Visar du uppskattning?

”Förvärva vishet, förvärva förstånd. ... Akta den högt, så skall den upphöja dig.” — Ords. 4:5, 8, NW.

1, 2. a) Nämn några av de ting i livet som vi bör uppskatta. b) Vad betyder i verkligheten ”uppskattning”, och hur visar man uppskattning?

DET är många ting i livet som vi verkligen bör uppskatta. Vi bör uppskatta våra fäder och mödrar. De har satt oss till världen och använt mycken tid till att uppfostra oss. Vi bör uppskatta den omvårdnad de har ägnat oss. Om vi har sanna vänner, har vi goda skäl att uppskatta dem också. Och hur förhåller det sig med de ting vi lär oss, det arbete vi utför och de gåvor vi får — visar vi uppskattning av allt detta? Ofta säger den som får en gåva: ”Tack, jag uppskattar den mycket.” Men man kan ställa frågan: Hyser han verklig uppskattning av den? Önskar han i själva verket att han hade fått någonting annat eller ingenting alls? Vad kommer han att göra med gåvan? Vad innebär i själva verket ”uppskattning”?

² Ordet ”uppskatta” förmedlar tankar på att ”akta, sätta högt värde på, se med varmt gillande på”. Vilka är de människor som du personligen aktar? Vilka ting är det du sätter högt värde på och ser med varmt gillande på? Hur visar du det? Om du verkligen hyser uppskattning, kommer det att vara uppenbart i det du säger och gör.

Familjerelationer

3. Ett barn har vanligen starka band till sina föräldrar, men hur kan det visa att det i själva verket saknar uppskattning av dem?

³ Ett mycket litet barn har i verkligheten ingen känsla av uppskattning. Men det har instinktivt starka band till far och mor. När det uppstår fara, vet det vart det skall springa för att få skydd. Ett litet barn kan till exempel leka och springa omkring på gården medan mamma är i närheten. Så kan en främling plötsligt komma in på gården, och barnet kan bli uppskrämt. Det springer och hugger tag i mamma och gömmer huvudet i mammas kjol, och det känner sig skyddat. Om mamman förut har varit kärleksfull mot barnet, känner sig barnet tryggt här. Det menar verkligen att detta är allt skydd det behöver mot vem som helst som kan tränga sig på. Men barnet är instinktivt upptaget av sig självt. Att det i själva verket kan sakna uppskattning av sin mor och hennes vägledning kan lätt bli uppenbart av hur det reagerar, när det blir tillrättavisat för att det uppfört sig illa på något sätt. — Ords. 12:1.

4. a) Vad kan med tiden bidra till ens uppskattning av sina föräldrar? b) Hur kan man visa sådan uppskattning, när den utvecklas?

⁴ Men när någon blir fullvuxen, ser han saker och ting på ett helt annat sätt än han gjorde när han var barn. Aposteln Paulus sade: ”När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort, vad barnsligt var.” (1 Kor. 13:11) För att hysa uppskattning måste man äga kunskap, och denna kunskap måste nå hjärtat. När någon växer och blir fullvuxen, förvärvar han kunskap, och hans egna erfarenheter kan göra att kunskapen rör vid hans hjärta. Nu kommer han till den punkt där han kan uppskatta eller inse värdet av vad hans far och mor gjorde för honom när han var barn. Det kan vara så att han nu uppfostrar egna barn, ställs inför de problem som hör samman med tuktan, går miste om sömn för att se till barnen när de är sjuka och får arbeta mycket för att se till att de får mat och kläder och husrum. Nu lär han sig för egen del det tålamod och den kärleksfulla omsorg som krävs för att man skall kunna uppfostra sina barn i ”Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”. (Ef. 6:4, NW) Dessa erfarenheter kan förmå honom och hans hustru att tänka tillbaka på de dagar då de själva var små barn, och det kan hända att de för första gången i livet helt och fullt uppskattar det deras föräldrar har gjort för dem. Nu kan de sätta högt värde på vad deras egna föräldrar har gjort och se med varmt gillande på det. När sådan uppskattning utvecklas, är det bra att man ger uttryck åt den, och detta kan man göra gång på gång och på en mängd olika sätt. — 1 Tim. 5:4.

5. Vad säger bibeln beträffande den inställning som också små barn bör uppodla gentemot sina föräldrar?

⁵ Man får räkna med att uppskattningen av vad föräldrarna har gjort kanske inte når full utveckling förrän man blir fullvuxen, men bibeln säger ändå också till små barn: ”Hedra din fader och din moder, såsom HERREN [Jehova], din Gud, har bjudit dig, på det att du må länge leva och det må gå dig väl.” (5 Mos. 5:16) Om du hedrar din far och din mor, kommer du att visa stor aktning för dem eller uppskattning av dem.

6. a) Vad har du lagt märke till som ger bevis för att det från barnens sida råder allvarlig brist på uppskattning av föräldrarna? b) Vilka faktorer kan bidra till en sådan situation i hemmet, men vad bör hjälpa till att undvika den?

⁶ Ledsamt nog visar barnen i många hem en chockerande och ihållande brist på uppskattning av sina föräldrar. (2 Tim. 3:1, 2; 5 Mos. 27:16) Grundproblemet kan vara att föräldrarna själva inte uppskattar sina barn. Det kan hända att de inte verkligen har önskat dem och därför inte betraktar dem på det sätt som kommer till uttryck i Psalm 127:3: ”Se, söner är en arvedel från Jehova; livsfrukt är en belöning.” (NW) På grund av att föräldrarna saknar ett sådant välgörande synsätt kan det hända att de inte använder tid tillsammans med sina barn, inte ger dem det kamratskap från föräldrarnas sida som behövs och inte besvarar deras många frågor. I andra fall har barnen påverkats av dåligt umgänge och underlåtit att ge gensvar till föräldrarnas kärleksfulla tillsyn. Men om både föräldrar och barn uppriktigt tillämpar Guds ords sunda råd, blir det till hjälp att förhindra att det utvecklas en sådan obehaglig atmosfär. Man bör emellertid inse att enbart att man säger att man hyser uppskattning inte bevisar det. Ger ens inställning och handlingar dag för dag bevis för det?

7. a) Vad visar en fars villighet eller brist på villighet att ge tuktan om hans inställning till sina barn? b) Hur skall sådan tuktan utdelas?

⁷ När man skall besvara denna fråga, bör man fästa avseende vid den inställning som kommer till synes i hemmet när det gäller att ge och ta emot tuktan. En far som älskar sina barn kommer att se till att de får den tuktan som behövs. (Ords. 13:24) I Ordspråksboken 4:1 uppmanas vi att uppskatta tuktan: ”Lyssna, o söner, till en faders tuktan och ge akt, så att ni må lära känna förstånd.” (NW) Tuktan betyder inte alltid aga som tilldelas genom bestraffning och inte heller fostran genom lidande. ”Tuktan” kan i första hand sägas vara behandling som är avpassad efter en lärjunge eller elev, utbildning, utveckling av förmågor genom föreskrifter, övning, fostran, vare sig det gäller kroppen, sinnet eller moralen. När vi läser om en far som ger tuktan, bör vi alltså inte föreställa oss en man som helt enkelt ryter befallningar till sina barn och sedan använder fysisk aga, när de inte gör som de blivit tillsagda. Vad vi talar om är en far som verkligen har omsorg om sina barn, använder tid med dem och hyser stort intresse för deras fysiska, mentala och moraliska utveckling. Han vill hjälpa sina barn att lära känna den sanne Guden och hans vägar, alldeles som fadern själv gör. Han vill att de skall lita på Guds omvårdnad och på att allt som han har utlovat skall uppfyllas. (1 Mos. 18:19; 5 Mos. 11:18, 19) En sådan far kommer tålmodigt att hjälpa sina barn att uppodla de gudaktiga egenskaperna kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet och självbehärskning. (Gal. 5:22, 23, NW) Det förekommer således tillfällen då aga kan behövas, men när bibeln säger: ”Lyssna, o söner, till en faders tuktan och ge akt, så att ni må lära känna förstånd”, bör vi i första hand tänka på en far som tålmodigt ger sina barn föreskrifter för sinnet och moralen.

8. Hur bör barn reagera på föräldrarnas tuktan? Varför det?

⁸ Söner och döttrar som hedrar sina föräldrar, och på detta sätt hedrar Gud, kommer inte upproriskt att avvisa sådan tuktan. De kommer att lyssna, när bibeln säger dem: ”Den oförnuftige föraktar sin faders tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han varder klok.” (Ords. 15:5) De kommer att tänka allvarligt på det som står skrivet i Ordspråksboken 4:13: ”Håll blott oavlåtligt fast vid min tuktan; bevara henne, ty hon är ditt liv.” Hur reagerar du?

9. Vad betyder det att ”förvärva vishet”, och hur kan den som är ung visa att han uppskattar dess värde?

⁹ Det inspirerade ordspråket framhåller vidare: ”Förvärva vishet, förvärva förstånd. Glöm inte och vik inte ifrån min muns ord. Överge den inte, så skall den bevara dig. Älska den, så skall den skydda dig. Visheten är det främsta. Förvärva vishet; och för allt som du förvärvar förvärva förstånd. Akta den högt, så skall den upphöja dig. Den skall ära dig, därför att du omfattar den.” (Ords. 4:5—8, NW) När den som är ung lyssnar till sin fars undervisning, tar emot hans tuktan, kommer han att förvärva vishet. Han kommer att lära sig hur han i sitt eget liv skall tillämpa det som hans far har meddelat honom. Han kommer inte att helt enkelt låta undervisningen ”gå in genom ena örat och ut genom det andra”. När den som är ung verkligen förstår meningen i denna bibliska förmaning, i det han urskiljer att ”visheten är det främsta”, kommer han att vara villig att lyssna till sina föräldrar och vara ivrig att dra nytta av deras erfarenhet i livet. Den vishet som de förmedlar kommer han att ”akta ... högt” eller uppskatta, och han kommer att göra det alldeles särskilt när den är i överensstämmelse med Guds eget ord, bibeln.

10. Hur påverkar gudaktig vishet också förhållandet mellan äkta man och hustru på ett gagneligt sätt?

¹⁰ När den gudaktiga visheten leder föräldrarnas tankar, kommer de inte endast att få framgång i sitt sätt att handla med sina barn, utan de relationer de har med varandra som äkta man och hustru kommer också att bli uppbyggande och styrkande. Hustrun kommer inte att känna den missräkning som blir följden av att göra saker och ting för en man som inte känner uppskattning, och mannen kommer att lita på sin hustrus lojala stöd. Som en hjälp för dem att utveckla en uppskattande ande gentemot varandra säger Guds vishets bok: ”Har någon funnit en god hustru? Han har då funnit något gott, och han röner godvilja från Jehova.” (Ords. 18:22, NW) Det heter också att ”hustrun [bör] ha djup respekt för sin man”. — Ef. 5:33, NW.

11. Vad är ett bättre handlingssätt för en hustru än att kräva att hennes man skall uppskatta henne?

¹¹ Det är sant att äkta män och hustrur är skyldiga sina kontrahenter att vara uppskattande, men uttryck för uppskattning betyder mycket mera när de inte avkrävs utan vinns genom vädjan till den andres hjärta. Hur kan detta ske? Det är naturligt för en kvinna att önska vara fysiskt attraktiv, men andra ting är långt viktigare. I Ordspråksboken 31:30 heter det: ”Behagfullhet kan vara bedräglig, och fägring kan vara fåfänglig; men den kvinna som fruktar Jehova skaffar sig lovprisning.” (NW) Det händer också ofta att en man som inte är troende med tiden blir vunnen genom det ”kyska uppförande, förbundet med djup respekt”, som hans kristna hustru visar. (1 Petr. 3:1, 2, NW) Det är den kvinna som visar sig vara en ”idog hustru”, är flitig i sitt arbete, som vinner sin mans varma gillande. Kom ihåg att ordet ”uppskatta” innebär att ”sätta högt värde på”. ”Långt högre än pärlor står hon i pris”, säger ordspråket. ”På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom. Hon gör honom, vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.” (Ords. 31:10—12) Om någon har en ”god hustru”, då är det, som det uttrycks i Ordspråksboken 31:28, att förvänta att han skall ”förkunna hennes lov”.

12. Vad kan förmå en hustru och barn att uppskatta sitt familjeöverhuvud?

¹² På liknande sätt vinner en kristen äkta man sin hustrus kärleksfulla beundran, när han ådagalägger förträffliga egenskaper. Om han är kärv och barsk och inte tar hänsyn till de övriga familjemedlemmarna, kan det hända att dessa respekterar hans ställning men finner det svårt att visa uppskattning eller sätta högt värde på honom som person. När han å andra sidan utövar sitt ledarskap med en djup känsla för sitt ansvar inför den som är hans eget huvud, Herren Jesus Kristus, och han efterliknar honom, då är det bara naturligt att medlemmarna av hans familj ger gensvar på ett uppskattande sätt. (1 Kor. 11:3; Matt. 11:28—30) Det är inte tillräckligt att han är frikostig med sin tid i sitt sätt att handla med personer utanför hemmet — hans egen familj förtjänar också uppmärksamhet. Den man, som använder någon tid varje dag till uppbyggande samtal med sin familj, kommer helt visst att uppskattas mycket mera än den som enbart skaffar pengar åt familjen och sedan begraver ansiktet i en tidning eller ägnar uppmärksamheten åt televisionsapparaten. Hans hustru kan nog beundra honom för att han hjälper andra i samhället, men det är hans villighet att regelbundet avsätta tid till att studera bibeln med henne som kommer att stärka hennes kärlek till honom.

Den uppskattning som Jehova visar

13. a) Ens egna familjemedlemmar kanske inte uppskattar ens uppriktiga ansträngningar att göra gott, men vem lägger märke till dem? b) Hur visade David förtröstan på detta?

¹³ Ibland händer det, till och med när vi gör en uppriktig ansträngning för att ge uttryck åt kärleksfull omtanke om andra, att vi inte får något uppskattande gensvar. Men vi bör inse att det finns någon som ser och uppskattar det vi gör, och det är Jehova. David, Isais son, insåg detta. Livet gjordes svårt för honom av kung Saul i Israel. Fastän han var Davids svärfar, sökte han upplösa Davids hem, gifte slutligen bort Davids hustru, Mikal, med en annan man och försökte gång på gång döda David själv. Hur många människor har varit med om så svåra och allvarliga upplevelser? Ändå handlade David gång på gång med kärleksfull omtanke gentemot kungen. Och fastän David inte förväntade någon uppskattning från kungens sida, sade han: ”HERREN skall vedergälla var och en för hans rättfärdighet och trofasthet.” (1 Sam. 26:23) Ja, Jehova ser till att den omtänksamhet hans tjänare visar inte blir obelönad. — Ords. 25:21, 22.

14. På vilka sätt har Jehova visat sitt kärleksfulla intresse för hela mänskligheten?

¹⁴ Jehova är djupt intresserad av människorna, och han visar detta genom sina frikostiga anordningar till glädje för dem. Även till människor som inte tillbad den sanne Guden kunde apostlarna Paulus och Barnabas med rätta säga: ”Han [har] icke låtit sig vara utan vittnesbörd, ty han har bevisat eder välgärningar, i det han har givit eder regn och fruktbara tider från himmelen och så vederkvickt edra hjärtan med mat och glädje.” (Apg. 14:17) Och under inspiration skrev kung Salomo: ”Jag har sett den sysselsättning som Gud har gett människors söner att syssla med. Allting har han gjort skönt för sin tid. ... Jag har lärt känna att inget finns som är bättre för dem än att de gläder sig och gör gott under sin livstid; så ock att varje människa äter och likaså dricker och njuter vad gott är för allt sitt hårda arbete. Det är Guds gåva.” (Pred. 3:10—13, NW) Det är uppenbart att Gud älskar världen av människor, och han vill att de skall glädjas åt denna jord, uppskatta varandra och älska och uppskatta honom som Skaparen.

15. Är det bara människorna av alla jordens skapelser som är föremål för Guds kärleksfulla omsorg?

¹⁵ Men Guds kärleksfulla omsorg är inte begränsad till människorna. När Jesus Kristus talade med sina apostlar om Guds kärlek till dem, sade han ju: ”Säljs inte två sparvar för ett mynt av ringa värde? Likväl skall inte en av dem falla till marken utan er Faders vetskap. Men själva håren på ert huvud är allesammans räknade. Frukta därför inte: ni är värda mer än många sparvar.” (Matt. 10:29, 30, NW) Tänk på det — Gud är intresserad också av fåglar, som människor kan betrakta som av ”ringa värde”. Och varför skulle han inte vara det? Också de är Guds händers verk. Jehova har skapat dem, och han bevarade dem genom floden på Noas tid.

16. Hur har Gud ändå visat särskild förkärlek för sina mänskliga skapelser?

¹⁶ Men för människorna har Gud en särskild förkärlek. Det var inte när han danade djuren, utan när han beredde sig att skapa människor, som han sade till sin Son: ”Låt oss göra människor till vår avbild.” (1 Mos. 1:26) Fastän våra första mänskliga föräldrar blev syndare, svalnade inte Guds kärlek till människosläktet. Kärleksfullt gjorde han anordningar för att alla som i tro gav sin Skapare ett uppskattande gensvar skulle kunna leva för evigt. Det är som Jesus förklarade: ”Gud älskade världen så mycket, att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” — Joh. 3:16, NW.

17. Varför är utsikten till evigt liv i Jehovas tjänst så fylld av behag?

¹⁷ Hur underbar är inte utsikten till evigt liv i Jehovas tjänst! Han är inte någon otacksam husbonde. Redan nu gör han oss lugna och trygga, även om vår tjänst störs av vår ofullkomlighet. För att uppmuntra oss förmådde han aposteln Paulus att skriva till trogna kristna: ”Gud är inte orättfärdig, så att han glömmer ert arbete och den kärlek ni har visat för hans namn, i det att ni har tjänat de heliga och fortsätter att tjäna.” (Hebr. 6:10, NW) På grund av att Abraham gång på gång visade sann och äkta tro på Jehova, fick han veta av Gud: ”Din belöning skall bli mycket stor.” (1 Mos. 15:1, NW) Och beträffande Jehovas ”rätter” eller ”rättsliga beslut” (NW) skrev psalmisten: ”I att hålla dem ligger stor belöning.” (Ps. 19:12, NW) Ja, Jehova belönar erkännsamt dem som gör hans vilja, vare sig det de gör är litet eller stort. Hur påverkas vi av kunskapen om denna underbara uppskattande inställning från Guds sida? Ger vi i vår tur gensvar med uppskattning?

Att ha hög aktning för ett gott förhållande till Gud

18. Vilken situation ställs vi alla inför, när det gäller att åtnjuta ett gott förhållande till Jehova?

¹⁸ Att ha ett godkänt förhållande till Jehova är inte någonting som vi människor kan ta för givet. Vi är inte födda med det. Tvärtom är vår situation lik den som kung David befann sig i, han som skrev: ”Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.” (Ps. 51:7) Ingen av oss är undantagen. Bibeln säger sanningsenligt: ”Alla hava ju syndat och äro i saknad av härligheten från Gud.” (Rom. 3:23; se också 1 Johannes 1:8, 10.) Men Jehova har tillhandahållit medlet varigenom vi kan vinna hans bifall och godkännande.

19, 20. Vad är det enda medel varigenom vi kan uppnå ett gott förhållande till Jehova, och varför är det ett så storslaget privilegium att tjäna honom?

¹⁹ När vi stannar upp för att tänka på vad människor är i jämförelse med Gud, bör denna anordning röra vid våra hjärtan. Var och en som har rest med flyg vet att redan från omkring tusen meters höjd försvinner människor praktiskt taget ur sikte, och deras hus och bilar ser ut som leksaker. Hur små och obetydliga måste inte människorna då förefalla för Jehova, när han blickar ned på jorden från sin långt högre ställning! (Jes. 40:15) Det är inte att undra på att psalmisten skrev: ”När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett, vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom?” — Ps. 8:4, 5.

²⁰ Likväl erbjuder denne höge och upphöjde, Skaparen, universums högste härskare, oss dödliga människor möjligheten att komma i ett gott förhållande till honom. Och för att göra detta möjligt sände han sin enfödde Son till jorden för att utge sitt liv som ett syndförsonande offer. Denne Son, Jesus Kristus, förklarade själv: ”Gud älskade världen så mycket, att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” Han sade också till sina apostlar: ”Jag är vägen och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Joh. 3:16, NW; 14:6) Efter sin död och uppståndelse befallde Jesus sina lärjungar: ”Ni skall vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och intill jordens avlägsnaste del.” (Apg. 1:8, NW) De uppskattade det storslagna privilegium det innebär att tjäna på detta sätt och gjorde det han uppmanade dem att göra.

21. Hur visade människor överallt på jorden under förra året att de hyser hög aktning för ett gott förhållande till Gud?

²¹ Som ett resultat av detta har människor i alla delar av världen fått kännedom om Jehova, den ende sanne Guden, och hans Son, Jesus Kristus. Förra året blev människor i 207 länder hjälpta på detta sätt av Jehovas kristna vittnen. Somliga tog det de hörde till hjärtat. De insåg att de behövde ångra sitt tidigare handlingssätt, vända om och använda livet till att göra Guds vilja. Sedan de kommit att uppskatta den underbara anordning Gud gjort för att återlösa mänskligheten från slaveri under synd och död, förnekade de villigt sig själva och blev döpta som symbol av att de överlämnat sig åt Jehova för att göra hans vilja. (Matt. 16:24; 28:19, 20) Det var inte bara några få som tog detta viktiga steg. I 181 länder blev människor döpta under det gångna året. Allt som allt var det 297.872 människor som framställde sig för dop genom Jehovas vittnen under bara ett års tid. De har alla studerat bibeln, vet vad den lär och avhåller sig inte från att offentligen förkunna sin tro. (Rom. 10:9, 10) De har ivrigt gjort sitt bästa för att bli kvalificerade för dop, eftersom de har hög aktning för ett gott förhållande till Gud. Har du också sådan uppskattning? Storslagna välsignelser, både nu och i framtiden, finns i beredskap för dem som gör det.

[Bild på sidan 130]

Föräldrar som verkligen älskar sina barn kommer att se till att de får den tuktan som behövs — inte enbart aga, utan personlig undervisning som främjar den mentala och moraliska utvecklingen