såsom det passar sig i Herren. Ni män, fortsätt att älska era hustrur, och var inte förbittrade på dem. Ni barn, var lydiga mot era föräldrar i allting, ty detta är välbehagligt i Herren. Ni fäder, reta inte upp era barn, för att de inte skall bli modfällda. Ni slavar [i vår tid: anställda], var lydiga i allt mot dem som är era herrar [i vår tid: arbetsgivare] i köttslig mening, inte med ögontjänster, som några som vill behaga människor, utan av uppriktigt hjärta, med fruktan för Jehova. Vad ni än gör, arbeta på det av hela er själ, såsom för Jehova och inte för människor, eftersom ni vet att det är från Jehova ni skall få arvets tillbörliga lön. Gör slavtjänst åt Herren, Kristus. Den som gör orätt skall sannerligen få igen vad orätt han har gjort, och det finns ingen partiskhet. Ni herrar [i vår tid: arbetsgivare], fortsätt att dela ut vad rätt och rimligt är åt era slavar [i vår tid: anställda], då ni ju vet att också ni har en Herre i himmelen.” — Kol. 3:18—4:1.

33. a) Erkännandet av vems uppgift bör vara uppenbart i de kristnas liv, och hur blir detta erkännande uppenbart? b) Vilken tillförsikt kan vi hysa, om vi håller Jesu Kristi bud?

³³ Om vi bekänner oss vara Kristi lärjungar, bör vårt liv alltså visa att vi erkänner hans viktiga uppgift i Guds anordning. Detta betyder att vi bör lyda hans befallningar och vända oss till hans läror och föredöme för att få vägledning. Om vi gör det, kan vi vara säkra på hans kärlek och hans Faders kärlek. Jesus själv sade: ”Om ni håller mina bud, skall ni förbli i min kärlek, alldeles som jag har hållit Faderns bud och förblir i hans kärlek.” (Joh. 15:10) Som människor som är älskade och godkända av Jehova Gud och Jesus Kristus kan vi vara säkra på att vinna belöningen evigt liv. — 1 Joh. 2:25.

Vem är den trogne och omdömesgille slaven?

Bara tre dagar före sin död framställde Jesus Kristus för sina apostlar en profetia om sådant som skulle äga rum efter hans död och uppståndelse och ända fram till avslutningen på den här världens onda tingens ordning. Jesu ord visade att under hela denna långa tidsperiod skulle det finnas en ”trogen och omdömesgill slav”, som skulle ge Guds husfolk ”deras mat i rätt tid”. — Matt. 24:45.

Hur kan vi identifiera den här ”slaven”? Vi behöver se tillbaka på Guds ord till sin forntida nation, Israel, till vilken Gud sade: ”I ären mina vittnen, ... min tjänare, den som jag har utvalt.” (Jes. 43:10) Israel som nation betecknades alltså här som Guds ”tjänare” eller slav.

Aposteln Paulus framhöll emellertid att på hans tid utgjorde Israel efter köttet inte längre Guds ”tjänare”. Varför inte? Därför att nationen hade förkastat Kristus — bara en kvarleva av judar utövade tro på honom. Paulus skrev: ”Ty den är inte jude, som är det utvärtes, inte heller är omskärelse det som sker utvärtes på köttet; utan den är jude, som är det invärtes, och hans omskärelse är hjärtats omskärelse genom ande och inte genom en skriven lagsamling.” — Rom. 2:28, 29.

Den tjänare eller ”slav” som Jesus förutsade måste således vara medlemmarna av det andliga Israel på jorden — inte en enskild person, utan en skara. De måste därför vara av anden pånyttfödda medarvingar med Jesus Kristus, vilka som kungar skall ha del med Kristus i hans himmelska rike under en tusenårig regering. (Upp. 5:9, 10; 20:4—6) Deras plikt medan de varit på jorden har varit att dela ut andlig föda till medlemmarna av Guds husfolk och alldeles särskilt se till att de är andligen rustade att möta de stridsfrågor som gång efter annan möter dem.