Vad menade den vise mannen?
Ta dig till vara för att bli korrumperad
Ingen, inte ens en vis människa, är immun mot att bli korrumperad. Kung Salomo skrev: ”Ty blott och bart förtryck kan få en som är vis att handla vanvettigt, och en gåva kan fördärva hjärtat.” — Pred. 7:8, NW.
Under långvarigt förtryck kan också en vis människa handla överilat. Hon kan förlora självbehärskningen och ge luft åt känslor av missräkning genom att bryta ut mot andra, eller också kan hon försöka få befrielse genom olagliga medel.
Å andra sidan kan skriftstället beskriva förtryck som den som är vis själv gör sig skyldig till. När någon, oberoende av hur vis och förståndig han kan vara, låter en förtryckande ande styra honom, handlar han på ett sätt som står i strid med mänsklig anständighet och hänsyn. Han ignorerar människors känslor och gör sig blind för deras belägenhet. Allt han kan se är sig själv och sin egen ställning. Han föreställer sig att han är en stor välgörare och därför har rätt att fara våldsamt fram mot vem det vara må som vågar sig på att kritisera hans tillvägagångssätt. — Jämför 2 Krönikeboken 16:10.
En gåva i form av en muta kan vara precis lika korrumperande som förtryck — ”fördärva” hjärtat eller det goda motivet. De fattiga och nödställda, som lider på grund av diskriminering och partiskhet, kan behandlas hjärtlöst av dem som tar emot mutor.
Hur man uthärdar orättvisa och förtryck
Vad kan man göra när man möter orättvisa? De följande orden av Salomo är till stor hjälp: ”Bättre är sista slutet på en sak än dess början. Bättre är en som är tålmodig än en som är högmodig i anden. Förhasta dig inte i din ande till att känna dig förnärmad, ty benägenhet för att bli förnärmad är vad som bor i dårarnas bröst.” — Pred. 7:9, 10, NW.
Det är vist och förståndigt att vara tålmodig, lita på att det sätt på vilket saker och ting till sist utfaller kommer att vara till det bästa för Guds tjänare. Ja, slutet på en sak kan stå i skarp kontrast till den dystra början. Så var det verkligen för de israeliter som var förslavade i Egypten. Då Mose först begärde att israeliterna skulle bli fria, svarade Farao med att öka förtrycket. (2 Mos. 5:1—9) Men till slut gjorde sig Jehova Gud ett stort namn genom att befria sitt förslavade folk. — 2 Mos. 12:31, 32.
Det är mycket mindre sannolikt att den som är tålmodig tar saker och ting i egna händer och därigenom drar svårigheter över sig själv eller andra. Men den som har en högmodig ande finner det svårt att bevara självbehärskningen, och han är benägen att handla överilat, till skada för sig själv. Förbittring flammar snabbt upp hos den otålige vars förväntningar inte uppfylls. Han är snar att bli förnärmad eller att bygga upp intensiv förtrytelse. Sedan ger han näring åt denna förnärmelse eller förtrytelse, håller den tätt intill sig, liksom i sitt eget bröst. På grund av att han gör detta sägs han med rätta av Salomo vara en dåre, eftersom hans handlingssätt leder till dåliga resultat i form av överilade ord eller handlingar.
En realistisk syn på det förgångna är ytterligare ett värdefullt hjälpmedel till att ha fördrag med obehagliga situationer i nuet. Salomo gav rådet: ”Spörj icke: ’Varav kommer det, att forna dagar voro bättre än våra?’ Ty icke av vishet kan du fråga så.” — Pred. 7:11.
Den som längtar tillbaka till ”den gamla goda tiden” glömmer att den tiden också hade sina problem och bekymmer. Livet i den nuvarande ofullkomliga ordningen är aldrig idealiskt. En del saker i det förgångna kan ha varit bättre, medan andra inte var det. En nostalgisk syn på det förgångna kan vara mycket orealistisk. Dessutom kan ingen vrida klockan tillbaka. Därför är det mycket oförståndigt att tänka att någon tid i denna världen har varit bättre i varje avseende och att sedan bli missnöjd. Sådana tankar är inte till någon hjälp, när det gäller att ha fördrag med en prövosam men mänskligt sett oföränderlig situation.