Ett gott namn är värdefullt
”DEN som snattar bort mitt goda namn, han blir ej rikare av det han snattat, men jag blir mycket arm.” Så säger en av gestalterna i Shakespeares berömda skådespel ”Othello”.
Det är så som det så väl har uttryckts: Ens namn kan liknas vid ens ansikte — det är vad man är känd genom. Men vad är det som gör ett namn gott eller dåligt? Det är den person som bär detta namn. Han ger det just de egenskaper det har genom vad han är, genom det liv han för, genom det han står för. Ett gott namn, dvs. ett gott anseende, är därför verkligen någonting värdefullt. Att förlora ett gott namn är verkligen att bli arm eller fattig.
Lagstiftande församlingar i världen har insett värdet av ett gott namn och har därför stiftat lagar för att skydda den enskildes namn eller rykte för smädelse, förolämpning, förtal och andra former av ärekränkning. När lagstiftarna gör på detta sätt, handlar de endast efter det mönster som bibeln framhåller i det nionde av de tio buden, vilket säger: ”Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa.” De som stod under denna lag och handlade på detta sätt fick samma straff som de hade tänkt att den andre skulle få genom falskt vittnesbörd. — 2 Mos. 20:16; 5 Mos. 19:16—21.
Ja, bibeln visar att vi med rätta bör vara intresserade av att äga och behålla ett gott namn. Vi läser i bibeln att ”ett gott namn är mer värt än stor rikedom”. ”Bättre är gott namn än god salva.” Betydelsen av ett gott namn inom den kristna församlingen klargörs av bibelns krav att tillsyningsmän måste ha ”ett gott anseende bland dem som står utanför församlingen”. — Ords. 22:1; Pred. 7:2; 1 Tim. 3:7, Hd.
Jehova Gud själv har gett oss ett utomordentligt exempel i fråga om att vara intresserad av att ha ett gott namn. Först av allt har han gett sig själv ett i hög grad åtskiljande namn: Jehova eller Jahve, som betyder ”Han låter varda”. Detta namn vittnar genast om hans ställning som Skapare och om att han är en Gud med ett uppsåt, en Gud som utför sin vilja och ofelbart uppfyller sina löften. Han menade att detta namn är så viktigt att han lät det förekomma 6.961 gånger i de hebreiska skrifterna. I själva verket identifieras han genom detta namn mer än genom alla andra uttryck tillsammans — sådana uttryck som Herren, Gud, den Högste osv. Namnet Jehova förbinder han med sina stora gärningar och befrielser, såsom när han befriade israeliterna ur slaveriet i Egypten. — 2 Sam. 7:23.
Den tidigaste hänsyftningen på betydelsen av Guds anseende eller namn är kanske den som Abraham gjorde i förbindelse med tillintetgörelsen av städerna Sodom och Gomorra. Abraham ifrågasatte om det var rättfärdigt att tillintetgöra de rättfärdiga med de onda och frågade: ”Skulle han som är hela jordens domare icke göra, vad rätt är?” Det gällde Guds anseende, dvs. hans namn såsom en rättvis Gud och domare. Jehova Gud gick med på att skona dessa onda städer, om man bara kunde finna tio rättfärdiga människor i dem. Men det fanns inte tio sådana, bara Lots familj. — 1 Mos. 18:24, 25; 19:15—29.
För sitt namns skull skonade Jehova sitt folk Israel i öknen, när de förtjänade att dö. Vi läser gång på gång om hur Jehovas tjänare under århundradena därefter bad honom höra och besvara deras böner därför att det gällde hans namn, därför att hans anseende stod på spel. — 4 Mos. 14:13—19; Jos. 7:7—9; Jes. 37:14—20; Hes. 36:16—23.
Att förvärva ett gott namn
Ett gott namn är önskvärt, så hur kan vi förvärva ett sådant? Genom att söka behaga människor, genom att försöka vara populära? Nej, utan genom att göra det som är rätt, genom att leva i Jehova Guds fruktan. Tänk på Job, som enligt vad bibelns skildring visar hade ett gott namn inför Gud. Varför det? Därför att han var ostrafflig och redlig, fruktade Gud och flydde det onda. Och han försvarade sitt goda namn mot de tre skrymtaktiga vännernas ansträngningar att besudla det. Till sist blev Job rättfärdigad, och hans tre förmenta vänner blev strängt tillrättavisade av Jehova Gud. — Job 1:8; 42:7—10.
De som bär Jehovas namn såsom hans vittnen har ytterligare skäl att vara intresserade av att deras uppförande är rättrådigt, eftersom det gäller inte bara deras eget namn, utan också den kristna församlingens namn och Jehovas eget namn. En man i Dahomey i Afrika som är ett Jehovas vittne och arbetar på ett fint hotell fann pengar som motsvarade 8.000 kronor i ett par byxor som han skulle lämna in till tvättning. Han lämnade pengarna till hotellägaren, som lade in dem i ett kassaskåp. När gästen upptäckte sin förlust, blev han mycket bekymrad och gick genast till hotellägaren och beklagade sig över sin förlust, eftersom han nu inte hade några pengar att betala sina räkningar med — han hade faktiskt ingenting annat än sin flygbiljett tillbaka till Frankrike. Hotellägaren var glad över att kunna återlämna pengarna och förklarade att en av hans anställda hade funnit dem. Gästen bad att få träffa denne anställde. När han träffade mannen, frågade han honom vad som hade förmått honom att återlämna pengarna. Den anställde svarade att han var ett av Jehovas vittnen och att han levde enligt bibelns principer. Detta gjorde stort intryck på gästen, och han sade: ”Jag vet att Jehovas vittnen är goda människor, och när jag återvänder till Frankrike, skall jag sannerligen söka upp dem, eftersom jag vill veta mer om dem.”
Hotellägaren, som tidigare hade haft föga tid till övers för Jehovas kristna vittnen, har ändrat sinnelag. Nu är han glad över att ha ett Jehovas vittne som arbetar åt honom. Denna ärliga handling gav inte bara det vittne det gällde ett gott namn, utan hjälpte också till att upphöja Jehovas vittnens namn såsom folk. Och ännu viktigare är att den tjänade till att förhärliga namnet på deras Gud, Jehova.
Ett gott namn är verkligen värdefullt. Lyckliga är alla de som har ett gott namn, eftersom ett sådant är bättre än stora rikedomar och god salva.