Hur vi ärar Jehova med våra värdefulla ting
”Vad ni förväntar att kunna lämna i bidrag” en hjälp till att göra detta
I VÅRA dagar mer än någonsin förr ärar människor och ägnar ”dyrkan åt skapelsen i stället för åt Honom som skapade”. Hur dåraktigt är inte detta, ty endast Jehova Gud är förtjänt av vår vördnad och hängivna dyrkan! — Rom. 1:25, NW.
Varför det? Därför att Jehova Gud allena är den Högste, den Allsmäktige, den suveräne härskaren. Han allena är ”från obestämd tid till obestämd tid”; endast hos honom ”är livets källa”. Han är källan till all sann vishet; hans rättvisa är utan vank och brist, och han är kärleken personifierad. ”Varje god gåva och varje fullkomlig skänk”, som vi har fått i det flydda, som vi nu gläder oss åt och som vi kommer att få njuta av i framtiden, kommer från honom. Såsom aposteln Paulus så väl uttryckte förhållandet i sina ord till filosoferna på Areopagen: ”I honom är det, som vi leva och röra oss och äro till.” — Ps. 90:2, NW; 36:10; Jak. 1:17, NW; Apg. 17:28.
Och mer än alla andra har vi, åt Gud överlämnade kristna, skäl till att ära Jehova, ty vi känner vår Skapare bättre och har dessutom fått mottaga mer av hans oförtjänta godhet än andra människor. Vi har förts ut ur mörkret in i hans underbara ljus. Sanningen har gjort oss fria, fria från vidskepelse och falsk religion, från människofruktan och från träldom under såväl mänskliga organisationer som synd och själviskhet. Vi har förts samman i ett rent och skönt ”nya världens samhälle”, där rättfärdiga principer är förhärskande. Och vårt hopp står till Guds rike, som snart skall göra slut på all ogudaktighet och ondska och återställa paradiset på jorden. — 1 Petr. 2:9; Joh. 8:32; 2 Petr. 3:13.
Hur passande är det inte, med tanke på vem Jehova Gud är och vad han har gjort, nu gör och står i begrepp att göra för oss — enligt sitt säkra löfte —, att vi lyder hans befallning: ”Ära Jehova med dina värdefulla ting och med de första frukterna av all din avkastning”! Och det är inte bara ett rättvisans krav att vi skall ära honom på detta sätt, utan att göra detta är också att följa vishetens kurs, ty hans löfte lyder: ”Dem som ära mig vill jag ock ära.” Denna ära åtföljs av välgång: ”Då skola dina förråd av förnödenheter fyllas rikligen, och av nytt vin skola dina egna presskar flöda över.” (NW) Även om detta löfte inte infrias rent bokstavligen i vår tid, så infrias det i andligt avseende. — Ords. 3:9, NW; 1 Sam. 2:30; Ords. 3:10.
Men framför allt annat bör erkännsam och tacksam kärlek förmå oss att ära Jehova med våra värdefulla ting; de uttryck för kärlek som han ger oss bör i sin tur uppväcka kärlek till honom hos oss. Att vi låter dem göra det har också belöning med sig, ty ”det ligger mera lycka i att giva än i att taga emot”. — Apg. 20:35, NW.
Våra värdefulla ting
Vilka är de värdefulla ting, med vilka vi skall ära Jehova? Till dem hör vår kärlek, vår tillgivenhet, som odelat skall ägnas honom, vårt hjärta. Hit hör också vår tid, vår sinnesstyrka, vår livskraft. För att kunna ära Jehova med dessa ting måste vi hushålla med dem på ett vist och förståndigt sätt, ty det finns så många ting i denna tid som vill lägga beslag på vår tid och kraft. Om vi tanklöst ödar bort dem, får vi ytterst litet över, ja, bara rester, att ära Jehova med, och det kan knappast kallas ”värdefulla ting” och absolut inte ”de första frukterna”, som i forna tider avsåg det allra bästa av skörden. Detta innebär att vi måste avsätta tid för studium och begrundan, för möten i församlingen och för olika grenar av den kristna förkunnartjänsten.
För att kunna göra detta måste vi vara på vår vakt för den ständiga fara som materialismen utgör. Genom sin uppfinningsrikedom har människan frambragt många trevliga, tidslukande saker och ting för både nytta och nöje. Så länge vi är herrar över dem, kan de vara oss till tjänst, ge oss den avkoppling vi behöver, men om vi låter dem bli herrar över oss, kommer de att sluka alla våra värdefulla ting, så att det inte blir något över som vi kan ära Jehova med. Och dessa ting slukar tid och energi både då vi ägnar oss åt dem och då vi strävar efter att förvärva dem.
Ja, dessa ting slukar också våra materiella tillgångar, i synnerhet våra pengar, som också hör med till de värdefulla ting som vi kan bruka till att ge ära åt Jehova. Vårt hem är kanske så stort, att vi kan hysa en eller flera heltidsförkunnare eller ta emot någon av Sällskapet Vakttornet särskilt utsänd representant. En bil är ett annat värdefullt ting som vi kan bruka till Jehovas ära genom att låta den föra andra såväl som oss själva till mötena i församlingen, hjälpa alla att komma ut i tjänsten på fältet och forsla så många som möjligt till sammankomster och konvent.
Och vad pengarna själva angår, finns det många, många sätt, på vilka vi kan bruka våra pengar vist till Jehovas ära. För det första kan vi ge bidrag till underhållet av Rikets sal på vår ort, ett privilegium vi har, oberoende av hur litet vi kan ge.
När vi hjälper våra behövande bröder, särskilt dem som är i heltidstjänst, då ärar vi också Jehova med våra värdefulla ting. Hur hänger det ihop? Därför att härigenom kan våra bröder tjäna Jehova bättre, och dessutom ger deras uttryck för tacksamhet mot Jehova för dessa gåvor ära åt honom, såsom också Paulus påpekar: ”Emedan utövandet av denna offentliga tjänst icke endast går ut på att i överflöd avhjälpa de heligas brist, utan också att vara rik med många uttryck av tack till Gud.” — 2 Kor. 9:12, NW.
Härtill kommer att vi har privilegiet att ära Jehova med våra värdefulla ting genom att regelbundet sända bidrag till Sällskapet Vakttornet, den kanal som Jehova brukar i denna tid för att göra sitt namn och rike kända och ge föda åt sitt folk. Sällskapet Vakttornet anordnar sammankomster av olika slag, bland dem den stora internationella sammankomst som skall hållas i sommar 27 juli—3 augusti på Yankee Stadium och Polo Grounds i New York.
Omfattningen av det predikoverk — i uppfyllelse av Matteus 24:14 —, som nu utförs under Sällskapets ledning, framgår av rapporten över den världsvida tjänsten i Jehovas vittnens årsbok för 1958, vilken också var införd i denna tidskrift i numret för 1 januari 1958. Denna rapport visar att detta verk nu utförs i 164 länder, däribland många öar i havet, av ett högsta antal av 716.901 kristna Ordets förkunnare, som under 1957 har ägnat mer än ett hundra millioner timmar åt att predika de goda nyheterna, vilket de gjort på omkring 120 olika språk. De anordnade också 442.265 offentliga föredrag och ledde varje månad i medeltal 413.049 bibelstudier i andra människors hem.
För att Sällskapet på tillbörligt sätt skall kunna planlägga sin verksamhet under det kommande året och för att vi skall få hjälp att regelbundet ge vårt stöd åt denna verksamhet genom penningbidrag, finns anordningen ”vad ni förväntar att kunna lämna i bidrag”. Enligt denna anordning sänder vi varje år, i juni månad, ett meddelande i form av ett kort eller ett brev till Sällskapet med uppgift om hur mycket vi menar oss vara i stånd att lämna i bidrag under det kommande året. Meddelandena bör sändas till expeditionen i det land där ni bor; det finns ett åttiotal sådana expeditioner världen utöver. I Sverige är adressen endast: Vakttornet, Jakobsberg.
I meddelandet kan ni skriva något i den här stilen: ”Det är min förhoppning att under de nästföljande tolv månaderna kunna bidraga till verket att predika de goda nyheterna om Guds rike med kr. ...., vilket bidrag jag skickar in i sådana poster och vid sådana tider som visar sig lämpliga för mig och i den mån jag får framgång till det genom Jehova Guds oförtjänta godhet förmedelst Jesus Kristus.” [Underskrift] På sidan 266 i detta nummer av Vakttornet finner ni adresserna till ett antal av Sällskapets expeditioner, förutom den i Sverige, och en fullständig sådan förteckning återfinns på sista sidan i de flesta av Sällskapets böcker och småskrifter.
Låt oss då ära Jehova med våra värdefulla ting, med de första frukterna, det allra bästa, av allt det vi äger, och sedan njuta av den andliga välgång som han lovar dem som handlar så.