-
De goda nyheterna enligt MatteusVakttornet – 1962 | 15 juli
-
-
jordbävningar, livsmedelsbrist och, bland många andra ting, predikandet av de goda nyheterna om Guds rike utöver hela världen. Därpå återger Matteus tre liknelser till som handlar om Riket, liknelsen om de tio jungfrurna, om talenterna och om fåren och getterna.
I snabb takt följer så Matteus’ skildring av hur Jesus instiftar ”Herrens aftonmåltid”, rättegången mot honom och hans död — händelser som alla våra läsare är förtrogna med. Därefter återger Matteus den gripande höjdpunkt som Jesu uppståndelse utgör, i kapitel 28 — den bästa av alla nyheter; ty om inte Jesu uppståndelse hade varit, skulle allt ha varit förgäves. Och eftersom en avslutning är det som man troligen bäst kommer ihåg, rundar Matteus vist och förståndigt av sitt evangelium med Jesu befallning till sina lärjungar, en befallning som gällde hela världen, och hans löfte till dem om att han alltjämt skulle vara med dem: ”All myndighet har blivit mig given i himmelen och på jorden. Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.”
Matteus’ evangelium innehåller sannerligen goda nyheter. Hans verkningsfulla urval och sammanställning av de händelser i samband med Jesu jordiska förkunnartjänst som han skildrar visar hur den heliga anden kunde verka på ett vaket och mottagligt sinne. Genom denna översikt har vi sannerligen fått en större uppskattning av skildringen. Låt oss söka bli bättre kristna genom den ökade insikt och uppskattning som vi vunnit genom den!
-
-
Upprinnelsen till OrdspråkenVakttornet – 1962 | 15 juli
-
-
Upprinnelsen till Ordspråken
När bibelns ordspråk nedskrevs, var människonaturen i grund och botten likadan som den är nu för tiden. Den vise mannen lade märke till mycket som var gott och mycket som var dåligt. Alltsammans var värt att beaktas och belysas. Avsikten härmed var att berömma det goda, fördöma det onda och peka ut den rätta vägen för en människa som befann sig i tvivel och var oviss om vilken som var den praktiska vishetens kurs. När man förstår upprinnelsen till ett ordspråk, kan man bättre fatta dess innebörd, och lärdomen som det ger blir mera levande. Är du medveten om de uppfattningar och synpunkter som ligger bakom följande ordspråk?
”De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd; men de ogudaktigas väg är såsom tjocka mörkret; de märka icke det som skall vålla deras fall [veta ej mot vad de snava, 1878].”
Tänk dig en människa som är ute och färdas tidigt på morgonen i Palestina, när solen går upp i öster. När den sänder ut sina första strålar, syns endast konturerna av olika föremål. Undan för undan, allteftersom ljuset tilltar, ser man allting mera klart och i detalj. När solen står rätt över huvudet vid middagstiden, finns det inte en skugga framför en på vägen. Så är det också med den stig Guds tjänare vandrar, vilka genom att de ständigt ger akt på Guds ord går framåt mot allt större kunskap, vishet och insikt beträffande Guds uppsåt. Dimmiga eller felaktiga uppfattningar, föga förstådda läror och profetior blir klarlagda undan för undan, allteftersom ljuset från Guds ord tillväxer, och vägen som man skall följa blir allt lättare att skönja. Den ogudaktige är å andra sidan lik den man som snubblar framåt i nattens mörker. Eftersom de ogudaktiga inte har något begrepp om Guds ord och uppsåt och inte är villiga att erkänna och rätta sig efter uppenbarade sanningar, snubblar de framåt i sin okunnighet och villfarelse, som de betecknande nog är för blinda för att inse eller tillstå att de befinner sig i.
-