Vandrar du i Guds namn?
”Alla folken skall för sin del vandra vart och ett i sin guds namn; men vi för vår del skall vandra i Jehovas, vår Guds, namn till obestämd tid, ja, för evigt.” — Mik. 4:5, NW.
1. I vems namn vandrar varje förnuftsbegåvad människa? Förklara.
VARJE förnuftsbegåvad människa vandrar i någon guds namn. Ja, vare sig nationer eller individer inser det eller inte, tjänar de någon gud. ”Hur kan det vara så?” frågar du kanske. Det är förstås inte så i vår tid att var och en tjänar en bestämd, namngiven gud, som människorna i forntiden gjorde. Men somliga idoliserar eller avgudar skådespelare, politiker, idrottsmän — rentav sig själva. Ja, deras gud kan vara deras egen buk! (Fil. 3:18, 19) Somliga dyrkar Satan, djävulen, direkt, medan andra tjänar honom ovetande, eftersom ”hela världen befinner sig i den ondes våld”. (1 Joh. 5:19) Hur sanna är inte de ord som upptecknades under inspiration från Gud av den hebreiske profeten Mika under 700-talet före den vanliga tideräkningens början! Han förklarade: ”Alla folken skall för sin del vandra vart och ett i sin guds namn.” — Mik. 4:5, NW.
2, 3. a) I vems namn vandrar de sanna kristna, och i synnerhet när gör de det? b) Vilken inställning har de? (Kol. 3:23, 24)
2 Strax före dessa ord finner vi ett omnämnande av vad som skulle ske ”i dagarnas slutskede”. Då skulle det berg där Jehovas hus är bli fast grundat ovan alla andra berg (vilket betecknar den sanna tillbedjans upphöjda ställning). Människor skulle strömma till det. De skulle ”smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdssaxar” och inte mer ”lära sig att kriga”. — Mik. 4:1—4, NW.
3 De som strömmar till Jehovas hus inser att ”ingen Gud finns utom en enda”. (1 Kor. 8:4) Medan varje folk vandrar i sin guds namn, blir alltså dessa sanna kristnas inställning väl uttryckt genom Mikas följande ord: ”Men vi för vår del skall vandra i Jehovas, vår Guds, namn till obestämd tid, ja, för evigt.” (Mik. 4:5, NW) Vad betyder detta för dig? Vandrar du i Guds namn?
VAD DET BETYDER ATT VANDRA I ETT NAMN
4. Vad är ett namn? Illustrera detta.
4 Ett namn är en benämning varigenom en person eller en sak identifieras. Ordet ”gud” är ett appellativ eller artnamn. Ett egennamn skiljer å andra sidan en person från alla andra individer. ”Jehova” är ett egennamn. Men benämningen ”namn” står också för anseende eller rykte. ”Vår Guds namn” är alltså det egennamn eller personliga namn genom vilket han är känd, och ett visst anseende är förbundet med det.
5, 6. a) Vad blev i forna tider förbundet med en guds namn? b) Vad menas med att vandra i en guds namn?
5 I forna tider gav människor vanligen särskiljande namn åt sina gudomligheter. Som exempel kan nämnas Tammus, Artemis, Zeus, Baal och Marduk. Genom sina förmenta gärningar skaffade sig de olika gudarna och gudinnorna omsider ett anseende; de vann rykte. Detta anseende blev förbundet med varje gudomlighets namn. Marduk var till exempel Babylons ansedde grundare.
6 Att vandra i en viss guds namn betyder att göra ting som är godkända av denne gud eller utförs av honom. Det betyder att handla i överensstämmelse med denne guds anseende och även att erkänna denna gudomlighets myndighet. Att vandra i en guds namn betyder i själva verket att vara överlämnad åt denne gud, ha hans namn nämnt över sig och att representera denne gud på jorden. Det betyder att leva i överensstämmelse med denne guds egenskaper och karaktärsdrag.
ATT VANDRA I JEHOVAS NAMN
7, 8. Att vandra i Jehovas namn betyder mera än att göra vad?
7 Den sanne Guden har gett sig själv ett namn. De kristna är väl medvetna om att Jehova är ”den Högste över hela jorden”. (Ps. 83:19) De är tacksamma att Gud har uppenbarat för dem sitt eget personliga namn. Men att vandra i Jehovas namn inbegriper mycket mera än att kunna uttala hans namn. Det betyder mera än att känna igen Guds namn i bibliska handskrifter.
8 Att vi vandrar i Jehovas namn betyder inte enbart att vi säger att han är vår Gud. Det inbegriper också mera än att vara närvarande vid kristna möten i Jehovas vittnens Rikets sal på platsen. Och predikoverksamheten är naturligtvis inte allt som är förbundet med att vandra i Jehovas namn.
9. Inbegriper det förhållandet att vi vandrar i Jehovas namn enbart det vi säger om oss själva?
9 Alla dessa ting är visserligen viktiga, men det är inte enbart de som bevisar att vi verkligen vandrar i Jehovas ”namn”. Den avgörande faktorn är inte enbart vad vi säger och påstår om oss själva, utan vad vi verkligen gör av hela vårt hjärta, vårt sinne, vår själ och vår kraft. (Luk. 10:27; Jak. 1:22—27) Den kristne aposteln Paulus ställde denna tankeväckande fråga: ”Vet ni inte att om ni fortsätter med att framställa er som slavar åt någon till att lyda honom, då är ni hans slavar därför att ni lyder honom, antingen syndens med död till följd eller lydnadens med rättfärdighet till följd?” (Rom. 6:16) De som vandrar i Guds namn är överlämnade åt honom, och de gör verkligen ”slavtjänst åt Jehova”, tjänar honom i trohet och lydnad. (Rom. 12:11) Har du tagit fast ståndpunkt bland dem som tillber Jehova? Vandrar du i Guds namn?
GUDS PERSONLIGHET OCH GÄRNINGAR
10. Hur har vår uppskattning av Jehova tillväxt?
10 Vi blev kanske hänförda, då vi först fick veta att den allsmäktige Guden har ett namn. Förmodligen kände vi stor glädje, när vi första gången såg Guds namn, Jehova, i bibeln. Och hur glada blev vi inte, när vi fick veta att Guds namn förekommer tusentals gånger i den Heliga skrift! Men att vandra i Jehovas namn var en annan sak. Detta började inte med ens. Vår uppskattning växte, allteftersom vi kom att lära känna mera om honom som bär namnet Jehova.
11. Vad fick Mose veta om Jehovas egenskaper?
11 Allteftersom tiden gick kom vi att sätta värde på Jehovas egenskaper, hans personlighet. Vi fick till exempel sådan insikt, när vi begrundade denna beskrivning av Gud i 2 Moseboken 34:6, 7 (NW):
”Jehova passerade förbi inför hans [Mose] ansikte och kungjorde: ’Jehova, Jehova, en Gud, barmhärtig och nåderik, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke och sanning, som bevarar kärleksfull omtanke åt tusenden, överser med förseelse och överträdelse och synd; men ingalunda skall han frita från straff.’”
12. Hur beskrev Mose Jehova i sång?
12 Många år längre fram blev Mose av Gud inspirerad att dikta och komponera en sång. I den sade han:
”Jag skall kungöra Jehovas namn. Må ni tillskriva vår Gud storhet! Klippan — fullkomlig är hans verksamhet, ty alla hans vägar är rättvisans vägar. En Gud av trofasthet, hos vilken ingen orättvisa finns; rättfärdig och rättrådig är han.” — 5 Mos. 32:3, 4, NW.
13. Vilka egenskaper har vi kommit att förbinda med Gud, egenskaper som förmår oss att älska honom och förtrösta på honom?
13 De som vandrar i Jehovas namn har också lärt sig att kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet och självbehärskning är frukter av Guds heliga ande. (Gal. 5:22, 23) Detta är därför egenskaper som har sitt ursprung hos Jehova. Nu förbinder vi dem med hans heliga namn, och de förmår oss att älska och förtrösta på den Gud, i vars namn vi vandrar.
14. a) Hur kan de som vandrar i Jehovas namn vara säkra på att Gud kan fullborda sitt uppsåt och hävda och rättfärdiga sitt namn? b) Beskriv hur Jehovas överlägsenhet över Egyptens gudar blev väl känd bland nationerna, enligt vad som omtalas i Josua 2:10, 11 och 1 Samuelsboken 4:8.
14 Dessutom har sanna kristna kommit att lära känna Jehovas uppsåt att upprätthålla sin universella suveränitet och hävda och rättfärdiga sitt namn medelst himmelriket under Jesus Kristus. (Luk. 11:2; Upp. 11:16—18) Dessutom inser gudaktiga människor att Jehova är i stånd att fullborda sitt uppsåt och hävda och rättfärdiga sitt heliga namn. Varför det? Därför att Jehova har namn om sig att utföra mäktiga gärningar. Han är inte lik nationernas värdelösa gudar, som inte kan göra något gott för dem som vandrar i deras namn. (Ps. 115:1—8) Lägg märke till hur Jehova beskrevs i en sång, sedan han genom ett underverk räddat Israels folk vid Röda havet:
”Vem bland gudarna är lik dig, o Jehova? Vem är lik dig, du som bevisar dig mäktig i helighet? Du, som bör fruktas med lovsånger, du, som gör under. Du räckte ut din högra hand, jorden började uppsluka dem. När Faraos hästar med hans stridsvagnar och hans ryttare begav sig ut i havet, då lät Jehova havets vatten komma tillbaka över dem, under det att Israels söner på torr mark gick mitt igenom havet.” — 2 Mos. 15:11, 12, 19, NW.
15. Hur kan det sägas att de som vandrar i Jehovas namn känner honom som de pålitliga profetiornas Gud?
15 De som vandrar i Jehovas namn erkänner också honom som de pålitliga profetiornas Gud. Jehovas förutsägelser av framtida händelser är upptecknade över hans eget namn. Det är som om han har satt sin underskrift på dem som en garanti för deras trovärdighet och äkthet. Vi kan lita på sådana profetior. Jehova lovade till exempel profetiskt att befria israeliterna från slaveri i Egypten och ge dem ett särskilt land. Detta uppfylldes. (2 Mos. 3:6—17; 14:19—31) Många år längre fram kunde kung Salomo i Israel säga: ”Lovad vare HERREN [Jehova], som har givit sitt folk Israel ro, alldeles såsom han har sagt! Alls intet har uteblivit av allt det goda som han lovade genom sin tjänare Mose.” — 1 Kon. 8:56; se också Josua 21:45.
16. Vad har de som vandrar i Jehovas namn lärt känna om Guds kärlek till människorna?
16 Dessutom har de som vandrar i Jehovas namn lärt känna Guds uppsåt att rena hela den mänskliga familjen från synd genom den försonande kraften i hans käre Sons, Jesu Kristi, offer, så att rättvisan kunnat tillfredsställas. De är lyckliga över att de kan förstå att rättvisa är förbunden med Guds namn, liksom också kärlek till människorna. ”Så älskade Gud världen”, sade Jesus, ”att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.” — Joh. 3:16, 1917; 1 Kor. 15:22; 1 Joh. 4:10.
AKTNING FÖR GUDS NAMN
17. Hur har Jehova visat att han hyser självaktning?
17 En sådan kärleksfull Guds namn förtjänar vårt intresse och vår aktning. Jehova själv är intensivt intresserad av sitt namn, men han är det inte på ett själviskt sätt. Han hyser självaktning och har aldrig gjort någonting alls som har nedvärderat eller vanhedrat hans heliga namn. Hans gärningar har alltid förbundit hans namn med sanning, rättvisa och rättfärdighet. Guds gärningar har klätt hans namn i ära, härlighet, prakt och värdighet. Det var alltså med goda skäl som den till åren komne David kunde välsigna Jehova och säga: ”Dina, o Jehova, är storheten och väldigheten och skönheten och ypperligheten och värdigheten.” (1 Krön. 29:11, NW) Hur viktigt är det inte att de som är överlämnade åt Jehova i vår tid visar tillbörlig aktning för Guds namn!
18. Hur kan vi, när det gäller Jehovas lagar, moralnormer och anordningar för frälsning, visa att vi vandrar i hans namn?
18 Människor som vandrar i Jehovas namn erkänner honom som sin laggivare, domare och konung. (Jes. 33:22) Eftersom Jehova Gud är den universelle Suveränen, har han sannerligen rätt att stifta lagar och ge dem gällande kraft, fastställa moralnormer och göra föranstaltningar till evigt gagn för alla sina förnuftsbegåvade skapelser. Tänk också på detta: Att vi visar respekt för Jehovas lagar, hyser aktning för Guds moralnormer och ger uttryck åt uppskattning av hans anordningar för vår välfärd och eviga frälsning — allt detta ger bevis för att vi vandrar i Jehovas namn.
19. a) Vilket ingripande har Jehova utlovat? Varför det? b) Uppfyllelsen av vilken bön ser vi alltså fram emot?
19 Ja, de som verkligen vandrar i Jehovas namn väntar ivrigt på den tid, då Gud skall ingripa till alla deras bästa som älskar rättfärdighet och då han skall ingripa mot dem som ohelgar och vanärar hans namn. (Hes. 20:9; 39:7) De som älskar Jehova ser verkligen fram emot uppfyllelsen av den mönsterbön som Jesus lärde ut: ”Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” (Matt. 6:9, 10, 1917) Människor som vandrar i Jehovas namn ser också fram emot den dag, då alla som är vid liv skall akta och respektera Guds mycket heliga namn.
ETT UNIKT PRIVILEGIUM
20. Hur vandrar Jehovas folk i hans namn — i kontrast till kristenhetens religiösa ivrare?
20 Ett stort ansvar vilar på dem som vandrar i Jehovas namn. För att vi skall kunna vandra i Guds namn är det nödvändigt att vi är oreserverat överlämnade åt honom. Det kräver att vi lever i överensstämmelse med Guds namn, är representanter för allt som Jehovas namn står för. Ja, det betyder att på ett korrekt sätt representera Guds namn inför hela världen. Det är tydligt att det förhållandet att man vandrar i Jehovas namn inte medger att man föraktar detta namn, bekämpar det, håller det utanför bibelöversättningar och försöker dölja det, vilket religiösa ivrare i kristenheten har gjort eller försökt göra. Att vi vandrar i vår Guds namn betyder i stället att vi ger ära åt namnet Jehova, kämpar för det i andligt avseende, ger detta gudomliga namn dess rätta plats i den Heliga skrift och frimodigt förkunnar detta namn. — Ps. 9:2, 3.
21, 22. Endast vilka är det som representerar Guds namn i vår tid, och vad är deras unika privilegium inför människorna?
21 Jehova Gud hade ett folk för sitt namn under det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen. Dessa smorda lärjungar till Jesus Kristus upprätthöll Jehovas namn och suveränitet. Det var tillbörligt att lärjungen Jakob vid det rådsmöte, som apostlarna och de äldste höll i Jerusalem omkring år 49 v.t., förklarade: ”Män, bröder, hör mig. Simeon [aposteln Petrus] har ingående berättat om hur Gud för första gången vände sin uppmärksamhet till nationerna för att från dem ta ut ett folk för sitt namn.” (Apg. 15:13, 14) På motsvarande sätt har Jehova i denna tid ett folk för sitt namn. De tillhör inte kristenhetens religioner, utan utgör en kvarleva av Jesu smorda efterföljare. I förbund med denna kvarleva finns en ”stor skara”, som har hoppet om evigt liv på jorden. (Joh. 10:14—16; Upp. 7:4—9) Bland alla de religiösa grupper som nu finns på jorden är det bara dessa vittnen för Jehova som representerar Guds namn.
22 De har ett unikt privilegium och en unik ställning inför hela människovärlden. På 700-talet f.v.t. utmanade Jehova Gud genom profeten Jesaja nationernas alla gudar att ställa fram sina vittnen, så att de skulle kunna vittna om dessa gudars gudomlighet. Alla dessa falska gudar underlät att ställa fram några vittnen. Men lägg märke till vad den sanne Guden sade till det folk han hade för sitt namn: ”’Ni är mina vittnen’, är Jehovas uttalande, ’ja, min tjänare, som jag har utvalt.’” (Jes. 43:8—10, NW) I denna tid bär Jehovas vittnen med glädje Guds namn. De anser det vara ett stort privilegium att få representera den universelle Suveränen och göra människorna bekanta med honom, vittna om denne sanne Gud och hans uppsåt. Jämfört med detta underbara privilegium blir allt annat av relativt liten betydelse.
VITTNAR FRIMODIGT
23. Vad gjorde Enok, då han vandrade med Gud, och vilken välsignelse fick han?
23 Det krävs ofta stort mod för att man skall kunna vandra i Jehovas namn som hans vittne. Men att man gör det leder till rika välsignelser. Det sägs till exempel att ”Enok fortsatte att vandra med den sanne Guden” och frimodigt förkunnade ett kraftfullt budskap. (1 Mos. 5:24, NW) ”Se!”, sade Enok, ”Jehova kom med sina heliga myriader för att verkställa dom mot alla och för att bevisa att alla de ogudaktiga var skyldiga till alla sina ogudaktiga handlingar, som de hade begått på ett ogudaktigt sätt, och till alla de chockerande ting, som ogudaktiga syndare hade uttalat mot honom.” (Jud. v. 14, 15) Jehova ”tog” bort detta frimodiga vittne, avkortade hans liv och tillät således inte att hans motståndare dödade honom. Han blev ”förflyttad”, så att han uppenbarligen inte behövde känna dödens våndor. — Hebr. 11:5; jämför Johannes 3:13.
24. Hur och varför belönades Noas trohet?
24 Noa vandrade också ”med den sanne Guden”. Denne trogne man vittnade om Guds uppsåt att tillintetgöra de onda i en världsomfattande flod. Noas trohet blev sannerligen belönad, eftersom den ledde till att han själv och sju andra blev bevarade genom den världsomfattande floden. — 1 Mos. 6:9, NW; 7:6, 7; 8:16; 2 Petr. 2:5.
25. Vad slags budskap förkunnar Jehovas vittnen i vår tid?
25 Dessa män var bland de första jordiska vittnena för Jehova. (Hebr. 11:4—7; 12:1) De var inte rädda för att ge ära åt Guds namn och göra det känt vitt och brett. Jehovas kristna vittnen i vår tid har samma inställning. De förkunnar utan fruktan Guds domsbudskap. Men de predikar också ”de goda nyheterna” om en rättfärdig ny ordning, som nu är nära. De längtar efter den fullständiga uppfyllelsen av Jehovas löfte att åstadkomma ”nya himlar och en ny jord” där rättfärdighet skall bo. (2 Petr. 3:8—13) Vilken glädje kommer inte då att råda! Ingen kommer längre att vandra i någon annan guds namn. I stället kommer hela den förnuftsbegåvade skapelsen att för evigt vandra i Jehova Guds namn.