griper sig an med ett arbete kan orsaka spänning, upphetsning. Men vad är det egentligen som skänker den största glädjen, att gripa sig an med en sak eller att fullborda den? Att fullborda den, naturligtvis. När man har fullgjort en sak, då ser man frukten av sitt arbete. Man ser inte bara huvuddragen, mönstret, de allmänna principerna, utan man ser verkligheten. Så förhåller det sig med verket att göra lärjungar. Predikandet av dessa goda nyheter om Guds rike och församlandet av lärjungar genom det ut ur alla nationer och raser är det största företag som någonsin igångsatts här på jorden. Vilken glädje är det inte att få leva i en tid då vi kan iaktta hur det håller på att fullbordas! Det finns i sanning många orsaker till glädje.

28. Vilka tankar bör uppta sinnet, när man ger akt på hur detta verk når sin höjdpunkt?

²⁸ Men att ha del i detta verk utgör en sann glädjekälla. Det räcker inte med att vara en lärjunge, utan man måste också själv göra lärjungar, och detta verk måste man ta del i nu. När möjligheten att ha del i detta verk är förbi, kommer det inte på nytt att ges någon sådan. Det är riktigt att Gud inte behöver oss för att få detta verk utfört, men vilken välsignelse är det inte att han låter oss ha del i det! När vi inser hur det förhåller sig, bör vi ägna oss åt det så långt vår kraft och vår förmåga tillåter.

Hur man finner lycka i att göra lärjungar

1. a) Varför är det viktigt att vara lycklig i arbetet? b) Vad var det som Salomo sade var en gåva från Gud?

ÄR DU lycklig i ditt arbete? Det borde du vara. Du ägnar så mycken tid, ja, hela livet, åt den verksamhet, som du gjort till din livsuppgift, att livet inte kan bli rikt och givande om du inte är lycklig i din gärning. Härom sade Salomo: ”Jag har lärt känna att intet finnes som är bättre för dem än att de glädja sig och göra gott under sin livstid; så ock att varje människa äter och likaså dricker och njuter vad gott är för allt sitt hårda arbete. Det är Guds gåva.” (Pred. 3:12, 13, NW) Ja, det var meningen att människan skulle arbeta och arbeta hårt. Men arbetet skulle inte kännas som ett slavgöra för människan, utan hon skulle vara upptagen med sådant som hon tyckte riktigt mycket om att göra och som skulle ge henne verklig tillfredsställelse. Vilken välsignelse skulle det inte vara för henne att se detta löfte uppfyllt, att finna en livsuppgift att helhjärtat ägna sig åt, att vara medveten om att det inte fanns något ”bättre” och känna att hon hade ett arbete som gav henne möjlighet att njuta vad gott var! Salomo säger att detta är ”Guds gåva”.

2. Vad är avsikten med den här artikeln i jämförelse med den föregående?

² I den föregående artikeln har vi talat om det verk att göra lärjungar, som Jehovas vittnen nu utför i världsomfattande skala. Vi gjorde en tillbakablick på det förebildliga mönster, som Jesus Kristus följde när han gjorde lärjungar, och vi framhöll huvuddragen i de samfällda bemödanden som Jehovas vittnen nu gör för att fullborda detta verk. Men nu skall vi betrakta verksamheten från den individuelle förkunnarens ståndpunkt. Vi skall tala om den glädje och lycka som kommer den enskilde till del, då han personligen tar itu med detta arbete.

3. Är det arbete eller lek som gör en människa lycklig?

³ Vad är det som gör en människa riktigt lycklig? Är det arbete eller lek? Ett visst mått av lek, ja, naturligtvis, för att få avkoppling, omväxling och motion. Men i första hand är det arbete som skänker lycka. Calvin Coolidge, Förenta staternas trettionde president, sade i ett tal inför partikonventet den 27 juli 1920: ”Arbete är inte en förbannelse, det är skarpsinnets förmånsrätt, den enda vägen till mandom och det mått, varmed civilisationen kan mätas. Vildar arbetar inte.”