en mänsklig själ blir född. (1 Mos. 46:18, NW; Åk) Den kan äta eller fasta. (3 Mos. 7:20, NW; Åk; Ps. 35:13) Den kan fröjda sig eller vara bedrövad. (Ps. 35:9; Matt. 26:38) Den kan bli förälskad. (1 Mos. 34:3, NW; Åk) Den kan välsigna andra. (1 Mos. 27:4) Den kan lyssna. (Apg. 3:23, NW; Åk) Själen kan synda, svärja, känna lystnad och ge efter för fruktan. (3 Mos. 4:2; 5:4; 5 Mos. 12:20; Apg. 2:43; NW) Den kan rövas bort och fjättras med järn. (5 Mos. 24:7; Ps. 105:18; NW) Är inte allt detta vad du kan göra eller vad som kan göras med dig? Ja, din själ är du.

När din själ dör, dör alltså du, i det du upphör att ha medveten tillvaro. Bibeln säger upprepade gånger att själen dör. Genom sin profet Hesekiel förklarade Jehova: ”Se, alla själar höra mig till, faderns själ så väl som sonens. Mig höra de till. Den själ, som syndar, hon skall dö.” (Hes. 18:4, 20, 1878 års sv. övers.) Beträffande Messias eller Kristus förutsade Jesajas profetia: ”Han utgav sitt liv åt döden.” (Jes. 53:12, 1878) Och Jesus Kristus sade: ”Den som älskar sin själ, han mister den.” — Joh. 12:25, Åk.

Men finns det inte åtminstone några skriftställen som kan förstås så att de antyder möjligheten av att människan har en odödlig själ? Nej. Det är intressant att se att också bibelkännare som inte är Jehovas vittnen har nått denna slutsats på grundval av sitt studium. I tidskriften Presbyterian Life (maj 1970) fastslår David G. Buttrick, biträdande professor vid Pittsburgh Theological Seminary: ”Jag finner inte någonting i Skriften till stöd för tanken att själar har ’en odödlig tillvaro’.” Beträffande innebörden av ordet ”själ” framhåller denne lärde: ”När ordet själ används i bibeln, betyder det vanligen ’liv’ och inte någon fristående del av oss. Tänk därför tanken ut: När bibeln säger oss att vi är dödliga, säger den att vi dör — att vi verkligen dör.” Han fortsätter sin bevisföring med orden: ”Om vi hade odödliga själar, skulle vi inte behöva Gud — vår odödlighet skulle klara av det. Men bibeln motsäger ett sådant fåfängt hopp: vi är dödliga, och därför måste vi hålla fast vid Guds kärlek och ingenting annat. De kristna tror inte på en fortsättning, utan på uppståndelsen.”

Bibeln gör det tydligt att det inte finns någon medveten tillvaro i dödstillståndet. Predikaren 9:10 lyder enligt den romersk-katolska Douayöversättningen: ”Vadhelst din hand förmår göra, gör det med allvar; ty varken arbete eller förnuft eller vishet eller kunskap skall finnas i helvetet, dit du hastar.” Eftersom det inte finns någon odödlig själ som överlever kroppens död, finns det ingenting som efter döden kan pinas i ett brinnande helvete.

Guds löfte om en uppståndelse ger oss emellertid visshet om att de döda i helvetet skall komma till liv. Men hur kan man tro på uppståndelsen? Läs artikeln ”Varför du kan tro på en uppståndelse” i slutet av detta nummer.

En plats för alla raser

Att Guds rike kommer att omfatta människor av alla raser, både i sin regering och bland sina undersåtar, klargörs mycket tydligt i bibeln. I Uppenbarelseboken 5:9, 10 (NW) sägs det att Kristus med sitt eget blod köpte ”människor åt Gud av varje stam och tungomål och folk och nation”, och under hans ledning skall de ”härska som konungar”. Över vilka skall de härska? Svaret ges i Uppenbarelseboken 7:9: Över ”en stor skara ... ur alla folkslag och stammar och folk och tungomål”, och alla är tillbedjare av den sanne Guden.