Kommer du att göra dig mödan att vara ärlig?
”DET säkraste sättet att förbli fattig är att vara en ärlig människa.” Instämmer du i denna uppfattning, som Napoleon gav uttryck åt för mer än ett och ett halvt århundrade sedan? Många människor i våra dagar gör det.
En ständigt ökande skara betraktar oärligheten som ett godtaget levnadssätt, ett ”nödvändigt ont” för att överleva i den nuvarande tingens ordning. Ärlighet betraktas å andra sidan av många som ett tecken på svaghet, ja, en inbjudan till andra att utnyttja en.
Vilken uppfattning har du om att vara ärlig? Instämmer du i ovannämnda synpunkter, eller anser du att ärlighet är något önskvärt, något som är värt att bemöda sig för? Bibeln lämnar inget rum för tvivel. Hur så?
Bibeln uppmanar oss att bli ”Guds efterliknare” och att följa Kristus ”och vandra i hans fotspår”. (Ef. 5:1, NW; 1 Petr. 2:21) Jehova själv är ärlig i fullkomlig grad, ”en trofast Gud och utan svek”. Vi läser också om Jesus Kristus: ”Han hade ingen synd gjort, och intet svek fanns i hans mun.” (5 Mos. 32:4; 1 Petr. 2:22) Alla som önskar vinna Guds godkännande måste likaså ådagalägga den gudaktiga egenskapen ärlighet.
Är du villig att göra den ansträngning som detta kräver? I så fall kommer du varje dag att ställas inför uppfordrande situationer som prövar din ärlighet. Vad då för slags situationer?
Vissa förmåner som arbetsgivare ger sina anställda kan utgöra en utmaning mot ärligheten. Vissa arbetsgivare ger sina anställda speciell rabatt. Detta kanske är fallet på din arbetsplats. Innebär då detta att du kan köpa varor åt vem du vill? Eller gäller den speciella rabatten endast dig själv och dina närmaste familjemedlemmar? Eller kan du använda företagets bil eller annan utrustning för personligt bruk? Om du inte är säker på vilken inställning din arbetsgivare har till detta, kommer du då att göra dig mödan att vara ärlig och fråga? Om du gör det, förvissa dig då om att den du frågar är i stånd att ge dig ett sanningsenligt svar.
Tänk också på Jesu befallning: ”Så given då kejsaren, vad kejsaren tillhör.” (Matt. 22:21) Detta inbegriper att betala ”skatt åt den som skatt tillkommer”. (Rom. 13:7) I vissa länder skall företagen dra källskatt, innan de betalar ut lönen till sina anställda. Men för andra människor krävs det personlig ansträngning för att vara ärliga i detta avseende. Varför det?
Många är egna företagare. Somliga har serviceyrken, till exempel som kypare och servitriser, och en stor del av deras inkomster utgörs av dricks. Andra utför arbete vid sidan om sitt egentliga förvärvsarbete och får ersättning för detta arbete. I många fall drar man inte på förhand någon källskatt från deras ersättning.
Somliga, som ser ett tillfälle att få lindring från den tunga skattebördan, deklarerar en del av sin inkomst för beskattning, men inte hela inkomsten. Därför att de menar att det inte är så stor chans att de blir ertappade, intar de ståndpunkten att ”vad myndigheterna inte vet, gråter de inte över”.
Ärlighet kräver ansträngning också i förbindelse med vad ”kejsaren” eller den världsliga regeringen förser folket med. Vissa länder tillhandahåller socialvård, som finansieras av staten, och denna socialvård inbegriper ekonomiskt understöd åt människor med låg inkomst och åt dem som är arbetslösa.
Denna anordning har gett upphov åt mycken oärlighet. Myndighetspersoner har uttryckt sin oro över den lättvindighet med vilken man kan få socialunderstöd, varvid man inte gör mer än en minimal undersökning för att förvissa sig om att mottagaren är berättigad till understöd. En senator i Förenta staterna sade i ett tal inför senaten den 14 mars 1972 att det fanns ”bokstavligt talat tusentals människor över hela landet, beträffande vilka det inte finns några som helst rimliga skäl för att de skulle vara berättigade till understöd eller vars bidrag borde vara betydligt mindre än vad som är fallet”. En undersökning som gjorts av Förenta staternas social- och undervisningsdepartement avslöjade att av 500.000 mottagare var 4,9 procent inte berättigade till något bidrag, och mer än 7,9 procent fick för stora bidrag.
Att vara ärlig, när man ställs inför frestelsen att skaffa sig vad som tycks vara ”lättförtjänta pengar”, kan kräva verklig ansträngning i många olika situationer. Någon kan till exempel vara berättigad till att få socialunderstöd under någon tid, men sedan kan dennes situation förändras, till exempel på grund av giftermål, på grund av ny anställning eller på grund av löneförhöjning. Lagen kanske nu stadgar att socialunderstödet skall utgå med ett lägre belopp eller kanske helt utebli. Kommer han nu att göra sig mödan att vara ärlig och underrätta de sociala myndigheterna om sin ändrade status?
Somliga underlåter att göra detta och resonerar att så länge myndigheterna inte undersöker saken, är det i sin ordning. Men även om någon verkligen underrättar myndigheterna, kanske han ändå fortsätter att få bidrag till samma belopp som tidigare, på grund av kontoristernas ineffektivitet eller likgiltighet.
Vad skulle du göra, om du befann dig i denna situation? Skulle du ta emot pengarna och resonera att någon annans misstag eller underlåtenhet gjorde dig berättigad till dem? Eller skulle du vägra att ta emot det som du enligt lagen inte är berättigad till? Bibeln kan hjälpa dig att fatta det rätta beslutet. Hur då?
För det första visar bibeln att ”HERRENS [Jehovas] ögon äro överallt; de giva akt på både onda och goda”. Han ser allt vad vi gör, och detta bör i sig självt tjäna som en stark drivkraft för oss att handla ärligt vid alla tillfällen. — Ords. 15:3; jämför Psalm 139:1—12.
Vidare fördömer Guds ord uttryckligen bedrägeri och stöld. Vi läser i Efesierna 4:25 (NW): ”Alltså, då ni nu har lagt bort lögnen, så tala sanning var och en av er med sin nästa.” Detta innefattar naturligtvis direkt lögn. Men hur skall man betrakta det, när någon medvetet undanhåller ”kejsaren” upplysningar som denne har rätt att få? Är detta mindre lögnaktigt än direkt lögn?
Bibelns befallning är tydlig och klar: ”Må den som stjäl inte stjäla mera.” En kristen har ingen åstundan att komma i besittning av något som han inte är berättigad till, även om han med lätthet skulle kunna göra det på grund av ett misstag eller ett förbiseende från någon annans sida. En Kristi efterföljare bör i stället ”utföra strängt arbete, i det han med sina händer gör ett gott arbete”. — Ef. 4:28, NW.
Ärligheten rekommenderar också sig själv av många bestämda skäl. Det viktigaste av dessa framhålls för oss i Ordspråksboken 3:32 (NW): ”Ty den hållningslösa människan är något avskyvärt för Jehova, men han har sin förtroliga umgängelse med de rättrådiga [eller ärliga].”
De som odlar ett sådant förträffligt förhållande till sin Skapare vet att de inte behöver ta sin tillflykt till oärlighet och bedrägeri för att skaffa sig livets nödtorft. Guds Son uppmanar dem: ”Söken först efter hans rike och hans rättfärdighet”, vilket också inbegriper ärlighet, och försäkrar dem sedan att i så fall ”skall också allt detta andra tillfalla eder”. — Matt. 6:33.
Studium av bibeln övertygar oss också om att ”det ligger mera lycka i att ge än i att ta emot”. Vad blir följden? Man blir befriad från materialismens oro och bekymmer och kan glädja sig åt ett välbefinnande som inte kan värderas i kronor och öre. — Apg. 20:35, NW.
Ja, ärlighet kräver ansträngning. Men ett gott förhållande till Jehova Gud och de välsignelser som blir följden av detta gör det mödan väl värt. Följande fråga återstår emellertid att besvara: Kommer du att göra dig mödan att vara ärlig?