorna? Finns det ingen undflykt ur den förvirringens labyrint, som de har blivit förda in i av sina världsliga ledare? — Ps. 107:27; Matt. 9:36.

3, 4. Varför har en väg till undflykt beretts, och av vem?

³ Eftersom man inte kan lita på att de självförordnade religiösa lärarna, som fått sin utbildning av den nuvarande onda världen, verkligen meddelar en undervisning som leder till liv, måste man fråga: Vart kan dessa människor, som suckar och jämrar sig över de styggelser som bedrivs i landet, vända sig för att få hjälp? Till Jehova. Han kommer inte att överge dem. ” ’För våldet mot de hemsökta, för de fattigas suckan skall jag vid denna tid stå upp’, säger Jehova. ’Jag skall ställa [honom] på en plats som är tryggad mot envar som pustar på honom.’ Jehovas utsagor äro rena utsagor, såsom silver, luttrat i en smältugn av lera, renat sju gånger. Du själv, o Jehova, skall vakta dem; du skall bevara var och en alltifrån detta släktled, vilket är till obestämd tid.” — Ps. 12:6—8, NW.

⁴ Jehova, ”himlaljusens Fader”, har angivit vägen till undflykt. För att få röna hans ynnest måste man träda in på ljusets stig och beständigt följa den, så att man inte viker av vare sig åt vänster eller åt höger. — Jak. 1:17, NW; Ords. 4:18.

En utmaning kräver svar

5. Hur och av vem ges svaret på Satans smädelser?

⁵ Satan smädar Jehova. Därför ropar Jehova till sin tjänare: ”Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.” (Ords. 27:11) I århundraden har Jehovas namn blivit smädat och nedsvärtat av Satan och hans hantlangare. Många klandrar Jehova Gud för alla olyckor och eländiga förhållanden, som människorna i nuvarande tid plågas av. I själva verket är det Satan som är orsaken. Satan har etablerat sig som en ljusets ängel och sin nuvarande tingens ordning som det länge väntade riket och har förmått så gott som alla människor att vända sig bort från sann tillbedjan och till klena surrogat. Folket för Jehovas namn måste möta den utmaning, som slungas ut mot den sanna tillbedjan, genom att rätt handskas med sanningens ord och genom att förse människorna med den exakta kunskapen om Jehova och hans uppsåt och således öppna möjligheten för dem att komma ut ur mörkret och in i Guds underbara ljus. I andligt avseende har människorna länge nog varit satta på svältkost, bestående av ”agnar”. De behöver och måste få exakt kunskap och närande föda från Jehovas förrådshus.

6. Vilken föranstaltning för att ge andlig föda har Jehova gjort på denna sin dag, och vad är den förpliktad till som får del därav?

⁶ Vi lever nu på Jehovas dag, som blivit förutsagd, den dag då han har givit åt sitt folk ett ”rent språk” och de ”endräktigt” tjänar honom. Han inte endast hör de behövandes rop, utan på denna sin dag har han också låtit sin ”trogne och omdömesgille slav” tillhandahålla andlig näring åt dem, ty utan denna uppehållande föda skulle de drabbas av andlig svält och död. Alla utan undantag får begagna sig av inbjudningen att tillägna sig denna föda ”utan penningar”. Men en allvarlig förpliktelse vilar på dem som inställer sig för att få del av denna föda, sedan de vänt sig bort från de ”svaga och otillräckliga elementära tingen” i denna världen. De måste lyda Jesu ord: ”Ni hava fått för intet, giv för intet.” — Sef. 3:9, AS; RS; Matt. 24:45, NW; Jes. 55:1, 2; Gal. 4:9 och Matt. 10:8, NW.

Hur man inhämtar lärdom

7, 8. Vad behöver man för att kunna uppnå exakt kunskap kunskap om sanningen, och varför kan inte den uppriktige sanningssökaren vinna den i kristenheten?

⁷ För att kunna växa upp måste vi lära oss hur vi skall inhämta lärdom. Detta gäller särskilt med avseende på andlig tillväxt. En vis människa kommer inte endast att höra, att villigt lyssna, utan kommer att ”tillägna sig mera undervisning” och kommer inte att vara en av dem som ”alltid hålla på med att lära och likväl aldrig kunna komma till en exakt kunskap om sanningen”. Inhämtandet av lärdom är en ackumulativ process. Tillväxt i förmågan att lära väcker hos oss önskan att gå framåt till fullständig och exakt kunskap om sanningen, så att vi må behaga Jehova och få hans godkännande. — Ords. 1:5; 2 Tim. 3:7; Kol. 1:9, 10; NW.

⁸ Ingen billig ersättning för exakt kunskap kommer att tolereras av Jehova; och inte heller kan verkliga kristna godta en sådan ersättning. Kristenhetens ledare lyckas få fram många som hyr bänkplats i kyrkan, ”församlingens stödjepelare”, men hur många frambringar de som är väl skickade att undervisa andra i Guds ord? Om vår tids brist på exakt kunskap tillkännagav Jehova genom sin profet: ”Det är förbi med mitt folk [Mitt folk varder tillintetgjort, AS], därför att det ej får någon kunskap. ... Men nu skall det gå prästen och folket lika.” Ingen kan komma till en exakt kunskap om sanningen, om inte den undervisning han får leder till sanningen. Må var och en av oss fråga sig: Stämmer den undervisning jag har fått överens med bibeln? Har den kvalificerat och inspirerat mig till att vara en verksam Guds tjänare, som dag efter dag förtäljer de goda nyheterna om frälsning genom honom? — Hos. 4:6, 9; Ps. 96:2, NW.

Kvalificerade att vara lärare

9. Varför måste Jehovas vittnen i vår tid studera med ett bestämt syfte?

⁹ Envar som tar emot av de andliga gåvor som Jehova skänker blir förpliktad att dela ut dem till andra. Men han måste först kvalificera sig, lämna ”kindergarten”-stadiet bakom sig. Den som i vår tid är en Guds kvalificerade tjänare behöver veta hur man skall på rätt sätt ge näring åt många villiga nybörjare, som tar sin ståndpunkt på Jehovas nya, rättfärdiga världs sida, och föra fram dem till mogenhet. Därför är studium, fortlöpande studium, djupgående studium, ett krav för att någon skall kunna kvalificera sig såsom underherde, som har till uppgift att leda fårlika människor in i Kristi fårfålla. Eftersom Guds heliga intressen är inblandade, tillkommer det Guds tjänare i våra dagar att studera med ett bestämt syfte. — Hebr. 5:12—14; 2 Tim. 2:15.

10. Vilka tre mål har Jehovas vittnen för sitt tjänande?

¹⁰ Jehovas vittnen är i första rummet intresserade av att behaga Honom, som har kallat dem att tjäna under Jesus, den store läraren. De inser att om deras tjänst är godtagbar, så kommer de att få liv från Gud. Detta är inte något själviskt motiv för tjänst; det innebär endast att de vill begagna sig av Guds löften. De erfar också omätlig glädje av att ta del i det församlande verket, som sker under deras anförares ledning, i synnerhet när de har framgång och lyckas väl i sin flitiga strävan. — Hebr. 11:6; Joh. 10:16.

11, 12. a) Hur skulle brist på exakt kunskap kunna betraktas som brottslig, och i synnerhet under vilka omständigheter? b) Varför är exakt kunskap så livsviktig i denna tid?

¹¹ Nu är världen full av människor som har precis så mycket kunskap att de ”klarar sig”, när det gäller att få ett arbete att försörja sig på. Kanske kommer ingen någonsin underfund med hur illa rustad vederbörande är. Och om han blir avslöjad, lider han kanske inte någon större förlust, utom möjligen en prestigeförlust. Men en sådan brist på exakt kunskap skulle kunna vara brottslig. En som till exempel hölle på att lära sig flyga, men som inte ägnade sig åt utbildningen med det rätta syftet, kunde kanhända lära sig tillräckligt för att vara i stånd till att lyfta med sitt plan och landa med det. Under idealiska flygförhållanden kunde han bli betraktad som en god flygare. Men hans brist på kunskap skulle komma i dagen, när en kritisk situation uppstode; då skulle det vara för sent att lära sig flygteknikens fundamentala begrepp och regler. Han skulle vara illa rustad för att skydda de liv som vore anförtrodda åt hans omsorg.

¹² En sådan likgiltighet för andras liv är i sanning brottslig, när dessa andras eviga liv står på spel. Det kan hända att så kallade religiösa ”himlalotsar” med världslig visdom är på detta sätt obekymrade om sina församlingars andliga liv. Men ”denna världens vishet är dårskap för Gud; ty det är skrivet: ’Han fångar de visa i deras egen förslagenhet.’ Och återigen: ’Jehova vet, att de visas resonemang äro gagnlösa.’” Att någon studerar för det begränsade syftet att vinna en religiös lärdomsgrad och kunna få smicker och beundran av människor och bli medlem av ”vördiga prästerskapet” kan måhända vara tillräckligt för att kvalificera honom som präst enligt denna världens måttstock. Men att ha tagit en examen och till det yttre passa för sin roll gör ingen till en betrodd Guds tjänare, en åt vilken Jehova kommer att anförtro sina blivande barns framtida liv i hans nya värld. Det fordras mera för att någon skall kunna ge andra en ändamålsenlig undervisning och föra dem till exakt kunskap om sanningen. När det gäller att undervisa andra för att de skall vinna liv, är det sannerligen brottsligt att inte veta mera än att man nätt och jämnt ”klarar sig”, ty det eviga livet står på spel, både dens liv som undervisar och dens som blir undervisad. Exakt kunskap är alltså väsentlig och livsviktig, i synnerhet nu när Jehova låter sitt övningsprogram för ändlöst liv pågå. — 1 Kor. 3:19, 20, NW; 1 Tim. 2:3, 4; Hes. 3:17—20.

13, 14. a) Varför är enbart nitälskan inte nog, och kan den Guds gåva, som förkunnarämbetet utgör, köpas? b) Räcker det med villighet att tjäna?

¹³ I den kristna församlingens tidiga skede var det några som strävade efter att bli ledare och lärare och att utöva apostlarnas myndighet. Vilka andra egenskaper de än må ha haft, så var de i alla fall inte lämpade för att undervisa i den kristna läran. Följaktligen skrev Paulus om dem: ”Jag giver dem det vittnesbördet, att de hava nitälskan för Gud, men icke enligt exakt kunskap; ty därför att de icke kände Guds rättfärdighet, utan sökte upprätta sin egen, underkastade de sig icke Guds rättfärdighet.” En ärelysten man försökte rentav tillhandla sig en viss ställning av aposteln Petrus och blev grundligt näpst för sin fräckhet. I den kristna församlingens nuvarande skede kan man inte för pengar eller på annat sätt ”köpa” en ställning som lärare i Jehovas organisation. Man måste äga de skriftenliga kvalifikationerna. Man måste bli bemyndigad av Jehova Gud. — Rom. 10:2, 3, NW; Apg. 8:18—24.

¹⁴ Individer som blir bemyndigade av Jehova måste studera ”med tanke på de heligas utbildning för arbete som tjänare”, med det målet att ”nå fram till enheten i tron och i den exakta kunskapen om Guds Son, till en fullvuxen man, till det mått av växt som tillhör Kristi fullhet; så att vi icke längre skulle vara barn, som kastas omkring liksom av vågor och föras hit och dit av varje lärdomsvind”. Villighet att tjäna är alltså inte nog; det krävs också förmåga — den förmåga och kraft som Gud skänker. — Ef. 4:11—14, NW.

15. Varför är en ytlig kunskap i bibeln otillräcklig, när det gäller för oss att fylla våra heliga förpliktelser?

¹⁵ Inte alla människor i världen i vår tid är tillfredsställda med en medelmåttig eller alldaglig kunskap. Många inser det nödvändiga i att man är väl rustad för att fylla givna eller åtagna förpliktelser. Likaså är inte heller individerna i den nya världens samhälle av Jehovas vittnen, som blivit betrodda med det sällsynta privilegiet att kungöra Jehovas uppsåt, tillfredsställda med att endast ha en ytlig kunskap i bibeln. De måste, såsom Paulus manar, vara ”ostraffliga och oskyldiga, Guds barn utan vank bland ett vrångt och förvänt släkte, inom vilket ni lysa såsom ljusbärare i världen, i det att ni behålla ett fast grepp om livets ord”. Då de ju tjänar såsom ”sändebud i Kristi ställe”, måste de följa hans exempel och tala med myndighet. De måste vara redo att ge ett svar eller en förklaring beträffande sanningen åt vemhelst som begär det och förtjänar att få det. Detta kräver att de måste studera. — Fil. 2:15, 16; 2 Kor. 5:20; NW; Matt. 7:29; 5:14—16; Ords. 15:28.

16. Vilka exempel följer Jehovas vittnen, när de dagligen studerar Guds ord?

¹⁶ Jehovas vittnen studerar Guds ord dagligen. De gör detta med glädje för att bli väl skickade till att fullgöra sitt av Gud givna uppdrag att ”läka dem som hava ett förkrossat hjärta, ... att predika frihet för de fångna” i Satans organisation. Detta studium är inte tröttsamt, inte något besvärligt jobb, utan är vederkvickande. Det hjälper dem över livets många törnar. De är inte förmer än sin Mästare. Innan Jesus började sin predikoverksamhet, studerade han. Medan han var i öknen begrundade han Jehovas ord och uppsåt. För honom var studium inte någonting besvärligt; det var behagligt, vederkvickande. Längre fram studerade hans lärjungar under hans ledning. Det finns ingenting nedtecknat om att han drev dem till att studera för mycket. Ännu längre fram omtalas det att församlingen i Berea tog emot ordet och flitigt studerade i det varje dag. Är det mindre viktigt att studera nu? — Jes. 61:1; Matt. 5:16; Apg. 17:10, 11.

17, 18. a) För vilket ändamål studerar Jehovas vittnen Sällskapet Vakttornets publikationer? b) Vad är det ”dagliga bröd”, som de måste livnära sig av, och vem förser dem därmed?

¹⁷ För att vi skall kunna kvalificera oss såsom vittnen för Jehova och förkunnare av de goda nyheterna om hans rike, är ett ständigt, på rätt sätt ordnat och väglett studium nödvändigt. Genom Jehovas oförtjänta godhet har hans sanna tjänare gått framåt från att vara endast sådana som studerar ’bibeln. Att de studerar bibeln och andra av Sällskapet Vakttornets publikationer, som förklarar bibeln, är ett medel för ett ändamål. Detta ändamål är inte att de skall utveckla sköna personligheter. Det är att de skall bli redskap åt Gud, lämpade för hedersamt bruk av honom, beredda ”till allt gott verk”. Allteftersom de studerar, stegras deras önskan att studera, och det gör också deras önskan att dela med sig åt andra av det som de har lärt. De inser att dagarna är onda; därför vakar de noga över hur de vandrar och bemödar sig om att ”köpa den lägliga tiden” åt sig, i det att de gör det mesta möjliga av varje tillfälle att växa till i exakt kunskap. — 2 Tim. 2:20, 21; Gal. 6:6; Ef. 5:15,16; NW.

¹⁸ De kristna upprepar med rätta den mönsterbön som är nedtecknad i Matteus’ sjätte kapitel, särskilt begäran om att den himmelske Fadern måtte ge dem dagligt bröd. Men då de kristna vet att deras framtida liv inte beror av materiellt bröd, utan i stället av de livgivande ord som utgår från Jehovas mun, koncentrerar de sig på att söka förstå dessa inspirerade ord. En del av den bön som Jesus uttalade kort innan han blev förrådd förklarar ytterligare hur allvarligt kravet är att man skall studera Guds ord: ”Fader ... Detta betyder evigt liv, att de tillägna sig kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” Ja, ett av de främsta syftena med att vi studerar bibeln är att vi skall lära känna Fadern, bibelns författare. De kristna uppmanas att nalkas Gud, att söka honom och åkalla honom i tro, så att han kommer att svara dem. Detta kan de göra genom att bli djupt förtrogna med hans stora lärobok, bibeln. Lyckliga är de som väl lär sig läxorna i den! — Matt. 6:11; 4:4; Joh. 4:34; 17:1—3, NW; Jak. 4:8; Jes. 55:6, 7.

19. Vilket är det enda sättet att till fullo släcka törsten efter kunskap?

¹⁹ Bibeln är ett outtömligt förrådshus av kunskap. Dess store författare inbjuder den som forskar och söker att fortsätta med att bedja om kunskap, vilken kommer att ges honom frikostigt. Men att bara bedja är inte nog. För att kunna på ett skickligt sätt tjäna Jehova till hans lov och pris måste tjänaren begrunda Guds ord; han måste dröja vid dem i sina tankar; han måste göra dem till föremål för studium med tanke på att handla i överensstämmelse med dem. En ytlig läsning av Guds ”brev” till oss är värdelös, även om vi kanske lär oss vissa ställen utantill och lär oss att likt papegojor upprepa dem. ”I skolen ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor.” Drick djupt ur dem! — Jak. 1:5, 6, NW; Jos. 1:8; Jes. 12:3.

Kvalitet erforderlig

20. Vilket heligt ansvar har Gud betrott oss med? Hur kan vi avbörda oss det?

²⁰ Jehovas tjänare har blivit betrodda med förpliktelsen att bära fram ”Guds heliga utsagor”. Detta ansvar får de inte undandra sig. För att avbörda sig det måste de vara mästare i att inhämta lärdom och göra detta av hela sin själ, ”såsom för Jehova och icke för människor”. För att bringa de många människor av en god vilja, som dagligen sluter sig till den nya världens samhälle, till mogenhet måste de göra sitt yttersta för att kvalificera sig som arbetare som inte har något att blygas för, i det att de ”rätt handskas med sanningens ord”. — 1 Petr. 4:11; Kol. 3:23; 2 Tim. 2:15; NW.

21. Hur kan vi ställa in våra sinnen på att ta emot undervisning?

²¹ Att regelbundet vara närvarande vid möten på söndagar och på vardagar, att lyssna och inhämta bibelns sanningar och även regelbundet hjälpa till med att täcka kostnaderna för möteslokalen — detta är utmärkta handlingar av tro. Men mera behövs för att man skall vinna Guds godkännande. ”Gör ditt yttersta”, uppfordrar Paulus, ”för att träda fram inför Gud såsom godkänd, en arbetare som icke har något att blygas för, i det han rätt handskas med sanningens ord.” Kan du vara nöjd med att sitta på möten och bara lyssna och låta andra göra allt arbetet med att för ytterligare andra framhålla och förklara alla de goda ting som ni får höra och lära? Skulle du vara tillfredsställd med ett sådant handlingssätt och anse att du därigenom hade i fullt mått framburit dig själv åt Gud? Här är med rätta de manande orden i Ordspråksboken 23:12 tillämpliga: ”Vänd ditt hjärta till tuktan och dina öron till de ord som giva kunskap.” Förvisso är det nödvändigt att vi begrundar och noga ställer in vårt sinne och odelat inriktar vår uppmärksamhet på att tillägna oss exakt kunskap för det syfte som Jehova haft för ögonen, när han beredde denna kunskap. Var lik den som skrev Psalm 119 och där säger i verserna 97—104: ”Hur älskar jag icke din lag! Hela dagen lång ligger den mig om hjärtat. Visare än mina fiender gör mig ditt bud, ty till obestämd tid hör det mig till. Mera insikt än alla mina lärare har jag kommit att få, emedan dina påminnelser äro mig en angelägen sak. Med mera förstånd än äldre män uppträder jag, därför att jag har iakttagit dina egna påbud. Från varje ond stig har jag hållit mina fötter tillbaka, för att jag må hålla ditt ord. Från dina rättsliga beslut har jag icke vikit av, ty du själv har undervisat mig. Hur lena för min gom hava icke dina utsagor varit, ja, lenare än honung för min mun! Till följd av dina påbud uppträder jag med förstånd. Därför har jag hatat varje falsk stig.” — NW.

22. Vilka framsteg måste vi göra för att bli kvalificerade att undervisa?

²² Det är i sanning hög tid för Jehovas tjänare att bli väl skickade att undervisa, så att de inte behöver få Paulus’ bitande ord tillämpade på sig: ”Fastän ni borde vara lärare, om man tänker på tiden, behöva ni återigen någon som från början undervisar eder om de första principerna i Guds heliga utsagor.” Dessa första eller grundläggande principer är livsviktiga, bibelkunskapens ”abc”, men ”om man tänker på tiden”, bör vi ju gå vidare i vår lärokurs och inte stanna vid dessa grundläggande principer. Vi bör syssla med att uppföra en överbyggnad på dem, ty ”fast föda tillhör mogna människor”. Skall det som vi bygger på dem bli ett verk som liknas vid ”guld, silver, dyrbara stenar”, ett som förtjänar belöning? Eller skall byggnaden bli ett verk som liknas vid förstörbart ”trä, hö, strå”? Vilketdera bringar ära åt Herren Gud? Vilketdera förlänar kvalitet åt oss som undervisare? — Hebr. 5:12—14; 1 Kor. 3:12; NW.

Syftet med våra studier

23, 24. a) Hur brukar Jehova sitt ord, sin ande och sin organisation till att vägleda sitt folk i denna tid? b) I synnerhet hur är denna tidskrift till hjälp i detta avseende?

²³ För länge sedan tillhandahöll Jehova sitt ord, bibeln. I våra dagar finns bibeln översatt till många språk och dialekter. Den hålls inte längre dold i döda språk. Det vetande som den förmedlar betyder liv för den som flitigt rannsakar dess innehåll, älskar dess råd, lyder dess befattningar. Såsom Jehova har gjort tidsåldrarna igenom, så vägleder han nu sitt folk förmedelst sin heliga ande, sin verksamma kraft. I synnerhet i dessa ödesdigra dagar före Harmageddon, sedan Jehova har kommit till sitt tempel, åtföljd av sin ”förbundets budbärare”, har han vänt sin uppmärksamhet till sitt folks angelägenheter i påfallande grad. Han brukar sin synliga organisation, som hans ”trogne och omdömesgille slav” representerar, till att låta kring hela jorden kungöra underrättelser om hans uppsåt. Denne ”slav” har troget delat ut ”mat i rätt tid”, i synnerhet i denna tidskrift, Vakttornet. — Matt. 24:45, NW.

STUDERA MED ETT BESTÄMT SYFTE

²⁴ Vakttornet (har blivit tillgängligt, på femtioett språk, för alla som älskar rättfärdigheten. I dess spalter finner var och en som är medveten om ett andligt behov ovärderlig hjälp. Det sörjer regelbundet för att ge välbehövliga skriftenliga råd och anvisningar och lägliga och aktuella upplysningar åt den sanne Gudens tjänare. Det bemödar sig påpassligt om att hjälpa de kristna att vara med sin tid i fråga om uppfyllelsen av bibelns profetior. Vakttornet skrivs för att det skall uppbygga och välsigna. Detta är den bästa underhållning man kan finna — god läsning. Vakttornet tävlar inte med eller liknar någon annan religiös tidskrift. Det framför inte någon människas åsikt, ty vad som sägs är grundat på dens tankar som är större. Att förstå Jehovas ord är en gåva från Gud och den bästa hjälpen i vår tid för den allvarlige sanningssökaren.

25. Med vilken inställning bör vi ta del av varje nummer av Vakttornet, när vi får det?

²⁵ Vad gör jag med mitt exemplar av Vakttornet, när jag får det? Ögnar jag bara igenom det för att se de senaste nyheterna och lägger det sedan åt sidan tills ett gynnsammare tillfälle yppar sig att ägna noggrannare eftertanke åt innehållet i det särskilda numret? Eller läser jag det i stället omedelbart, därför att jag inser dess höga värde? Läser jag det som om det vore en plikt, eller därför att jag är angelägen om att inhämta mera av Guds sanning? Går jag upp i det, när jag läser det? Ägnar jag mer än vanlig uppmärksamhet åt Vakttornet? Innan jag äter lekamlig föda, tackar jag Herren Gud för den och ber om hans välsignelse över den. Men hur är det med den andliga födan, som jag förväntar att tillgodogöra mig, när jag tänker över innehållet i Vakttornet? Det är i fråga om Vakttornet på samma sätt som när jag studerar bibeln: Jag bör söka efter de sanningar som finns där, såsom efter silver och dolda skatter. Varje nummer av Vakttornet borde vara ivrigt efterlängtat, och man borde tillägna sig dess innehåll med välbehag.

26. Vad har vi i tankarna, när vi studerar Vakttornet?

²⁶ Vad har jag i tankarna, när jag studerar Vakttornet? Är det att jag önskar öka min förmåga att förstå Guds uppsåt? Varför önskar jag det? Är det endast för min egen tillfredsställelse? Eller möjligtvis har jag apostelns ord i tankarna: ”Att ni må bliva uppfyllda av den exakta kunskapen om hans [Guds] vilja, i all vishet och andlig urskillning, på det att ni må vandra värdigt Jehova och kunna helt och fullt behaga honom, medan ni fortsätta med att bära frukt i allt gott verk och tillväxa i den exakta kunskapen om Gud.” (Kol. 1:9, 10, NW) Detta är en berömvärd inställning. Min andliga urskillning kommer att brukas för ett gott ändamål, nämligen för att jag skall bistå andra. Men hur kan ens studium vara till hjälp för andra?

27, 28. Hur kan man genom att i förväg studera Vakttornet: a) bli i stånd till att vid mötet hjälpa de nya att fatta djupa, andliga sanningar? b) hjälpa nya vid vårt arbete med bibelstudier i hemmen?

²⁷ Vid församlingens studium, som hålls varje vecka, är det många nya med som finner det svårt att genast förstå sanningen. Många av artiklarna i Vakttornet innehåller ”fast föda”, dvs. djupt, andligt stoff, som är nödvändigt för den mogne kristne. Gud har lovat att uppenbara dessa djupa ting genom sin ande, ”ty anden tränger in i allt, till och med i Guds djupheter”. Här vid församlingens studium är det som du kan hjälpa till; det är här som din kommentar kan bidra till att de nyare får sina sinnen öppnade och kan förstå en punkt som förut inte varit klar för dem. När du i förväg studerar Vakttornet, bör du därför inte förbise detta privilegium. Förbered dig fördenskull genom att kanske stryka under eller anteckna dig till minnes sådana framträdande punkter. Skynda dig sedan i det lämpliga ögonblicket under mötet att ge ditt bidrag till församlingsstudiet för att uppbygga andra. Du kan på det sättet uppegga andra till kärlek och rätta gärningar genom detta offentliga kungörande. — 1 Kor. 2:10; Hebr. 10:23—25; NW.

²⁸ Eller också tänker du kanske, när du för dig själv studerar Vakttornet, på att genom ditt deltagande i ”övningsprogrammet” hjälpa dem som nyss börjat predika på fältet eller hjälpa dem som du besöker och som du kanske har ett enskilt bibelstudium med i deras hem. Det vore i så fall att studera med ett bestämt syfte och vore i överensstämmelse med de föreskrifter som Paulus gav Timoteus: ”Detta må du anförtro åt trogna män, som i sin tur äro tillräckligt kvalificerade att undervisa andra.” Kom ihåg att när du delar med dig av vad du lär dig, så kan du själv förvänta rik ersättning: ”Var givmilda, så skola människor giva åt eder. De skola i edert sköte hälla ett gott mått, välpackat, sammanskakat och överflödande. Ty med det mått varmed ni mäta upp skola de mäta upp åt eder i gengäld.” Om du å andra sidan själviskt lägger sanningen på hög och inte delar med dig av den åt andra, då står du — likt den late slaven — i fara att förlora Guds ynnest såväl som privilegiet att tjäna honom. — 2 Tim. 2:2; Luk. 6:38; Matt. 25:24—30; NW.

29. a) Vilka metoder kan brukas, när man studerar före församlingens möte? b) Vilka anordningar bör göras angående en bestämd tid, då detta studium skall ske?

²⁹ Hur kan man få ut det mesta möjliga av studiet? Vilken metod är mest gagnelig att följa? Skall man studera ensam eller tillsammans med andra? I våra dagar är bibelstudium och till och med bibelläsning i de flesta hem någonting som håller på att försvinna eller som är alldeles okänt. Ett gemensamt studium blir till gagn i familjekretsen, speciellt där det finns barn. Föräldrarna är ansvariga för barnens andliga fostran likaväl som för den fysiska. Men vilken metod man än använder, skall vi finna att det är nödvändigt att särskilt fastställa en tid för studium av Vakttornet. Det finns så många krav på ens tid, att man inte vågar tänka sig att man skall studera endast när tiden tillåter. Tiden kommer aldrig att tillåta det. Man måste ta sig tid att använda för studium. När det blir klart att studium för att bli en bättre tjänare åt Gud är ett absolut ”måste” i vårt liv, då tar man sig tillräcklig tid därtill. Låt oss alltså inbegripa det i vårt tidsschema. Sätt det överst på listan. Ja, just överst. Och känn dig inte missnöjd med den tid som används på det sättet. Kom ihåg att den kristne har överlämnat allt vad han har (inbegripet sin tid) åt Guds tjänst. Vakta alltså svartsjukt denna tid och se till att den blir använd på ett sätt som är välbehagligt för Honom som äger den.

30. Varför lägger den nya världens samhälle så stor vikt vid studium?

³⁰ Då vi inser vad som blir det oundvikliga slutet för dem som föraktar undervisning, tillkommer det alltså Guds tjänare att med särskilt allvar odla den goda vanan att studera. Fördenskull lägger den nya världens samhälle vikt vid både enskilt studium och gruppstudium. Världen befinner sig i en krisperiod. För vår generation är det domens dag. Rättfärdiga människor önskar en gynnsam dom, säkerhet och beskydd. Gud har sörjt för detta beskydd på denna onda dag för dem som allvarligt och ärligt söker honom. De föreskrifter som Guds inspirerade ord, bibeln, innehåller skänker oss det hjälpmedel vi behöver för att kunna finna detta beskydd och denna välsignelse från Gud. — Ps. 50:16; Ords. 1:30—32.