Skapa dig ett gott namn inför Gud

”Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.” — Pred. 7:2.

1. Hur kan vi alla skapa oss ett namn, och hur kan vi ge andra ett visst rykte?

VAD en människa än gör skapar hon sig ett namn — till och med då hon inte gör någonting alls. En man gör fina möbler, och det får till följd att han får rykte om sig att vara en skicklig hantverkare. En kvinna lagar till mycket goda måltider och får på så sätt namn om sig att vara en mycket duktig kokerska. En tredje person gör ingenting alls och får därför rykte om sig att vara lat. Och ibland orsakar vi att andra får ett visst rykte. Saul och hans medförbundna gav genom sitt förtal David ett dåligt rykte. David gav Gud ett gott rykte genom sina psalmer. Jehova gjorde det möjligt för David att själv skapa sig ett gott namn. En del som påstår sig representera Gud ger honom ett dåligt rykte genom sina religiösa lögner och omoraliska handlingar. Sanna tillbedjare av Gud ger honom ett gott rykte genom vad de säger och gör, och genom att de handlar så skapar de sig själva ett gott namn inför Jehova Gud. — Ps. 64:2—7; 1 Krön. 17:8; Hes. 36:20—23.

2. Vilket till synes märkligt påstående görs i Predikaren, och vilket råd ges därefter?

² Det finns en vers i bibelboken Predikaren som kan tyckas vara mycket märklig för en del läsare: ”Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.” Hur kan det vara så? Hur kan döden vara bättre än livet? Om du hade chans att välja, valde du inte då att få påbörja livet hellre än att avsluta det? Låt oss läsa denna vers ännu en gång, men denna gång tillsammans med de efterföljande verserna:

”Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen. Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat. Bättre är grämelse än löje, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl. De visas hjärtan äro i sorgehus och dårarnas hjärtan i hus, där man glädes. Bättre är att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar. Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.” — Pred. 7:2—7.

3. a) Vilken gammal sedvänja hade man i Israel, och vilken tanke var den mest trösterika vid ett sådant tillfälle? b) Hur vet vi att det namn som omnämns här är gott?

³ Får detta det förunderliga påståendet om att vår dödsdag är bättre än vår födelsedag att verka mer förståeligt? Det får det, om man känner till bakgrunden till detta uttalande. Det gäller en särskild sedvänja i det forntida Israel. När någon i en familj somnade in i döden, blev hemmet ett sorgehus. Det var då sed att familjens vänner och grannar kom för att frambära sina kondoleanser. Den tanke som då var den mest trösterika var att dödsdagen för denne avsomnade käre vän var bättre än den dag, då han föddes — under förutsättning att han skapat sig ett gott namn inför Gud. Det är sant att det i den ursprungliga hebreiska texten stod bara ”namn” i stället för ”gott namn” i detta skriftställe.a Men det är underförstått att det är fråga om ett gott namn. Det finns ett liknande fall i Ordspråksboken 22:1 (NW): ”Ett namn skall väljas hellre än överflödande rikedom.” Melins översättning och 1541 års översättning har lydelsen: ”Rykte är kostligare än stor rikedom.” Vissa översättningar lägger till adjektivet ”gott” för att visa vilket slags namn som avses.b Namnet måste med nödvändighet vara gott både i Ordspråksboken och i Predikaren 7:2; annars skulle det inte vara någon mening i vare sig det ena eller det andra uttalandet.

4. Vad kan vi ha då vi dör som vi inte hade då vi föddes? Hur kommer det sig?

⁴ Så länge vi lever skapar vi oss ett namn eller rykte — antingen ett gott eller ett dåligt. Om vi handlar vist och förståndigt i Guds ögon, skapar vi oss ett gott namn inför honom. Men det tar tid. Den dag vi föds har vi inte levt tillräckligt länge för att ha kunnat skapa oss något namn alls. Dessutom är vi födda under den adamitiska synden och dömda till döden. (Rom. 5:12) Om det därför får gå några år och vi under den tiden skapat oss ett gott namn inför Gud, har vi den dag vi dör någonting som vi inte ägde den dag vi föddes. Vi har ett namn som Gud kommer att minnas, då han uppväcker de döda till liv under Kristi rike. ”Den rättfärdiges åminnelse lever i välsignelse, men de ogudaktigas namn multnar bort.” — Ords. 10:7.

DET GAGN DE SÖRJANDE FÅR

5. Vad kan den sörjande fundera på, medan han sitter i ett ”sorgehus”?

⁵ Men när en forntida israelit gick till ett ”sorgehus” för att trösta de efterlevande, fick även han själv nytta av det. Ha detta i åtanke, när vi nu återigen läser några av de nyss nämnda verserna: ”Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat.” (Pred. 7:3) Han tänker då inte bara på att visa vanlig omtänksamhet och medkänsla med de efterlevande — till skillnad mot att känslokallt ägna sig åt självisk njutning — utan han funderar också på det förhållandet att en person dött i detta hus, att dödsfall inte är någonting ovanligt, att döden drabbar alla människor och att det är något som även kommer att drabba honom. När denna dödens dag kommer för honom, kommer den då att visa sig vara bättre än den dag han föddes? Kommer han då att ha handlat vist och förståndigt under sin livstid, så att han på sin dödsdag kommer att ha skapat sig ett gott namn inför Gud? De efterlevande måste lägga detta på hjärtat, medan tid är att göra en förändring, för ett gott namn skapar man sig inte på ett par minuter, då man ligger på sin dödsbädd och känner sig ångerfull.

6. Varför är sorg bättre än skratt i detta fall?

⁶ ”Bättre är grämelse än löje”, fortsätter skildringen, ”ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl”, eller som Levande Bibeln uttrycker det: ”Sorg är bättre än skratt, för sorgen har en förädlande inverkan på oss.” (Pred. 7:4) Det är bättre att vi granskar vårt liv, öppet konstaterar vilka fel och misstag vi gjort och känner oss sorgsna över det orätta vi begått, än att vi ägnar tid åt ett lättsinnigt, nöjeslystet liv. Det kommer att stärka vårt hjärta och få oss att ändra vår livskurs och börja handla vist och förståndigt i stället för att skratta och fnittra oss igenom livet likt en ansvarslös dåre. ”De visas hjärtan äro i sorgehus och dårarnas hjärtan i hus, där man glädes.” — Pred. 7:5.

7. a) I vilken sinnesstämning kan detta få den sörjande? b) Varför är dårarnas skratt likt det sprakande ljudet av törne under en gryta?

⁷ Dessutom är det ”bättre ... att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar”. (Pred. 7:6) Att en människa kommer i kontakt med döden, som vid en begravning, är en allvarsam erfarenhet för henne och bör få henne att begrunda sin egen livskurs. Det kan även få henne i en sådan sinnesstämning att hon lyssnar till goda rådgivare. Kritik är svår att ta emot, även om den ges i all vänlighet, men det är bättre att ta emot den än att lyssna till ”sång av dårar” eller att bli ”prisad av en dåre”. (Levande Bibeln) Om vi hör på och lyder de visa tillrättavisningar och förebråelser som ges i bibeln, kommer det att bli möjligt för oss att skapa oss ett gott namn inför Gud. Det är meningslöst och fåfängligt att slösa bort sin tid på att lyssna till dåraktigt smicker: ”Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje [artighet, Levande Bibeln]. Också detta är fåfänglighet.” (Pred. 7:7) Det tjänar ingenting till att använda törne under en gryta, när man lagar mat. Det enda som händer är att det blir stora lågor och ett våldsamt sprakande, men elden lägger sig snart, eftersom törnet snabbt blir aska. Det finns inte tillräckligt mycket ved eller brännbart material i törnet för att elden skall kunna hållas vid liv ända till dess att köttet blivit kokt. Det våldsamma sprakandet är lika meningslöst som dårens skratt. Ingetdera tjänar någonting till och är inte heller av något som helst varaktigt värde.

ETT ÄNNU MÄRKLIGARE PÅSTÅENDE

8. Vilken lärdom har vi nu fått genom denna djupare förståelse?

⁸ Med denna djupare förståelse går vi nu tillbaka till uttalandet om att dödens dag är bättre än födelsedagen. Vi ser nu att de orden inte längre är så märkliga, utan att de i stället ger oss en mycket verkningsfull lektion i hur vi bör leva för att skapa oss ett gott namn inför Gud. Om vi handlar i enlighet med denna lektion, kommer vår dödsdag att visa sig vara bättre än den dag vi föddes. Detta gäller förstås under förutsättning att vår dödsdag över huvud taget kommer. ”Vad är nu detta?”, utbrister någon. ”Om vår dödsdag över huvud taget kommer? Så ni menar att den kanske inte alls kommer? Hur kan ni säga så? Det är ett ännu märkligare och förunderligare påstående än det som handlade om att döden skulle vara bättre än födelsen!”

9. Vilka förhållanden ser du med dina ögon, och vad bör du verkligen se?

⁹ Återigen är det en fråga om att förstå de tider, i vilka vi lever. Har du ögon som du kan se med, som du verkligen kan se med? Du ser säkert att tiderna är kritiska och svåra att komma till rätta med — att många är egocentriska, högmodiga och stolta, att äktenskap bryter samman och familjer splittras, att bedrägeri, lögn och våldsbrott förekommer överallt och att även många av dem som bekänner sig vara kristna visar sig vara skrymtaktiga. Men ser du verkligen med dina ögon vad detta betyder? Andra Timoteus 3:1—5, 13 talar om innebörden för oss:

”Men det skall du veta, att i de yttersta dagarna skall kritiska tider som är svåra att komma till rätta med vara här. Ty människorna skall vara egenkära, penningkära, inbilska, övermodiga, hädare, olydiga mot föräldrar, otacksamma, illojala, utan naturlig tillgivenhet, ovilliga till någon som helst överenskommelse, baktalare, utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda, förrädare, egensinniga, uppblåsta av högmod, älskare av sinnliga njutningar hellre än älskare av Gud, i det de har en yttre form av gudaktig hängivenhet men visar sig falska när det gäller dess kraft; och från dessa skall du vända dig bort. Men onda människor och bedragare skall gå vidare från ont till värre, i det de vilseleder och blir vilseledda.”

10. Vad hör du med dina öron, och vad bör du ytterligare höra och inse?

¹⁰ Har du öron att höra med, öron som du verkligen hör med? Du har säkert hört talas om de krig, den hungersnöd, de jordbävningar och de farsoter som plågat världen sedan år 1914. Du känner säkert till det moraliska sammanbrott som påverkat hela världen. Och du har säkert hört talas om att Jehovas vittnen predikar de goda nyheterna om Kristi rike, liksom du hört om den våg av förföljelse som drabbat dem på grund av att de förkunnat att detta tusenårsrike är nära. Men har dina öron uppfattat innebörden i dessa ting? Har de inregistrerat den sanningen att dessa ting förutsades av Jesus som ett tecken på änden eller slutet, när hans lärjungar frågade honom: ”Säg oss: När skall dessa ting inträffa, och vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” — Matt. 24:3.

11. Vad säger hånfulla, bespottande människor, och vad uppfyller de därigenom?

¹¹ Är ditt hjärta känsligt för vad allt detta betyder, eller är det så förhärdat och känslokallt att det förmått dig att säga: ”Alla dessa ting har hänt förr”? De som bespottar och är hånfulla uppfyller en annan del av tecknet på att vi lever i ”de yttersta dagarna”. Att det skulle finnas sådana människor förutsades i 2 Petrus 3:3, 4: ”I de yttersta dagarna skall det komma hånfulla människor med sitt hån och löje, vilka vandrar efter sina egna begär och säger: ’Var är denna hans utlovade närvaro? Från den dag då våra fäder somnade in i döden förblir ju allt precis som det var från skapelsens början.’”

NÅGONTING NYTT

12. Vad är det nu som är nytt i världshistorien?

¹² Men ditt hjärta är säkert känsligt och reagerar, då du tänker på all den förorening av vår planet som nu sker världen runt, och du håller säkert med om att INTE allt har fortsatt att vara ”precis som det var från skapelsens början”. Aldrig förr har människor haft makt och förmåga att förstöra planeten jorden, att göra den omöjlig att bo på. De har denna förmåga nu, och de gör bruk av den nu för att åstadkomma just detta! Vetenskapsmännen har gett industrin en teknologi som skulle vara till välsignelse för hela mänskligheten, men denna välsignelse har vänts till förbannelse, eftersom den orsakat att hela miljön blivit förorenad och att dödliga sjukdomar smugit sig fram över jorden. Luften som vi andas är förgiftad, jorden i vilken våra födoämnen skall växa upp är också förgiftad, många floder och sjöar som förser oss med dricksvatten håller på att dö, och oceanerna håller på att bli internationella kloaker!

13. Om vilket drag i tecknet kan hånfulla, bespottande människor inte säga: ”Så har det varit tidigare”?

¹³ Är ditt hjärta medvetet om att jordens förmåga att uppehålla liv är i fara, att detta är någonting som aldrig hänt förut och att hånfulla, bespottande människor inte kan avfärda detta förhållande som något som upprepar sig i historien? De skulle kanske gärna vilja avfärda det, för detta fördärvande av jorden är också någonting som blivit förutsagt som en del av tecknet på ”de yttersta dagarna”. I Uppenbarelseboken i bibeln uppenbarades detta för nästan 1.900 år sedan, i kapitel 11, vers 18: ”Nationerna blev vreda, och din egen vrede kom, och den fastställda tiden för de döda att bli dömda, och att ge lönen ... åt dem som fruktar ditt namn, ... och att störta dem i fördärvet som fördärvar jorden.”

14. Varför brydde sig inte flertalet människor på Jesu tid om varningen, och varför gör inte heller flertalet det i våra dagar?

¹⁴ Om du verkligen ser med dina ögon och verkligen hör med dina öron och ditt hjärta inte blivit förhärdat och känslokallt, kommer du att förstå att vi lever i ”de yttersta dagarna” och att slutet för denna onda tingens ordning nu närmar sig. Men flertalet människor inser inte detta, alldeles som flertalet på Jesu tid inte brydde sig om hans varningsbudskap. Vad han då sade till dem, i det han citerade Jesajas profetia, gäller även människor i vår tid:

”De ser utan att verkligen se och hör utan att verkligen höra eller fatta innebörden av det; och på dem uppfylls Jesajas profetia, som lyder: ’Med hörseln skall ni höra men alls inte fatta innebörden av det; och seende skall ni se men alls inget märka. Detta folks hjärta har nämligen blivit oemottagligt, och med öronen har de hört utan att ge gensvar, och sina ögon har de tillslutit; för att de aldrig skall se med sina ögon och höra med sina öron och med hjärtat fatta innebörden och vända om, och jag skall kunna läka dem.’” — Matt. 13:13—15.

15. Vilka kan nu känna glädje, och vilket framtidshopp har de?

¹⁵ I följande vers tillägger Jesus dessa ord för sina efterföljare: ”Men lyckliga är era ögon, eftersom de ser, och era öron, eftersom de hör.” De i vår tid som har ögon, öron och hjärta, med vilka de kan se, höra och förstå att vi lever i ”de yttersta dagarna”, kan sannerligen vara lyckliga och glada. De har fått en särskild uppmaning: ”När dessa ting börjar inträffa, räta då upp er och lyft upp era huvuden, därför att er befrielse närmar sig.” (Luk. 21:28) Några av dem som lever i ”de yttersta dagarna” har utsikten att aldrig behöva uppleva sin dödsdag. Jesus jämförde denna tid med Noas dagar. På samma sätt som Noa och hans familj fick behålla sitt liv genom den flod som tillintetgjorde den tidens onda värld, så skall de som i vår tid handlar vist och förståndigt och skapar sig ett gott namn inför Gud inte se döden, när Jehova Gud tillintetgör denna onda tingens ordning i Harmageddonkriget. Det är därför inte så omöjligt som det låter att somliga har möjlighet att slippa uppleva sin dödsdag. Det är i stället det hopp Gud framhåller.

16, 17. Vilket faktum ställs alla människor inför, även om det sker motvilligt, och vad är av avgörande betydelse för oss nu?

¹⁶ I det forntida Israel kunde en människa kanske resonera som så att hon hade resten av sitt liv på sig för att skapa sig ett gott namn inför Gud. En människa vill gärna sätta på sig skygglappar för att slippa se det faktum att hon kan dö i morgon. Hon vet att andra kommer att göra det, men inte hon. Andra som är yngre än hon kommer att dö, men inte hon. Hon ser alltid att hon har några år kvar att leva. Att resonera så är mänskligt, men felaktigt och farligt. Det var farligt för en människa i det forntida Israel att tänka så, men för oss i vår tid skulle det vara ännu mycket farligare att ha en sådan felaktig tankegång. Vi lever inte i en tid som är normal, i en tid då vi kan förvänta att få leva sjuttio eller rentav åttio år, vilket är en normal livslängd. Vi lever i ”de yttersta dagarna”. Dödsdagen för denna onda tingens ordning närmar sig. Det är därför av avgörande betydelse för oss om vi lyder orden i Efesierna 5:15—17 eller inte: ”Ge därför noga akt på hur ni vandrar, att det inte är som ovisa utan som visa, i det ni köper den lägliga tiden åt er, eftersom dagarna är onda. Sluta därför upp med att vara oförnuftiga, men fortsätt däremot att uppfatta vad Jehovas vilja är.”

¹⁷ Nu, medan du lever och innan den dag kommer då du drabbas av döden, är det tid för dig att skapa dig ett gott namn inför Gud.

Skapa dig ett gott namn nu!

”Allt vad du förmår uträtta med din kraft må du söka uträtta; ty i dödsriket, dit du går, kan man icke verka eller tänka, där finnes ingen insikt eller vishet.” — Pred. 9:10.

1. När måste vi skapa oss ett gott namn inför Gud?

VAD skall man säga om frågor som dessa: ”Men hur är det om slutet inte kommer i min livstid? Har inte människor i alla tider trott att slutet skulle komma i deras livstid, men det kom inte då?” Men trots att deras förväntningar inte gick i uppfyllelse i deras livstid, var det ändå tid för dem att då skapa sig ett gott namn inför Gud, genom att utöva tro på Guds Son, så att de kunde få evigt liv genom en uppståndelse ”på den yttersta dagen”. (Joh. 6:40; 11:24) Långt före dessa nuvarande ”yttersta dagar” kunde aposteln Paulus säga: ”Från denna stund är rättfärdighetens krona lagd i förvar åt mig.” När på tidens ström en människa än lever är det tid för henne att skapa sig ett gott namn, vare sig världens ände är nära eller långt borta. — 2 Tim. 4:8; Hebr. 11:4—38.

2. a) Finns det något av materiellt eller av något annat värde som vi kan ta med oss, när vi dör? b) Vilken uppmaning är därför lämplig?

² ”Sådan som han kom ur sin moders liv måste han själv åter gå bort, lika naken, som han kom, och för sin möda får han alls intet som han kan taga med sig.” (Pred. 5:14) Materiellt sett finns det ingenting som en död människa ”kan taga med sig”. Men det finns en sak hon kan ta med sig, en enda sak som är av bestående värde och som detta livet är till för att framdana — ett gott namn inför Gud. Det är bara medan vi lever som vi var och en har tid att skapa oss ett gott namn inför Gud. Gör bruk av den tiden! Friköp den! Lös ut den! ”Allt vad du förmår uträtta med din kraft må du söka uträtta; ty i dödsriket, dit du går, kan man icke verka eller tänka, där finnes ingen insikt eller vishet.” I synnerhet nu, i slutet av den nuvarande onda tingens ordning, då många av dem som lever kanske aldrig behöver se döden, är det hög tid för oss att med all kraft göra det vi förmår i den kristna verksamheten. — Pred. 9:10.

3. Exakt kunskap om vad är livsviktig, och vad kan den åstadkomma?

³ Om vi skall kunna skapa oss ett gott namn inför Gud, måste vi ta ställning till två olika ting: vad som är rätt och vad som är orätt. Vi måste sluta upp med att göra det som är orätt och börja göra det som är rätt. Hur tar vi itu med det problemet? Sinnet måste komma med i bilden. ”Ta inte längre gestalt efter denna tingens ordning”, sade Paulus, ”utan förvandla er genom att göra om ert sinne.” (Rom. 12:2) Han upprepar denna tanke i Efesierna 4:23: ”Ni skall förnyas i den kraft som påverkar ert sinne.” Och den kraften identifieras i Kolosserna 3:9, 10: ”Ta av er den gamla personligheten med dess förehavanden och ta på er den nya personligheten, som genom exakt kunskap förnyas efter bilden av honom som har skapat den.” Den kraft som påverkar ditt sinne, gör om det och leder dig till att få Guds ynnest är den exakta kunskapen i hans ord, bibeln.

4. Varför räcker det inte med att man slutar upp med att göra det som är orätt? Vad måste vi göra mer?

⁴ Att bita ihop tänderna och hårdnackat stå emot det som är förbjudet fungerar inte alltid. Hur är det om du till en tid lyckas stå emot sådana ting? Du kan ändå inte känna dig säker. Jesus visade detta genom en illustration. En oren ande lämnar en man, sitt ”hus”, och återvänder senare. När den då finner huset obebott, flyttar den in tillsammans med sju andra andar, ”och för den människan blir det sista värre än det första”. (Matt. 12:43—45) Det räckte inte med att huset sopades rent från den onda anden; det behövde fyllas med goda ting, så att de onda andarna inte kunde komma in igen. Det räcker inte heller med att sluta upp med att göra det orätta och sedan lämna ett vakuum — vi måste börja göra det som är rätt. Träng ut det orätta handlingssättet genom att vara fullt upptagen med att göra det som är gott. ”Stå emot djävulen”, sade Jakob, ”så skall han fly från er. Närma er Gud, så skall han närma sig er.” (Jak. 4:7, 8) Sysslolöshet och lättja är detsamma som en inbjudan till Satan; däremot är det ett skydd att fylla sinnet med sanningen. — Fil. 4:8, 9.

BEHOVET AV VÄGLEDNING

5. Varför är det så svårt för många att läsa bibeln? Hur fick en man för 1.900 år sedan detta problem löst?

⁵ I dagens värld av olika religioner och filosofier råder det ett virrvarr av motstridiga uppfattningar om vad som är rätt och orätt. En del som försöker läsa bibeln för att genom den få reda på vad som är rätt och orätt tycker att det är svårt. De är inte de första som upplever det så. För nitton hundra år sedan var det en etiopisk man som läste Jesajas bok, medan han åkte i sin vagn. ”Filippus [evangelieförkunnaren] sprang då vid sidan och hörde honom högläsa profeten Jesaja, och han sade: ’Förstår du verkligen vad du läser?’ Han sade: ’Hur skulle jag väl någonsin kunna göra det utan att någon vägledde mig?’” Filippus steg upp i vagnen och följde med honom och gav honom vägledning. — Apg. 8:26—35; 21:8.

6. Var kan vi förvänta att finna nutida Filippuslika människor, och var kan vi inte förvänta att de finns?

⁶ Var kan man i våra dagar finna Filippuslika människor som är kvalificerade att vägleda andra, så att dessa med hjälp av bibeln kan avgöra hur de skall leva för att kunna förvärva sig ett gott namn inför Gud? Man kan inte finna dem i de etablerade, respekterade, ortodoxa religionerna i kristenheten, vilket man skulle kunna förvänta. Filippus var inte en skriftlärd eller farisé, utan han var en av de föraktade, förtalade och förföljda kristna. Historien visar att de etablerade, accepterade religiösa systemen ofta faller offer för mänsklig filosofi och gör sig skyldiga till att förvränga och förfalska Guds ord.

7. a) På vilket sätt förfalskade det forntida Israel Guds ord? b) I vilken utsträckning efterliknar somliga nutida kyrkor och kyrkomedlemmar Israel, och vilka skriftställen underlåter de att handla enligt?

⁷ Israels nation hade Jehovas lag, men folket gjorde sin tillbedjan falsk genom att låta den liderliga, avgudiska dyrkan av Baal, en könsdyrkan som utfördes i lundar och på högt belägna platser, ingå i sin tillbedjan. I 2 Krönikeboken 33:17 anspelas det på denna sammanblandade religion med orden: ”Folket offrade ännu på höjderna, dock allenast åt HERREN [Jehova], sin Gud.” Det var angående denna blandning av sanning och lögn som Elia gav Israel denna uppmaning: ”Huru länge viljen I halta på båda sidor? Är det HERREN, som är Gud, så följen efter honom; men om Baal är det, så följen efter honom.” (1 Kon. 18:21) Många kyrkor och kyrkomedlemmar tar inte så hårt på pornografi, omoraliska filmer, föräktenskapliga förbindelser, äktenskapsbrott och homosexualitet — de går så långt att de till och med ser genom fingrarna med och rentav utövar sådana ting, trots att Gud förbjudit detta. — Rom. 1:26, 27, 32; 1 Kor. 6:9, 10; Upp. 21:8.

8. På vilket nytt sätt förfalskade och upphäver Juda nation Guds ord, sedan de återvänt från fångenskapen i Babylon?

⁸ På grund av att Juda ägnat sig åt sådana oanständiga ting blev det bortfört i fångenskap till Babylon. När folket sedan återvände, började det åter förfalska Guds ord — denna gång inte genom avgudisk könsdyrkan, utan genom att lägga till mänskliga traditioner och filosofier. Jesus fördömde deras religiösa ledare, de skriftlärda och fariséerna, för detta och förklarade: ”Varför överträder ni Guds befallning på grund av er tradition? Ni skrymtare, träffande profeterade Jesaja om er när han sade: ’Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärta håller sig långt borta från mig. Förgäves fortsätter de att dyrka mig, eftersom de såsom lärosatser lär ut människobud.’” — Matt. 15:3, 7—9.

9. På vilket kraftfullt sätt jämförde Paulus bedrägliga vinhandlare med otrogna religiösa människor?

⁹ Paulus fördömde denna sammansmältning av Guds ord och mänsklig filosofi med orden: ”Vi har frånsagt oss de ting man gör i smyg och bör skämmas för, då vi inte vandrar i slughet och inte heller förfalskar Guds ord.” Bedrägliga vinhandlare på den tiden kunde till sitt vin sätta ett billigare vin eller rentav vatten för att dryga ut det och för att det skulle inbringa mera pengar. På liknande sätt kunde de religiösa lägga mänsklig tradition och filosofi till Guds ord för att göra det mera tilltalande för världens människor. Men sådan var inte Paulus! ”Vi är inte försäljare av Guds ord såsom många är”, förklarade han, ”utan av uppriktighet, ja, såsom sända av Gud, talar vi i Guds åsyn, i sällskap med Kristus.” — 2 Kor. 4:2; 2:17.

10. Vilken varning gav Paulus, och hur har det visat sig att denna inte bara var ett falskt alarm?

¹⁰ Paulus varnade för att det skulle bli ett avfall i kristendomen, och på 300-talet v.t. skedde ett öppet förfalskande av den genom den romerske kejsaren Konstantin. (Apg. 20:29, 30) Som ett resultat av detta blev det en sammanslagning av kristendomen och de demoninspirerade läror som härstammade från Egypten och Babylon — lärorna om treenigheten, den odödliga själen, helvetet, skärselden, böner för de döda, bruket av radband och andra läror. Dessa läror finns inte i bibeln, men de har införlivats i de så kallade kristna kyrkornas trosbekännelser. De har förblivit i dem ända fram i vår tid. Dessutom har vår tids kyrkor inom kristenheten gått ännu längre i sin förfalskning av Guds ord: de har lagt till den högre bibelkritiken, som försöker underminera bibelns tillförlitlighet, och den ovetenskapliga evolutionsteorin, som förnekar att Gud är Skaparen av himmel och jord och liv!

11. Vilka olika egenskaper och vilken övertygelse kännetecknar nutida Filippuslika människor som säkra, tillförlitliga vägledare?

¹¹ Vilka är då vår tids Filippuslika människor, de som är säkra vägledare? Det är de som tror att bibeln är Guds inspirerade ord; de som betraktar den som en lykta för sina fötter och ett ljus på sin stig; de som varken lägger något till den eller tar något bort från den; de som låter Gud och hans ord stå som sannfärdiga även om varje människa skulle framstå som lögnare; de som ger ut sig helt och hållet för att offentligt predika de goda nyheterna om Riket på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd. (2 Tim. 3:16; Ps. 119:105; 5 Mos. 4:2; Rom. 3:4; Matt. 24:14) De använder bibeln som sin auktoritet och uppmuntrar sina åhörare att kontrollera vad de säger, så att de inte tror dem bara därför att de som förkunnare sagt så, utan därför att det är Guds ord. (Apg. 17:11) För att du skall kunna skapa dig ett gott namn inför Gud, bör du ha som målsättning att vara en sådan tillförlitlig vägledare, en som ”alltid är redo att komma med ett försvar inför var och en som av er kräver ett skäl för det hopp som är i er, men gör det med mildhet och djup respekt”. Eller som Paulus sade: ”Ni vet hur ni bör ge svar åt var och en.” — 1 Petr. 3:15; Kol. 4:6.

DET SLAGS MÄNNISKOR VI BÖR VARA

12. Vad är av större betydelse än att bara studera Guds ord och predika det för andra?

¹² För att skapa sig ett gott namn inför Gud räcker det inte med att studera och lära sig ett svar. Vi måste först tillämpa denna kunskap på oss själva. För att vi personligen skall få nytta av den, måste vi ta den personligt. Vi måste likt mannen som befann sig i ”sorgehuset” ”lägga det på hjärtat”. (Pred. 7:3) ”Lär du då inte dig själv, du som undervisar en annan? Du som predikar: ’Stjäl inte’, stjäl du? Du som säger: ’Begå inte äktenskapsbrott’, begår du äktenskapsbrott?” Aposteln Paulus förklarade också: ”Jag är hårdhänt mot min kropp och leder den som en slav, för att jag, sedan jag har predikat för andra, inte själv på ett eller annat sätt skall bli underkänd.” (Rom. 2:21, 22; 1 Kor. 9:27) Det är en sak som är av större grundläggande betydelse än vad vi gör. Det är: Vad är vi? Vad är ”hjärtats fördolda människa”? ”Vad slags människor bör då inte ni vara?” — 1 Petr. 3:4; 2 Petr. 3:11.

13. Hur förde Jehova Samuels tankegång till rätta när det gällde att bedöma människor?

¹³ Vad vi är går inte att avgöra genom att bara se på vad vi ytligt sett ser ut att vara. Profeten Samuel blev sänd till Isai för att smörja en av hans söner till kung över Israel. Samuel blev imponerad av den förstfödde sonen som var stor och ståtlig, men Jehova sade till Samuel: ”Skåda icke på hans utseende och på hans högväxta gestalt, ty jag har förkastat honom. Ty det är icke, såsom en människa ser; en människa ser på det som är för ögonen, men HERREN ser till hjärtat.” — 1 Sam. 16:7.

14. Vilka andra bevis finns det på att det kan vara förrädiskt att se bara till det yttre, och vad är det som verkligen betyder någonting?

¹⁴ Att se till det yttre är förrädiskt. Jesus sade att de skriftlärda och fariséerna ytligt sett såg rättfärdiga ut men invärtes var fördärvade och usla. (Matt. 23:3, 27, 28) Judarna på Paulus’ tid trodde att det yttre tecknet på omskärelse skulle rädda dem, men Paulus sade: ”Den är inte jude, som är det utvärtes, inte heller är omskärelse det som sker utvärtes på köttet; utan den är jude, som är det invärtes, och hans omskärelse är hjärtats omskärelse.” (Rom. 2:28, 29) Och Paulus räknade upp några stora och betydelsefulla ting som han skulle kunna göra, men därefter tillade han: ”Men [om jag] inte har kärlek, då är det mig till ingen nytta alls.” Vad vi än gör för att skapa oss ett gott namn inför Gud, bör det motiv vi har vara kärlek som kommer från hjärtat. ”Jag, HERREN, utrannsakar hjärtat.” — 1 Kor. 13:1—3; Jer. 17:10.

15. Vad slags människor bör vi vara?

¹⁵ Vad slags människor bör vi då vara? Aposteln Paulus ger oss följande ganska respektingivande uppräkning av ting som vi blivit befallda att utföra och ting som vi blivit förbjudna att göra:

”Må er kärlek vara oskrymtad. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Ha i broderlig kärlek öm tillgivenhet för varandra. Ta ledningen i att bevisa varandra heder. Var inte lata i era göromål. Var glödande av anden. Gör slavtjänst åt Jehova. Gläd er i hoppet. Håll ut under vedermöda. Var ihärdiga i bönen. Dela med de heliga, allt efter deras behov. Följ gästfrihetens väg. Fortsätt att välsigna dem som förföljer; välsigna och förbanna inte. Gläd er med dem som gläder sig; gråt med dem som gråter. Var sinnade på samma sätt mot andra som mot er själva; fäst inte sinnet vid höga ting, utan låt er ledas av de ringa tingen. Bli inte sådana som håller sig själva för kloka. Återgälda ingen med ont för ont. Sörj för ting som är fina i alla människors ögon. Om möjligt, så långt det beror på er, håll frid med alla människor. Hämnas inte er själva, ni älskade, utan lämna rum för vreden; det är ju skrivet: ’Hämnden är min; jag skall vedergälla, säger Jehova.’ Låt dig inte övervinnas av det onda, utan fortsätt att övervinna det onda med det goda.” — Rom. 12:9—19, 21.

16. Vad bör vi inte göra, och vad bör vi söka göra?

¹⁶ Det är sådana slags människor vi bör vara! Det vore förskräckligt, om Gud inte visade oss barmhärtighet, när vi i vår svaghet kommer till korta. Vi har här en källa till stor hjälp: Umgänge med människor som har samma målsättning som vi. ”Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.” ”Bli inte vilseledda. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” Fly ifrån den falska religionens världsvälde, det som förvränger och förfalskar Guds ord. ”Gå ut från henne, mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder.” Hon har gått så långt i att förhärda sitt samvete att hon inte har någon känsla av att hon gjort något orätt, trots att hennes synder når upp till himmelen. Det är med henne som det är med den bokstavliga skökan: ”Sådant är äktenskapsbryterskans sätt: hon njuter sig mätt och stryker sig så om munnen och säger: ’Jag har intet orätt gjort.’” Följaktligen är det mycket viktigt att vi gör oss starka genom att umgås med sådana som söker skapa sig ett gott namn inför Gud, ”i det vi inte underlåter att själva församlas, såsom några har för sed”. — Ords. 13:20; 1 Kor. 15:33; Upp. 18:4; Ords. 30:20; Hebr. 10:25.

NU ÄR DET HÖG TID FÖR OSS ATT HANDLA!

17, 18. Vad bör vi koncentrera oss på nu, och varför får vi inte skjuta upp detta?

¹⁷ Eftersom slutet för Satans onda tingens ordning närmar sig, bör vi koncentrera oss på ”vad slags människor vi är” och på att ändra om vårt sinne, klä av oss den gamla personligheten och ikläda oss den nya och skapa oss ett gott namn inför Gud, så att vår dödsdag kommer att visa sig vara bättre än vår födelsedag. (Pred. 7:2) Eller, som i fallet med dem som hoppas på att få ärva det jordiska paradiset, att dödens dag över huvud taget aldrig måtte komma!

¹⁸ Men du tycker kanske att slutet borde ha kommit vid det här laget. Tror du att Herren har fördröjt sin ankomst? Har du börjat slappna av när det gäller förkunnandet av Guds rike eller rentav halkat in på ett orätt uppförande? Oavsett när slutet kommer, är det nu hög tid för dig att göra allt du kan för att skapa dig ett gott namn. Vem som helst av oss kan vara borta i morgon. Vi är som blomstret som vissnar bort, lika diset som försvinner och lika skuggan som passerar förbi. (Job 14:1, 2; Jak. 4:14) I Predikaren 9:12 får vi varningen: ”Ty människan känner icke sin tid, lika litet som fiskarna, vilka fångas i olycksnätet, eller fåglarna, vilka fastna i snaran. Såsom dessa, så snärjas ock människors barn på olyckans tid, när ofärd plötsligt faller över dem.”

19, 20. a) Vad krävs det nu av oss förutom att vi lever ett moraliskt rent liv? b) Varför är det så brådskande att vi handlar nu?

¹⁹ Vi måste göra mer än den unge mannen gjorde, han som kom till Jesus för att fråga hur han skulle kunna vinna evigt liv. Tydligtvis levde han ett moraliskt rent liv, men det var inte tillräckligt. Jesus sade till honom vad han dessutom skulle göra: ”Kom, bli min efterföljare.” Jesus är föredömet. (Matt. 19:16—22; 1 Petr. 2:21) Han praktiserade inte bara de bud Gud gett angående uppförandet i sitt eget liv; han förkunnade också ”de goda nyheterna om riket” för andra. ”Ändra ert sinne”, förklarade han, ”för himmelriket har kommit nära.” Han ”begav sig ut för att gå runt till alla städerna och byarna, och han undervisade i deras synagogor och predikade de goda nyheterna om riket”. (Matt. 4:17; 9:35) När folkskarorna ville att han skulle stanna hos dem ett tag till och de därför försökte hålla honom kvar, sade han: ”Också för andra städer måste jag förkunna de goda nyheterna om Guds rike, eftersom det är för detta jag har sänts ut.” När han såg att folkskarorna andligt sett var ”skinnade och skuffade hit och dit”, greps han ”av medlidande med dem, eftersom de var lika får utan herde. Och han började lära dem många ting.” (Luk. 4:43; Matt. 9:36; Mark. 6:34) Han instruerade sina apostlar och sände ut dem för att predika: ”Medan ni går, predika och säg: ’Himmelriket har kommit nära.’” — Matt. 10:7, 8.

²⁰ Vi lever nu i de kritiska yttersta dagarna för den nuvarande sataniska onda tingens ordning. ”Den tid som återstår är förkortad.” Vi har ingen tid att förlora när det gäller att förkunna de ”goda nyheterna”. (1 Kor. 7:29; 9:16) Nu lever vi i den förutsagda tid, då dessa goda nyheter om riket skulle bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd, innan slutet kommer. (Matt. 24:14) Vid vilken tidpunkt Jehova än låter slutet komma för denna onda tingens ordning får vi aldrig glömma detta: NU, medan vi lever; NU, innan döden kan tänkas drabba oss; NU är det hög tid för oss att ta del i att predika de ”goda nyheterna” och att skapa oss ett gott namn inför Gud!

[Bild på sidan 26]

När på tidens ström en människa än lever är det tid för henne att skapa sig ett gott namn

Minns du?

Har du läst de senaste numren av Vakttornet noggrant? I så fall kommer du utan tvivel ihåg följande punkter:

● Varför innebär inte det förhållandet att den ”stora skaran” visar sig tjäna Gud i naosʹ, ”helgedomen”, att de som tillhör den skall få komma till himmelen?

Det grekiska ordet naosʹ kan åsyfta inte bara den inre ”helgedomen” i templet, utan också i vidare bemärkelse hela tempelområdet eller tempelanordningen. (Jes. 66:6, den grekiska Septuagintaöversättningen; Matt. 27:5, 39, 40; Mark. 15:29, 30; Joh. 2:19—21) Det är här i Guds andliga tempels jordiska förgård som den oräkneliga ”stora skaran” kan ses utföra sin ”heliga tjänst”. Den ”stora skaran” överlever som grupp betraktad den ”stora vedermödan”, och följande löfte går i uppfyllelse på dem redan nu, ett löfte som gäller deras andliga förhållande till Jehova: ”Gud skall torka bort varje tår från deras ögon.” — Upp. 7:9—17. — Vakttornet för 15 december 1980, sid. 10—16.

● Ingår alldagliga sysslor, sådana som att sköta sin familj, att leva ett moraliskt rent och gott liv och liknande ting, i den ”heliga tjänsten”?

Nej, till ”helig tjänst” räknas enbart det som är direkt förbundet med vår tillbedjan av Gud. I den ingår formellt och informellt vittnande, att ta del i den tillbedjan som sker i Rikets sal, att sköta om möteslokalerna, all verksamhet som hör samman med framställningen och distributionen av biblar och biblisk litteratur jämte de uppoffringar vi gör för att uppmuntra och hjälpa våra bröder, andligt och materiellt sett, till att hålla sig aktiva i Jehovas verk. — Vakttornet för 1 januari 1981, sid. 30.

● Varför gör en kristen väl i att avhålla sig från varje form av hasardspel?

Hasardspel som går ut på att vinna något av materiellt värde, även om det bara gäller en mindre summa pengar, kan lätt leda till att man uppodlar egenskaperna girighet, vinningslystnad och andra oönskade köttsliga egenskaper. Det leder också lätt till lättja och andra dåliga frukter, något som kan motverka ens möjligheter att vinna Rikets välsignelser. (1 Kor. 6:9, 10; Gal. 5:19—23) De kristna bör få sin försörjning genom hårt arbete, i det att de betraktar sina materiella tillgångar som något som skall användas i Guds tjänst och inte slösas bort på ”guden Lyckan”. (Jes. 65:11, 12, NW) — Vakttornet för 15 januari 1981, sid. 29.

● Hur kan ensamstående föräldrar klara av sina problem i dagens värld?

De kan göra det genom att sätta sin förtröstan till Gud och hans löften, vidmakthålla en nära personlig samhörighet med Jehova och hela tiden vara upptagna i ett nyttigt arbete. Andra i församlingen kan bidra till att glädja deras hjärta genom att visa dem kärlek och bistå dem rent praktiskt. — Vakttornet för 15 januari 1981, sid. 14—20.

● Vilka tydliga bevis finns det för att vi har levt i de ”yttersta dagarna” sedan år 1914?

Det ”tecken” som Jesus gav i Matteus 24 och 25 har på ett övertygande sätt gått i uppfyllelse. Det världsvida predikoarbete som Jehovas vittnen bedriver har förverkligat Guds uppsåt med att varna nationerna och församla en ”stor skara” som skall få överleva in i ”Guds nya tingens ordning”. När detta organiserade förkunnande av Riket nått sin höjdpunkt, då, sade Jesus, ”skall slutet komma”. — Vakttornet för 1 februari 1981, sid. 29.

● Vilken profetisk innebörd ligger det i att floden Eufrats vatten sjönk undan strax innan Babylon omstörtades?

I vår tid ”sitter” ”det stora Babylon”, den falska religionens världsvälde, ”på många vatten” — vatten som betyder ”folk” som understöder henne. Men i vår tid har ett stort antal avfallit, ett stort antal av både hjorden och det religiösa prästerskapet och dess medhjälpare, i synnerhet inom kristenheten. Att antalet understödjare av ”det stora Babylon” minskar visar att Jehova nu tänker låta den större Cyrus, Kristus Jesus, sätta i gång att verkställa domen på den ”stora skökan”. (Upp. 17:1, 4, 15—17) — Vakttornet för 15 februari 1981, sid. 17—23.