Fler profetior om befrielse skall uppfyllas
1, 2. Vilka andra profetiska uttalanden häntyder på att Herrens folk måste vara med om ännu mer uppfyllelse av profetior efter de 1.335 dagarna?
EHURU den här förut behandlade delen av Daniels profetia blivit verklighet, så utgör den dock inte slutet, ty Jehova och hans Konung är beslutna att befria alla hans folks barn. Vart och ett av Guds barn skall föras till den älskade staden; några som redan har blivit förda tillbaka är nu redo för Rikets tjänst. För att vi skall lära känna Guds fortskridande uppsåt för tiden efter de 1.335 dagarna, förbinder vi Daniels profetia med Johannes’ syn i Uppenbarelseboken och lägger märke till att denna syn för oss längre fram än till den tid som Daniel talar om. Med detta i minnet vänder vi oss nu till Daniels syn av ängeln som stod på vattnet. (Dan. 12:5—7) Denne samme ängel ses också i en syn som är upptecknad i Daniel 10:5—7, 1878: ”Jag upplyfte mina ögon och såg, och se, där stod en man, klädd i linnekläder, och hans länder voro omgjordade med guld ifrån Ufas. Och hans kropp var såsom en krysolit och hans ansikte såsom en ljungeld, och hans ögon voro såsom brinnande bloss och hans armar och hans fötter såsom glödande malm, och ljudet av hans tal var såsom ljudet av en folksamling. Och jag, Daniel, var den ende som såg synen; ty de män som voro med mig sågo icke synen; men stor förskräckelse föll över dem, och de flydde bort och gömde sig.” Denne ängel identifieras för oss såsom Herren Jesus Kristus i härlighet vid den tid då hans rike är upprättat: ”Och mitt ibland lampställningarna såg jag någon som var lik en människoson, klädd i en klädnad som nådde ned till fötterna och omgjordad kring bröstet med ett gyllene bälte. Vidare voro hans huvud och hans hår vita såsom vit ull, såsom snö, och hans ögon såsom en eldslåga, och hans fötter voro lika fin koppar, när den glöder i en ugn, och hans röst var såsom ljudet av många vatten. Och när jag såg honom, föll jag såsom död till hans fötter. Och han lade sin högra hand på mig och sade: ’Var icke rädd. Jag är den Förste och den Siste och den levande, och jag blev död, men se, jag lever alltid och evinnerligen, och jag har nycklarna till döden och till Hades.’” — Upp. 1:13—15, 17, 18, NW.
2. I Daniel 10:13 ser vi den store Fursten Mikael (Kristus) komma till en av de himmelska budbärarnas räddning, vilket ytterligare fastslår, att Kristus Jesus profetiskt omtalas såsom den som är över de stora vattnen (folkmassorna). ”Då såg jag, Daniel, och se, där stodo två andra, den ene på flodbrädden på denna sidan och den andre på flodbrädden på andra sidan.” (Dan. 12:5, AS) Här har vi alltså många vatten eller en ström (en stor folkmassa), med en ängel vid den ena yttersta änden och en annan vid den andra yttersta änden, ty de står på randen av de motsatta stränderna. Detta visar tydligt, att alla folkmassorna är inbegripna, och nu framställes en fråga: ”Hur länge dröjer det till slutet på dessa förunderliga ting?” Den härlige Konungen Kristus Jesus lyfter upp sin högra hand, vilket är brukligt när en ed avlägges, såsom när ”Abram sade till konungen i Sodom: Jag har upplyft min hand till Jehova, Gud, den Högste, himmelens och jordens ägare.” (1 Mos. 14:22, AS; se också 5 Mos. 32:40.) Och nu vänder vi oss till Uppenbarelseboken 10:5—7, NW: ”Och ängeln, som jag såg stå på havet och på jorden, lyfte sin högra hand mot himmelen, och vid den som lever alltid och evinnerligen ... svor han: ’Det skall icke mer vara något dröjsmål, utan i tiden för den sjunde ängelns basunstöt, då det är bestämt att han skall stöta i sin basun, då är Guds heliga hemlighet enligt de goda nyheter som han kungjorde för sina slavar, profeterna, i sanning bragt till fullbordan.’” Här förklaras det högtidligen, att det inte kommer att bli någon mer väntan. Guds heliga hemlighet är fullbordad. Denna profetia om fullbordandet av Guds heliga hemlighet får sin uppfyllelse efter 1926, sedan de 1.335 dagarna utlupit, under sällhetens tid.
Guds heliga hemlighet
3. I vilka frågor har Herrens tjänare fått klarhet först sedan året 1926?
3. Kan ni förstå, att det endast är omkring tjugofem år sedan Jehovas härliga och heliga namn fördes fram i förgrunden och uppenbarades för Guds folk som ett namn som skulle förkunnas i alla delar av jorden? Och vet ni vidare, att fram till 1926 brukades namnet sällan ens när Guds folk kom tillsammans, och aldrig i förbindelse med den offentliga tjänsten? Att människor i världen hade svårt att förstå vad som menades med benämningen ”Jehovas vittnen”, som första gången tillkännagavs offentligt år 1931? Att det bland Herrens folk fanns många förbryllande frågor, såsom t. ex. dessa: Varpå beror alla dessa brott och olyckor? Vad är orsaken till förföljelsen mot Guds barn? Nu då Riket hade kommit, varför förekom det då några krig, och vilken ställning intog denna världens styresmän? Lade Gud märke till dessa ting? När skulle han gripa in?
4. Vilka frågor framställes fortfarande av dem som är utanför Herrens organisation, och vilket ansvar lägges därigenom på Hans tjänare?
4. Nu är dessa frågor inte längre förbryllande för Jehovas barn. ”Alla dina barn skola bliva lärda av Jehova; och stor skall dina barns frid vara.” (Jes. 54:13, AS) De som befinner sig utanför Jehovas organisation står emellertid frågande inför dessa ting och behöver upplysning. Endast de som befinner sig innanför vet hur det förhåller sig, och därför är det de som skall meddela kunskapen åt dem som är utanför. Dessa frågar verkligen: Vem är Gud? Kan han vara ansvarig för alla dessa förfärliga olyckor? Bemyndigar han representanterna för den falska religionen att tala å hans vägnar? Tillsätter han onda diktatorer? Har han en organisation? Har han ett enda folk eller hundratals olika organisationer? Är han en plågoande, ett monstrum, en blodsgud? Varför har de ogudaktiga framgång? Är Gud rättfärdig, ren och helig? Varför får Satan lov att strida mot Gud? Fråga efter fråga framställes om Gud av dem som är utanför. Gör det inte Guds trogna folks hjärtan beständigt glada och lyckliga att känna sanningen? För dem är ju Guds heliga hemlighet fullbordad. De lever i sällhetens tid.
5, 6. Hur kan det i sanning sägas i våra dagar, att ”det icke mer skall vara något dröjsmål”?
5. Den dag är nu inte långt avlägsen, den kommer nu inte mer att bli fördröjd, då Jehova skall stå upp för att straffa jordens onda nationer och så göra sig ett namn, som skall bli ihågkommet för alltid. För trettiofem sekler sedan förgjorde han egyptierna i Röda havet, och för mer än fyra tusen år sedan lät han den stora floden komma och tillintetgjorde en värld. Hans namn är alltjämt förbundet med dessa underbara gärningar. Efter striden vid Harmageddon skall emellertid hans namn bli ihågkommet för evigt. Denna tid av befrielse för de saktmodiga, de trogna, är mycket nära, och upplysningarna därom kungöres som goda nyheter för dem. ”Guds heliga hemlighet enligt de goda nyheter som han kungjorde för sina slavar, profeterna, är i sanning bragt till fullbordan.” — Upp. 10:7, NW.
6. Alla Jehovas vittnen och deras följeslagare vet, att vi lever i storslagna och härliga dagar, ty den tid är inne, då varje profetisk syn skall bli verklighet. Detta blir inte längre uppskjutet till framtiden. Detta är i sanning den dag som Jehova har anordnat, den tid då hans underbara löften skall gå i fullbordan. Låt oss såsom Jehovas vittnen till fullo träda in i den och visa vår ståndpunkt bland jordens inbyggare såsom de som hör hemma i Jehovas stad och i den nya tingens ordning, såsom de som vet att Riket är upprättat i himmelen och att Jehova regerar. Lev då i denna kunskap och var såsom de som är visa och som för tusenden in på rättfärdighetens vägar, ja, in i den nya världen.
7. Vilket förhållande, som har med dom och befrielse att göra, skulle jordens folk göra väl i att nu lägga noga märke till?
7. Vid denna händelserika och betydelsefulla tid stöter den sjunde ängeln i sin basun, dvs. sedan de 1.260 dagarna hade slutat år 1918. Det är då som dessa förunderliga ting kan äga rum. ”Och den sjunde ängeln stötte i sin basun. Och höga röster hördes i himmelen, och de sade: ’Världens rike har blivit vår Herres och hans Smordes rike, och han skall härska som konung alltid och evinnerligen.’ Och de tjugofyra personerna av framskriden ålder, som sutto inför Gud på sina troner, föllo ned på sina ansikten och tillbådo Gud och sade: ’Vi tacka dig, Jehova Gud, den Allsmäktige, den som är och som var, emedan du har tagit din stora makt och börjat härska som konung. Men nationerna vredgades, och din egen vrede kom, och den fastställda tid då de döda skulle dömas och då belöningen skulle givas åt dina slavar, profeterna, och åt de heliga och åt dem som frukta ditt namn, de små och de stora, och då de skulle störtas i fördärvet, som fördärva jorden.’ Och Guds tempelhelgedom, som är i himmelen, öppnades, och hans förbunds ark blev synlig i hans tempelhelgedom. Och det kom blixtar och röster och åskdunder och en jordbävning och starkt hagel.” (Upp. 11:15—19, NW) Står det inte nu mycket klart för Guds barn, hur de många vattnen, dvs. folken, nationerna, tungomålen, alla nu har blivit underställda Kristus Jesus? Ju snabbare människor inser detta förhållande, dess bättre är det för dem. Vi lever nu på en domsdag. Det är en befrielsens dag. Några känner tillräckligt mycket av sanningen för att kämpa emot den, därför att den för med sig förpliktelser, men detta är att handla mycket ovist, då Jehova ju inte erbjuder någonting annat. Vart skulle man annars kunna gå? Kristus Jesus utövar ju väldet, och Gud kungör sin vilja genom sin trogne Tjänare, och denna vilja är livets ord.
8. Vilket delningsverk håller därför nu på att utföras?
8. Stora skaror av ärliga människor skall komma att vända sig till den nya världen och den rättfärdige Konungen, och de som gör det finner frid och lycka redan nu mitt i den gamla onda världen. Men ”de ogudaktiga skola öva sin ogudaktighet”, och deras hat mot den Högstes barn förökas. De vet att de inte har någon del i de uppenbarelser, ynnestbevis och privilegier som följer med Riket, och de ser att Jehova har låtit dessa förunderliga ting inträffa mitt ibland oss, innanför Jehovas vittnens organisation. De storslagna, för länge sedan uttalade, underbara profetiorna har blivit uppfyllda i oss. Därför pekar Jehovas ord och de händelser och förhållanden som utgör dess nutida uppfyllelse på Jehovas vittnen på ett sådant sätt, att ingen kan misstaga sig på att det är dem det gäller. De är hans älskade. De onda och ogudaktiga vet detta och ser sig själva utkastade, och därför jämrar de sig och gnisslar med tänderna i harm.
9. Vilket sällsamt identifieringsverk pågår på ett storslaget sätt år efter år, och vilka nyktra och besinningsfulla frågor borde därför de göra sig, som inte följer den visa kursen?
9. Jehovas märkliga, sällsamma verk, som går ut på att identifiera hans trogne tjänare, upphör inte. För varje år blir det mera påtagligt. Syner och profetior går i fullbordan genom de förunderliga ting som Jehova gör för oss. ”Då blev vår mun fylld med skratt och vår tunga med sång; då sade de bland nationerna: Jehova har gjort stora ting för dem.” (Ps. 126:2, AS) Ingen annan har blivit utvald av alla världens organisationer. Jehovas vittnen är till tecken och under i landet. ”Bind om vittnesbördet, försegla lagen bland mina lärjungar. Och jag skall förbida Jehova, som döljer sitt ansikte för Jakobs hus, och jag skall vänta efter honom. Se, jag och barnen som Jehova har givit mig äro till tecken och under i Israel från härskarornas Jehova, som bor på Sions berg.” (Jes. 8:16—18, AS) De som bekänner sig älska Gud och påstår sig göra hans vilja och ändå inte tjänar och tillbeder tillsammans med dem som vet att den nya världen är nära, de skulle göra klokt i att skyndsamt tänka över sin ställning. Om dessa rentav skulle ställa några enkla frågor till sig själva: Är jag medveten om Jehovas ynnest över det verk som jag utför? Förväntar jag dom från honom såsom en följd av den tjänst som utföres, och kan jag från Hans heliga ord bevisa, att vad jag gör sker i lydnad för detta ord? Eller verkställer jag någon tjänst på själviskt sätt? Är det till lov och pris för mig själv eller för Jehova? Håller jag på med att inhämta mer kunskap om Guds rike och dess upprättande? Kan jag se och förstå profetiornas uppfyllelse? Om ni ännu befinner er i det sinnebildliga Babylon, så tänk över de sanningar som lägges fram för er och skynda er att lämna den domfällda organisationen. ”Och jag hörde en annan röst från himmelen säga: ’Gå ut ur henne, mitt folk, om ni icke vilja vara delaktiga med henne i hennes synder och om ni icke vilja få del av hennes plågor.’” — Upp. 18:4, NW.
10. Vilka erfarenheter som Herrens tjänare har fått gå igenom, i synnerhet från 1933, visar att djävulens kampanj mot dem har blivit allt intensivare?
10. De stridskrafter som tillhör denna onda tingens ordning, detta system av företeelser och förhållanden som skall försvinna, kommer att göra upprepade angrepp mot Herrens folk, men de kommer aldrig att kunna krossa och förskingra det. Satan vet att Jehovas vittnen är Guds folk och de enda på jorden som träder upp för att prisa Jehova och som förkunnar Herren Jesu konungadöme, och han kommer att sätta hela världen i harnesk mot detta folk för att förgöra det, men han kommer inte att kunna genomföra denna djävulska komplott, ty ”det heliga folkets förskingrares makt” är bruten. (Dan. 12:7, Ro, marg.) Hans motstånd och förföljelse har ökats och är långt större än de var från 1914 till 1918. Motståndet intensifierades från 1933 till det andra världskrigets utbrott, vilket gav Sions fiender ett tillfälle att rusa emot oss i en våldsam offensiv. Detta angrepp var fruktansvärt, ty alla delar av organisationen blev belägrade, men Guds organisation stod emot anfallet, vacklade endast för ett ögonblick under trycket från hela världen, men Sions fäste stod fast. Satan, motståndshordernas härskare, satte med våld somliga av bröderna i sina fängelser och koncentrationsläger, och några lät han döda, medan han bragte umbäranden och mycket psykiskt såväl som fysiskt lidande över tusentals andra. Men med vilket resultat?
Förhållanden som vittnar om befrielsen
11—13. Vilka resultat åstadkom denna djävulska kampanj, och hur intygas detta av olika nummer av Vakttornet åren 1942 och 1943?
11. Förvisso blev det ”beständiga offret” inte borttaget den här gången, ty lovprisning frambars dagligen, ja, stundligen, och några av de trogna till och med ärade Jehova med sitt livsblod. Guds folk blev styrkt med den föda som tillkom det, ty mitt under själva det förskräckliga förintande andra världskriget dukade Herren ett rikt bord med rikessanningar. Vakttornet publicerade under denna period sådana underbara, styrkande och för hjärtat uppmuntrande artiklar som de här uppräknade (för vilka de data anges, då de inflöt i den svenska upplagan): ”Seger över förföljelsen” (numret för 1 november 1942), ”Den nya världens förkämpe” (i sex delar, som stod att läsa i numren för 1 juli till och med 15 september 1943), ”Mika” (1 augusti 1942—1 mars 1943), ”En profetisk sång, som manar till verksamhet” (15 mars 1943) och många andra. Inte endast fick Sion livnära sig av ”bästa vete”, utan tillfälle bereddes också till gemenskap vid konvent. Jehovas folk hade fattat ett fast beslut, de var säkra, de var ståndaktiga, såsom det tydligt framgår av den resolution som antogs vid konventet i Cleveland:
”... Vi är emot all totalitär styrelse och dess inskränkning av tillbedjan av Jehova Gud genom Jesus Kristus. Vi är inte skyldiga någon främmande makt, vare sig religiös eller politisk, tro och lydnad, utan vårt Huvud och vår Ledare är den som Gud har utvalt och utnämnt, Konungen Kristus Jesus, vilkens exempel vi vill följa i Guds tillbedjan och tjänst. Vad Herren än må tillåta att komma, vill vi fortfara att tillbedja Jehova Gud och att motstå alla av demonerna anstiftade övergrepp mot Hans tillbedjan och tjänst och att kämpa vidare i oupplöslig enhet, till dess Han ger segern genom sitt teokratiska herradöme med Kristus Jesus som regent.
Daterat lördagen den 19 september 1942.”
12. Av intresse var också brev som skickades in från avdelningar och grupper ute på arbetsfältet, såsom till exempel det som stod citerat i The Watchtower för den 1 oktober 1942 och som kom från London:
”Vi tackar Herren för de stimulerande sanningar som ständigt i så rikt mått tillhanda hålles oss genom Vakttornet. Vi vill bevisa vår tro på Teokratien genom våra gärningar. Vi vägrar att bryta våra förbundslöften. ’Förödelsens styggelse’ kan aldrig taga ifrån oss glädjen att prisa Jehovas namn. Utan tvivel ligger många mörka dagar framför oss. Människorna av en god vilja förväntar tröst av Jehovas vittnen. Vi kan inte överge dem. Vi försöker vara flitiga i att lyda Herrens uppmaning: ’Föd mina får.’ Vi kungör vårt beslut att begagna varje möjligt tillfälle nu till att utföra detta verk. Vi vill stå oförvitliga.
Likt en stad där hus sluter sig väl till hus är vi med full tillit till Herren beredda på att möta det hotande assyriska inträngandet i Jehovas land. Segern tillhör Teokratien, den heliga staden. Vad som än må komma är vi redo och villiga att bära vilken smälek och förföljelse som helst som Herren kan komma att tillåta till hans namns hävdande och förhärligande.”
13. Åren 1943, 1944 och 1945 uppsteg därpå fortfarande samma ”lovets offer” från Jehovas folk. Hur sant var det inte, att Satan inte nu kunde avlägsna det beständiga offret som han hade gjort år 1918! Herren var mitt ibland oss, och fastän alla nationer förde krig vid våra portar och försökte bryta ner ostraffligheten, stod Sions barn trogna.
14, 15. Hurudant har Hans tjänares tillstånd varit sedan det andra världskriget, tvärt emot vad som vore naturligt att vänta?
14. Vad har nu ägt rum sedan det andra världskriget? Sällheten har tillväxt, och större ljus har kastats över Guds ord. Kunskap har förlänats. De rättfärdiga, som kom ut från de tunga tiderna av förföljelse och lidande och förbud och andra former av motstånd, var som solen, när dess ljus banar sig väg genom molnen. Nu tränger sanningsbudskapet i all sin glans och klarhet med kraft in på alla avlägsna platser, ty ingen plats synes vara dold för sanningens solsken. Man skulle rent naturligt sett vänta sig, att efter alla de vedermödor och fängelseupplevelser som Jehovas vittnen gått igenom skulle de vara utslitna och trötta och i ett sådant tillstånd, att de inte nu skulle kunna gå framåt i Guds verk i efterkrigsperioden.
15. Kommer ni ihåg den stora internationella sammankomsten i New York år 1950? Tedde sig vittnena där på det sättet? Tvärtom! De var kraftfulla och energiska, fulla av brinnande nit för sanningen, angelägna om varje tillfälle till tjänst. Det fanns inga som knotade och klagade, inga som muttrade eller var missnöjda bland vittnena där. Nej, ty dessa tusenden var fulla av frid och glädje, och själva deras ansikten och deras samtal uttryckte lycka. Likväl var det dessa som hade blivit så hårt pressade av Satan. Satan är ingen segrare; hans makt är bruten, allt han nu kan göra är att skrapa ihop resterna av de hedniska väldena och hålla kvar dem så gott han kan, till dess Jehovas starka arm förintar dem i grund.
16. Vilka särskilda uttryck i profetiorna kan vi nu se vara fyllda av underbar mening för Herrens folk?
16. Å, hur passande och fulla av mening för dessa vittnen är inte psalmistens ord: ”När Jehova förde tillbaka dem som återvände till Sion, voro vi lika dem som drömma. Jehova har gjort stora ting för oss, varöver vi äro glada. De som så med tårar skola skörda med glädje. Den som går åstad gråtande och bär sitt utsäde skall utan tvivel komma åter med glädje och föra med sig sina kärvar.” ”Om det icke hade varit Jehova som var på vår sida — så må Israel nu säga — om det icke hade varit Jehova som var på vår sida, när människorna reste sig upp emot oss ... Välsignad vare Jehova, som icke har givit oss till rov åt deras tänder. Vår hjälp är i Jehovas namn, hans som har gjort himmel och jord.” ”De som förtrösta på Jehova äro såsom Sions berg, som icke kan rubbas, utan förbliver för evigt. Såsom bergen omhägna Jerusalem, så omhägnar Jehova sitt folk från nu och till evig tid. Ty ogudaktighetens spira skall icke förbliva över de rättfärdigas arvslott, på det att de rättfärdiga ej må uträcka sina händer till orättfärdighet.” ”Vakna upp, vakna upp, ikläd dig din styrka, o Sion; ikläd dig dina sköna kläder, o Jerusalem, den heliga staden; ty hädanefter skall den oomskurne och den orene icke mera komma in i dig.” — Ps. 126:1, 3, 5, 6; 124:1—6, 8; 125:1—3; Jes. 52:1; AS.
Stora skaror av fångar nu hemkomna
17. Hur angav sammankomsten i New York år 1950 ett i sanning välsignat och sällt tillstånd, som Herrens folk nu har blivit infört i?
17. Fångarna hemkomna! Tusen och åter tusen, alla återkomna! Vem skulle 1919 ha drömt om att Jehova skulle komma alla dessa att flockas till hans stad? Vilken tillväxt! I tacksamhet församlades hans folk i New York år 1950 för att högtidlighålla ”Teokratiens tillväxt”. Och vilket högtidsfirande! Lägg märke till vad som hände, ty där i denna den största och mest betydande stad som denna världen äger, fick människorna se Guds, den Högstes, heliga och deras trogna följeslagare i ljuv gemenskap, solande sig i Jehovas kärlek och omvårdnad. Dessa Guds barn, som denna världen hade försökt förgöra och komma att inte mer finnas till, hade nu kommit ut ur fängelserna, ur koncentrationslägren, förföljelsens glödheta tider, och vandrade omkring i frid och lugn med Guds välsignelse över sig. ”Se, över min tjänare [Kristus Jesus], som jag uppehåller, min utkorade, till vilken min själ har behag, över honom har jag låtit min ande komma; han skall utbreda rätten bland folken.” ”Från Sion skall lag utgå ... Och han skall döma mellan hednafolken och skipa rätt åt många folk. Då skola de smida sina svärd till plogbillar ... Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer lära sig att strida.” — Jes. 42:1; 2:3, 4.
18. Varför förstår vi att exempellösa privilegier väntar Herrens tjänare i de dagar som ligger framför oss?
18. ”Det är ett alltför ringa ting, att du skulle vara min tjänare för att uppresa Jakobs stammar och för att återföra de bevarade av Israel; jag vill också giva dig till ett ljus åt hedningarna, för att du skall vara min frälsning intill jordens ända.” (Jes. 49:6, AS) ”Så skall han bestänka många folk, att ock konungar skola tillsluta sin mun för honom; ty vad som ej varit omtalat för dem skola de se, och vad de icke hava hört skola de förnimma.” (Jes. 52:15, 1878) Ja, Guds Tjänare, Kristus Jesus, i en högeligen gynnad ställning och upphöjd av sina trogna efterföljare på jorden såsom nationernas lärare. Lägg märke till Jesaja 52:13, AS: ”Se, min tjänare skall handla visligen, han skall bliva upphöjd och upplyftad och skall vara mycket hög.” Alldeles säkert finns det ännu mycket arbete för Guds trogna tjänare under Kristus Jesus att utföra, ett arbete bland nationerna sådant som aldrig förut har blivit skådat. Innan arbetet är över, kommer de att visa många fler människor vägen till Sion, ja, möjligen millioner! Sions dag är här. Sions konung kommer att vara verksam genom sin synliga organisation, sin ”trogne och omdömesgille slav”. (Matt. 24:45—47, NW) Alla hans befallningar kommer att ges på det sättet.
19. Vilka betydelsefulla sanningar bör de som nu läser och förstår innebörden i Daniels ”dagar” flitigt studera och sträva efter att fatta?
19. Befrielsens dag är här. Sedan ni nu har begrundat några av de av Daniel upptecknade profetiorna och har förstått innebörden i de 1.260, 1.290 och 1.335 dagarna, bör ni inte ”förakta den ringa begynnelsens dag”. Utan när ni har vetskap om dessa ting, bör ni kunna inse att den organisation, som framlägger bevis för att profetior har uppfyllts i och genom den, måste vara Jehovas folk. Gud låter sitt ord bli verklighet, och han uppenbarar sina heliga hemligheter för vem han vill. Gör klart för er, hur betydelsefulla dessa uppfyllda syner är, kom till insikt om deras innebörd, bli medveten om att vi lever på välgångens dag och att sällhetens tid är här. Guds Tjänare uppenbaras för nationerna av Hans vittnen på jorden, och denne Tjänare måste de känna igen och erkänna, innan Gud kan förläna dem sin ynnest. Det finns inget annat sätt att vinna kunskap om sanningen. ”Bind om vittnesbördet, försegla lagen bland mina lärjungar”, säger Jehovas store Tjänare. (Jes. 8:16, AS) Förakta inte det redskap som Gud använder; begrunda först det betydelsefulla budskap som den teokratiska organisationen frambär och de bevis som framlägges.
20. Vad måste Sions barn nu göra, när de inser i vilken underbar tid vi lever?
20. Sions barn, er Konung är här. Han bor mitt i staden. Våra dagar är ingen tid för väntan och overksamhet. Staden skall bli hela jordens fröjd. Ingen stad kan jämföras med den, där den ”höjer sig skönt”. (Ps. 48:3) Slå upp portarna på vid gavel, bjud de återvändande fångarna ett varmt välkommen, tag gästfritt emot dem i staden. Sjung så högt och harmoniskt, att det hörs till dem som ännu är fångar och kan ge dem mod och hoppfullhet. Låt dem höra de goda nyheter som de har längtat efter. Ropa högt och låt andra veta att Jehova regerar, ty ännu kommer detta rop att finna gensvar hos många. Stöt i basunen, så att de sömniga kan vakna. Låt melodien ljuda, som de tågande, hemvändande fångarna kan sjunga, när de kommer från det sinnebildliga Babylon till Sion, ut ur fångenskap och in i frihet, ut ur mörker och in i ljus. ”Prisa Jah, ni människor, ty Jehova, vår Gud, den Allsmäktige, har börjat härska som konung.” — Upp. 19:6, NW.
(The Watchtower, 15 juli 1951)