Hur man vandrar i Jehovas namn

1. Vilken uppfyllelse av Mikas fjärde kapitel kan vi nu se?

NU LEVER vi i den tiden, då fler och fler människor lär känna Jehovas väg och börjar följa den. Detta har profeterna Jesaja och Mika för länge sedan förutsagt under inspiration. Det fjärde kapitlet hos Mika börjar (enl. AS) så här: ”Men i de yttersta dagarna skall det ske, att det berg, där Jehovas hus är, skall bliva fast grundat på bergens topp, och det skall bliva upphöjt över höjderna, och folken skola strömma dit. Och många nationer skola gå åstad och säga: Kommen och låtom oss draga upp till Jehovas berg och till Jakobs Guds hus; och han skall lära oss sina vägar, och vi skola vandra på hans stigar.” (Mik. 4:1, 2, AS) Detta skriftställe talar just om den tid som vi nu lever i, ”de yttersta dagarna”. Sedan 1914 har Jehovas konung, Kristus Jesus, varit insatt på tronen i himlarna och börjat härska mitt ibland sina fiender. Ett av bevisen för hans närvaro är det förhållandet att dessa goda nyheter om Riket predikas på hela den bebodda jorden, och som följd därav vänder sig rättsinniga människor av alla nationer till sann tillbedjan, i det de lär känna Jehovas väg och vandrar på hans stigar. Enbart under tjänsteåret 1958 blev 62.666 döpta som en symbol av att de hade överlämnat sig åt Jehova för att få liv. Fastän de religiösa ledarna har försökt allt som stått i deras förmåga för att hindra alla dessa människor att strömma till Jehovas väg och till och med har påkallat statligt ingripande för att få arbetet förbjudet, såsom i Etiopien och Dominikanska republiken, har deras ansträngningar varit till ingen nytta. När människor av en god vilja väl får riktig kännedom om Jehovas väg och vandrar på hans stig, säger de beslutsamt: ”Vi vilja vandra i Jehovas, vår Guds, namn alltid och evinnerligen.” — Mik. 4:5, AS.

2. a) Vilken inbjudan utfärdas nu? b) Varför är Jehovas folk ett lyckligt folk?

² Jehovas välsignelse vilar synbarligen över hans folk. I stället för att tillägna sig den gamla världens strävanden och fortsätta att strida mot sina bröder i andra länder smider de sina svärd till plogbillar och utfärdar den fridsamma inbjudan: ”Kommen och låtom oss draga upp till Jehovas berg.” Detta är en inbjudan att ta del i sann tillbedjan. Mika förklarar att de som tjänar Jehova inte är försagda eller rädda, nej, ”ingen skall förskräcka dem. Ty så har härskarornas Jehovas mun talat.” Följaktligen har Jehovas tjänare i varje land överallt i världen intagit en orubblig ståndpunkt för sann tillbedjan, utan hänsyn till det motstånd de möter. De står fasta för sann tillbedjan ända till döden. Än en gång framhåller Skriftens vittnesbörd att Jehovas väg inte är vilken väg som helst, utan den rätta väg som han anvisar. Under det att nationernas folk alltjämt kommer att vandra i sin guds, denna gamla världs guds, namn ända fram till Harmageddon, så förstår de människor, som gör saker och ting på Jehovas sätt eller enligt hans väg, att Guds personliga namn, det namn som han har utvalt som sitt eget. måste bli erkänt och ärat. Det är inte att undra på att Jehovas vittnen är ett lyckligt folk. Att de följer denna kurs medför andligt välstånd, så att var och en sitter under sitt vinträd och under sitt fikonträd.

3, 4. Av vilken vikt är kunskap om Guds namn? Och vad bör vi bemöda oss om att göra?

³ Många är ännu i denna dag ovetande om detta upphöjda namn, i det att de genom föreställningen om en treenig gud förvillas till att tro att Faderns namn är Jesus. Men det var Jesus själv som sade i bön till Jehova Gud: ”Jag har gjort ditt namn uppenbart för de människor som du har givit mig ut ur världen. ... Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt.” (Joh. 17:6, 26, NW) Vi kan inte hoppas på att kunna göra allting på Jehovas sätt, om vi inte först vet vem han är, känner hans namn och dess betydelse för oss. Detta kommer vi till insikt om genom ett noggrant studium av hans ord.

⁴ De som utgör Jehovas folk är angelägna om att inhämta kunskap om honom och hans uppsåt. De erinrar sig Jesaja 55:8, 9: ”Ty mina tankar äro icke edra tankar, och edra vägar äro icke mina vägar, säger Jehovah; utan så mycket högre himmelen är än jorden, så mycket äro mina vägar högre än edra vägar, och mina tankar högre än edra tankar.” (My) Dessa tankar är vederkvickande, styrkande, närande, likt regn eller snö från himmelen på den förtorkade jorden. När dessa vattenflöden fuktar jorden, knoppas trädet och bär frukt, ty allt som hör samman med Jehova är fruktbärande och produktivt. Om vi skall göra saker och ting på Jehovas sätt, så måste vi söka likna honom också i detta, så att vi inte blir bara hörare, utan också ordets produktiva görare. Alltså önskar vi bruka det sanningens vatten som vi får mottaga till att bära Rikets frukt genom att dela med oss av de goda nyheterna åt andra. Det är inte nog att endast ta in tillräckligt med vatten för att undgå att vissna och dö andligen, i det man besöker församlingens möten emellanåt och då utan att ha förberett sig. Vi bor regelbundet och ofelbart ta till oss av de andliga vattenflödena, till Jehovas ära. En lantbrukare är villig att arbeta många timmar för att odla sin jord, så att den skall bära rik skörd, och på liknande sätt måste vi studera träget för att bli kvalificerade att undervisa andra och så bli produktiva förkunnare av de goda nyheterna. Det är visserligen förbundet med strängt arbete att gå framåt i insikt och förståelse, men den undervisning som står att få och källan till denna är outtömliga. Jehovas vägar är outgrundliga. Som Romarna 11:33 (NW) säger: ”O, vilket djup i Guds rikedom och vishet och kunskap! Hur outrannsakliga äro icke hans domar, och hur outforskliga äro icke hans vägar!”

5. Var finner vi källan till andlig undervisning?

⁵ För att få den fulla välsignelsen av denna kunskap måste vi närma oss källan eller finna den kanal, genom vilken sanningens vatten flödar. Vi kan inte hålla oss för oss själva och mena att sanningen skall komma till oss. Ingen ökenvandrare är så dåraktig, att han väntar på att vatten skall komma till honom, utan han söker ivrigt efter närmaste oas, eftersom han vet att den betyder livet. Inte heller bör vi tänka att Jehova kommer att ändra sin väg för att tillmötesgå oss eller för att den skall stämma överens med våra föräldrars tro. I stället måste vi finna vår Skapare och ta reda på hans vilja med avseende på oss. När vi runt omkring oss ser kristenhetens torra betesmarker och lägger märke till bristen på verklig bibelkunskap bland dess folk, kan vi alltså inse hur nödvändigt det är att gå dit där vi kan njuta av den vederkvickande strömmen av livets vatten, som flyter fram från Guds och Lammets tron genom den kanal som Jehova använder. Vi finner att det är Jehovas ord som leder oss på den väg han vill att vi skall gå. Såsom Psalm 23:2 (NW) säger: ”Till väl bevattnade viloplatser leder han mig.” När Jehova själv leder oss på sin väg, skall vi då avvisa honom? Vi skulle aldrig tänka på att visa ifrån oss en inbjudan från Gud. Likväl är det just detta vi gör, om vi avvisar en inbjudan från våra bröder att vara med vid de möten som hålls i Rikets sal. Denna är en plats av vila från den gamla världens problem, en plats där sanningens vatten frikostigt delas ut, en plats där det finns vederkvickelse för våra själar.

6. Hur ser vi att Jehovas väg är en gemenskapens och. samhörighetens väg nu och i framtiden?

⁶ Kanske säger du att du inte kan vara med vid mötena, därför att det kräver för stor ansträngning att komma dit. Att komma tillsammans med dem som har den sanna tron hör med till att göra saker och ting på Jehovas sätt. I den nya världen kommer vi att samlas enligt Jehovas anvisning. Om vi inte kan göra oss besvär nu, bör vi inte förvänta att vara bland dem, vilkas säd och vilkas namn skall äga bestånd och som får åtnjuta de välsignelser, som sammankomsterna efter Harmageddon kommer att skänka. ”Och det skall ske från nymånad till nymånad och från sabbat till sabbat, att allt kött skall komma för att tillbedja inför mitt ansikte, säger Jehova.” (Jes. 66:23, Åk) Då kommer alla att vara förenade i ren tillbedjan och kommer inte längre att vara söndrade genom sekterism, ty allt kött kommer att vara förenat i att ära Jehova. Om vi hoppas vara bland de troende människor, som då kommer att församlas, måste vi visa det genom att nu regelbundet komma tillsammans med församlingen av Jehovas folk där hans ande utgjuts för att välsigna hans tjänare, när de begrundar hans ord och sitt förhållande till honom. Då vi ju kan se att Jehovas väg är en gemenskapens och samhörighetens väg, inbjuds läsaren hjärtligt att regelbundet ta del i bibelstudium tillsammans med Jehovas vittnen i Rikets sal på den plats där han bor.

7. Varför är den världsliga attityden att aldrig tala om religion oriktig?

⁷ Då vi uppskattar vår gemenskap med den nya världens samhälle och den insikt i sanningen som vi har blivit välsignade med, bör vi vara angelägna om att dela med oss av dessa ting åt andra. Då kommer vår kärlek till Jehova att återspeglas i vår kärlek till vår nästa, våra medmänniskor, när vi uppmuntrar dem till att lära känna sanningen. Var inte som den gamla världen, när det blir fråga om att tala om religion, så att du sluter dig inom ditt skal eller vägrar att dryfta detta ämne. Detta är saker som har att göra med himmelsk vishet och liv. Jesus själv talade alltid frimodigt, när det gällde religionen och Skrifterna, och alla uppriktiga människor borde ha samma djupa intresse för dessa ting, vare sig de först håller med om vad som sägs eller inte. Orden ”Kom nu, ni människor, och låt oss bringa ordning i förhållandena mellan oss” har en aktuell tillämpning på dem som önskar lära känna mera om Jehovas väg. (Jes. 1:18, NW) Om vi blygs för att tala om Jehova, så kommer han att blygas för oss. Om vi nöjer oss med att vara ljumma, blir vi förkastade. I stället bör vi visa en uppriktig önskan att aktivt följa Jehovas väg genom att lära känna den, tala om den rättframt och med frimodighet och bli ordets görare.

8. a) Är några undantagna från att tjäna Jehova? b) Varför bör vi inte frukta att ta del i tjänsten?

⁸ Du kanske är gammal och sjuk, men så är också fallet med andra som tar del i tjänsten, besöker sin grannar för att tala om de goda nyheterna, i det de studerar bibeln med dem, ägnar tid och energi åt att ära Jehova. Så länge en person lever, har han ett visst mått av hälsa och kraft som han kan bruka till att prisa sin Skapare. Till och med den allra äldste kan följa Jehovas väg, ty Jesus försäkrade oss att oket är lätt. Jehovas kraft kommer att vara tillräcklig för oss till att utföra hans tjänst under vilka omständigheter som helst. Såsom Jesaja 35:3, 4 säger: ”Stärken maktlösa händer, given kraft åt vacklande knän. Sägen till de försagda: ’Varen frimodiga, frukten icke.’” Ungdomen kan också göra saker och ting på Jehovas sätt och lära sig prisa honom. Salomo var medveten om det visa i ett sådant handlingssätt, när han sade: ”Kom nu ihåg din store Skapare i din unga mandoms dagar.” (Pred. 12:1, NW) Jesus kände till behovet av att tidigt komma i gång med att tjäna Jehova, och därför frågade han: ”Hava ni aldrig läst detta: ’Av barns och spenabarns mun har du berett lovprisning’?” Vare sig vi är unga eller gamla, vare sig vi har varit länge i sanningen eller är nya i den, kan vi därför ha del i att kungöra vår Skapares uppsåt. Att tala om sanningen med vår granne är långt viktigare än att prata om vädret över staketet eller berätta det senaste ortsskvallret. Låt oss vara bland dem som talar sanningen med sin nästa och så visa att vi vill räknas bland dem som gör allting på Jehovas sätt. — Matt. 21:16, NW; Sak. 8:16.

9. Kommer några att dö utan att ha fått tillfälle att lära känna sanningen? Vad kan vi göra i denna sak?

⁹ Kom ihåg att Mika sade att det skulle vara de människor, vilka vandrar i Jehovas namn, som skulle säga: ”Kommen och låtom oss draga upp till Jehovas berg och till Jakobs Guds hus.” Jehovas vittnen är de enda som aktivt utfärdar denna inbjudan, som lägger ned den köttsliga krigföringens spjut och svärd för att utföra detta fredliga och livgivande verk bland nationerna. Det är en brådskande angelägenhet, ty ”åkern är världen”, som Jesus påpekade. (Matt. 13:38) Han föregick med gott exempel såsom verksam predikare av sanningen. Paulus talade för dem som skulle komma att följa detta exempel och sade: ”Med munnen förkunnar man offentligen till frälsning... . Ty Vemhelst som åkallar Jehovas namn skall bliva frälst’. Hur skola de emellertid kunna åkalla den, som de icke hava satt tro till? Och hur skola de kunna sätta tro till den, som de icke hava hört något om? Och hur skola de kunna höra utan någon som predikar?” (Rom. 10:10—14, NW) Betyder detta att det beror på en geografisk tillfällighet om vi skall vinna livet, att vår födelseort bestämmer vår tro och alltså avgör om vi skall vinna varaktigt liv eller inte? Visst inte. Det tjänar endast till att betona hur nödvändigt det är att ta del i det världsvida arbetet med att kungöra detta livgivande budskap. Ingen som älskar sanning och rättfärdighet skall behöva gå miste om tillfället att höra sanningen och ta emot den. Låt oss inte klandra Gud, utan i stället inrikta alla krafter på att hjälpa andra att lära känna sanningen. Kanske kan vi tjäna där behovet av rikesförkunnare är stort.

10. Hur utförs sållningsverket, och vad blir resultatet?

¹⁰ Genom det predikoarbete som nu pågår utförs ett sållnings- och uppdelningsverk bland nationerna, i det att de människor som skall få åtnjuta den nya världens välsignelser blir så att säga stämplade eller märkta förmedelst livgivande undervisning. Detta sållningsverk sker ”såsom man sållar [säd] med ett såll, och icke ett korn skall falla till jorden”. (Am. 9:9, My) Jehova känner dem som tillhör honom och kommer att bevara dem. Det slutliga resultatet av detta stora verk ser vi i den syn som gavs åt Johannes: ”Och se, en stor skara, som ingen människa var i stånd till att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål, stående inför tronen och inför Lammet, klädda i vita, fotsida kläder, och de hade palmkvistar i händerna. Och de hålla i med att ropa med hög röst och säga: ’Frälsning hava vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.’” Således kommer dessa välsinnade människor av alla nationer att erkänna Jehova och hans föranstaltning för liv genom Jesus Kristus, innan Harmageddon slår ned de återstående, som är värda döden. — Upp. 7:9, 10, NW; Apg. 4:12.

11, 12. Hur återspeglar tjänsten för Riket, att det är Jehova som övar tillsyn över den?

¹¹ Liksom Gud inte är oordningens Gud, utan är en Gud som låter allt ske ordningsfullt och systematiskt och utövar universell kontroll, så utför de som tar del i Jehovas förkunnarverk överallt på jorden i denna tid inte detta sitt arbete enligt personlig nyck eller böjelse eller på en höft. Nej, de grundar sin verksamhet på det effektiva och systematiska mönster för predikotjänst som Jesus angav under sitt liv på jorden. Detta innebär att besöka människorna från hus till hus och från stad till stad, så att alla får tillfälle att höra och ta emot sanningen. De grundläggande sanningarna från bibeln, som är nödvändiga för frälsning, framläggs genom predikningar vid dörrarna och sedan utförligare genom predikningar vid återbesök, och slutligen tas de upp till allvarlig begrundan genom bibelstudier i hemmen hos intresserade personer. — Apg. 20:20.

¹² Samma metodiska ordning och system, som vi kan iaktta i hela universum, återspeglas i den tjänst för Riket som Jehovas tjänare världen över är upptagna av. Inga ansträngningar görs där till ingen nytta. Deras verksamhet leds av samma kraft och ande från Jehova, som leder och behärskar den himmelska skapelsen. Vi kan ta en illustration. Astronomerna säger att svansen på en komet består av så små materiepartiklar, att endast trycket från solljuset behövs för att driva ut svansen, bort från huvudet, när kometen närmar sig solen. Fastän denna svans kan sträcka sig milliontals kilometer genom rymden, skulle alla partiklarna som den består av kunna packas i en ordinär resväska. Inom Jehovas jordiska anordning är det den vägledande kraften från hans ord och hans ande som kommer hans tjänare att inta sin plats för att fullgöra hans vilja. Även om de kan synas få till antalet och obetydliga, så återkastar de likväl sanningens ljus till alla dem som håller utkik efter det. Bland Jehovas tjänare finner vi inte en med ett visst sätt att tjäna eller tro och en annan som tror annorlunda, lika litet som vi finner en komet med 258 svansar, en svarande mot varje religion. Bland Jehovas folk åtnjuter allesammans enhet och harmoni, ty i förståelse och uppsåt har de blivit ett med Kristus, sitt himmelska huvud, sin himmelske ledare.

13. Vilka förändringar krävs om vi skall behaga Jehova?

¹³ Att komma i överensstämmelse med Guds anordningar kan väl betyda en fullständig förändring i vårt sätt att leva, men det låter sig göra. Jehova kräver ingenting av oss som vi inte kan åstadkomma. Psalm 25:8, 9 (NW) säger: ”Därför undervisar han syndare om vägen. Han skall komma de ödmjuka att vandra enligt hans rättsliga beslut, och han skall lära de ödmjuka sin väg.” När dessa ödmjuka, om de så är de värsta syndare, får höra om sanningen, ändrar de sig. För första gången börjar de förstå hurudan Jehova är. Dåraktiga filosofiska påståenden och traditionella religiösa trossatser ersätts av den logiska och förnuftiga sanningen. Skillnaden är lika stor som mellan natt och dag. Under det att mörker övertäcker människorna i världen, så att de fortfar att famla omkring i okunnighet om den nya världen, som nu är nära, tillåter Jehova sanningens ljus att lysa fram, så att de ödmjuka, som uppriktigt hyser kärlek till Gud och till sin nästa, kan följa hans väg. Åt dessa ger Paulus anvisningar: Ni bör ”lägga av den gamla personligheten, som rättar sig efter edert forna handlingssätt”, och ”ikläda eder den nya personligheten, som skapades enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och kärleksfull godhet. ... Tala sanning var och en av eder med sin nästa. ... Må den som stjäl icke stjäla mera, utan må han i stället utföra strängt arbete. ... Låt icke något ruttet tal gå ut ur eder mun. ... Bedröva icke heller Guds heliga ande.” — Ef. 4:22—30, NW.

14. Hur leder Jehova oss genom sin organisation i vår tid?

¹⁴ Detta är endast några få av de saker som Paulus nämnde, men det finns någonting där för envar av oss att betänka, när vi lär oss det sätt att leva som Jehova godkänner. Vad vi än håller på med, gör vi väl i att fråga oss: Skulle detta vara välbehagligt för Gud? Om vårt samvete är övat i enlighet med hans ord, har vi en god vägvisare att följa. Men det tillkommer varje enskild människa att själv avgöra vilken kurs hon vill följa. Gud har givit oss en fri vilja att följa den kurs vi önskar. Det är vår sak att följa hans föreskrifter och anvisningar för att vi skall få liv. För att Jehovas folk skall kunna vara ett hela världen utöver, församlar Jehova dem till en hjord under Kristus som den rätte Herden. Förmedelst hans ord och hans organisation utpekas den väg som vi skall följa, alldeles som om en röst sade: ”Här är vägen, vandren på den”, för det fall att vi viker av, ”vare sig åt höger eller åt vänster”. (Jes. 30:21) Jehovas röst talar till oss i dag genom hans organisation och ger oss tillrättavisning och lärdomar i fråga om rättfärdighet och verksam förkunnartjänst. Det är förmedelst hans teokratiska organisation som vi får hjälp att hålla oss på livets stig. Vi måste bevara vår hörsel skarp och inställd på att uppfatta denna röst. Det är inte någon ny eller främmande lära vi hör, utan ord som är i harmoni med vad som har blivit nedskrivet i bibeln till ledning för oss. Ty såsom Paulus sade till galaterna: ”Även om vi eller en ängel från himmelen skulle kungöra för eder såsom goda nyheter någonting utöver det som vi kungjorde för eder såsom goda nyheter, må han vara förbannad.” — Gal. 1:8, NW.

15. Varför är oupphörligt studium av Skriftens sanning värdefullt?

¹⁵ Därför är det livsviktigt att vi fortsätter att undersöka och kontrollera vår förståelse av Guds ord för att förvissa oss om att vi förstår också små punkter på rätt sätt, så att vi inte själva förirrar oss från vägen eller befinns leda andra vilse genom våra kommentarer eller förklaringar. Vi kan lära känna sanningen om grundläggande dogmer, sådana som läran om treenigheten, om helvetet, om själens odödlighet och andra, men slutar din kunskap där? Hur är det med vissa detaljer i fråga om sanningen? Romarna 2:21 (NW) säger: ”Är det då så, att du, som undervisar en annan, likväl icke undervisar dig själv?” Förståelse och insikt kommer inte till oss genom uppenbarelse, utan vi måste göra en ansträngning. Vi måste studera och på nytt granska Skriften, med vetskap om att vårt liv beror på det. Vi skall ta ett exempel på punkter som man lätt förbiser. Du talar kanske ofta om att Riket upprättas på jorden. Har du glömt framställningen på sidan 123 i ”Låt Gud vara sannfärdig”, där det sägs: ”Av allt det här påpekade framgår det uppenbart, att Riket inte är jordiskt, utan himmelskt”? Riket kommer därför aldrig att upprättas på jorden, som om det vore en jordisk anordning, fastän det kommer att utsträcka sin styrelse till troende människor på jorden och medföra välsignelser till dem. — Joh. 18:36.

16. Vilken är den nutida tillämpningen av Sakarja 8:21—23?

¹⁶ Och vidare, är du medveten om att du kan ha del i uppfyllandet av profetian i Sakarja 8:21—23, där det (enl. AS) heter: ”Tio män ... skola fatta tag i dens mantelflik som är en jude och säga: Vi vilja gå med eder, ty vi hava hört, att Gud är med eder”? Hur förhåller det sig med detta? Denne jude — eller lovprisare av Jehova — följer Jehovas väg. Det talas här inte om en naturlig, köttslig jude, utan om en andlig jude, om kvarlevans medlemmar. (Rom. 2:29) Det som utövar den verkliga dragningskraften på de tio männen av en god vilja är inte denne andlige jude eller kvarlevan som sådan, utan den Gud som kvarlevan tillbeder och vars väg dessa män önskar följa, ”ty vi hava hört, att Gud är med eder”. Inte heller är det bara en fråga om att fatta tag i en mantelflik, omfatta sanningen och komma in i organisationen, utan detta anger en positiv handling och innebär att man identifierar sig med dem som lovprisar Jehova. Ett arbete anvisas åt dem som fattar tag i sanningen, ett arbete som i Skriften liknas vid det som utförs av plöjare och vingårdsmän, ett odlingsarbete, som bildligt talat består i att plöja upp marken, så att Guds säd kan sås ut, och sköta om vingården, så att organisationen kan frambringa rättfärdighetens frukter. (Jes. 61:5) Detta förklaras i boken You May Survive Armageddon into God’s New World (Ni kan få överleva Harmageddon in i Guds nya värld) på sidorna 299, 300.

17. Vilken verksamhet är i våra dagar välbehaglig för Jehova?

¹⁷ Ser du din plats i denna profetias uppfyllelse? Människor av alla nationer fattar nu tag i sann tillbedjan och får tjänsteuppdrag. Drar du dig genast tillbaka och tänker: ”Jag kan inte göra det”? Det betyder arbete, mödosamt arbete, som ju också den brukade illustrationen anger, men vi bör ha en stark önskan att utföra det, därför att vi vet att det är den väg som Jehova anvisar oss. Därför vill vi inte dra oss tillbaka från att sätta handen till plogen och från att så ut säden av sanning, som vi har inhämtat, i det att vi besöker människor i förkunnartjänsten. Jesus framställde en liknelse om en fader med två söner. Den ene sade att han skulle arbeta i vingården, men han gick aldrig. Den andre sonen sade att han inte ville utföra arbetet, men till slut gjorde han det i alla fall. Fadern höll av den som utförde arbetet. (Matt. 21:28—31) Om vi skall kunna behaga vår himmelske Fader, så kommer vi att visa en villig ande och fullgöra det arbete som har anförtrotts oss. Då vi ju har överlämnat vårt liv åt Gud, så tillkommer det oss att i allting sätta Rikets intressen främst i vårt liv. Håll dig inte tillbaka från att tjäna Jehova, ty han undanhåller inte oss de välsignelser som består i liv och i att lära känna sanningen och tjäna honom.

18. På vilka sätt kan vi understödja församlingen på vår ort?

¹⁸ Vi kan emellertid inte hoppas på att i egen kraft fullgöra tjänsten på rätt sätt. När Jesus sade att dessa goda nyheter skulle predikas överallt i världen, förutsåg han en organisation, som han beskrev såsom en trogen ”slav”-klass, vilken skulle dela ut mat i rätt tid. För att göra saker och ting på Jehovas sätt måste vi därför vara i full harmoni med hans organisation. Då vi känner till det ofantliga arbete med att bära fram vittnesbördet, som skall verkställas, bör vi helt och fullt samarbeta med den trogne slavens klass, så att verket kan gå framåt med hast. Vi gör detta inte endast genom att ordna vårt tidsschema så att vi kan använda så mycken tid som möjligt i vår förkunnargärning, utan också på andra sätt. När det är dags för våra möten att börja, kommer vi att vara där. Vi kommer ihåg att Jehova själv noga håller den tid han fastställt, och därför efterliknar vi honom och visar på det sättet respekt för det teokratiska verksamhetsschema, som har blivit uppgjort inom församlingen på vår ort. När vi kommer till Rikets sal, skall vi inte genast slå oss till ro på vår plats, utan i stället är det bra att tala med bröderna, i synnerhet att göra oss omak för att tala med dem som vi kanske inte känner så väl eller som kanske är nya. Detta är någonting som alla bröder och systrar kan göra och så ”uppmuntra varandra”. Jehova uppenbarar sig såsom en kärlekens och gästfrihetens Gud. Därför återspeglar vi vår kunskap om hans vägar genom att själva ådagalägga dessa egenskaper. Eller när församlingstjänaren ger oss en uppgift i övningsprogrammet, att vi skall hjälpa någon att gå framåt i tjänsten eller själva ta emot hjälp, så vill vi göra allt vi kan för att det skall lyckas väl. Detta är också en del av Jehovas föranstaltning för oss för att vi skall uppnå mogenhet i denna tid genom hans organisation. Såsom vi läser i Efesierna 4:11, 12 (NW): ”Han gav ... några som herdar och lärare, med tanke på de heligas utbildning för arbete som tjänare.”

19. Vilket val föreligger varje människa?

¹⁹ I våra dagar, liksom det var i gången tid, åligger det oss att välja vilken väg vi vill gå. Josua lade fram saken för israeliterna klart och tydligt genom att säga: ”Välj då åt eder i dag, vem ni skola tjäna, ... Men vad mig och mitt husfolk beträffar, så skola vi tjäna Jehova.” (Jos. 24:15, NW) När någon känner sanningen och den väg som Jehova förelägger honom och ändå inte följer denna, så är han inte längre på Jehovas väg till liv, utan färdas utför en väg som för till ett mål där allting tar slut. Såsom Jakob 4:17 (NW) säger: ”Om alltså någon vet, hur man skall göra det rätta, och ändå icke gör det, är det för honom en synd.” Liksom det finns en enda suverän Gud, ”vars namn är Jehova”, så finns det endast en väg, inte många, på vilken man kan känna och tjäna honom. Jehova har sin lust i de människors lyckliga, produktiva vandel, som tjänar honom genom att bära Rikets frukt. Antingen dricker marken in regnet och frambringar växtlighet och får välsignelse från Gud, eller också visar den sig inte kunna frambringa annat än törnen och tistlar, som endast duger till att förstöras. Vad för slags jord är du? Har du tagit emot ordet med glädje och arbetat i vingården för att ”bära mycken frukt”? Paulus förmanar enträget alla åt Gud överlämnade kristna i vår tid, att de ”icke må bliva tröga, utan vara deras efterliknare, som genom tro och tålamod ärva löftena”. — Hebr. 6:7, 8, 12, NW; Luk. 8:11—15.

20. Vilka välsignelser kommer av att vi gör allting på Jehovas sätt?

²⁰ Sedan du har lärt känna Jehovas väg, följ den då noggrant. Uppbjud alla dina krafter för att hålla dig kvar på denna väg och göra framsteg i sanningen år från år. Jehovas väg är klart utmärkt för människor av alla nationer, som uppriktigt söker den. ”Och det skall förvisso komma att finnas en farväg där, ja, en väg; och Helighetens väg skall den kallas. Den orene skall icke färdas på den. Och den skall vara för den som vandrar på vägen, och de dåraktiga själva skola icke irra omkring på den. ... Och just dessa, som förlossats av Jehova, skola återvända och förvisso komma till Sion med ett fröjdefullt rop; och glädje till obestämd tid skall vara på deras huvud. Fröjd och glädje skola de uppnå, och sorg och suckan måste fly bort.” (Jes. 35:8—10, NW) Det är nu tid att slå in på denna banade väg till liv med den nya världens samhälle. Det finns ingen annan väg, på vilken vi kan vinna Jehovas ynnest. Att göra allting på Jehovas sätt eller enligt hans väg, är det sätt och den väg som leder till lycka och liv. — Jer. 7:23.

(The Watchtower, 1 september 1959)