Hur Jehova vägleder sitt folk
”Ty denne Gud är vår Gud till obestämd tid, ja, för evigt. Han själv skall leda oss till dess vi dör.” — Ps. 48:15, NW.
1. Hur visar bibeln att Jehova vägleder dem som älskar honom?
UNDER århundradenas gång har Jehova väglett dem som älskar honom och som önskar tjäna honom. Psalmisten var en av dessa, eftersom han begärde av Gud: ”Sänd ditt ljus och din sanning; må de leda mig.” (Ps. 43:3) Profeten Daniel visste att ”det finnes en Gud i himmelen, som kan uppenbara hemligheter”, och han förutsade att i vår tid, denna ”ändens tid”, skall ”den sanna kunskapen ... bli överflödande”. (Dan. 2:28; 12:4, NW) Jesaja profeterade och sade att i detta ”dagarnas slutskede” skulle sann tillbedjan ”bli fast grundad” och att Jehova skulle leda sitt folk: ”Han skall undervisa oss om sina vägar, och vi skall vandra på hans stigar.” Den inbjudan som går ut till människor i vår tid är således: ”Kom och låt oss vandra i Jehovas ljus.” — Jes. 2:2—5, NW.
2. Vad tar Jehova hänsyn till, när han vägleder sitt folk i sina sanningar?
2 Hur vägleder då Jehova sitt folk i sina sanningar? För det första tar han hänsyn till att han har skapat människorna med en fri vilja. Aposteln Paulus omnämnde således Filemons ”fria vilja”. (Filem. v. 14) Eftersom Gud har skapat denna fria vilja, motverkar han den inte genom att tvinga människor att tro på hans sanningar eller handla på ett visst sätt, likt robotar. Under denna kristna tidsålder vädjar han därför kärleksfullt till människor med rättsinnigt hjärta att komma och sluta sig till hans godkända organisation, och han vägleder dem sedan milt och varsamt förmedelst den heliga anden, sitt inspirerade ord och sin organisation på jorden, vilken förmedlar sanningen.
3. Vad är särskilt viktigt att tänka på beträffande hur Jehova vägleder sitt folk?
3 Något annat att ta med i beräkningen när det gäller hur Gud vägleder sitt folk är att Gud ger insikt om sina sanningar i sin egen tid och på sitt eget sätt. (Dan. 12:9) Vidare vägleder Jehova sitt folk i sanningen på ett fortskridande sätt. Eftersom Jehova har skapat människans sinne, vet han att alltför lite andlig ”mat” inte kommer att uppehålla det i tillbörlig grad, men att alltför mycket vid ett och samma tillfälle kan vara mer än människor kan ta till sig. I Johannes 16:12 sade Jesus till sina trogna apostlar: ”Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan icke bära det nu.” (Hedegård) Låt oss belysa det med en illustration: När någon kommer ut efter att under en lång period ha varit instängd i ett mörkt rum, är det bäst att han steg för steg exponerar sig för ljuset. Alltför mycket ljus alltför tidigt kan leda till en chock och kan till och med vara skadligt. Det är på liknande sätt med behovet av upplysning steg för steg med Guds sanningar. Det motsvarar vad den vise mannen säger: ”De rättfärdigas stig är såsom ljuset av den uppgående solen, som lyser mer och mer, till dess dagen har nått sin höjd.” — Ords. 4:18, Åkeson.
4. a) Vad visade Jesus beträffande behovet av ett klarläggande av sanningen steg för steg? b) Vad måste Jehovas tjänare vara villiga att göra på grund av att hans sanningar blir klargjorda undan för undan?
4 Jesus visste mycket väl att det var Jehovas sätt att klargöra sina sanningar steg för steg. Han sade till sina apostlar att Guds heliga ande längre fram skulle vägleda dem in i hela sanningen. (Joh. 16:12, 13) Och på grund av att tidigare fastställda sanningar skulle bli klargjorda steg för steg skulle Guds tjänare, allteftersom tiden skred framåt, på motsvarande sätt behöva korrigera och rätta till sin uppfattning i olika bibliska angelägenheter.
VÄGLEDNING BETRÄFFANDE RIKETS SANNINGAR
5, 6. Vad visar att Jesu lärjungar hade oriktiga uppfattningar beträffande Guds rike?
5 När Jehova vägledde de kristna under det första århundradet, var det inte så att han med en gång klargjorde för dem alla de sanningar som stod i samband med hans uppsåt. Som ett exempel på detta kan vi tänka på bibelns centrala lära: Guds rike. Jesus lärde sina efterföljare att bedja: ”Tillkomme ditt rike.” (Matt. 6:10, 1917) Han uppmanade dem: ”Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet.” (Matt. 6:33) Men var det så att hans efterföljare under dessa år, då han befann sig på jorden, förstod alla detaljer i fråga om Rikets styre? Kunde de exakt besvara frågor om det, sådana som: Vad är Guds rike? Vilka skall styra i det? Hur många styresmän skall ingå i det? När skall det komma? Vad kommer det att göra för jorden och för människorna?
6 Att de som talade med Jesus inte hade all denna kunskap visas tydligt av den fråga de ställde till honom efter hans uppståndelse: ”Herre, skall du nu i denna tid upprätta igen riket åt Israel?” (Apg. 1:6, 1917) I stället för att svara genom att berätta för dem om varje aspekt på Rikets styre förklarade Jesus: ”Det tillkommer icke eder att få veta tider eller stunder, som Fadern i sin makt har fastställt.” (Apg. 1:7, 1917) Varför behandlade Jesus saken på detta sätt? Därför att lärjungarna hyste djupt rotade men oriktiga uppfattningar om Riket. De trodde att Riket skulle vara ett jordiskt styre, som skulle befria dem från det romerska herraväldet. Men sanningen var den att Riket skulle vara himmelskt och att de som utvaldes att härska med Kristus skulle tas från jorden till himmelen. (Upp. 5:9, 10; 14:3; 20:4) Dessutom visar deras fråga att de förväntade att Riket skulle upprättas omedelbart. Men så skulle det inte vara — i stället skulle många hundra år gå.
7. a) Vilken inställning hade Jesus till dessa lärjungar trots deras oriktiga uppfattningar om Riket? b) Förstår vi allting i fråga om Guds rikes styre?
7 Fastän Jesu lärjungar hade oriktiga uppfattningar, var det inte så att Jesus fördömde dem och förkastade dem. Han visste att hans efterföljare gradvis skulle vinna insikt om Guds sanningar och att den heliga anden steg för steg skulle vägleda dem, så att de i sinom tid skulle få klar insikt. Till sist skulle de äga fullständig kunskap angående Rikets styre. Men under tiden inskärpte Jesus hos dessa tidiga efterföljare ett djupt intresse och en stark nitälskan för att söka Riket först, liksom också villighet att göra förändringar i sina uppfattningar om det. Fastän de var begränsade i fråga om exakt kunskap om Rikets sanningar, var det så att det de visste gjorde det möjligt för dem att — medan de väntade — ständigt ha ”Jehovas dags närvaro ... i tankarna”. (2 Petr. 3:12) I denna tid är vår kunskap om Guds rikes styre, vad det är och vad det skall åstadkomma, långt mera framskriden, men den är fortfarande inte alldeles fullständig.
SANNINGAR OM HEDNINGARNA
8. Vilket problem uppstod i förbindelse med hedningarna? Togs denna sak upp vid pingsten?
8 En annan fråga, som visar hur insikten om Guds sanning är framåtskridande, har att göra med hur de icke-judiska eller hedniska omvända från och med år 36 v.t. betraktades av vissa judar, som blivit omvända till kristendomen. Borde de till exempel omskäras, alldeles som de köttsliga judarna var omskurna? Togs denna angelägenhet upp år 33 v.t., då Guds heliga ande blev utgjuten vid pingsten? (Apg. 2:1—4) Nej, ty fastän detta utgjutande fastställde att Gud var med dessa lärjungar och från och med då skulle vägleda dem, gav det dem inte på mirakulöst vis kunskap om varje detalj i Guds sanningar. Detta kan vi förstå av att frågan om omskärelsen inte framlades i förordningar till efterlevnad, som hade beslutats om av apostlarna och de äldste som var i Jerusalem, förrän 16 år efter pingsten, år 49 v.t. — Apg. 16:4.
9—11. a) Varför var Jehovas tjänare bättre i stånd att behandla ett problem angående omskärelsen, sedan de följt Jehovas vägledning under årens lopp? b) Hur var den syn som gavs åt Petrus till hjälp för dem att anpassa sig till den rätta insikten om sanningen?
9 Under alla dessa år lät Jehova sitt folk erfara hur han handlade med hedningarna. På detta sätt fördjupades deras uppskattning och insikt i frågan. När det uppstod en stridsfråga som krävde ett avgörande, hade således hans tjänare blivit väl rustade att ta itu med den med vishet och insikt. Tänk till exempel på den korrigering som Petrus måste göra i sitt synsätt. Mer än tre år efter pingsten vägleddes aposteln Petrus av den heliga anden till att rätta till sin uppfattning om hedningarna, vilka han hade betraktat som befläckade, orena.
10 I en syn blev Petrus uppmanad att äta mat som under den mosaiska lagens tid betraktades som oren. När han i förvåning svarade att han inte åt sådan mat, talade en röst från himmelen om för honom att det Gud kallar rent inte längre kan betraktas som orent. Och i just detta ögonblick kom budbärare från hedningen Kornelius. Kornelius hade sänt dem för att be Petrus komma till hans hem för att berätta för honom om Guds uppsåt. Men Petrus hade just gett uttryck åt avsky inför att äta oren mat, och nu ombads han att gå in i en hednings hem, som han också betraktade som orent! Vad skulle han göra? Den heliga anden gav svaret: ”Stig upp, gå ner och ge dig av med dem, utan att alls tveka, eftersom jag har skickat dem.” — Apg. 10:9—20.
11 Petrus förstod nu vad saken gällde. Den syn som visade hur Jehova gjorde att något som tidigare betraktats som orent nu blev rent gällde inte bara mat, utan gällde något som var viktigare, nämligen Petrus’ inställning till hedningar. Petrus visade att han hade förstått, när han längre fram sade till Kornelius och hans hus: ”Därför har jag också kommit utan invändning, då jag blev hämtad.” Sedan blev helig ande utgjuten över detta hedniska hus, och alla som tillhörde det blev döpta. Helig ande hade visat att Gud nu skulle gynna hedningarna utan att de blev omskurna. — Apg. 10:21—48.
12. a) Vilket ytterligare problem uppstod med avseende på hedningarna? När skedde det? b) På vilken grundval kunde den centrala styrande kretsen ge ett avgörande svar?
12 Men tillfredsställde detta alla de kristnade judarna, när det var fråga om hedningarna? Nej, det gick ytterligare tretton år, och så hände det att en stridsfråga beträffande om hedningar måste omskäras väcktes av vissa omskurna judar som kom till Antiokia i Syrien. (Apg. 15:1, 2) År 49 v.t. anordnades därför ett möte med den centrala kretsen av apostlar och andra äldste i Jerusalem. Vid detta möte berättade Petrus, Paulus och Barnabas vad Gud hade åstadkommit bland de oomskurna hedningar som de hade predikat för. Efter att ha undersökt hur Jehova i själva verket hade handlat med dessa hedningar under många år bekräftade de enhälligt den Heliga skrifts vittnesbörd och befäste sanningen att hedningarna inte behövde bli omskurna.
13. Hur visar somliga brist på uppskattning av det sätt på vilket Jehova vägleder sitt folk? Vilka resultat fick det sannolikt?
13 Det var inte alla av Kristi efterföljare som var villiga att rätta till föråldrade uppfattningar. Somliga tog klarläggandena som en ursäkt att överge sanningen i stället för att betrakta dem som ett vittnesbörd om Jehovas framåtskridande vägledning för sitt folk. Vi kan som exempel nämna att när Jesus framställde illustrationen, som visade hur de i symbolisk mening skulle äta av hans kött och dricka hans blod, heter det i den bibliska skildringen att ”till följd av detta gick många av hans lärjungar bort till tingen bakom sig och ville inte längre vandra med honom”. (Joh. 6:53—66) Hur kortsynt var inte detta! Vilken brist på uppskattning av det sätt på vilket Jehova leder sitt folk! Trettioåtta år längre fram var det sannolikt somliga av dem som fick betala ett högt pris, eftersom de som inte fortsatte att vandra i den framåtskridande insikten om sanningen också utan tvivel kan ha förkastat Jesu anvisningar att fly från Jerusalem innan det förstördes. Detta kostade dem deras liv, under det att de som fortsatte att låta Jehova vägleda dem flydde och blev skonade. — Luk. 21:20—24.
VÄGLEDNING I VÅR TID
14. I vilken omfattning har vår uppfattning om grundläggande sanningar rättats till under det gångna århundradet?
14 När vi ser på vad Jehovas organisation under det gångna århundradet har publicerat genom Vakttornet och andra publikationer, finner vi ett överflöd av hälsosam andlig föda. Tidigt under denna period blev grundläggande bibliska sanningar klargjorda, och de förblir klara och tydliga ännu i denna dag. Vår syn på helvetet, treenigheten, skärselden, själen, var de döda är, återlösningen, uppståndelsen, jordens bestämmelse, Riket och andra viktiga läror har genomgått mycket obetydliga förändringar under 100 år. Sanningen har alltid varit sanning, även om vår förståelse av den har krävt förändringar ibland. — Jämför Johannes 16:13.
15. Har Jehovas nutida tjänare behövt göra förändringar i sina uppfattningar?
15 Jehova har fortsatt att steg för steg vägleda sitt folk till en mera hel och full uppskattning av hans sanningar, och detta har han gjort i sin egen tid och på sitt eget sätt. På grund av detta har Jehovas vittnen ända från början av det gångna århundradet förstått att de måste vara villiga att förändra och rätta till sina uppfattningar om läror, tillämpning och organisatoriska tillvägagångssätt, när det blivit uppenbart att Jehovas ande vägledde dem till sådana förändringar. Alldeles som Bryan Wilson erkände i tidskriften New Society har Jehovas vittnen ”alltid hävdat att ett ständigt fortgående studium av bibeln kan leda till rikare kunskap, och vid tidigare tillfällen har misstag i tolkningen av profetiorna erkänts”.
16. a) Varför är bibelns profetior ett område där det särskilt krävs att man är villig att låta sina uppfattningar bli förda till rätta igen? b) Hur har Jehovas tjänare gett gensvar på upplysningarna om de ”yttersta dagarna”? Hur har de fått stöd?
16 Det är kanske så att det område på vilket det verkligen krävs villighet att bli förd till rätta igen är det som omfattar bibliska profetior. Flertalet profetior ges enbart i allmänna huvuddrag. Därför krävs det tro för att invänta förverkligandet av detaljerna. (Hebr. 11:1) Ett exempel på detta har att göra med de bibliska profetior som visar att den nuvarande onda ordningen under Satan kommer att förstöras och ersättas av ”nya himlar och en ny jord”. (2 Petr. 3:13) Tillräckligt många drag i det stora ”tecknet” på det annalkande slutet ges emellertid i bibeln för att tydligt markera den nuvarande tiden som ”de yttersta dagarna”, ”ändens tid”. (2 Tim. 3:1; Dan. 12:4) Detta har eggat Guds tjänare till att intensifiera arbetet med att uppfylla Jesu ord: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matt. 24:14) De har haft framgång i att göra detta och i att överleva som organisation och likaså i att röna välgång i andligt avseende, trots oerhört omfattande förföljelse, liksom också i att ikläda sig och ådagalägga den nya personligheten i den nuvarande degenererade världen. Allt detta är ett vittnesbörd om att Jehova verkligen har stött dem. — Jes. 54:17.
17. Betyder det förhållandet att våra egna förhastade förväntningar inte uppfyllts att Jehova har ändrat sina uppsåt?
17 Men har somliga av Jehovas tjänare under dessa ”yttersta dagar” hyst felaktiga uppfattningar om den nuvarande ordningens slut eller telos (grekiska)? Ja, så är det. En del av dessa uppfattningar inbegriper hur lång tid som skulle gå innan slutet skulle komma. På grund av nitälskan och entusiasm för hävdandet och rättfärdigandet av Jehovas namn, ord och uppsåt — och även på grund av längtan efter den nya ordningen — har somliga av Guds tjänare ibland varit förhastade i sina förväntningar. Detta påminner om den uppfattning lärjungarna hade om att Guds rike skulle vara överhängande nära på deras tid. (Apg. 1:6) Men betyder det förhållandet att förväntningarna ibland har varit förhastade och därför inte uppfyllts att Gud på något sätt har ändrat sitt uppsåt? Inte alls. ”Vad jag beslutar, det står fast, och allt vad mig behagar, det utför jag”, säger Jehova. (Jes. 46:10, Myrberg) Följaktligen är Jehovas uppsåt, liksom också tidpunkten, för att upprätta en rättfärdig ny ordning fast bestämda.
18. Varför är det viktigt att förbli vid ”det som står skrivet”?
18 Detta inskärper helt visst hos oss att vi behöver noga överväga alla skriftenliga faktorer och inte betona någon faktor så långt att den överskuggar andra. Jesus själv förklarade mycket tydligt: ”Om den dagen och den stunden vet ingen något.” (Matt. 24:36, 1917) Hela tiden behöver vi ägna noggrann uppmärksamhet åt aposteln Paulus’ råd: ”Gå inte utöver det som står skrivet.” — 1 Kor. 4:6.
19. Hur bekräftar vittnesbörden att slutet för den nuvarande ordningen är nära förestående, även om uppfattningar har rättats till?
19 Många av Jehovas vittnen har visserligen behövt rätta till sina uppfattningar i denna angelägenhet, men kan vi fördenskull förneka att vi befinner oss i ”ändens tid”? Varje dag kommer det allt fler vittnesbörd om det nära förestående slutet för den nuvarande ordningen, allteftersom vi ser den ständigt djupare upplösningen av sådana institutioner som äktenskapet, familjen, statsstyrelsen och den världsliga religionen, såväl som ökande brottslighet och våld och tilltagande ringaktning för Gud. — 2 Tim. 3:1—5.
20, 21. Hur kommer de som fortsätter att vandra i Jehovas framåtskridande ljus att bli belönade?
20 Medan en obestämd tidsperiod ännu återstår av dessa ”yttersta dagar”, är ändå en sak säker. De som fortsätter att vandra i Jehovas framåtskridande ljus och är villiga att bli förda till rätta igen kommer att vara en del av den smorda kvarlevan och den ”stora skaran”, som ”kommer ut ur den stora vedermödan” in i Guds rättfärdiga nya ordning. ”Lammet, som är i tronens mitt, skall vara herde för dem [den stora skaran] och skall vägleda dem till källor med livets vatten. Och Gud skall torka bort varje tår från deras ögon.” — 2 Petr. 3:14, 15; Upp. 7:9—17.
21 De som blickar upp till Jehova för att få vägledning kan därför med förtröstan se fram emot upprättandet av en ny ordning, i vilken ”de rättfärdiga själva skall besitta jorden, och de skall för evigt bo på den”. Där skall ”den som är ond inte vara mer”. Men i hans ställe skall de ödmjuka och läraktiga ”finna sin utsökta lust i överflödet av frid”. — Ps. 37:10, 11, 29, NW.
22. Vilken tillförsikt kan Jehovas tjänare hysa nu och för framtiden?
22 Vi i denna tid förtröstar alltså på att det under återstoden av dessa yttersta dagar kommer att förhålla sig med Jehovas folks nutida organisation alldeles som det varit under de gångna 100 åren, nämligen att ”Gud är vår Gud till obestämd tid, ja, för evigt. Han själv skall leda oss till dess vi dör.” (Ps. 48:15, NW) Och sedan, i hans nya ordning, kan vi med samma tillförsikt se fram emot att Jehova skall fortsätta att vägleda sina tjänare under hela evigheten, utan att vi behöver dö alls, eftersom ”den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen”. — 1 Joh. 2:17, 1917.