Har du någonsin undrat:

Finns det en bestämd tid för dig att dö?

HUR ofta har du hört människor säga: ”När din tid kommer, är det bara att lämna in”? Eller har du, kanske sedan du med knapp nöd kommit undan döden, sagt: ”Jag antar att min tid inte ännu var ute”? Sådana uttalanden återspeglar tron på det som kallas ”ödet” — uppfattningen att ditt livsmönster och din dödsdag är förutbestämda och att du inte kan göra någonting för att ändra dem.

KAN TRON PÅ ÖDET PÅVERKA MÄNNISKORS SÄTT ATT LEVA?

Det kan den helt visst. Många soldater tror uppriktigt det som härföraren Napoleon Bonaparte en gång skrev: ”Vår stund är bestämd, och ingen kan begära ett enda ögonblick mer i livet än vad ödet har förutbestämt.” Sådana män var ivriga att gå ut i strid. De tog till och med onödiga risker, därför att de trodde att de inte skulle möta döden ett ögonblick tidigare än om de hade stannat hemma. Men tror du verkligen att slagfältet är en lika säker plats som hemmet?

En bilförare kanske kör väldigt fort, eftersom han resonerar som så att han inte kommer att dödas förrän hans tid är ute. Direktören för Världshälsoorganisationen i Europa sade att många bilolyckor ”beror på fatalism, nämligen tanken att de i verkligheten inte kan undvikas”.

En sådan tro kan därför påverka vårt sätt att leva. Den kan göra att vi tar onödiga risker på grund av att vi tänker att vår dödsdag är bestämd och att ingenting kan ändra den.

ÄR DET FÖRNUFTIGT ATT TRO PÅ ÖDET?

Somliga människor tycker inte det. De resonerar som så att varje försiktighetsåtgärd skulle vara helt onödig om allting som händer en människa var förutbestämt. Och ändå har säkerhetsåtgärder — sådana som att ha säkerhetsbälten och att sätta lägre hastighetsgränser — minskat dödsolyckorna på vägarna.

Det beräknas att tre av fyra bilolyckor skulle ha kunnat undvikas om förarna hade visat tillbörlig försiktighet; sådana olyckor ”måste” därför inte hända. Mycket beror på hur en person kör. Det är ofta just som bibeln säger: ”Vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda.” — Gal. 6:7.

Sådant som bön skulle förlora sin betydelse om allt var förutbestämt. En allvarligt sjuk man fick besök av en granne som fullt och fast trodde på predestinationen eller förutbestämmelsen. Den besökande erbjöd sig att bedja, så att den sjuke mannen inte skulle dö. Men den sjuke mannen frågade: ”Tror du att jag har en fastställd tid för att dö?” ”Ja, det tror jag”, blev det bestämda svaret. ”Om det är så att min tid är ute, skulle det inte vara till någon nytta att bedja, och om min tid inte är ute, finns det sannerligen inget behov av att bedja.” Instämmer du i detta?

STÖDER BIBELN TRON PÅ ÖDET?

Nej, det gör den inte. Snarare än att framhålla att varje människa har en förutbestämd dödsdag säger bibeln att ”tid och oförutsedd händelse drabbar dem alla”. (Pred. 9:11, NW) Ja, en ”oförutsedd händelse” kan drabba vem som helst. Om en människa råkar vara på fel plats vid fel tid, kan hon råka ut för en dödsolycka. Det var inte så att detta var hennes förutbestämda ”tid”, utan något hände ”oförutsett” eller av en tillfällighet.

Men hur förhåller det sig med bibelns framställning i Predikaren 3:1, 2? Bevisar inte den att det finns en bestämd tid för en människa att dö? Vi läser: ”Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund. Födas har sin tid, och dö har sin tid.” Betyder detta att tiden för födelsen och tiden för döden är fastställd för varje människa? Kom ihåg att det var samme bibelskribent som sade att ”tid och oförutsedd händelse” drabbar alla människor. Vad menar då skribenten?

Han kommenterar endast den fortgående livscykeln och verksamheterna under den. Du har själv sett att det finns en tid när människor bygger och en tid när de river ner; det finns en tid för att gråta och en tid för att skratta och så vidare. (Pred. 3:1—8) En kvinna blir havande, och när tiden är inne föder hon. Sedan kommer den tid när hög ålder, sjukdom eller något liknande orsakar död. Nej, det är inte predestination — bara den välkända livscykeln.

Även om Gud har förmågan att veta när en människa kommer att dö, förutbestämmer han inte den särskilda tiden. Varför skulle annars bibeln säga: ”HERRENS [Jehovas] fruktan förlänger livet, men de ogudaktigas år varda förkortade” och att onda människor ”skola ej nå sin halva ålder”? — Ords. 10:27; Ps. 55:24.

Vårt levnadssätt kan ofta påverka vår livslängd. Bibeln visar att vårt öde i stor utsträckning ligger i våra egna händer.

HUR BÖR VI DÅ LEVA?

Vi bör leva på ett sätt som visar att vi värderar vårt liv. Vi bör samvetsgrant sluta upp med vanor och ett vårdslöst sätt som utan tvivel kan förkorta livet.

Genom att lära oss att visa rätt fruktan för Jehova kan vi dessutom lägga år till vårt liv. Hur då? Den gudagivna vägledningen i bibeln kan hjälpa oss att leva ett moraliskt liv. Vi kan därigenom undvika att bli självupptagna och otyglat sträva efter nöjen — sådant som kan förkorta livet. Det är som den vise bibelskribenten framhöll: ”Var icke alltför orättfärdig och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?” Hur vi lever kan påverka vår livslängd. — Pred. 7:18.

Gud kommer snart att ”förkorta” alla de ogudaktigas år. Vid Guds bestämda tid, hans ”doms och förintelses dag”, kommer han att låta förintelse drabba ”de ogudaktiga människorna”. De som fruktar Gud och lyder honom kommer att bli räddade till renade ”nya himlar” och en renad ”ny jord”. Till och med de som mötte en förtidig död kommer att tillsammans med alla dem som sover i gravarna bli uppväckta till liv, så att de också skall kunna glädja sig åt en jord fri från ondska. Gud kommer att göra anordningar för dem att leva för alltid och aldrig behöva ha en tid att dö. — 2 Petr. 3:7, 13; Apg. 24:15.

Men du kanske undrar: Hur nära är sådana välsignelser? Kommer de att inträffa under min livstid? Jehovas vittnen kommer att med glädje visa dig bibelns uppmuntrande svar på dessa frågor och många andra.