Tjänare av det rätta slaget i vår tid

1. Vilket rätt och vilket orätt beteende som en Guds tjänare gav Mose exempel på?

FÖRUTSÄTTNINGARNA för den sanna tjänsten eller det sanna ämbetet eller de krav som ställs på dess utövare kan variera vid vissa tider. För omkring 3.500 år sedan blev Jehovas profet Mose undervisad i all egyptiernas vishet, då han ju uppfostrades vid det kungliga hovet. Längre fram, när Mose var en mogen man, som lydde Jehova, visste han hur han skulle närma sig den stolte Farao och handla gentemot honom. Då Mose hade ett milt och ödmjukt sinnelag, utövade han också en anmärkningsvärd fördragsamhet mot de milliontals israeliterna, vilka — frigjorda som de nyss hade blivit från slaveriet i Egypten — var oroliga och otåliga och inte alltför lätta att tygla. Som slavar hade de blivit försedda med det nödvändiga av den egyptiska regeringen och hade därför föga eller ingen erfarenhet av att själva sörja för sig. Därför klagade de ofta över den försörjning som Jehova nu ordnade åt dem på vandringen i öknen. Aldrig blev Mose uppretad utom vid ett tillfälle. Då förlorade han självbehärskningen, ja, han glömde då Jehova. Till de knotande israeliterna, millioner till antalet, utropade Mose då i vrede: ”Ni upprorsmakare! Är det från denna klippbrant som vi skola frambringa vatten åt eder?” (4 Mos. 20:9—13, NW; Ps. 106:32, 33) Men när allt tas i betraktande, var Mose väl skickad för sitt verk såsom Jehovas tjänare, utförde det väl, dog i Jehovas ynnest och blev begraven av Jehova. — 5 Mos. 34:5—7; Hebr. 3:1—6.

2. a) Hur är Jesu föredömliga uppförande som en tjänare av det rätta slaget nu till hjälp för oss? b) Hur det beteende som vi finner hos Paulus?

² Den större Mose, Kristus Jesus, var som människa på jorden ett fullkomligt exempel på en som ägde de nödvändiga förutsättningarna för sitt av Gud givna ämbete. Jesus studerade flitigt Jehovas ord, de hebreiska skrifterna, och följde som yngling och vuxen obetingat dess föreskrifter. Hans tjänst eller ämbetsutövning som predikare var hans livsverk. Han hade inget annat intresse på jorden, utan gav all sin tid och sin förmåga åt den uppgift som blivit honom anvisad. Hans efterföljare blev väl instruerade för det verk som han betrodde dem med efter sin död och uppståndelse, och de utförde det väl. Liksom Jesus var hans trogne apostel Paulus helt hängiven Jehovas tjänst. ”En sak” upptog hans intresse och uppmärksamhet: predikandet av de goda nyheterna om Riket. (Fil. 3; 13, NW; Apg. 28:30, 31) Paulus försökte inte göra många saker. Han liknade sig vid en soldat, som avhöll sig från att låta sig insnärjas i världsliga angelägenheter, på det att han måtte behaga sin överordnade. Nej, Paulus etablerade varken något advokatkontor i Jerusalem eller någon tältfabrik i Tarsus. Hela sin tid och kraft ägnade han åt det honom anförtrodda förkunnarämbetet och gav sina bröder en påminnelse i ungefär följande ord: Det oaktat anser jag inte mitt liv betyda något såsom dyrbart för mig, om jag endast må avsluta mitt lopp och vad som hör till det ämbete som jag mottog av Herren Jesus, nämligen att bära ett grundligt vittnesbörd om de goda nyheterna om Jehovas oförtjänta godhet. — Apg. 20:24, NW.

3. Av vem byggs nu den nya världens samhälle, och för vilket ändamål?

³ Ett i forna tider förutsagt verk av Jehova utförs nu i vår tid av honom genom hans tjänare i alla jordens länder. (Jes. 51:15, 16; 61:1—3; Matt. 24:14, 15) För tjänare som tar del i detta verk gäller särskilda krav. Jehova har grundat och fortsätter oemotståndligt att bygga ett den nya världens samhälle, överallt på jorden, vilket kommer att bestå för evigt. Detta samhälles medlemmar, som alla är tjänare, förkunnare, utgör den synliga grundstommen till Jehovas ”nya jord”, som kommer att genomleva hans strid vid Harmageddon. Detta samhälle av förkunnare består i våra dagar av kvarlevan av Jehovas smorda, som ännu är på jorden, tillika med deras följeslagare av en god vilja, som nu håller på att församlas från ”alla nationer och stammar och folk och tungomål”, och var och en av alla dessa blir utrustad för att fungera som en tjänare av det rätta slaget under Kristus Jesus. (Upp. 7:9, NW) För att kunna effektivt hjälpa många andra villiga att få vetskap om Jehovas nya värld måste dessa tjänare äga de nödiga förutsättningarna. Sitt ämbete som Guds tjänare måste de ta på allvar, och det gör de också, ty om de troget fullgör sina ämbetsplikter, betyder det liv, men underlåtenhet betyder död. Det är inte en sysselsättning som de kan gripa sig an med och ägna sig åt en tid och sedan skjuta åt sidan för en annan. Jesus sade varnande: ”Ingen som har satt sin hand till en plog och ser på det som han har bakom sig är lämplig för Guds rike.” (Luk. 9:62, NW) Ja, detta arbete kommer att vara under de närmaste tusen åren, och därefter kommer Jehova själv att åt varje trogen tjänare ge andra uppgifter i sin universella organisation. (1 Kor. 15:24—28) Vilken underbar framtidsutsikt!

4, 5. Vilka krav uppfyller det rätta slaget av tjänare i vår tid, och med vilka resultat?

⁴ Färdighet i att undervisa andra och åstundan att ha del i att öva dem i de många olika sätten att tjäna Jehova är bland de fordringar som nu uppställs. Alldeles såsom det krävdes av Jesus, så krävs det i våra dagar av Jehovas tjänare, att de flitigt skall studera hans skrivna ord, de hebreiska skrifterna, och nu också deras komplement, de kristna grekiska skrifterna. En annan plikt i förbindelse med uppbyggandet av den nya världens samhälle är sökandet efter Herren Jesu andra får, som nu har rätt till att bli medlemmar av detta samhälles växande stora skara. (Upp. 7:9, 10) I alla jordens länder går dessa fårliknande människor omkring i denna tid, isolerade, förtryckta och plundrade av kristenhetens falska herdar, men nu blir de funna och församlade in i en enda fålla under Jehovas rätte Herde till att livnära sig av rik föda på goda betesmarker. (Hes. 34:1—15) ”Andra får”, sade Jesus och menade med detta ”får” som inte hör till hans himmelska medarvingar, den ”lilla hjorden” — och alla dessa sade han att han måste föra tillsammans i en enda hjord. Han menade inte att han personligen skulle komma ner till jorden från himmelen och utföra detta församlande arbete. I stället har han sänt och fortfar att sända sina återstående bröder på jorden till att göra detta. Till Petrus sade han: Föd mina lamm, föd mina får. Och nu, i denna ”ändens tid”, har Jesus själv utsträckt denna samma befallning till att gälla varje lydig hörare av Jehovas ord. — Joh. 21:15—17; Dan. 12:8—12; Matt. 24:14, 15; Upp. 22:17.

⁵ De som i vår tid är tjänare av det rätta slaget åt Kristus Jesus är överlämnade åt Jehova personligen och ägnar sig flitigt åt det arbete som han ger dem i uppdrag att utföra. (Ords. 22:29) De älskar hans får och gör allt som står i deras makt för att hjälpa dem att få kunskap om den levande Guden och hans Kristus och att bli mogna tjänare. Detta gör de genom att vara tillsammans med andra lovprisare av Jehova på möten som anordnats av hans synliga organisation till gagn för hans tjänare. Alla möten i församlingen bör besökas såväl som krets- och områdessammankomster och landskonvent. Varför? Därför att vid dessa möten och sammankomster lär vi oss alla hur vi bättre skall utföra våra förpliktelser som Guds tjänare, och vi har där del i att uppbygga varandra såsom verksamma medlemmar av hans nya världs samhälle. Där träffar vi våra medförkunnare av Jehovas rike från andra områden och får höra om deras erfarenheter i tjänsten och samlar på det sättet många upplysningar och lärdomar, som är till hjälp för oss, och hjälper också andra genom själva vår närvaro. På det sättet håller sig förkunnare i nära kontakt med alla tjänare och i gemenskap med dem. Åt dem som är mindre mogna och nyare i tjänsten ges värdefull hjälp. Just detta verk att hjälpa och bistå utförde Jesus bland sina lärjungar, ty han visste att fåren är i stort behov av hjälp och tröst. Nu liksom på Jesu tid har fåren blivit förtryckta och skinnade av falska herdar. Dessa förtryckares offer är djupt medvetna om sitt andliga behov; de behöver råd, ledning, undervisning till hjälp i sin förkunnargärning.

6. a) På vilka sätt kan till och med fysiskt svaga nu ta del i arbetet som förkunnare? b) Genom vilka liknelser uppmuntrade Jesus var och en av sina efterföljare till att vara en flitig förkunnare?

⁶ Genom att ständigt försöka utföra allt detta bevisar vi att vi är ”tjänare av det rätta slaget åt Kristus Jesus”, vilka med glädje tar del med Jehova i att bygga upp hans nya världs samhälle, till evigt lov och pris för honom. Vi inser väl att man i denna tid inte kan i sanning tillbedja Jehova utan att ta del i det verk som han nu bjuder skall utföras för hans syften. Till och med de som är blinda eller bundna vid sängen kan, litet i sänder, odla och uppöva vanan att taktfullt predika för besökare — eller genom ett brev till vänner då och då — och därvid berätta tydligt och klart om den nya världen, dess fullkomliga regering och de välsignelser som den har i beredskap åt alla som nu väljer att tjäna och älska Jehova, dess Skapare. (Jes. 9:6, 7) När någon på grund av fysisk oförmögenhet kan göra föga annat i tjänsten, kan han alltid bedja regelbundet till Jehova och anropa honom om bistånd åt dem som har möjlighet att arbeta. Denna rätta sedvänja framhölls av Paulus med särskilt eftertryck: ”Också ni kunna hjälpa till genom eder förbön för oss, på det att tacksägelser må frambäras av många för vår skull, för vad som godhetsfullt gives oss tack vare många uppåtvända ansikten.” ”Nu uppmanar jag eder, bröder, genom vår Herre Jesus Kristus och genom andens kärlek, att ni bemöda eder med mig i böner till Gud för mig.” (2 Kor. 1:11; Rom. 15:30; NW) De medlemmar av den nya världens samhälle, som brister i fysisk styrka och därför är begränsade i fråga om det mått av tjänst de kan utföra, bör uppmuntras. Varför? De bör med rätta hämta mod, ty i Jesu liknelser om ”punden” (minorna) och talenterna finner vi tröst. I sin liknelse om ”punden” eller ”minorna” visar Jesus, att arbetarna tydligen hade samma förmåga (ty var och en erhöll en mina), men var olika i fråga om nit, och därför var också belöningen olika för var och en. I den andra liknelsen, den om talenterna, hade slavarna olika förmåga (vilket framgår av att de fick olika stort antal talenter givet åt sig) men var lika i nit, och belöningen var lika i detta avseende: ”Gå in i din husbondes glädje.” Lägg i dessa liknelser märke till, att det inte var naturlig förmåga som avgjorde belöningen, utan slavens flit, hans tillvaratagande av husbondens intressen, det nit han ådagalade i sin husbondes tjänst. De mest nitiska får den största belöningen. — Matt. 25:15, 23; Luk. 19:13; NW; Ords. 22:29.

7. Vad har blivit följden av att Jehovas rike beständigt förkunnats under de senaste fyrtio åren?

⁷ Både Skriften och de verkliga förhållandena visar att Kristus Jesus blev insatt på tronen i Jehovas rike år 1914. Detta särskilt markerade år medförde det slut på ”nationernas ... tider” som Jesus förutsade. (Luk. 21:24, NW) Sedan det året har han såsom herrarnas herre och konungarnas konung härskat mitt ibland sina fiender. (Ps. 2; 110:2; Upp. 17:14; 19:11—16) Detta har blivit predikat och predikas alltjämt för alla jordens inbyggare i lydnad för Jesu befallning. (Matt. 24:14) Såsom följd härav har tusenden och åter tusenden valt att stå på Jehovas och hans konungs sida och tala för dem, och denna verksamhet kommer att fortsätta till dess alla individer av den stora skaran, som omtalas i Uppenbarelseboken 7:9, 10, har blivit funna och församlade, har fått föda och blivit utbildade till att deltaga i lovprisningen av Jehova. När det stora församlandet slutar, då kommer utgjutandet av Jehovas vrede i striden vid Harmageddon att följa. (Sef. 2:1—3) Denna stora skara kommer att öka den nya världens samhälle i denna tid, när de överger svårigheterna och sorgerna i denna den gamla döende tingens ordning, som är svårt hemsökt av sådana företeelser som ungdomsbrottslighet, med hela ligor av tonåringar, ohederlighet i affärslivet, religiös otro, statligt vanstyre och allmänt fördärv. I den nya världens samhälle kommer alla de församlade att finna Jehovas, den levande Gudens, glädje. Denna glädje härrör från hans försäkran om att hans ärkefiende, Satan, djävulen, i en mycket nära framtid kommer att få se alla sina jordiska horder förgöras, medan djävulen själv kommer att bli instängd i avgrunden för en tid av tusen år, under vilken tid Jehovas Kristus regerar. Då kommer hela jorden att flöda över av Jehovas härlighet.

Guds ord i vår mun för vår tjänst som förkunnare

8. Vilket hopp och vilken tillförsikt tjänar till att uppehålla och glädja tjänare av det rätta slaget i denna tid? Varför?

⁸ Dagligen växer den nya världens samhälle i antalet av sina medlemmar och i kraft. Många, många tusen rådlösa människor finner i dess föranstaltningar något som de aldrig förut har känt. Här är ett fast hopp, som sann tro kan finna förankring i. Den sanne Gudens, Jehovas, uppsåt och gränslösa makt utgör grunden för detta fasta hopp. Därför talar hans sanna tillbedjare nu frimodigt, inte ord som gäller ett mänskligt projekt, utan ord som definierar och beskriver Jehovas fullkomliga och varaktiga projekt, hans ändlösa nya värld. (Ef. 3: 20, 21) Den försäkran som Jehova gav i forna dagar gäller i verkligheten hans villiga lovprisare nu i denna tid: ”Jag har lagt mina ord i din mun och har övertäckt dig med min hands skugga, på det att jag må plantera himlarna och lägga jordens grundvalar och säga till Sion: Du är mitt folk.” (Jes. 51:15, 16, AS) Sedan Kristus Jesus hade farit upp från jorden till himmelen och där betalat återlösningspriset till Jehova för att frigöra lydiga människor från dödens förbannelse, så att de skulle kunna bli hans rätta tjänare, blev han grundvalen för Jehovas nya värld. Hundratals år senare, sedan Kristus hade blivit insatt på tronen såsom Jehovas konung i det himmelska Sion (år 1914), började den synliga kärnan eller den jordiska ”stommen” till den nya världens samhälle framträda. Följaktligen började de ”goda nyheterna” om att Riket blivit upprättat i himmelen då förkunnas världen runt av Jehovas tjänare, vilka alltjämt fortsätter med detta verk. Dessa sina talesmän beskyddar han, i det han håller dem under sin hands skugga eller oemotståndliga makt, medan de troget färdas omkring bland många människor i alla länder för att utföra sin storslagna uppgift. — Hes. 9:2—4; 40: 2 (AV, som här har uttrycket ”stommen till en stad”).

9, 10. Hur och för vilket syfte blir villiga människor nu undervisade från Jehovas ord?

⁹ Det är Jehova som planterar de nya himlarna och lägger grunden till den nya jorden. Men Jehovas vittnen har fått hans ord lagda i sin mun och predikar därför att den allsmäktige Gudens rike är det enda hoppet för människor som önskar överleva i dessa mörknande dagar, då allting som kan skakas blir skakat. Överallt blir villiga hörare enträget uppmanade av Jehovas vittnen att överlämna sig åt Jehova och sedan troget tjäna under ledning av hans på tronen insatte konung över den nya världen. I mäns, kvinnors och barns sinnen ingjuter Jehovas vittnen de sanningar som är nedskrivna om de nya himlarna och den nya jorden. Från Jehovas skrivna ord förkunnar de också Jehovas klart fastställda anordningar för sin nya värld, vilken ensam och allena kommer att öva kontroll över alla jordens angelägenheter, när hans Harmageddonkrig för beständigt avlägsnar den nuvarande onda tingens ordning, som tillhör hans ärkefiende, Satan. I alla jordens länder blir nu villiga lärjungar undervisade om Jehovas nedtecknade principer, regler och förordningar för den nya världen, och de får det rådet att nu leva i överensstämmelse med den.

¹⁰ Ni har till exempel ofta hört talesättet: ”Borta bra, men hemma bäst.” Bland de grundvalar, på vilka människor i alla tider har byggt nationer, är hemmet. Hemmen bildas genom att människor ingår äktenskap. Den sataniska tingens ordning har gjort äktenskapet till ett narrspel. För den nutida människovärlden har äktenskapet till stor del blivit en fråga om att få personlig fördel. Från Jehovas skrivna ord kungör hans vittnen den sanningen, att äktenskapet är en gudomlig institution och måste hållas rent och obefläckat för att kunna bli lyckligt och framgångsrikt. I den nya världen kommer det att skötas på rätt sätt. Så blir de principer som Jehova har fastställt för den nya världen redan inpräntade i trogna, uppriktiga människors sinnen, vilka hoppas få del i de hägrande lyckliga framtidsutsikterna.

11, 12. Hur tar de i Jesaja 32: 1 omnämnda ”furstarna” nu del i att utöva förkunnarämbetet, och med vilka följder?

¹¹ Det arbete som måste utföras före Harmageddon beskriver Jehova ytterligare genom sin trogne skrivare Jesajas hand: ”Se, en konung skall regera i rättfärdighet, och furstar skola styra med rättvisa, och var och en av dem skall vara lik ett gömställe undan vinden och ett skydd mot stormen, lik strömmar av vatten på en torr plats, lik skuggan av en stor klippa i ett tröttande land.” (Jes. 32:1, 2, AT) Kristus Jesus såsom Jehovas på tronen insatte konung över den nya världen har vi redan identifierat. Han regerar i sanning nu i rättfärdighet, mitt ibland sina fiender. (Ps. 110: 1; 2:1—12; Upp. 19:11—16) Men vilka är dessa furstar, som styr med rättvisa? Förvisso är de inte några stora potentater i denna onda värld eller i den falska religionens högtsträvande system, även om somliga bland dessa stormän kallar sig ”kyrkofurstar”. Inte heller är dessa furstar, som styr med rättvisa, söner till några av de få jordiska monarker, som ännu finns kvar.

¹² Sarím, det hebreiska ord som i denna text översatts med ”furstar”, betyder ledare eller anförare, som tar del i Konungens tjänst. På alldeles samma sätt brukas det också i många andra delar av de hebreiska skrifterna. ”Furstarna” är män på jorden som har överlämnat sig åt Konungen. De är utrustade med de nödvändiga förutsättningarna för det verk som de utför under Konungens ledning. De ägnar en herdes omvårdnad åt Konungens andra får, av vilka det redan finns en stor skara som regelmässigt skall samlas tillhopa, få föda och beredas för en plats i den nya världens samhälle. Satan försöker nu förvirra fåren genom sina vindar av falsk lära och falsk propaganda, och han skulle kunna vålla mycken skada bland dem, om inte Jehova hade föranstaltat om ”furstar” eller anförare med förutsättningar för ämbetet att bistå de oroade fåren. Den ”storm” som åsyftas är de angrepp som Satan i vår tid gör mot det samhälle som utövar sann religion, i det han försöker åvägabringa vår tillintetgörelse. (Jes. 32:2) Konungens får skyddas genom den tjänst som ”furstarna” utför, vilka har med sig uppfriskande strömmar av sanning till att vägleda och styrka dessa ödmjuka, och på det sättet kommer fåren in under skuggan från den stora Klippan, Jehova, den levande Guden.

13. Varför har predikoarbetet nu framgång i många länder?

¹³ Dessa ”furstar” eller anförare har blivit väl undervisade i den nya världens samhälle av sådana redskap som Vakttornets Bibelskola Gilead eller någon av de många skolor i teokratisk ämbetsutövning, som Jehovas vittnen världen runt upprätthåller i sina församlingar. Detta verk utförs nu med stor framgång i många länder. Såsom resultat härav är det tusenden och åter tusenden, unga och gamla, som söker trygghet och säkerhet mot jordens svårigheter och trångmål. Den falska religionens system har inget hopp att erbjuda, men i den nya världens samhälle finns ett folk som fröjdar sig i kunskapen om Jehovas goda uppsåt, med den tillförsikten att hans rike, som människor så länge har bedit om och hoppats på, nu är upprättat i himlarna och snart kommer att befria jorden från Satan och hans tingens ordning, vilken så länge har förtryckt människosläktet och smädat Jehovas, vår rättfärdige Guds, namn.

14. Vilket råd från Skriften inskärper vikten av tillbörlig förberedelse för förkunnarämbetets utövning?

¹⁴ Vid vilken tid som helst alltsedan Abels dagar har det varit ett storslaget privilegium att vara ett vittne för Jehova. Men nu är det så i all synnerhet, därför att vi ser uppfyllelsen av så många bibliska profetior. Läs till exempel Jesaja 60:1—3, 8 (AS): ”Stå upp, lys, ty ditt ljus har kommit, och Jehovas härlighet har gått upp över dig. Ty se, mörker skall övertäcka jorden och tjockt mörker folken, men Jehova skall gå upp över dig, och hans härlighet skall synas över dig. Och nationer skola komma till ditt ljus och konungar till glansen av din uppgång. Vilka äro dessa som flyga såsom ett moln och såsom duvorna till sina duvslag?” Från Jehova kommer denna befallning, och den innebär att de som hör till den nya världens samhälle har mycket arbete att utföra, innan hans vrede bryter ut i striden vid Harmageddon. Detta bör glädja deras hjärtan. Tänk bara! ”Konungar” och ”nationer” skall komma och söka tröst och ljus från Jehovas tjänare, som han har förordnat till att tjäna. För denna tjänst är det nödvändigt att hans vittnen äger vissa förutsättningar. Nu är det tid att bereda sig för detta verk, ty i alla länder behövs många tjänare. Är du intresserad av detta livsfrälsande verk? Om du är det, så bered dig för det. Jesus sade, att ”den slaven, som förstod sin husbondes vilja men icke gjorde sig redo eller handlade enligt hans vilja, [skall] bliva slagen med många slag”. (Luk. 12:47, NW) Alla som önskar bereda sig för denna stora tjänst kommer att finna, att Jehova genom sin organisation har föranstaltat om all möjlig hjälp. Undvik att behöva ”bliva slagen med många slag”. Du kommer inte att tycka på långt när så mycket om dem som om att bereda dig för tjänsten. Nu är det ingen tid att förlora. Snabb, genomgripande handling är oundgänglig!

Ett egenartat verk pågår nu

15, 16. Vilket egenartat verk utför nu tjänarna av det rätta slaget? Varför?

¹⁵ Det verk som skall utföras av Jehovas tjänare i denna tid är egenartat. Det består i att gå till människornas hem och leda bibelstudier där med alla som är intresserade. Denna metod tilltalar ärliga människor, ty de kan studera sin bibel i lugn och ro i sitt eget hem och där lära sig mycket om Guds nya värld och de välsignelser som finns i beredskap för alla som lyder Jehovas ord. Bibliska frågor besvaras på ett sätt som man kan förstå och komma ihåg, och allt detta utan att man behöver använda mycken tid till att ”göra sig i ordning för att gå i kyrkan”. Nyintresserade människor blir undervisade om hur viktigt det är för dem att tala om för andra det som de lär känna, och de får hjälp av tjänare som är mogna förkunnare och som äger de nödvändiga förutsättningarna för sitt ämbete. På detta sätt blir andra människor på kort tid ”väl skickade att undervisa” åter andra, i det att de snabbt lär sig vad som fordras av dem i deras ställning som förkunnare.

¹⁶ Nu förkunnas de goda nyheterna om Jehovas upprättade rike i gott och väl ett hundra fyrtio olika länder, och förkunnandet Ökas oavlåtligen. I länder där ingen undervisning i bibeln har förekommit hungrar folket efter Rikets sanningar. På några platser finns sådana som inte kan läsa, men när budskapet läses för dem, känner de igen sanningens klang, kommer ihåg det som de har hört och tar genast itu med att tala om det för andra i sin närhet. Vilket privilegium det är att få hjälpa dessa människor att inhämta kunskap om Jehova och hans rike! Snart kommer emellertid denna del av det verk som Jehova har anvisat åt sitt folk att vara avslutad, och det kommer inte att bli något mer tillfälle att lida för Kristus och för sanningens skull, någonting som hans apostlar gladde sig åt att få göra. Kom ihåg hans påminnelse: ”Redan mottager skördemannen en belöning och samlar frukt för evigt liv.” (Joh. 4:35, 36, NW) För att Mästarens befallning, att de goda nyheterna om Riket skall predikas för alla nationer, skall kunna fullgöras, behövs det många missionärer och ”furstar” som har de nödvändiga förutsättningarna för detta ämbete. Dessa måste vara väl organiserade i alla länder. ”Skörden är i sanning stor, men arbetarna äro få”, sade Mästaren på sin tid, och i våra dagar är det just så, ty hela världen är åkern. Jesaja syftade tydligtvis på det predikoarbete som skall utföras i denna tid, när han skrev om hur vittnen för Jehova församlas från alla nationer och instrueras om hur de skall arbeta. ”Men nu säger HERREN [Jehova] så, han som har skapat dig. ... Frukta då icke, ty jag är med dig. Jag skall låta dina barn komma från öster, och från väster skall jag samla dig tillhopa. Jag skall säga till norden: ’Giv hit’ och till södern: ’Förhåll mig dem icke; för hit mina söner ifrån fjärran och mina döttrar ifrån jordens ända, envar som är uppkallad efter mitt namn och som jag har skapat till min ära, envar som jag har danat och gjort.’ ” — Luk. 10:2, NW; Jes. 43:1, 5—7.

17, 18. Vilka särskilda programpunkter vid 1953 års världssammankomst illustrerar det förutsagda enandet av dem som nu har del i predikotjänsten?

¹⁷ Nu betyder detta förvisso inte att Jehova kommer att församla alla sina vittnen till en enda plats på jorden och låta dem predika endast där. Snarare tycks det ange, att han kommer att församla dem till fast enhet för att undervisa dem. Hans ord ”som jag har danat” torde beteckna dem såsom fast sammansvetsade såsom en enhet eller en organisation med uppgift att förkunna Jehovas härlighet. Se hur detta skedde på ett begränsat sätt på Yankee Stadium i New York den 19—26 juli 1953. På onsdagen under denna Jehovas vittnens åtta dagar långa världssammankomst riktade sig Sällskapet Vakttornets president till de församlade krets-, områdes- och landstjänarna i ett tal över ämnet ”Alla tjänares förnämsta arbete”. Det väldiga stadion var proppfullt, och alla åhörarna följde med djupt intresse, hur talaren drog upp riktlinjerna för hur predikoarbetet skall befrämjas i alla länder i syfte att Konungens andra får skall församlas in i den nya världens samhälle. Han påpekade hur nödvändigt det är att alla arbetar på samma sätt under ledning av den organisation som Jehova har upprättat på jorden för att det hoppets budskap, som han sänder ut, skall bli förkunnat för alla nationer, alldeles som Jesus befallde: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma.” — Matt. 24:14, NW.

¹⁸ I denna stora åhörarskara på Yankee Stadium var de flesta av jordens nationer representerade, och det framhölls för de närvarande hur viktigt det är att fullgöra detta verk så snart som möjligt. Konturerna till hela organisationens verksamhet drogs upp mycket utförligt, och nödvändigheten för alla att arbeta som en enda stor helhet för att fullborda verket att vittna för nationerna framhävdes med stort eftertryck. Arten av det arbete som dessa tjänare måste utföra tillkännages också i Jehovas ord: ”Alla nationer hava kommit tillsammans, och folken äro församlade; dock, vem ibland dem kunde förutsäga detta, kunde tillkännagiva det för oss i förväg? Må de föra fram sina vittnen till att bevisa att de hava rätt, till att höra deras påstående och säga: ’Det är sant.’ ” — Jes. 43:9, AT.

19. a) Vilka fruktlösa ansträngningar å världens nutida ledares sida har Jehova förutsagt? b) Med vilket ansvar betror han sina vittnen?

¹⁹ Världens nationer hyser den största fruktan för framtiden, och de har anledning att göra det, när de upptäcker nyare och mer dödsbringande vapen, kraftiga nog att förgöra mänskligheten. De tycks också ha benägenhet för att bruka dessa vapen. Deras vittnen, den falska religionens präster och predikanter och de olika nationernas styresmän, har inget trösterikt budskap att bära fram till människorna. Jo, naturligtvis varnar de dem för de faror, som ligger framför dem, och uppmanar dem att frikostigt bidra till rustningar för att möta den allvarliga situation, som världen står inför. Men de kan inte säga vad som förestår nationerna. Jehova uppmanar dem att redogöra för sin plan för mänsklighetens beskydd och frälsning, men de har ingen. De får därför det rådet, att hålla tyst angående fred och välstånd i världen genom deras fåfänga ansträngningar och att i stället lyssna till Jehova Gud, som — genom sina vittnen som nu är på jorden — har ett tröstande budskap från bibeln till hela mänskligheten. Och till sina tjänare säger Jehova: ”I ären mina vittnen, säger HERREN [Jehova], I ären min tjänare, den som jag har utvalt, på det att I mån veta och tro mig och förstå, att det är jag; före mig är ingen Gud danad, och efter mig skall ingen komma. Jag, jag är HERREN [Jehova], och förutom mig finnes ingen frälsare.” — Jes. 43:10, 11.

20. Varför kan alla människor nu enträget uppmanas att lyssna till Jehovas vittnen?

²⁰ Genom noggrann undersökning finner vi att Jehovas trogne profet Jesaja anger tiden för denna profetias uppfyllelse. Det är den tid då jordens nationer har kommit tillsammans för att försöka finna en möjlighet att införa och bevara fred i världen. Men under den förutsagda skakning, som Jehova låter komma, skall förhållandena bli värre och värre. Under inspiration förmanar nu denne profet, Jesaja, dessa församlade nationer att lyssna till Jehovas vittnen, ty dessa känner Jehovas uppsåt och har blivit utvalda till att ge nationerna den upplysning som behövs till att vägleda dem i dessa kritiska lider. Jehova är den ende som kan frälsa sitt folk, och alla uppmanas enträget att vända sig till hans ord för att få tröst och hopp. På detta hänsyftade också Jesus, när han sade: ”Vem är i verkligheten den trogne och omdömesgille slaven, som hans husbonde har satt över sitt tjänstefolk till att giva dem deras mat i rätt tid? Lycklig är den slaven, om hans husbonde, när han kommer, finner honom göra så. Jag säger eder i sanning: Han skall sätta honom över alla sina tillhörigheter.” — Matt. 24:45, 46, NW.

21. Vilka plikter å den symboliske trogne och omdömesgille slavens sida illustrerar de förpliktelser som nu åligger en tjänare av det rätta slaget?

²¹ Jehovas ”trogne och omdömesgille slav”, de förenade återstående av Kristi Jesu smorda bröder, har nu i över trettio år betjänat Guds folk med sanningen från hans ord, allteftersom insikten däri har blivit klarare och klarare. Nu uppfordras denne slav till att frambära ett budskap av sanning och tröst till nationer som befinner sig i ångest och rådlöshet på grund av ”det som skall komma över den bebodda jorden”. Ja, de ser total förintelse hota, om inte någonting snart görs för att rädda människorna från deras egna djävulska påfund. Lägg märke till, att Jesus sade att han skulle ”sätta” sin trogne och omdömesgille slav över alla sina tillhörigheter. Med ”tillhörigheter” menas här delvis sanningar som nu skall kungöras för nationerna, och att slaven blir satt över dessa tillhörigheter anger att han har ansvar såsom den som skall dela ut av dem. Av alla dem som har överlämnat sig åt Jehova Gud och åt att tjäna honom som förkunnare kräver han att de nu skall ta del i detta stora verk att dela ut eller sprida sanningen. För detta ändamål bör alla göra sitt yttersta för att utveckla de förutsättningar som de behöver för detta världsomfattande verk att predika för nationerna. När detta verk är fullbordat, då kommer striden vid Harmageddon. Den kommer att fullständigt störta Satans onda organisation, både dess osynliga och dess synliga del; den kommer att kasta den store ormen i avgrunden och göra vägen fri för Gud Jehovas beständiga styrelse genom sin Kristus. Då detta rättfärdiga herradöme därefter inte möter något motstånd, kommer det att skänka frid och lycka åt alla troende som överlever, till Jehovas ära och förhärligande. Studera därför din bibel, skaffa dig de nödvändiga förutsättningarna för förkunnarämbetet, tag del i den verksamhet som den nya världens samhälle av tjänare utför, så får du leva evigt i Jehovas nya värld, som nu är nära!

(The Watchtower, 1 juli 1954)