Du kan få överleva den kommande kollisionen
VÄRLDEN är med allt större hastighet på väg mot en kollision — en kollision som inom kort fullständigt skall ödelägga den nuvarande världsordningen. Men det kommer att finnas människor som överlever denna kollision, människor som skall börja ett nytt liv i en ny världsordning.
Skall denna förstöring komma genom ett världsomfattande kärnvapenkrig eller genom en global ekologisk katastrof eller genom ett internationellt ekonomiskt sammanbrott? Nej, inget av detta, som nu utgör en fara, kommer att orsaka katastrofen. Det framgår tydligt av samma källa som så exakt förutsade världshändelsernas nuvarande utveckling, nämligen av bibeln, Guds inspirerade ord.
De förhållanden som bibeln förutsagt är nu rådande, de påverkar oss, utgör en fara för oss och blir för var dag alltmer komplicerade och bekymmersamma. Vi bör därför inte blunda för vad bibelns profetior har att säga om det som ligger omedelbart framför oss.
Enligt bibeln skall den kommande kollisionen bli en sammanstötning mellan regeringar — men inte ett nytt krig mellan nationer. Sammanstötningen skall gälla frågan om världsherraväldet. De stridande är, å ena sidan, alla mänskliga regeringar på hela jorden och, å andra sidan, Guds egen regering, hans utlovade rike genom hans Son, Kristus Jesus. Beträffande denna regering och vår tid skrev den inspirerade profeten för länge sedan:
”I de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt icke skall bliva överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen.” — Dan. 2:44.
Men varför skall det bli en sådan sammanstötning? Varför måste den resultera i en fullständig förstöring av hela den nuvarande världsordningen? Vad skall följa sedan?
Varför kollisionen är oundviklig
Den situation som uppstått kan belysas med ett exempel: Antag att en man äger ett vackert landområde. Han låter andra människor bosätta sig på detta område, de får bo där gratis, han förser dem dessutom med mycket som de behöver för sitt uppehälle och överlåter åt dem all den avkastning landet kan ge. Med all rätt förväntar han emellertid att de skall ta god vård om landet och inte använda det för kriminella eller omoraliska syften; att de skall hålla landet rent och arbeta för dess förbättring och utveckling. Ja, eftersom han visat dem så stor generositet förväntar han med rätta att de av tacksamhet skall ha hans intressen för ögonen, de bör ligga dem varmt om hjärtat.
Men antag att dessa människor gradvis förvandlade landet till en veritabel soptipp, att de började utkämpa bittra strider, gjorde sig skyldiga till blodiga våldsdåd och dessutom levde ett omoraliskt liv och att de, när ägaren sände representanter för att uppmana dem att ändra sig, misshandlade dessa språkrör, rentav dödade somliga av dem. Skulle ägaren låta dem fortsätta att använda hans land? Eller skulle han fördriva dem, med våld om så blev nödvändigt? Skulle han inte dela ansvaret för deras gemena handlingssätt om han lät dem hållas? Skulle han kunna bevara ett gott rykte och göra sig förtjänt av andras aktning och respekt om han underlät att ingripa?
Det är den situationen som nu råder. Astronauter, som betraktat jorden från den sterila månytan, har beskrivit vår planet som en vacker ”juvel i rymden”. All den kunskap människan haft möjlighet att inhämta om universum vittnar om att planeten jorden är unik — dess förunderliga anordningar för livets fortbestånd betecknas av vetenskapsmän med rätta som ”mirakulösa”. Det är uppenbart att jorden har en skapare och ägare, och bibeln identifierar denne som Jehova Gud, ”som har gjort himmel och jord, havet och allt som är i dem, ... som bevarar sannfärdighet till obestämd tid”. — Ps. 146:5, 6, NW.
På grund av Guds fördragsamhet har ofullkomliga människor i närmare sex tusen år styrt jorden efter sin egen vilja. Gud har låtit dem gå till yttersta gränsen i deras bemödanden att förverkliga sina planer och tillfredsställa sin ärelystnad. Vad har den historiska redogörelsen att berätta om människans herravälde över jorden?
Historien vittnar om att människan skändligen missbrukat jorden och att hon ignorerat eller uppsåtligen motarbetat Guds vilja beträffande den. Visserligen har många framburit bönen: ”Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” Men fakta visar att människor i allmänhet inte endast handlat oberoende av Gud utan också trotsat honom och hans tillkännagivna uppsåt beträffande jorden. Men hur kan det vara möjligt, när millioner människor jorden runt ägnar sig åt gudsdyrkan?
Grunderna till fördrivandet
Den inspirerade aposteln Paulus’ ord beskriver träffande situationen i våra dagar. Han säger: ”De säga sig känna Gud, men med sina gärningar förneka de det.” — Tit. 1:16.
Ja, vittnesbörden bekräftar att världens religioner i stor utsträckning handlat skrymtaktigt. Jorden har fläckats av blod i stor myckenhet, och mycket av detta blod har utgjutits i religionens namn. Historien vittnar om det våld och den grymhet som kännetecknade korstågen, det trettioåriga kriget och den spanska inkvisitionen. Historien vittnar också om det religiösa stöd som gavs de stridande nationerna under första och andra världskriget — på båda sidor om fronten eggade prästmän soldaterna att slakta varandra med försäkran om att Gud var med dem. I en artikel i den katolska tidskriften St. Anthony Messenger för maj 1973 stod följande att läsa:
”De kristna kyrkorna ger ofta det intrycket att de kommer att välsigna vilket som helst krig eller vågstycke som statens ledare beslutar att ge sig in i.”
Det förhållandet att dödandet varit så omfattande under 1900-talet och att millioner människor dödats drev utgivarna av en brittisk tidskrift att säga att denna människoslakt utgör ”en anklagelse mot vårt släkte som bestrider dess rätt att bebo denna del av universum”. Ja, det brutala dödande som människor gjort sig skyldiga till i sin strävan att vinna politisk och ekonomisk makt har dragit stor vanära över jordens himmelske ägare. Det ger honom tillräcklig anledning att fördriva dem.
Ändå fortsätter världen den största kapprustningen genom tiderna, framställer vapen som kan döda ännu fler människor och förstöra egendom i ännu större utsträckning. Det som profeten Jesaja skrev om Israels avfälliga folk är i lika hög grad tillämpligt på människor i allmänhet i vår tid:
”Deras tankar äro fördärvliga tankar, förödelse och förstöring är på deras vägar. Fridens väg känna de icke, och rätten följer ej i deras spår; de gå krokiga stigar, och ingen som vandrar så vet, vad frid är.” — Jes. 59:7, 8.
Jorden håller sakta men säkert på att förvandlas till en ofantlig soptipp. Medan U Thant var generalsekreterare i Förenta nationerna sade han varnande att den världsvida föroreningen hade nått en punkt där ”planetens förmåga att bibehålla mänskligt liv kommer att sättas i tvivel” om inte omedelbara åtgärder vidtogs för att avhjälpa situationen. Ändå har penningbegäret drivit enskilda människor och nationer att fortsätta att förorena sjöar, floder och oceaner, förgifta jorden och smutsa ner luften — likt en arrendator som inte bryr sig det ringaste om att skydda jordägarens egendom. Därför har Jehova Gud tillkännagett sitt beslut att ”fördärva dem som fördärva jorden”. — Upp. 11:18.
Trots att Gud bekantgjort vilken regering han själv utvalt till att förvalta jordens angelägenheter, har människor envist framhärdat i sina ansträngningar att styra jorden oberoende av Gud. De har prövat alla tänkbara styrelseformer. Styresmän har tillsatts och avsatts; upprepade gånger har man ersatt en uppsättning män vid makten med en ny uppsättning. Ändå anser det stora flertalet att deras problem inte blivit lösta, utan tvärtom förvärrats. Och människor i allmänhet erkänner att de politiska regeringarna ofta varit korrumperade, oärliga och förtryckande. Harry Truman, en av Förenta staternas presidenter, skrev rentav att om man skall lyckas som statsman ”kan man inte leva efter bergspredikan”, utan man ”måste vara en Machiavelli, en Ludvig XI av Frankrike, en Caesar, en Borgia ... en lögnare, en bedragare, en hjälte och en jag-vet-inte-vad för att vara framgångsrik”.
Större delen av jordens befolkning i våra dagar vänder ändå dövörat till för de goda nyheterna om Guds utlovade rike, som förkunnas för dem, eller, ännu värre, misshandlar och rentav förföljer Rikets förkunnare. Samtidigt står världens ledande män inom religion och politik och på andra områden upp och förutsäger strålande framtidsutsikter för världen. Och trots att allt vittnar om att dessa förutsägelser är ren lögn, ”vill [folk] så hava det”. (Jer. 5:31; också Jes. 30:9—11) Eftersom människorna själva har valt denna kurs och envist håller fast vid den, har Gud inget annat val än att ”låta deras gärningar komma över deras huvuden”. — Hes. 9:9, 10.
Ja, mänskligt styre över jorden oberoende av Gud har ömkligt misslyckats. Jesu ord beträffande de religiösa ledarna på hans tid passar in på världens ledande män i våra dagar: ”Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.” (Matt. 15:14) Deras vanskötsel av jorden kommer att leda till en kollision med Guds rike under hans Son, den enda regering som kan fullgöra Guds vilja beträffande jorden.
Kollisionen är säker och viss, eftersom Gud aldrig kommer att frångå sina rättfärdiga principer för att undvika denna våldsamma sammandrabbning. I denna kollision skall hela den onda världsordningen slås i spillror, som det för länge sedan förutsades i Daniel 2:34, 35, 44, 45. Därefter skall Guds egen regering överta förvaltningen av jordens alla angelägenheter till evigt gagn för dem som då lever.
Hur kan du få överleva den kommande kollisionen? Endast genom att lojalt och beslutsamt ta ståndpunkt för denna rättfärdiga regering. Därigenom visar du att du verkligen menar allvar, när du ber till Gud: ”Tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” — Matt. 6:10.
Psalmistens ord kan då tillämpas på dig: ”Om ock tusen falla vid din sida, ja, tio tusen vid din högra sida, så skall det dock icke drabba dig. Dina ögon skola blott skåda därpå med lust, och du skall se de ogudaktigas lön. Ty du har sagt: ’Du HERRE [Jehova], är mitt skygd’, och du har gjort den Högste till din tillflykt. Ingen olycka skall vederfaras dig.” — Ps. 91:7—10.
Betrakta nu de hänförande framtidsutsikter som i den kommande nya ordningen står öppna för alla lydiga människor.