Världsomfattande vittnande kontra världsomvändelse

1. Varför är en befallning som gavs för nitton hundra år sedan förtjänt av att vi noggrant begrundar den i vår tid?

NÄR man tar en befallning i betraktande mer än nitton hundra år efter det att den först gavs, kan man avgöra i vilken utsträckning den har blivit fullgjord och hur väl. Om det är en befallning som är bestämd att ha inflytande på hela människovärlden, förtjänar den att vi begrundar den mycket noggrant. Vad har hittills gjorts beträffande denna befallning? Situationen är verklig, eftersom det existerar en sådan befallning av världsvid betydelse. Fullgörandet av befallningen har påverkat världen. Vare sig vi tycker om situationen eller inte, gäller det oss, också i denna tid.

2. På vilken veckodag, i vilken månad och vilket år var det befallningen gavs, och var någonstans?

² När gavs befallningen, av vem och till vilka? Den uttalades på den femte dagen i veckan, på en torsdag, som vi skulle säga i vår tid, och det var den tjugofemte dagen i månmånaden Ijjar (eller Siv) år 33 enligt den vanliga tideräkningen, på våren detta år. Människor har till och med försökt att utmärka den ungefärliga platsen där befallningen uttalades genom att uppföra en helgedom över den. Befallningen gavs på ett berömt berg öster om Jerusalem, nämligen Oljeberget.

3. Varför var den som gav befallningen en ovanlig person, och vad var hans namn?

³ Den som gav befallningen var en ovanlig person, en person som hade kommit tillbaka från de döda bara fyrtio dagar innan han uttalade befallningen. Romerska soldater hade brukats för att döda honom. Han hade blivit dödad på grund av den beskyllning hans anklagare hade riktat mot honom, när de sade till den romerske landshövdingen Pontius Pilatus: ”Vi har funnit, att denne man uppviglar vårt folk, förbjuder att man ger kejsaren skatt och säger, att han är Kristus, en konung.” För att påskynda romarnas avrättning av honom sade anklagarna vidare: ”Vi har en lag, och enligt lagen bör han dö, eftersom han har gjort sig till Guds son.” Genom dessa anklagelser kan du känna igen denne man. Han var Jesus Kristus. — Luk. 23:2, Hd; Joh. 19:7, NW.

4, 5. a) Vad hade fienderna gjort med avseende på fakta beträffande Jesu uppståndelse? b) Vad sade Jesus nu till sina lärjungar att de skulle göra med avseende på fakta beträffande honom?

⁴ De religiösa ledarna i Jerusalem hade försökt att tysta ned fakta angående hans uppståndelse. De försökte förfalska fakta, till och med med hjälp av mutor. (Matt. 28:11—15) Likväl var Jesus Kristus vid liv igen denna torsdag, den 25 Ijjar år 33 v.t., och han framträdde för sista gången i köttet för sina trogna lärjungar. Han lät dem förstå att Davids rike inte skulle återställas till den jordiska nationen Israel. Inte heller var tiden då inne för Guds rike att upprättas under ledning av Guds Messias eller Kristus. Men skulle då lärjungarna uppge fallet Jesus Kristus? Skulle de låta dessa förvrängda fakta beträffande honom spridas över hela världen genom dem som anstiftat hans död och låta alla människor bli utan gagnet av Jesu Kristi liv, död och uppståndelse? Skulle de hålla tyst om de ting som de hade sett och hört och haft en så personlig andel i? Absolut inte! De skulle sättas i stånd att göra någonting beträffande detta, men det skulle ta sin början vid den rätta tiden, nämligen på den dag då profetian i Joel 2:28—32 skulle börja uppfyllas. Därför sade han till dem:

⁵ ”Ni skall erhålla kraft, när den heliga anden kommer över er, och ni skall vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och intill jordens avlägsnaste del.” — Apg. 1:8, NW.

6. Från och med vilken tidpunkt skulle alltså lärjungarna vara vittnen om Jesus? För vilka skulle de vara det?

⁶ ”Vara vittnen”! Det var vad de blev befallda, och de skulle bli bemyndigade för detta vittnande, när Guds heliga ande i uppfyllelse av Joel 2:28, 29 skulle utgjutas över dem tio dagar senare, vid pingsthögtiden samma år, år 33 v.t. De skulle vara vittnen om Jesus Kristus, inte bara för de judar som kom till högtiderna i Jerusalem från olika länder inom och utom det romerska imperiet och för hela Judeen och Samarien, utan ”intill jordens avlägsnaste del”. Det betyder för de hedniska nationerna.

7. Skulle detta vittnande om Jesus upphöra när dessa lärjungar dog? Hur har det kommit att gälla oss i denna tid?

⁷ Detta vittnande skulle inte upphöra, när de lärjungar som var med där på Oljeberget dog under detta första århundrade av den vanliga tideräkningen. Detta vittnande angående Jesus Kristus, som har världsomfattande betydelse, var av livsviktigt intresse för alla kommande generationer, till och med för den sista generationen på 1900-talet. Vittnandet skulle fortsätta genom århundradena, det skulle tas upp av kristna lärjungar, som dessa lärjungar där på Oljeberget nu skulle göra, och sedan av hela raden av lärjungar, som skulle följa, ända till dess den avlägsnaste delen av jorden verkligen hade nåtts med vittnesbördet. Och följaktligen har det nått oss i denna tid. Det gäller oss. Vi är intresserade.

8. Under vems ledning skulle det världsomfattande vittnandet utföras? Vad blev lärjungarna försäkrade om beträffande den bortfarande Jesus?

⁸ Detta världsomfattande vittnande skulle utföras under osynlig ledning av Herren Jesus Kristus. Varför det? Därför att de lärjungar som var närvarande där såg hur Jesus Kristus, sedan han gett denna befallning med en så långsiktig och världsomfattande betydelse, genom Guds mirakulösa kraft fördes upp mot himmelen och försvann ur sikte. Boken Apostlagärningarna, kapitel ett, verserna tio och elva, upplyser oss: ”Och då de stirrade mot skyn, medan han for upp, se, då stod två män i vita kläder bredvid dem, och de sade: ’Ni män från Galileen, varför står ni och ser upp mot skyn? Denne Jesus, som blev upptagen från er in i skyn, skall komma så, på samma sätt, som ni har sett honom fara in i skyn.’” (NW) Messias skulle komma tillbaka!

Vilka framsteg har gjorts mot världsomvändelse?

9, 10. a) Varför kommer frågan om världsomvändelse upp här? b) Vad har dr Adam Clarke att säga angående liknelsen om surdegen?

⁹ Men hur är det med världsomvändelsen i vår tid? Vilken ”världsomvändelse”? Ja, betyder inte orden i Jesu befallning att hela människovärlden skall omvändas till kristendomen innan Guds rike upprättas i himlarna och de tusen åren av Kristi regering börjar? Det är på det sättet vissa bibelkommentatorer har förstått dessa ord av Jesus Kristus och även andra uttalanden av honom. Så är det till exempel med Jesu liknelse om den syrade degen: ”Himmelriket liknar en surdeg, som en kvinna tog och blandade in i tre skäppor mjöl, tills alltsammans blev syrat.” (Matt. 13:33, Hd) Beträffande detta säger förklaringen i A Commentary and Critical Notes av jur. dr Adam Clarke:

¹⁰ ”Båda dessa liknelser är profetiska, och de avsåg i huvudsak att visa hur Kristi evangelium från en obetydlig begynnelse skulle genomtränga alla världens nationer och fylla dem med rättfärdighet och sann helighet.” — Sidan 155, spalt 2.

11, 12. Vad har dr Clarke att säga om den sten som träffade bildstoden av metall i Nebukadnessars dröm?

¹¹ Beträffande stenen som träffade bildstoden av metall i konung Nebukadnessars dröm, krossade bildstoden och sedan blev ett stort berg som uppfyllde hela jorden, säger dr Adam Clarke:

¹² ”Stenen började träffa bildstoden, när apostlarna drog ut till varje del av det romerska väldet, störtade avguderiet och grundade kristna kyrkor. ... Men det kraftigaste slaget gavs det hedniska romerska väldet genom Konstantins omvändelse. ... Konstantins omvändelse ägde rum medan han befann sig i Gallien år 312 e. Kr. ... Han gjorde slut på avguderiets välde år 331 e. Kr. genom ett edikt som påbjöd att alla hednatempel skulle tillintetgöras. Detta gjorde KRISTENDOMEN till imperiets religion. ... Det är det rike som himmelens Gud upprättar. Att detta betyder evangeliets hela ordning och de moraliska verkningar det frambringar i människors själar och i världen behöver inte särskilt bevisas. Vår Herre hänvisar till denna och till andra profetior i denna bok och kallar dess inflytande och sitt evangelium Guds rike och himmelriket; och han visar därigenom att det är ... ett andligt rike, upprest och vidmakthållet genom Guds egen nåd, i vilket han själv lever och härskar i det han styr genom sina egna lagar, påverkar och vägleder genom sin egen Ande. Han frambringar inte krig och strider utan ära åt Gud i höjden och på jorden frid och god vilja bland människor.” — Sidorna 3209, 3210, 1836 års upplaga; Dan. 2:44, 45.

13, 14. Vad hade metodistbiskopen Foster att säga så långt tillbaka som 1885 vad beträffar fakta i fråga om kristendomens framsteg och det arbete som väntade när det gällde världsomvändelse?

¹³ För mindre än hundra år sedan, år 1885, då världens befolkning var mindre och inte innebar en så stor uppgift, sade den amerikanske metodistbiskopen Foster den 9 november det året inför en kyrkokonferens följande, enligt vad som rapporterades i pressen:

¹⁴ ”Det råder brist på uppgifter om kristendomens framsteg. Fakta vantolkas dagligen i predikstolarna över hela landet. Många Ordets förkunnare tvekar att redogöra för den värsta sidan av fruktan för att orsaka modlöshet. De uppammar hopp som aldrig kan förverkligas. Vi befinner oss inte i millenniets dagning. Jämfört med det arbete som skall göras är det som gjorts ingenting. Våra efterkommande under de tio närmaste generationerna måste arbeta hårdare än vi gör för att åstadkomma världens omvändelse. Världens befolkning är 1.500.000.000. Av dessa räknar de kristna mindre än en tredjedel. Hälften av denna tredjedel tillhör den romersk-katolska kyrkan. Protestanterna räknar 113.000.000. De är uppdelade på 500 sekter. Och detta antal inbegriper också alla tjuvar, straffade, förnedrade och drinkare, alla strimmiga och spräckliga i kristenheten. ... Framför oss har vi det stora problemet — 1.100.000.000 hedningar att omvända till kristendomen. Det är den massiva klippa som höjer sig i vår väg. Betrakta den; se vilket arbete som har utförts under 1.800 år och hur mycket som ännu återstår att uträtta. ... Det är ett stort bröd att syra, och man har arbetat lång tid.” — Se The Watch Tower för januari 1886, sidorna 3—6, under ”Blind Guides” (Blinda ledare).

15, 16. a) Vilka hinder för kristendomens tillväxt i Japan avlägsnades efter andra världskriget? b) Vilket erbjudande framlades enligt uppgift beträffande att göra kristendomen till statsreligion? Hur behandlades erbjudandet?

¹⁵ Sedan andra världskriget slutat den 2 september 1945 såg det ut som om kristenheten fick möjlighet att snabbt öka sitt medlemsantal. Den 10 december detta år avskaffade den amerikanske generalen MacArthur i egenskap av militär övervakare över det besegrade Japan shintoismen som nationalreligion. När man senare i Japans efterkrigsförfattning föranstaltade om religionsfrihet, gjorde man detta efter mönster av Förenta staternas författning. När sedan den japanske kejsaren den 1 januari 1946 avsvor sig uppfattningen att han var avkomling av solgudinnan, för att han inte längre skulle tillbedjas som en gud, avlägsnade detta ytterligare ett hinder för kristenhetens tillväxt i Japan. Enligt tillförlitliga uppgifter skall general Douglas MacArthur ha tillbakavisat ett erbjudande av kejsar Hirohito att göra Japan till ett ”kristet” land. New York Times meddelar:

¹⁶ ”Erbjudandet avvisades ... därför att generalen menade att det är orätt att påtvinga ett folk någon som helst religion. General MacArthur ... sade att kejsaren efter Japans kapitulation privat hade gett till känna sin villighet att göra kristendomen till statsreligion. Generalen bad om tid att ’tänka på saken’, ... och sedan han tagit förslaget i övervägande, svarade han kejsaren: ’Aldrig. Ingen nation får tvingas anta en religion. Det måste ske på frivillig grund.’ ... General MacArthur avslog kejsarens förslag, ... och han bad i stället det amerikanska folket att sända 10.000 missionärer. ’Vi besvarade detta med en handfull missionärer’, sade [Billy] Graham.” — N. Y. Times för 7 april 1964, under ”General säger sig ha avböjt erbjudande att skapa ett kristet Japan”.

17. Visar kristenhetens tillväxt jämförd med tillväxten i världens befolkning sedan andra världskriget att kristenheten har rätt i fråga om världsomvändelse, eller är det Jesus Kristus som har rätt?

¹⁷ Japans folkmängd uppgick då till 73.110.995. Världens befolkning hade ökat till 2.139.958.919. Fastän tiotals millioner kyrkomedlemmar i kristenheten hade dödat varandra under andra världskriget, uppgavs det då att antalet medlemmar i kristenheten uppgick till 592.406.542, eller omkring en fjärdedel av världens befolkning. I vår tid, år 1970, beräknas antalet medlemmar i kristenheten till 924.274.000, vilket betyder mindre än en tredjedel av världens befolkning om 3.483.263.000. Det betyder också att det finns mer än en milliard fler icke-kristna att omvända till kristenheten än det fanns år 1946. Det är tydligt att kristenheten i sitt program för världsomvändelse inte håller jämna steg med befolkningsexplosionen i den icke-kristna världen. Vem har då fel — kristenheten eller Jesus Kristus och bibelns heliga skrifter? Kalla fakta bevisar att kristenheten har sorgligt fel, medan Jesus Kristus och bibeln har rätt.

18. a) Vilket arbete har Jesus Kristus och bibeln förutsagt skulle utföras före det fullständiga slutet på denna tingens ordning? b) Av vilken orsak skulle Jerusalem och denna ordning tillintetgöras enligt vad han förutsade?

¹⁸ Jesus Kristus och bibeln har aldrig förutsagt världsomvändelse till kristendomen före Jesu Kristi tusenåriga regering. De har förutsagt ett världsomfattande vittnande före den ”stora vedermödan”, i vilken hela denna tingens ordning, kristenheten inbegripen, inom kort kommer att få ett katastrofalt slut. I sin profetia beträffande avslutningen på tingens ordning sade Jesus: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” (Matt. 24:3—14, NW) I sina avslutande ord till sina lärjungar på Oljeberget sade han: ”Ni skall vara vittnen om mig ... intill jordens avlägsnaste del.” (Apg. 1:8, NW) Han sade inte att Jerusalem eller hela Judeen och Samarien eller jordens avlägsnaste del skulle bli omvända. De blev inte omvända, och de har inte blivit det. Han förutsade Jerusalems förstöring, som drabbade staden år 70 v.t., och även slutet på den nuvarande tingens ordning i den annalkande ”stora vedermödan”, på grund av att de inte skulle ångra sig och bli omvända genom det vittnesbörd som gavs dem. (Matt. 24:15—22) Vittnandet över hela världen tillväxer fortfarande.

Vittnen för vem?

19. Vilket intryck har kristenhetens prästerskap gett beträffande Guds namns plats i förbindelse med vittnandet om Jesus?

¹⁹ När Jesus Kristus sade till sina lärjungar: ”Ni skall vara vittnen om mig”, menade han då att dra deras uppmärksamhet från den högste Guden? Menade han att Guds namn alltifrån den tiden skulle skjutas i bakgrunden och att hans eget personliga namn skulle ställas i förgrunden och vara det enda som skulle användas? Det sätt på vilket kristenhetens religiösa prästerskap handlar bidrar till att ge världen intrycket att detta är vad Jesus menade. Men hur skulle Jesus Kristus någonsin kunna säga till sina lärjungar att de inte skulle vara vittnen för just den för vilken han själv var ett vittne?

20. Hur bär Jesus Kristus i Uppenbarelseboken 3:14, 21 vittnesbörd om Gud som sin Skapare och livgivare?

²⁰ I bibelns sista bok, nämligen i Uppenbarelseboken 1:5, talas det om ”Jesus Kristus, ’det trogna vittnet’, ’den förstfödde från de döda’ och ’härskaren över jordens konungar’”. (NW) Men i Uppenbarelseboken 3:14 talar den förhärligade Jesus Kristus själv och säger: ”Detta är vad Amen säger, det trogna och sanna vittnet.” Det ”trogna och sanna vittnet” för vem? Jo, för ingen annan än Gud, och det är orsaken till att han i det omedelbart därpå följande uttrycket ytterligare identifierar sig genom att tillägga: ”begynnelsen av Guds skapelse”. (NW) Och det budskap som inleds med dessa ord avslutar Jesus Kristus genom att säga: ”Den som vinner seger, honom skall jag låta sitta med mig på min tron, likasom jag själv har vunnit seger och satt mig med min Fader på hans tron.” (Upp. 3:21) Jesus Kristus vittnar sålunda om att Gud, hans himmelske Fader, är hans Skapare och livgivare.

21. Vem är det Jesus Kristus nämner fyra gånger i Uppenbarelseboken 3:12, och vilket förhållande som denne står i till honom själv antyder han därigenom?

²¹ Jesus var den förste av Guds skapelser. Och några verser tidigare, i Uppenbarelseboken 3:12, säger Jesus Kristus: ”Den som vinner seger, honom skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig mer lämna det; och jag skall skriva på honom min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ned från himmelen, från min Gud, så ock mitt eget nya namn.” I detta löfte nämner han fyra gånger ”min Gud” för att vittna om att denne är hans egen Gud, den som han själv tillber. Han riktar också uppmärksamheten på att Gud har ett namn som skiljer sig från hans eget namn för att ange två skilda personer.

22, 23. a) Hur visade Jesus i sin bergspredikan och mitt ibland en skara gudsdyrkare i Jerusalem år 33 v.t. huruvida hans namn skulle ställas före Guds namn? b) Vilken framskjuten plats gav Jesus åt Guds namn i sin bön sedan han instiftat ”Herrens nattvard”?

²² Det var omöjligt för Jesus att säga till sina lärjungar att de skulle sätta hans personliga namn före namnet på den Gud som han bad till. I sin bergspredikan sade han till sina lärjungar: ”Ni skall därför bedja på detta sätt: ’Vår Fader i himlarna, må ditt namn bli helgat.’” Jesus bad inte att hans eget namn skulle bli helgat, utan att det namn som tillhör hans Fader och deras Fader skulle helgas. (Matt. 6:9, NW) På våren år 33 v.t. bad Jesus, sedan han i triumf hade ridit in i Jerusalem, med hög röst, så att en skara gudsdyrkare hörde det: ”Fader, förhärliga ditt namn.” Blev det något svar på Jesu bön? Den skrivna redogörelsen säger oss: ”Då kom en röst från himmelen: ’Jag har redan förhärligat det, och jag skall ytterligare förhärliga det.’” (Joh. 12:23—28) Åtskilliga dagar senare bad Jesus, efter det att han hade instiftat vad som kallas ”Herrens aftonmåltid”, till Gud mitt ibland sina elva trogna apostlar och sade:

²³ ”Detta betyder evigt liv att de tillägnar sig kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus. Jag har gjort ditt namn uppenbart för de människor som du har gett mig ut ur världen. ... Helige Fader, vaka över dem för ditt eget namns skull.” — Joh. 17:3, 6, 11, NW.

24, 25. a) Vad visar alltså Jesu befallning till lärjungarna på berget i Galileen beträffande hans slutliga befallning till dem på Oljeberget? b) Vad var Jesus, enligt Jesaja 43:1, 10—12, förpliktad att vara gentemot Jehova, eftersom han var född såsom jude under lagen?

²⁴ Sedan Jesus uppstått från de döda, visade han sig för sina lärjungar, som hade kommit tillsammans på ett berg i Galileen, och sade till dem: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn.” (Matt. 28:18, 19, NW) Alltså tjänar hela redogörelsen till att bevisa att Jesus Kristus inte sade åt sina lärjungar att skjuta Guds, hans himmelske Faders, namn åt sidan för att sätta hans namn, Sonens namn, före hans Faders namn. I sina avskedsord till lärjungarna på Oljeberget sade han alltså inte till dem att de skulle vara, som han uttryckte det, ”vittnen om mig”, i sådan grad att de inte var vittnen om Gud, hans himmelske Fader. Vi måste komma ihåg att Jesus Kristus, i likhet med dessa hans judiska lärjungar, var född av en judisk kvinna och ”kom att stå under lagen”, dvs. den lag som gavs genom profeten Mose. (Gal. 4:4, NW) Följaktligen var Jesus Kristus, i likhet med sina judiska lärjungar, en del av Israels (eller Jakobs) nation, till vilken Gud talade dessa ord genom sin inspirerade profet Jesaja:

²⁵ ”Och nu är detta vad Jehova har sagt, din Skapare, o Jakob, och din Danare, o Israel: ’Var inte rädd, ty jag har återbördat dig åt mig. Jag har kallat dig vid ditt namn. Du är min.’ ’Ni är mina vittnen’, är Jehovas uttalande, ’ja, min tjänare, som jag har utvalt, på det att ni må känna och ha tro på mig och för att ni må förstå att jag är densamme. Före mig fanns det ingen Gud danad [av avgudadyrkande nationer], och efter mig fanns det fortfarande ingen. Jag — jag är Jehova, och förutom mig finns ingen frälsare. Jag själv har kungjort och har frälsat och har låtit det höras, när det bland er inte fanns någon främmande gud. Alltså är ni mina vittnen’, är Jehovas uttalande, ’och jag är Gud.’” — Jes. 43:1, 10—12, NW.

26. Hur visar bibelns sista bok att den uppväckte Jesus fortfarande är ett vittne för Jehovas namn?

²⁶ Såsom naturliga medlemmar av Jakobs eller Israels nation var alltså Jesus och hans lärjungar där på Oljeberget oundvikligen förpliktade att vara Guds vittnen, vittnen för Jehova. Jesus var, när han befann sig i köttet på jorden, ett vittne för Jehova Gud, och det var också hans judiska lärjungar. Efter uppståndelsen från de döda fortsatte Jesus Kristus att vara ett vittne för Jehova. Jesus Kristus blev använd till att ge den judiske aposteln Johannes den sista boken i bibeln, Uppenbarelseboken. I den visas det att den förhärligade Jesus Kristus fortfarande vittnar om Jehova Gud. Uppenbarelseboken 19:1—6 återger fyra gånger det glädjerika ropet ”Halleluja!”, som är ett hebreiskt uttryck som betyder ”Prisa Jah!” Namnet ”Jah” är en förkortning för Jehova. — Upp. 1:1, 2.

27. a) Befriade Jesus genom sin befallning i Apostlagärningarna 1:8 sina lärjungar från förpliktelsen att vara Jehovas vittnen? b) Gällde detta också efter det att de blivit andliga israeliter vid pingsten år 33 v.t.?

²⁷ I all evighet skall den himmelske Jesus Kristus vara ett vittne för Jehova Gud. Följaktligen är det så att Jesus Kristus genom sina ord till sina judiska lärjungar: ”Ni skall vara vittnen om mig” inte befriade dem från förpliktelsen att vara vittnen för Jehova Gud i uppfyllelse av Jesaja 43:1—12. Detta gällde också efter det att den heliga anden utgöts över dem vid pingsten, eftersom det var först då som de blev andliga israeliter under ett nytt förbund med Jesus Kristus själv som medlare mellan Gud och människor. — Apg. 2:1—38; Gal. 6:16; 1 Tim. 2:5, 6; 1 Petr. 2:9.

[Tabell på sidan 82]

(För formaterad text, se publikationen)

4 Milliarder

1970

2

1

1970

Ökning

sedan 1946

[Bild på sidan 80]

”Ni skall vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och intill jordens avlägsnaste del.” — Apg. 1:8, NW.