Hur man hämtar tröst ur bibeln
”Jag har tänkt på dina rättsliga beslut från obestämd tid, o Jehova, och jag finner tröst för egen del.” — Ps. 119:52, NW.
1, 2. a) Vilken verkan kan musik ha? b) Hur har musik förknippats med Jehova Gud i bibeln?
BORTA i Mellersta Östern hände det ofta i forna dagar att den ensamme herden, som vaktade sin hjord ute på öppna fältet, hade ett musikinstrument med sig, kanske en pipa. Med den kunde han bryta nattens stillhet och underhålla sig själv. Han var visserligen ensam, men han kunde hämta tröst ur musiken och bli upplivad av den. Musik kan egga upp känslorna eller verka lugnande genom att framkalla en känsla av frid och förnöjsamhet.
2 Det var därför mycket lämpligt att psalmisten sade så här om Jehova Guds rättfärdiga föreskrifter: ”Dina stadgar äro min musik i mitt främlingsskaps hus. Jag tänker under natten på ditt namn, Jehovah, att jag må taga vara på din lag.” (Ps. 119:54, 55, My) Då och då strömmade vackra toner ut från en harpa som trakterades av en skicklig instrumentalist, till exempel under lovsång till Gud. ”Ropa av fröjd, o ni rättfärdiga, för Jehovas skull”, utbrast psalmisten och tillade: ”För de rättrådigas del är lovprisning passande. Frambär tacksägelse till Jehova på harpan; spela på tiosträngat instrument för honom. Sjung en ny sång till hans ära; gör ert bästa, då ni spelar på strängarna under fröjderop. Ty Jehovas ord är rätt, och allt hans verk sker i trohet.” (Ps. 33:1—4, NW) David glömde inte bort sådana musikarrangemangs välljud och känslopoesi, ty han sade: ”Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.” — Ps. 77:7.
3. Hur påverkar bibeln dem som vänder sig till den för att få andlig hjälp?
3 Liksom musik kan lugna en människa och få henne att känna sig nöjd och tillfreds, utövar Jehova Guds ord, bibeln, ett nyttigt och trösterikt inflytande på dem som vänder sig till det för att få andlig hjälp. Det är inte ovanligt att ofullkomliga människor, som utsätts för prövningar, får erfara vad missmod, sorg eller fruktan vill säga. Men ord, skrivna för flera hundra år sedan under gudomlig inspiration, tillkom just för att ge vägledning åt de kristna, för att vi genom att härda ut och ”genom den tröst, som skrifterna giva, skola bevara vårt hopp”. — Rom. 15:4.
Hur man tar itu med missmodet
4. Finns det inga forntida bibliska paralleller till de känslor av missmod, som kristna människor i vår tid kan hysa? Varför svarar du så?
4 ”Det är hopplöst. Allt jag gör tycks gå galet. Jag har misslyckats fullständigt!” Sådana ord är inte ovanliga. Många ger uttryck åt sådana känslor. Också trogna kristna blir då och då offer för missmod. Men bibeln visar att några av Jehovas trogna tjänare i forna tider också hade sådana känslor. När Esau till exempel tog hettitiska kvinnor till hustrur, blev dessa ”en hjärtesorg för Isak och Rebecka”. Och i sin sorg drevs Rebecka att säga: ”Jag är led vid livet för Hets döttrars skull. Om Jakob tager hustru bland Hets döttrar, en sådan som dessa, någon bland landets döttrar, varför skulle jag då leva?” (1 Mos. 26:34, 35; 27:46) Under sin svåra provsättning talade Job likt en människa som tycker att Gud har övergett henne. (Job 29:2—5) Nehemja, som oroades av tillståndet i Jerusalem med dess nedbrutna mur, visade sig sorgsen inför konung Artaxerxes. (Neh. 2:1—3) Aposteln Petrus var så missmodig och bekymrad över att ha förnekat Jesus Kristus att han ”grät bitterligen”. (Luk. 22:62) Aposteln Paulus sade så här om sina prövningar och känslor: ”Vi äro på allt sätt i trångmål, dock icke utan utväg; vi äro rådvilla, dock icke rådlösa; vi äro förföljda, dock icke givna till spillo; vi äro slagna till marken, dock icke förlorade.” (2 Kor. 4:8, 9) Det var tydligen därför att några kristna i Tessalonika hade börjat känna sig missmodiga som Paulus förmanade deras medbröder där i staden att ”tala tröstande till de nedslagna själarna”. (1 Tess. 5:14, NW) Att de kristna i våra dagar känner sig nedslagna och missmodiga saknar alltså inte motsvarigheter i forna dagar. Men vad kan man göra för att komma till rätta med missmodet?
5. Vilken inställning bör man ha för att på bästa sätt kunna ta itu med problem? Ge exempel.
5 Missmod kan ibland uppstå därför att en människa har flera allvarliga problem. Livet blir mörkt och dystert, därför att alla dessa problem tycks hopa sig till ett stort berg. Men hur vore det, om man i stället för att betrakta dem så, tog itu med dem ett och ett, så långt det är möjligt? Att man på rätt sätt söker lösa de olika problemen ett i taget är naturligtvis bättre än att länka samman dem alla i sinnet och så tycka sig vara slagen till slant. En kristen kvinna kanske till exempel har en man som motstår hennes religion. Detta är ett problem, och hon kanske kan komma till rätta med det riktigt bra genom att tillämpa sådana inspirerade råd som det som ges i 1 Petrus 3:1—6. Men barnen har kanske dessutom uppfört sig illa i skolan. Det är ett annat problem. Hon kanske bara behöver nämna om detta till sin man, så att han kan gripa in och rätta till det hela. Eller barnen kanske behöver få Guds krav förklarade för sig, t. ex. vad som står i Ordspråksboken 6:16—19. En tvist har kanske uppstått mellan den här kvinnan och en annan kristen. Detta är ett särskilt problem, och de kristna bör reda ut sådana saker enligt Kristi föreskrift. (Matt. 18:15—17) I stället för att bli missmodig genom att betrakta flera ganska obesläktade problem som om de utgjorde ett enda stort bekymmer bör man alltså ta itu med dessa problem ett och ett och göra det verkningsfullt genom att tillämpa Guds ord i livet.
6. Vad har sysselsättning och vila med missmod att göra?
6 Man behöver också tillräckligt med vila och sömn. En människa kanske underlåter att tänka på tiden i samband med vad hon har för händer. Hon kanske är uppe till sent på kvällen för att se på TV eller ägna sig åt någon annan form av förströelse, men hon finner bara att de goda verkningar, som hon på så sätt hade hoppats uppnå, blir omintetgjorda genom det missmod som ofta plågar en människa som känner sig trött. Om man skall kunna undvika eller bekämpa missmodet, är det viktigt att man rätt avpassar sin sysselsättning och ser till att man får tillräcklig vila.
7. Vilka framställningar i bibeln kan vara nyttiga att tänka på för den som känner sig nedstämd därför att han inte har många materiella ägodelar?
7 En del kristna har inte så många materiella ägodelar; de är inte rika materiellt. Detta kan ge upphov till missnöje eller nedstämdhet. Men tänk på Jesus Kristus. Vid ett tillfälle sade han: ”Rävarna hava kulor, och himmelens fåglar hava nästen; men Människosonen har ingen plats, där han kan vila sitt huvud.” (Luk. 9:58) Var Jesus trots detta lycklig? Ja, det var han, i det han gjorde sin himmelske Faders vilja. (Hebr. 10:5—9; Ps. 40:7—9) Han behövde inte många materiella ägodelar för att vara tillfreds. Han sade öppenhjärtigt: ”Håll ögonen öppna och var på er vakt mot varje slag av vinningslystnad, ty även när en person har överflöd, härrör hans liv inte från de ting han äger.” (NW) Jesus belyste detta genom en illustration, där han visade att en människa inte blir bevarad till livet bara därför att hon ”har mycket gott förvarat för många år”. Livet beror på om man är rik inför Gud. (Luk. 12:13—21) Kristus förmanade sina lärjungar att inte vara oroliga för sådant som mat och kläder och framhöll att Gud känner till dessa behov och ser till att de som beständigt söker hans rike får sådana behov tillfredsställda. — Luk. 12:22—31.
8. a) Vad kan vi lära av Jesus och hans apostlar, när det gäller materiella rikedomar? b) Varför är det nu inte dags att vara missmodig på grund av knapphet eller brist i fråga om materiella ting?
8 Under sin föremänskliga tillvaro i himmelen omgavs Kristus av andliga ting av mycket större värde än något materiellt. (Joh. 1:1—3; Kol. 1:15—17) Men han lade av allt detta för att bli människa. (Fil. 2:5—8) Som en fullkomlig människa på jorden klarade sig Jesus utan materiella rikedomar och världslig ståt och prakt, och i honom har sanna kristna som inte är förmögna ett enastående exempel på gudaktig förnöjsamhet. Petrus och andra apostlar övergav många materiella ägodelar för att följa Jesus, vilket Petrus vid ett tillfälle själv påpekade: ”Se, vi hava övergivit allt och följt dig.” (Mark. 10:28) Men blev de inte rikligt belönade? På den tiden fick de vara tillsammans med Jesus Kristus och höra honom tala såsom människa på jorden. Och nu åtnjuter de underbara välsignelser tillsammans med honom i himmelen, sedan de blivit uppväckta till andligt liv i himmelen för sin trohet intill döden. (Upp. 2:10; 11:18; 1 Kor. 15:20—23, 50—52) Det är förstås inte alla kristna som har ett himmelskt hopp. Men de kristna som har jordiska framtidsutsikter inser att underbara välsignelser väntar de trogna också här på jorden och att det inte skall dröja länge förrän de får uppleva att dessa ord fullständigt uppfylls: ”HERREN Sebaot skall på detta berg göra ett gästabud för alla folk, ett gästabud med feta rätter, ett gästabud med starkt vin, ja, med feta, märgfulla rätter, med starkt vin, väl klarat.” (Jes. 25:6) Just nu förser Jehova dem som älskar honom med riklig andlig kost, och han skall framdeles ännu rikligare förse dem som åtnjuter hans ynnest med andliga och materiella goda ting. Om honom sade psalmisten rätt och riktigt: ”Du upplåter din hand och mättar allt levande med välbehag.” (Ps. 145:16, Åk; My) Nu är det inte dags att känna sig mycket missnöjd eller att fullständigt ge vika för missmod på grund av knapphet eller brist i fråga om materiella ting. Det är nu dags att hämta tröst ur Skriftens löften om underbara ting som ligger framför oss och att tjäna Jehova lojalt och med glädje.
9. a) Vad bör missmodiga kristna bedja om? b) Vad sade Jesus, Paulus och Petrus om oro och bekymmer?
9 Kristna människor som av olika skäl känner sig missmodiga gör väl i att bedja till Jehova om hans heliga ande och om hans hjälp till att uppodla och visa glädje, en av andens frukter. (Luk. 11:13; Gal. 5:22, 23) Jesus gav detta råd: ”Bekymra er ... icke för morgondagen! Morgondagen skall bekymra sig för sig själv. Var dag har nog av sin egen plåga.” (Matt. 6:34, Hd) Aposteln Paulus anbefallde bön i stället för ängslig omsorg, då han skrev till filipperna: ”Bekymra er inte över något, utan låt i allting, genom bön och åkallan jämte tacksägelse, det som ni begär bli kunnigt inför Gud; och Guds frid, som överträffar all tanke, kommer att bevara edra hjärtan och ert sinnes förmågor förmedelst Kristus Jesus.” (Fil. 4:6, 7, NW) Petrus sade något liknande: ”Ödmjuka er därför under Guds starka hand, så att han kan upphöja er, när tiden kommer. Kasta alla edra bekymmer på honom, ty han har omsorg om er.” (1 Petr. 5:6, 7, Hd) Ja, Jehova har verkligen omsorg om dem som förtröstar på honom. Det är naturligtvis inte fel att tänka på ett problem och vidta praktiska och lämpliga åtgärder för att lösa det, om det är möjligt. Men sedan vi har gjort vad vi kan beträffande en sak, kommer oro och bekymmer inte att vara till någon nytta och kan aldrig ersätta bön. David sade träffande: ”Vältra på Jehová din väg och förtrösta på Jehova; han skall göra det.” — Ps. 37:5, Åk.
Att härda ut i sorgen
10. Hur reagerade David, Abraham och Jesus, då en älskad nära anförvant eller vän dog?
10 När konung David fick höra att Absalom var död, drabbades han av djup sorg och hängav sig åt gråt och klagan, i det han utbrast: ”Min son Absalom, min son, min son Absalom! Ack, att jag hade fått dö i ditt ställe! Absalom, min son, min son!” (2 Sam. 18:33) Många hundra år tidigare, då Abraham förlorade sin älskade hustru Sara i och med att hon dog, höll han dödsklagan efter henne och begrät henne. (1 Mos. 23:2) Jesus Kristus kände också djup sorg, då hans vän Lasarus hade dött, ty det sägs att ”Jesus grät”, innan han gick till graven för att väcka upp Lasarus ur döden. (Joh. 11:34) Det finns många orsaker till sorg, men en släktings eller nära väns bortgång kan sannerligen vålla stor, ibland nästan övermäktig, sorg.
11. Vilken tröst kan de kristna hämta ur bibeln, när någon som de älskat har dött?
11 När döden rycker bort en kär vän, är det bara naturligt att man känner sig djupt bedrövad. Men i likhet med aposteln Paulus vet de kristna ”att de döda skola uppstå, både rättfärdiga och orättfärdiga”. (Apg. 24:15) De litar på detta. Alltså sörjer de inte som ”de övriga gör, vilka inte har något hopp”. (1 Tess. 4:13, NW) Det är visserligen Jehova Gud som avgör vem som är kvalificerad att bli uppväckt, men milliarder döda människor kommer att bli uppväckta, och bibelns försäkran om detta är till stor tröst. Man kan i synnerhet hämta tröst ur bibeln, när den käre avlidne var en trogen kristen. Om denne hyste hopp om att få en jordisk uppståndelse till exempel, kommer han relativt snart, under Kristi tusenårsregering, att uppväckas ur dödens sömn till liv här på jorden. (Upp. 20:11—13) Det är inte vanligt att man känner sig olycklig under någon lång tid, då en älskad vän beger sig ut på en långresa, eftersom man väntar att få se honom igen, då han kommer tillbaka. Om man tänker ungefär på samma sätt då en sådan trogen kristen vän har dött, kan detta bidra till att mildra sorgen.
12. a) När är orden i Predikaren 7:2 tillämpliga? b) Vad är det nyttigt för en kristen som sörjer en död anförvant att inrikta sina tankar på, och var kan faderlösa, änkor och änklingar hämta tröst?
12 Salomo konstaterade en gång: ”Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.” (Pred. 7:2) Detta är sant, om en person har ett gott namn hos Gud vid döden, ett namn som han har skaffat sig genom gudaktiga gärningar, eftersom han i så fall kan förväntas få uppstå. Den sorg och smärta man känner i samband med att en älskad kristen, som stått en nära, har dött blir ofta större genom att man tänker på allt som man har upplevt tillsammans med den döde. Men hur mycket bättre är det inte att tänka mera på de underbara framtidsutsikterna, som Guds ord ger försäkran om. En sörjande kristen bör i bön vända sig till Jehova för att få hjälp, till honom som är ”all trösts Gud”. (2 Kor. 1:3) Han bör vinnlägga sig om att inrikta sina tankar på de underbara löften som Jehova har gett i Skriften och hämta tröst ur den. Man kan också känna sig tröstad av bibelns försäkran att Jehova skall visa sig öm mot faderlösa och änkor som älskar honom. I en inspirerad sång utbrast David: ”Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN [Jah, NW], fröjdens inför honom; de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning, en Gud, som förhjälper de ensamma till ett hem och som för de fångna ut till lycka.” — Ps. 68:5—7.
Hur man kommer till rätta med fruktan
13. Hur kan fruktan påverka en människa?
13 I vår tid hotas mänskligheten av många faror, och fruktan breder ut sig på jorden. Denna ytterligt skadliga känsla kan ibland i viss mån förnimmas också av människor som har överlämnat sig åt Gud. Om fruktan heter det i ett uppslagsverk: ”Fruktan kan påverka många människor mycket allvarligare än det värsta slaget av vilken fruktad sjukdom som helst. När det gäller epidemiska sjukdomar är den fasa de ingjuter ofta lika dödsbringande som infektionen — i det den förlamar organismen och berövar kroppen den naturliga tänjbarheten hos dess nervkraft och sinnet den spänst, som hoppet ger, och gör de människor till offer, vilka vad deras ålder och kraft angår borde ha de bästa förutsättningarna att slippa undan. Fruktan är som gift för sinnet, den starkaste av alla krafter som motarbetar hälsan och läkekonsten; den är ofta verksam på ett mycket olyckligt sätt i de sjukdomsmönster som leder fram till olika slag av sinnessjukdom; och liksom tron har botat fler sjukdomar än läkarna någonsin gett ordinationer för, är fruktan mer förödande än den värsta fysiska sjukdom.” — The Encyclopedia Americana, 1956 års upplaga, band 11, sidan 74.
14. Var kan människor som tror på Jehova hämta tröst, trots att det råder så skräckinjagande förhållanden jorden utöver?
14 Det är uppenbart att det finns goda skäl att söka undvika eller besegra sådan fruktan. Människor som hyser tro på Jehova kan utan oro se framtiden an, eftersom de, trots de sämre och skräckinjagande förhållandena jorden utöver, kan hämta tröst ur Jesu Kristi ord. Sedan Jesus hade uppenbarat att fruktansvärda händelser skulle känneteckna de ”yttersta dagarna”, sade han: ”Men när detta börjar ske, res er då upp och lyft upp edra huvuden, ty då är er befrielse nära.” (Luk. 21:25—28, Hd) Också Petrus gav de kristna en inspirerad förmaning att inte ge efter för världslig fruktan, i det han sade: ”Föremålet för deras fruktan bör ni ... inte frukta.” — 1 Petr. 3:14, NW.
15. Vad bör man göra i stället för att sysselsätta tankarna med sådant som uppväcker fruktan?
15 Om en människa låter sitt sinne syssla med sådant som ger upphov till fruktan, är det inte troligt att hon kommer att göra stora framsteg hän emot att övervinna denna känsla. Därför bör hon bemöda sig om att lägga bort sådana tankar och i stället tänka på det som väcker andra känslor till liv. Det är alltid förståndigt och nyttigt att fylla sinnet med andligen välgörande ting. Aposteln Paulus skrev: ”För övrigt, mina bröder, vad sant är, vad värdigt, vad rätt, vad rent är, vad som är älskligt och värt att akta, ja, allt vad dygd heter och allt som förtjänar att prisas — tänken på allt sådant.” — Fil. 4:8.
16. a) Vilken fruktan anbefaller bibeln? b) Hur blir det till gagn och nytta för dem som hyser denna fruktan?
16 Men det finns ett slag av fruktan som bibeln anbefaller. Det är ingen sjuklig fasa utan en tillbörlig och nyttig fruktan för att misshaga Jehova Gud. I slutorden i bibelboken Predikaren heter det till exempel: ”Slutsatsen, när allting har blivit hört, är detta: Frukta den sanne Guden och håll hans bud. Ty detta är människans hela förpliktelse. Ty den sanne Guden själv skall dra alla slags gärningar till doms, i förhållande till varje förborgat ting, för att utröna om det är gott eller ont.” (Pred. 12:13, 14, NW) Jehova har alltid styrkt och uppehållit dem som hyst en tillbörlig fruktan för honom. Patriarken Abraham var en sådan man, och om honom heter det i 1 Moseboken 15:1: ”En tid härefter kom HERRENS ord i en syn till Abram; han sade: ’Frukta icke, Abram, jag är din sköld; din lön skall bliva mycket stor.’” David sade: ”Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig; din käpp och stav, de trösta mig.” (Ps. 23:4) De som fruktar Jehova kommer att kunna stå fasta, trots att förskräckliga händelser inträffar omkring dem, och de kan hysa just de känslor som beskrivs i Psalm 46:2—4: ”Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad. Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet; om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror.”
17. Varför bör man inte frukta människor eller demoner?
17 Det finns de som hyser människofruktan, men Jesus sade: ”Bli inte förskräckta för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen; utan hys hellre fruktan för honom som kan tillintetgöra både själ och kropp i Gehenna.” (Matt. 10:28, NW) Andra människor kan på sin höjd beröva oss det nuvarande livet. Men Gud kan tillintetgöra en människa i Gehenna, varifrån det inte blir någon uppståndelse och följaktligen inget framtida liv såsom en människosjäl. Inte ens demonerna kan förhindra att en människa blir uppväckt. Därför bör de kristna inte frukta för dem. Dessa onda andliga skapelser kan inte heller få makt över en Guds tjänare så länge han helt och fullt utnyttjar Jehovas andliga föranstaltningar: studerar bibeln och kristna publikationer, är med vid kristna möten, ber till Gud och troget tar del i den kristna förkunnarverksamheten. Den som handlar på det sättet är rustad med den skyddande andliga vapenrustningen från Gud. (Ef. 6:11—18) Men om en kristen likväl skulle ansättas av fruktan, då bör han bedja till Jehova om hjälp, såsom David gjorde enligt vad han själv säger: ”Jag sökte Jehová, och han svarade mig och frälste mig från all min fruktan.” — Ps. 34:5, Åk.
18. Om man känner sig missmodig, bedrövad eller förskräckt, vilken sysselsättning kan då hjälpa en?
18 Om du någon gång känner dig missmodig, bedrövad eller i viss mån förskräckt, kan du säkert finna att det är mycket nyttigt för dig att anstränga dig ännu mer för att hjälpa andra, t. ex. genom att utvidga din verksamhet som Ordets förkunnare. Detta kommer med all sannolikhet att hindra dig från att i sinnet älta sådant som gäller dig personligen. Jehova tröstar oss, ”så att vi genom den tröst vi själva undfå av Gud kunna trösta dem som äro stadda i allahanda nöd”. (2 Kor. 1:4) Att hjälpa andra är i sig självt en sysselsättning som medför belöning. — Apg. 20:35.
19. a) Vilken viktig faktor har otvivelaktigt bidragit till att uppehålla Guds tjänare under de mest påfrestande förhållanden? b) Vad kommer helt visst att avlägsna ytterligt skadliga känslor från medlemmarna av Kristi andliga kropp och från den ”stora skaran”?
19 Tänk också på att de nuvarande prövningarna och bedrövelserna blir kortvariga, i synnerhet därför att vi nu står vid själva portarna till Jehovas utlovade nya ordning. (2 Kor. 4:16—18; 2 Petr. 3:11—13) En betydelsefull faktor, som otvivelaktigt har bidragit till att uppehålla Guds tjänare under de mest prövande förhållanden, exempelvis då de fått uthärda grym förföljelse eller inspärrning, är att de ständigt har tänkt på sitt underbara framtidshopp. Paulus förmanade: ”Fröjda er i hoppet som ligger framför er.” (Rom. 12:12, NW) ”För den glädje som var honom [Kristus] förelagd uthärdade han en tortyrpåle, föraktande skammen.” Om de kristna följer hans exempel, kommer de inte att bli trötta och ge tappt i sina själar. (Hebr. 12:2, 3, NW) Jehova hjälper de trogna i tider av nöd och lidanden, såsom det påpekas i Psalm 37:39, 40 (My), där det heter: ”De rättfärdigas frälsning kommer från Jehovah, han är deras starkhet i nödens tid. Ja, Jehovah hjälper dem och räddar dem; han skall rädda dem från de ogudaktiga och han skall frälsa dem, ty de taga sin tillflykt till honom.” De som hör till Kristi andliga kropp och som har dött i trohet har blivit uppväckta till himmelskt liv, och på så sätt har de redan blivit befriade från de ofullkomliga mänskliga känslor, som de en gång hyste och som kan ha gjort dem betryckta. Vad beträffar den ”stora skaran” av trogna kristna med jordiska förhoppningar i denna tid, kan de se fram emot slutlig mänsklig fullkomlighet, som sannerligen inte kommer att åtföljas av ytterligt skadliga känslor. — Upp. 7:9, 10.
20. Hur kan du finna tröst för egen del?
20 Tänk ständigt på Jehovas rättsliga beslut och finn tröst för egen del. (Ps. 119:52) Hämta tröst och hjälp ur bibeln. Låt den ge lyftning åt ditt sinne, alldeles som vacker, lugnande musik kan göra. Se till att du regelbundet kommer tillsammans med dem som jorden utöver bevarar lyckan genom att sjunga lovsånger till Jehova. ”Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.” — Ps. 147:1.
”Jehova är min herde. Ingenting skall fattas mig. På gräsrika betesmarker låter han mig lägga mig ned; till väl bevattnade viloplatser leder han mig. Min själ vederkvicker han. ... Även om jag vandrar i den djupa skuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig; din käpp och stav är de ting som tröstar mig. ... Min bägare är välfylld.” — Ps. 23:1—5, NW.