Inställsamma ord som är till skada
BERÖM för ett väl utfört arbete värmer den flitige arbetarens hjärta. Men det finns ett slags tal som, även om det påminner om beröm och ofta förväxlas med det, alltid är till skada.
Vi läser i Ordspråksboken 28:23: ”Den som tillrättavisar en avfälling skall vinna ynnest mer än den som gör sin tunga hal.” Detta är en varning, inte mot beröm, utan mot smicker.
Enligt ett lexikon betyder ”smickra” att lovorda för mycket, inte sanningsenligt eller uppriktigt. I uttrycket ligger också att man försöker att ”ligga väl till” hos någon genom beröm och uppmärksamhet. Till skillnad från lovord på grund av en rätt värdering av ett hårt arbete är smicker grundat på osanning.
DET DÅRAKTIGA I ÖVERDRIVET BERÖM
Smickrande tal bär alltid dålig frukt. Det bidrar till exempel till övermod, som Jesus räknade upp bland de ”skadliga överväganden” som utgår från hjärtat. (Mark. 7:21, 22) Bibeln ger följande råd till den som tillber Gud: ”Att inte tänka högre om sig själv än man bör tänka, utan att tänka med sunt förstånd.” (Rom. 12:3) De överdrivet höga tankar om en själv, som underblåses av smicker, motarbetar en sådan kristen sundhet i sinnet.
Människor som älskar smicker tål inte kritik. De föredrar att enbart höra berömmande ord om sig själva. Av det slaget var de israeliter som klagade till Guds profeter: ”Profeteren icke för oss, vad sant är; talen till oss sådant som är oss välbehagligt [smickrande ting, The Jerusalem Bible] profeteren bedrägliga ting.” (Jes. 30:10) Men begär efter välbehagliga ord av smicker i stället för korrigerande råd från Gud ledde till fördärv för Israels nation.
På Jesu tid var det framför allt de skriftlärda och fariséerna som älskade smicker. Guds Son sade angående dem: ”Alla sina gärningar gör de för att bli sedda av människorna; kapslarna innehållande skriftcitat, som de bär till skydd, gör de nämligen breda, och fransarna på sina kläder gör de stora. De tycker om den främsta liggplatsen vid kvällsmåltiderna och de främsta sittplatserna i synagogorna, och hälsningarna på torgen och att av människorna bli kallade Rabbi.” (Matt. 23:5—7) Men detta ledde till deras undergång. Därför att de tog emot ”ära av varandra” kunde de inte utöva tro på den utlovade Messias och gick därför miste om välsignelsen att bli en del av Guds rike. (Joh. 5:44; 12:43; Matt. 21:42, 43) Att de förkastade Jesus Kristus ledde dessutom till att den judiska nationen förstördes av romarna år 70 v.t.
ATT SMICKRA FÖR ATT FÅ FÖRDELAR
Stolthet och övermod är bara något av den dåliga frukt som smicker frambringar. Smickraren använder ofta inställsamma ord för att utnyttja andra. Bibeln talar om vissa personer som kom in i den kristna församlingen: ”De knotar och klagar alltid över sin lott, under det att de lever efter sina egna begär. Deras mun talar fräcka ord, samtidigt som de för vinnings skull smickrar människor.” (Jud. v. 16, Hedegård) Psalmisten tänkte på liknande människor och utropade: ”Fräls, HERRE [Jehova]; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn. De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar [smickrande läppar, The Jerusalem Bible] tala de och med dubbelt hjärta.” — Ps. 12:2, 3.
Den som har ett ”dubbelt hjärta” använder hala eller inställsamma ord av smicker för att dölja själviska motiv. Genom sådant tal friar han till sina lyssnares fåfänga och vinner deras gunst. Sedan använder smickraren sina offer för att befrämja själviska intressen. Det bibliska påståendet är verkligen sant: ”Den man, som smickrar sin nästa, han breder ut ett nät för hans fötter.” — Ords. 29:5.
Jesus gav sina lärjungar detta förståndiga råd: ”Ni skall inte låta kalla er Rabbi, för en enda är er lärare, medan ni alla är bröder. För övrigt skall ni inte kalla någon på jorden för fader, eftersom en enda är er Fader, den himmelske. Inte heller skall ni låta kalla er för ledare, eftersom en enda är er ledare, den Smorde. Men den störste bland er skall vara er tjänare. Var och en som upphöjer sig själv skall bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig själv skall bli upphöjd.” (Matt. 23:8—12) De som önskar efterlikna Kristus söker inte bli upphöjda av människor genom smicker, till exempel genom att använda klingande religiösa titlar. Den upphöjelse som har någon verklig betydelse kommer från Gud, och den är endast för de ödmjuka: ”Före fall går högmod i mannens hjärta, och ödmjukhet går före ära.” — Ords. 18:12.
Kristna kommer att sky smicker som ett medel att blåsa upp sina egna eller andras jag. Inte heller kommer de att smickra för att kunna utnyttja sin medmänniska. Aposteln Paulus är ett fint exempel: ”Vi har ju inte någonsin uppträtt vare sig med smickrande tal (såsom ni vet) eller med täckmantel för något habegär; Gud är vittne!” — 1 Tess. 2:5.
SÖK UPPNÅ BALANS
Därmed inte sagt att allt smickrande tal har orätt motiv. Somliga människor är av naturen sådana att de lätt låter sig imponeras av sina vänners eller bekantas förmågor. Vissa människor gör det lätt till en vana att tala om för andra hur ”fantastiska” de är eller på annat sätt överösa dem med komplimanger. Men sådana yttranden går vanligtvis lätt till överdrift och blir inget annat än smicker. Eftersom alla människor är syndfulla, finns det ingen som är så begåvad att han eller hon ständigt måste få höra det. — Rom. 3:23.
Det är å andra sidan viktigt att undvika den andra ytterligheten — att aldrig ge beröm. Man måste i stället komma ihåg det faktum att Jesus var villig att ge beröm till och med när han skulle ge en tillrättavisning. Guds Son sade till exempel till den kristna församlingen i Efesus: ”Jag känner dina gärningar och din möda och uthållighet, och jag vet att du inte kan tåla onda människor och att du sätter dem på prov som säger att de är apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare. Du visar också uthållighet, och du har hållit modet uppe för mitt namns skull och har inte tröttnat. Men ändå har jag detta emot dig, att du har övergett den kärlek du först hade.” (Upp. 2:1—4) Detta erkännande uppmuntrade antagligen dessa kristna i Efesus och sporrade dem att bli ännu villigare att rätta till den sak som Jesus hade emot dem.
Medan erkänsla kan vara bra, klargör Guds ord mycket tydligt att en smickrares inställsamma ord leder till skada. Både den som smickrar och de som låter sig luras av smicker kommer att finna det inspirerade påståendet sant: ”En hal mun kommer fall åstad.” (Ords. 26:28) Jesus Kristus vägrade att låta sig smickras. (Mark. 10:17, 18) Han är ett föredöme för sina efterföljare.