Den nutida oviljan att höra Guds budskap leder till katastrof
1. a) Vilka fördelar har människor i denna tid, när det gäller att få höra sanningen? b) Vilken inställning finner vi likväl att flertalet människor har?
VILKEN fördel har inte människovärlden i denna tid, som har tillgång till Guds ord, tryckt på många språk och spritt till jordens ändar! Därtill är Jehovas kristna vittnen i våra dagar angelägna och ivriga att gå hem till folk av alla nationer och hjälpa dem att studera och förstå bibeln. Men människorna i kristenheten är i hög grad likadana som människorna var på profeten Jesajas tid; ju mer man talar till dem om Guds godhet och den gåva Gud har givit mänskligheten i sin Son, Kristus Jesus, desto angelägnare är de att inte vilja förstå. Fastän de ser och hör Jehovas vittnen om och om igen, vägrar de att ta emot någon kunskap. De vill inte! I likhet med Jesaja kommer alltså sanna kristna, som predikar det enda budskap som har något värde: ”Himmelriket är nära”, att därmed ”förstocka detta folks hjärta”, tillsluta ”dess öron och förblinda dess ögon, så att det icke kan se med sina ögon eller höra med sina öron eller förstå med sitt hjärta och omvända sig och bliva helat”. — Jes. 6:10.
2. Var förhållandet snarlikt då Jesus var här på jorden?
2 När Jesus var här på jorden och predikade, sade han detsamma om folket på hans tid: ”Detta folks hjärta har blivit förstockat.” (Matt. 13:13—15) Några få, sådana som apostlarna, hörde på honom och gjorde något åt detta, och ”de ... följde honom”. De tolv apostlarna, de sjuttio evangelisterna, de 120 personerna som var samlade vid pingsten och Paulus och tusentals andra judar blev verksamma kristna i dessa kristendomens första dagar. Alla var de hänförda över att få göra sin Guds, Jehovas, vilja och vandra i Kristi Jesu fotspår. Men hur förhåller det sig med de millioner och åter millioner som kallas kristna i denna tid? Är deras öron och ögon tillslutna?
3. a) Om vi betraktar kristenheten av i dag, finner vi då där en sådan tro på Guds ord som Jesus hade? b) Vad anser många om bibelns moralkodex?
3 Den så kallade kristenheten nu på 1900-talet säger sig vara Kristi Jesu efterföljare, men tror ni att det är så? Här kan ni nu få lyssna till och läsa om de så kallade representanterna för Kristus Jesus. De ådagalägger sannerligen inte en sådan tro på Guds ord som Jesus visade att han hade. Många av kristenhetens ledare nu för tiden önskar bara tala av sig själva, ur egen fatabur, och förmår det stora flertalet människor att vända sig ifrån tron på den sanna kristendomen, tron på att Jehova Gud lever och tron på Guds Son, Kristus Jesus. De söker få det storslagna budskap, som Jesus undervisade om, budskapet om himmelriket, att te sig betydelselöst. Och vad bibelns moralkodex beträffar, förnekar de att den utgör någon vägledning för människor i våra dagar. I Pensacola Journal för fredagen den 3 december 1965 hette det: ”Förändringens vindar, som sveper fram genom romersk-katolska kyrkan, går också hårt åt protestantismens hus. Till stor förskräckelse for många protestanter ifrågasätts den kristna trons grundsatser — inte av hårdhjärtade ateister utan av teologer. I avsaknad av ett bättre uttryck har den kristna humanismens nya skola givits benämningen ’Gud är död’-rörelsen.”
4. Vad förefaller det som om vissa teologer menade om Gud?
4 Vi frågar då: Hur kan dessa teologer påstå att de är kristna eller alls representerar kristendomen? Eller hur kan det för den delen finnas en religion, om det inte finns någon Gud eller om Gud är död? Somliga teologer menar att de med en tungrörelse kan döda Gud, bli av med honom, och utplåna bibeln, Guds bok, i vilken vi får veta vad människor har sagt till Gud och vad Gud har sagt till dem. Kristna män och kvinnor med tro på Skaparen, Gud, kommer inte att instämma med Thomas J. J. Altizer, som är professor i bibel- och religionskunskap vid Emoryuniversitetet i Atlanta i Georgia i Förenta staterna, vilket ägs av metodisterna. Han säger, såsom det också meddelades i Pensacola Journal för 3 december 1965: ”Vi måste inse att Guds död är en historisk händelse.”
5, 6. a) Vilka intressanta upplysningar ger Websters New International Dictionary, som de människor borde begrunda, vilka önskar avskaffa Gud? b) Hur definierar samma källa begreppet ”Gud”?
5 Sådana teologer uppmanar på det kraftigaste män och kvinnor som en gång kan ha haft tro på Gud och på hans älskade Son, Kristus Jesus, att förkasta bibeln och skapa sig en egen religion, utveckla sina egna trosuppfattningar och göra detta utan någon Gud. Det vore klokare av dem att kalla detta något annat än religion, ty enligt Websters New International Dictionary (1927 års upplaga) är religion: ”Den yttre handling eller form, genom vilken människor antyder att de erkänner tillvaron av en gud eller av gudar, som har makt över deras öde och som lydnad, tjänst och ära tillkommer; känslan eller uttrycket för mänsklig kärlek, fruktan eller bävan inför en övermänsklig, härskande makt, antingen genom trosbekännelse, genom iakttagande av riter och ceremonier eller genom levnadssättet; ett system för tron och gudsdyrkan; ådagaläggande av fromhet.”
6 Under uppslagsordet Gud heter det i samma verk: ”Det högsta Väsendet; universums evige och oändlige Ande, Skapare och Suverän; Jehova. ’Gud är en ande, och de som tillbedja honom måste tillbedja honom i ande och i sanning. (Joh. 4:24).’” Vidare heter det: ”En varelse med mer än mänskliga egenskaper och förmågor; i synnerhet en övermänsklig person, som man föreställer sig behärskar naturen ... som gudsdyrkan tillkommer och som finner behag häri.”
7, 8. a) Vad borde de teologer vara ärliga nog att tillstå, vilka förkunnar att ”Gud är död”? b) Vad kan de som slutit sig till en sådan rörelse mycket väl komma att dyrka och tro på?
7 Dessa teologer, som anser att de har tagit död på Gud genom att utbreda sin teori, bör tillstå att de inte längre representerar en religion och att de söker göra om intet alla människors dyrkan av universums sanne Gud. De har ingenting att tillbedja utom sig själva, och de är sannerligen inga gudar. Och om det inte finns något att tillbedja, då finns det ingen religion.
8 Om man skall kunna utöva en religion, måste man tro på Gud; i annat fall är det inte fråga om någon religion. Varför inte bomma igen alla de kyrkor, som har präster och predikanter som tror att Gud är död, ty inte vill de väl att deras församlingsbor skall tro på Gud? Deras församlingsbor kanske kommer att vända sig till ankult eller till att dyrka sig själva, eller kanske de så sakta håller på att vända sinnet till buddismen, vars anhängare slutligen hoppas uppnå nirvana, det stora intet, som de anser vara Gud. Enligt Websters New Collegiate Dictionary (1961 års upplaga) är ”nirvana”: ”Passionens, hatets och självbedrägeriets bortdöende ur hjärtat. Denna frigörelse inbegriper ett saliggörande andligt tillstånd och frihet från framtida själavandringstvång. Glömska av omsorg, smärta eller den yttre verkligheten.” Skall vi då tro att vi har kommit från ingenting och återvänder till ingenting?
9—11. a) Hur betraktar en viss teolog somliga av bibelns skildringar? b) Vilken slutsats kommer man till, då man drar ut konsekvenserna av sådana tankegångar? c) Hur skisserar aposteln Paulus den kristna uppfattning, som vi bör låta oss ledas av?
9 Många av de framträdande religionsanhängarna i kristenheten söker göra om intet all tro på universums store Gud och på hans skrivna ord. Ett exempel härpå utgör ett Associated Press-meddelande, daterat 13 februari 1961. Detta meddelande tillskrev den episkopale biskopen i Kalifornien James A. Pike följande uttalande: ”Han talade om ’myten beträffande Edens lustgård’, som han sade har sitt värde, när det gäller att förklara vad han kallade den ’invecklade sanningen’ om människonaturen, varpå han tillade: ’Men jag känner inte till en enda medlem av anglikanska kyrkosamfundet — biskop, presbyter, diakon eller lekman — som tar denna berättelse efter bokstaven.’ Vidare förklarade han, i ett herdabrev som han uppmanade alla kyrkoherdar och andra präster i sitt stift att läsa upp i dag, att jungfrufödelsen var en myt, som prästerna borde känna sig fria att godta eller förkasta.”
10 Om det inte var så att mannen och kvinnan blev skapade i Edens lustgård och universums store Gud, Jehova, inte hade något att göra med att människan sattes där, då fanns det ingen synd som behövde avlägsnas av den andre Adam, Jesus Kristus. Det behövdes då ingen återlösare, och Jesus Kristus behövde inte födas av en jungfru. Men aposteln Paulus behärskades inte av våra dagars vantro och tvivel och lärde inte ut något sådant. Han var en man som med kraft frambar det kristna evangeliet, en trosstark man, som sade: ”Ty medan vi ännu voro svaga, led Kristus, när tiden var inne, döden för oss ogudaktiga.” (Rom. 5:6) Han visste att människosläktet behövde en återlösare att frälsa det från synd och död. Därför sade han: ”Genom en enda människa har synden kommit in i världen och genom synden döden; och så har döden kommit över alla människor, eftersom de alla hava syndat.” (Rom. 5:12) Men Paulus predikade också: ”Jag har samma hopp till Gud, som dessa hysa, att de döda skola uppstå, både rättfärdiga och orättfärdiga.” (Apg. 24:15) Tror du allt detta? Om du gör det, då håller du inte med de präster, som påstår att de vet vilka delar av bibeln som är myter och vilka som inte är det. Om Paulus vore här i dag, skulle han säga: ”Må Gud stå såsom sannfärdig, om ock ’var människa är en lögnare’.” — Rom. 3:4.
11 Paulus trodde att det fanns en Adam som överträdde Guds lag i Edens lustgård, och han visste att det behövdes ett lösenoffer, för att världens synd skulle kunna tas bort, och han trodde att det var Kristus Jesus som var människans återlösare. Detta trodde alla apostlarna och Kristi Jesu andra trogna efterföljare för 1.900 år sedan. Frågan är då: Gör du också det?
12, 13. Vad har två prästmän sagt om bibeln, enligt meddelanden i tidningar som utges i Ottawa i Kanada och i Buffalo i staten New York?
12 Vad har en del prästmän att säga? ”En kyrkoherde underrättade i torsdags styrelsen för anglikanska kyrkan i södra England om att Gamla testamentet innehåller avsnitt som är ’andlig smörja’ och ’gift’ för folket. Kyrkoherden J. C. Wansey från Woodford i närheten av London riktade Canterburysynodens uppmärksamhet på några av de bibeltexter, som fastställts att läsas upp i kyrkan för dagligt bruk och om söndagarna.” (I ett reutermeddelande från London infört fredagen den 10 maj 1963 i tidningen Ottawa Citizen.)
13 I Buffalotidningen Courier Express stod den 13 augusti 1962 denna rubrik att läsa: ”Prästman framhåller behov av att censurera bibeln”. Artikeln innehöll bland annat följande: ”London (AP). Doktor Leslie Weatherhead, en före detta president i metodistkonferensen, skulle vilja censurera bibeln. I en intervju med korrespondenter för tre Londontidningar sade han sig vilja gå igenom bibeln och ’ohämmat göra bruk av en blåpenna’. ... Hans främsta måltavla var Gamla testamentet, som han påstod vara ’fullständigt omodernt’.”
14. Redogör för det väsentliga i meddelandet i Dallas Morning News, i vilket det talas om att många protestantiska lekmän är bekymrade med avseende på bibeln.
14 Att kristenhetens präster saknar tro på bibeln är mycket iögonenfallande. Mike Engleman, som är medlem av Dallas Morning News’ redaktion, sade så här i sin spalt tisdagen den 31 maj 1966: ”Inom den förenade presbyterianska kyrkan finns en ny organisation som kallas Presbyterianska lekmannakommittén — och det som givit upphov till den är ett väsentligt bekymmer bland de protestantiska lekmännen utöver hela Amerika: Lägger man tillräckligt eftertryck vid bibeln? Talas det i våra dagar från predikstolarna alltför mycket om sociala frågor och om politik och inte tillräckligt om Guds ord? Så här sade en framträdande presbyteriansk lekman i Dallas nyligen: ’Flertalet präster är så vilseledda, så fullständigt utan fotfäste och så uppfyllda av nyteologiska och humanistiska tankar att de med varje dag visar sig vara allt värdelösare för sina församlingsbor.’” Vidare sade han i den nämnda artikeln: ”Nutidsmänniskan delar upp bibeln, utmönstrar det som hon vill förkasta i de hebreiska skrifterna och i de grekiska skrifterna, och så avpassar hon Guds moralkodex eller -lag så att den behagar henne.”
15—17. a) Till vilken ytterlighet har präster gått i sina uppfattningar om god moral och omoraliskhet? b) Vilken vägledande princip i dessa frågor ger oss aposteln Paulus?
15 Detta påstående är så sant. Framträdande prästmän i kristenheten gör folks tro på bibeln om intet. Är bibeln en myt för dig, och tror du att bibelns normer för det moraliska uppförandet är omoderna? Blir du allt svagare i din tro, så att du kommer därhän att du instämmer med sådana män som pastor John W. Wood i United Church of Christ, en organisation som bildats i Förenta staterna genom ett samgående mellan kongregationalistiska, evangeliska och reformerta kyrkor, som sade: ”Den homosexuella kärleken kan uppnå en sakramental nivå och således bli lika moralisk som heterosexuellt uppförande. Är det lämpligt att två personer av samma kön inträder i en sådan institution som äktenskapet? Det är en viktig fråga, på vilken jag måste svara: ’Ja’”? (Toronto Star för 15 juni 1963) Kyrkoherde John W. Wood är uppenbarligen i full samklang med ärkebiskopen av Canterbury i denna fråga om homosexualiteten. Ett Associated Pressmeddelande från London hade denna rubrik: ”Kyrklig dignitär kräver lagligt erkännande åt homosexualiteten”. ”Ärkebiskopen av Canterbury gjorde i onsdags gemensam sak med andra medlemmar av brittiska överhuset i att påyrka legalisering av homosexualitet mellan vuxna män.”
16 Dessa präster i kristenheten menar naturligtvis att om de lyckas med att i lagböckerna ge människors omoraliska handlingar en stämpel av laggiltighet, då kommer det att göra sådana handlingar till god moral, även om de är i strid med Guds morallag. Aposteln Paulus skulle inte hålla med ärkebiskopen, ty Paulus skrev: ”Vad! Veta ni icke att orättfärdiga människor icke skola ärva Guds rike? Låt eder icke vilseledas. Varken otuktiga människor eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, varken män som hållas i och för onaturliga syften eller män som ligga med män ... skola ärva Guds rike.” (1 Kor. 6:9—11, NW; Rom. 1:24—32; 3 Mos. 18:22) Varför följer du inte det råd Guds ord ger? Det lyder: ”Gå ut från henne, mitt folk, så att ni icke blir medskyldiga till hennes synder.” — Upp. 18:4, Hedegård.
17 Ett Associated Press-meddelande från Vancouver i British Columbia för 11 maj 1966 ger oss dessa upplysningar: ”En biskop i anglikanska kyrkan har sagt att han tror att det finns omständigheter då det inte är omoraliskt att idka sexuellt umgänge utanför äktenskapet. En sådan omständighet skulle kunna föreligga då ett par på allvar överväger att ingå äktenskap, sade biskop Wilfred A. Westall i Crediton i Devonshire i England till en frågeställare. Han sade att han inte kunde överse med promiskuitet. ’Jag tror inte att en pojke och en flicka skulle vara olämpliga för äktenskap bara därför att de har idkat könsumgänge med varandra före äktenskapet.’” Naturligtvis är präster i kristenheten med en sådan uppfattning inte av samma åsikt som aposteln Paulus, som sade: ”Varken otuktiga människor ... eller äktenskapsbrytare ... skola ärva Guds rike.” Paulus manade ständigt de kristna att ”undfly otukten”. — 1 Kor. 6:18, NW.
18. Till vem bör vi vända oss för att få vägledning, när det gäller att föra ett rättskaffens liv?
18 Det finns rikliga i tryck avgivna vittnesbörd, som utvisar att prästerna i kristenheten leder folks sinnen bort från Guds ord, bibeln. I bibeln finner vi Kristi Jesu förkunnelse, som ger uttryck åt hans Faders vilja. Jehova Gud, universums suveräne härskare, vet vilket handlingssätt som är det bästa människan kan följa. Han skapade människan och gav henne den rätta moralkodexen att leva efter. Men ge akt på det eländiga, brottsliga tillstånd, som människor befinner sig i nu för tiden, därför att de inte har följt Guds ord.
19, 20. I vilket avseende var Jesajas tid mycket lik Jesu tid och vår tid?
19 Situationen påminner mycket om förhållandena på profeten Jesajas tid. Jesaja var en kraftfull, trogen Guds tjänare. Han ville visa sin lojalitet mot sin Gud, då han blev tillfrågad: ”Vem skall jag sända?” Jesaja sade: ”Se, här är jag, sänd mig.” Jehova sade till Jesaja: ”Gå åstad och säg till detta folk: ’Hören alltjämt, men förstån intet; sen alltjämt, men förnimmen intet.’” (Jes. 6:8, 9) Genom att predika och beständigt gå till folket bevisade Jesaja sannerligen för ”detta folk” att det inte ville förstå. Folket ville inte ha öron som lyssnade. Det var för självupptaget, för själviskt att vilja förstå. Människorna tvingade sig till att inte höra. De ville inte veta av nyheter som ruckade på deras levnadssätt. De lät följaktligen sina ögon förbli tillslutna och sina öron döva.
20 På samma sätt förhöll det sig på Jesu tid. Judarna hade blivit en försumlig nation. De glömde sin Gud. Johannes döparen försökte få dem att bättra sig. Några gjorde detta, och Kristus Jesus öppnade deras hjärtan och sinnen för sanningen. Men det förefaller ha varit så att ju mer han talade till dem om det verkliga livet, desto mer tillslöt de sina ögon, och de ville inte höra. När det fanns bröd och fisk att mätta dem med, då följde stora skaror Jesus; men slutligen, också efter pingsten år 33 v.t., var det bara 3.000 som ådagalade tro på honom. Jesus förklarade för sina lärjungar vad det var som hände då han talade till folket:
21. Vilken inställning sade Jesus att folket skulle ha?
21 ”Det är därför som jag talar till dem i liknelser, ty fastän de se, se de förgäves, och fastän de höra, höra de förgäves, och icke heller fatta de innebörden av det; och med avseende på dem går Jesajas profetia i uppfyllelse, som säger: ’Hörande skola ni höra men alls icke fatta innebörden av det; och seende skola ni se men alls icke förnimma. Ty detta folks hjärta har blivit fett, och med sina öron hava de hört med obehag, och de hava tillslutit sina ögon, för att de aldrig må se med sina ögon och höra med sina öron och fatta innebörden av det med sina hjärtan och vända tillbaka och bliva helade av mig.’” — Matt. 13:13—15, NW.
22. a) Men slutade då Jesaja eller Jesus upp med att predika? Kommer Jehovas vittnen i våra dagar att göra det? b) Vad anser flertalet bland människorna om att Jehovas vittnen söker komma till tals med dem vid deras dörrar?
22 Hur halsstarrigt var inte detta folk med en så förträfflig lärare! Men Jesus hörde inte upp med att predika, liksom inte heller Jesaja hade hört upp. Denna profetia uppfylls i våra dagar, ty samma situation har uppstått med avseende på Jehovas kristna vittnen. De går fortfarande från hus till hus, från stad till stad, från land till land och förkunnar de goda nyheterna om Guds rike, men det är inte så många människor som har öra att höra med. Likväl kommer Jehovas vittnen att göra som Jesus sade, predika ”dessa goda nyheter om riket” ”på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma”. (Matt. 24:14, NW) Några få människor av de milliarder som nu lever törstar efter sanning och rättfärdighet och lyssnar till Guds ord, och de tror. Men det stora flertalet bland människorna tycker att Jehovas vittnens regelbundna försök att komma till tals med dem vid deras dörrar inte är förtjänta av deras tid, och de hör ”med obehag” eller förtret. Ju mer Jehovas vittnen talar till dem om Guds ord, vilket de gör i all uppriktighet, desto mindre vill folk höra.
”Hur länge?”
23. Hur länge kommer folket att vara oemottagligt för Jehovas vittnens predikande?
23 Jehovas vittnen har frågat Gud i bön: Hur länge skall detta oemottagliga tillstånd hos folket gentemot budskapet om Guds rike få fortsätta, ty de har inte öron som hör, och deras hjärta har blivit fett eller förstockat? Men vittnena får ständigt samma svar från Gud, nämligen att folket kommer att vägra att höra och mjuka upp sitt hjärta innan katastrofen kommer, innan ”städerna bliva öde ... och husen utan folk”. Fördenskull fortsätter Jehovas vittnen som förut att gå hem till folk trots de oemottagliga öronen.
24. Vilken inställning har kristenhetens präster till Jehovas vittnen?
24 Många, ja, flertalet, av de religiösa ledarna, präster och predikanter, biskopar inom de protestantiska, grekisk-ortodoxa och romersk-katolska religionssamfunden, som utgör kristenheten, jämte alla de andra så kallade kristna organisationerna, har tagit definitiv ståndpunkt emot Jehovas vittnens verksamhet, därför att dessa är så nitiska i att predika att Guds rike är mänsklighetens enda hopp. Hör här vad Greklands ortodoxe primas, ärkebiskop Krysostomos, har haft att säga om Jehovas vittnen: ”Den grekisk-ortodoxa kyrkan betraktar medlemmarna av denna irrlära såsom sin främsta fiende. ... Vi har gång på gång vädjat till myndigheterna om att inskrida och åtala eller arrestera dem som ägnar sig åt proselytvärvning.” (New York Times för måndagen den 22 augusti 1966) Att ledande präster uttalar sig på detta sätt, att vissa grupper i kristenheten därtill talar om att Gud är död och att bibeln är en myt, allt detta visar att de söker ta död på predikandet av den sanna kristendomen.
25, 26. a) Vilka personliga frågor ställs nu här till dem som läser denna tidskrift? b) Vad säger Paulus om dem som fått Guds ords sanning predikad för sig, och vad kan man fördenskull med fog fråga alla människor?
25 Vilken ståndpunkt intar ni som läser detta? Kommer ni att lyssna till det som Jehovas kristna vittnen har att säga, eller kommer ni att göra edra öron oemottagliga och tillsluta edra ögon, så att ni inte kan se och edra hjärtan inte kan förstå bibeln? Vad slags kristna eller vad slags människor är ni egentligen? Är flertalet av er så belåtna med förhållandena här i världen att ni inte har någon tid till att studera Guds ord, så att ni kan höra vad Gud har att säga om de nuvarande förhållandena och om framtiden? Paulus lade märke till en sådan likgiltig inställning som den som råder nu. Han sökte med all flit predika de goda nyheterna för människor av alla slag, men det förefaller ha varit så att ju mer han predikade, desto ovilligare var folket att lyssna. Därför sade Paulus till judar som inte var troende: ”Träffande talade den heliga anden genom profeten Jesaja till edra förfäder och sade: ’Gå till detta folk och säg: ”Hörande skola ni höra men alls icke förstå; och seende skola ni se men alls icke förnimma. Ty detta folks hjärta har blivit oemottagligt, och med sina öron hava de hört utan att giva gensvar, och de hava tillslutit sina ögon, för att de aldrig skulle se med sina ögon och höra med sina öron och förstå med sitt hjärta och vända tillbaka och jag skulle hela dem.”’” — Apg. 28:25—27, NW.
26 Är det så flertalet människor vill ha det; vill de inte bli helade? Eller kanske ni vill lära känna Guds vilja, bli helade och vinna evigt liv? Studera i så fall bibeln tillsammans med Jehovas vittnen.
27. Vilka bör få skulden för den situation som råder i kristenheten i denna tid? Varför bör de få skulden?
27 Den fruktansvärda situation som råder i kristenheten i denna tid bär prästerskapet ansvar för. Präster och predikanter är ansvariga, därför att de har vänt sina församlingsbors hjärtan och sinnen bort från Jehova Guds, människans Skapares, sanna lära. Många religionsanhängare tror inte längre att det föreligger något behov av återlösaren, Jesus Kristus, och nu söker de få folk att tro att Gud är död. Vidare söker de avskaffa den förträffliga, höga moralnorm som finns i bibeln och få bibeln att förefalla värdelös. Är det då att undra på att Jehovas vittnen, när de går från hus till hus, har mycket besvär med att åter söka befästa människors tro på bibeln? Flertalet människor nu för tiden vill inte se Guds budskaps ljus; och därför tillsluter de sina ögon, och med sina öron hör de inte längre.
28. Varför är det viktigt att Jehovas vittnen fortsätter med att predika de goda nyheterna om Guds rike?
28 Vad kommer Jehovas vittnen att göra åt detta? Sluta upp? Sakta farten? Inte alls! Deras ögon är inte tillslutna, och de har hört kallelsen: ”Följ mig, så skall jag göra eder till människofiskare.” Från 1919 v.t. till denna dag har över en million Jehovas vittnen hörsammat kallelsen, och ”de ... följde honom”. Det är mycket viktigt att Jehovas vittnen fortsätter med att kungöra dessa goda nyheter om Guds rike, ty när det fullständiga slutet på denna tingens ordning är inne, kommer ”detta folk”, som inte hör, att ha försatt sig i sådan avgjord harnesk mot Gud att det inte kan ”höra med sina öron eller förstå med sitt hjärta och omvända sig och bliva helat”. (Jes. 6:10) Människorna vill inte bli helade, inte ens om de bleve bjudna läkedomen på ett guldfat. Kristenheten har förhärdat hjärtat gentemot Gud. Människorna vill ha den här världen, och de menar att de skall kunna bevara den genom att älska Förenta nationerna och visa hängivenhet för det.
29. Vad är Satans, djävulens, uppsåt i denna tid, och vem bistår honom i detta verk?
29 Kristenhetens präster och predikanter hjälper till med att församla konungarna på hela den bebodda jorden till ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. (Upp. 16:14, NW) Djävulen, som är ”denna tingens ordnings gud”, med sina änglar kommer att se till att det stora flertalet av mänskligheten tar ställning på denna världens oheliga organisationers sida och att han har samlat dem tillhopa ”till den plats, som på hebreiska kallas Har-Magedon”. (Upp. 16:16, NW) De som vägrar att höra budskapet om Guds rike och att sätta tro till Jehova Gud och hans ord förhärdar nu i sanning sina hjärtan så mycket att det inte blir möjligt för dem att vända om, utan de kommer att bli fullständigt tillintetgjorda, när ”städerna bliva öde och utan någon invånare”. (Jes. 6:11) Varför inte rycka er loss från det stora Babylon, den falska religionens världsvälde, och studera Guds skrivna ord?
30, 31. a) Vad menade en präst om ett visst slags känslomässig evangelisk förkunnelse, som bedrivits i England? b) Vad är tiden nu inne för folk av alla nationer att göra?
30 Kristenhetens religiösa ledare är sällan ense inbördes om hur Kristi underbara budskap skall frambäras till folket i kristenheten. Också högt uppsatta dignitärer inom kyrkan medger att de evangeliseringsmetoder som några använder inte har så stor framgång med sig. I New York Times för onsdagen den 28 september 1966 hette det: ”Billy Grahams evangelisation beklagad av Canterbury, Vancouver, B. C, 27 september (AP) — Doktor Michael Ramsey, ärkebiskop av Canterbury, sade i går att den kristna kyrkan behöver något som gör den tidsenlig, men inte något av sådant slag som Billy Graham tillämpar. ’Grahams nyligen avslutade korståg i England fick några att omvända sig, men det åstadkom inga betydelsefulla förändringar i de grundläggande engelska religiösa vanorna’, sade dr Ramsey, sedan han stigit ur ett plan från Kamloops. ’Det slags evangelisation som Billy Graham tillämpar är inte det slag som vi behöver i dessa påfrestande tider. Vi behöver en intellektuell, tankeväckande appell — inte några känsloutbrott.’ På frågan om kyrkan är föråldrad svarade ärkebiskopen: ’Inte allmänt talat. Jag har märkt att det både i Kanada och England finns drag som är föråldrade, andra som är kraftfulla och progressiva. I många fall präglas de som går i kyrkan av mindre traditionsbundenhet och större övertygelse.’”
31 Det är gott att höra att ärkebiskopen tillstår att vi lever i ”påfrestande tider”. Men han framhåller också att hans medarbetare inte gör mycket för att bättra på situationen med sina ”känsloutbrott”. Det är intressant att lägga märke till att han säger att Billy Graham ”fick några att omvända sig, men ... åstadkom inga betydelsefulla förändringar i de grundläggande engelska religiösa vanorna”. Ärkebiskopen säger sig ha lagt märke till att det i England och Kanada finns ”drag [i kyrkan] som är föråldrade”. Detta är utan tvivel sant. Kyrkosamfundens läror och teorier grundar sig på trosbekännelser som man har övertagit från hedniska religioner, vilka har funnits till ända från tiden före Kristus. Om det som avses med att söka göra religionen mera tidsenlig är vad andra präster åstadkommer genom att kalla många delar av bibeln för en myt och genom att säga att vi måste tillgodose den nutida generationen, då är bibelns normer inte längre tillfredsställande för dessa präster. Om deras tänkesätt är sådant, är det då att undra på att flertalet människor inte längre går i kyrkan? Varför skulle de gå i kyrkan, när allt de får höra där är människors teorier, t. ex. att Gud är död, att Jesu lösenoffer inte har något värde och att bibeln inte är Guds ord? Tiden är nu inne för folk av alla nationer att vakna upp, frigöra sig från falska lärare och lyssna till Kristi Jesu budskap och hans sanna kristna vittnen för Jehova, som tror Guds ord och är glada över att få använda sin tid till att undervisa andra i Guds ord.
Kallelsen hörsammas
32. Hur kan den som önskar älska och tjäna Gud göra detta, och vilken hjälp erbjuder sig Jehovas vittnen att ge?
32 Om du alltjämt älskar Gud och tror att han lever och önskar lära känna sanningen sådan den är nedtecknad i hans skrivna ord, studera då detta ord. Tänk på att Jesus undervisade sina apostlar under någon tid, innan ”de ... följde honom”. Men när de hade inhämtat kunskap, gav de gensvar. Därpå gjorde Kristus Jesus dem till ”människofiskare”. Jehovas vittnen är glada över att kunna anordna bibelstudier hemma hos vem det vara må som söker sanningen från Guds ord. Om Jehovas vittnen inte redan studerar med dig eller du inte brukar vara med vid mötena i Rikets sal tillsammans med Jehovas vittnen, sök då för din egen nyttas skull kontakt med dem. Om du inte kan få fatt i någon som vill undervisa dig, skriv då till Vakttornet, Jakobsberg, eller till Sällskapets expedition i det land, där du bor, så skall vi sköta om att någon kommer och leder ett bibelstudium med dig i ditt eget hem. Nu är det på tiden att inhämta kunskap om Gud och hans vilja beträffande dig.
33, 34. Vad anser Jehovas vittnen om förkunnarverksamheten, och hur länge önskar de predika om Guds ord?
33 Jehovas vittnen vet att kallelsen inte gällde att följa Jesus i hans förkunnarverksamhet under en helt kort tid. Likväl känner de det såsom Jesaja gjorde, han som sade: ”Se, här är jag, sänd mig.” Han sändes inte ut för en kort tidsperiod, utan han måste fortsätta med att predika under resten av sitt liv trots den oemottaglighet som hans eget folk visade.
34 Hur länge menar Jehovas vittnen att de måste tjäna Jehova Gud för att kunna vinna evigt liv? Är det bara några få år av livet? Nej! De önskar tjäna såsom apostlarna och de första kristna gjorde, vilka följde Kristus Jesus, och detta innebar att de måste vara trogna intill döden. De önskar arbeta och fortsätta med att ”fånga människor” och samla dem tillhopa i Guds församling, så att de också kan följa Kristus Jesus och hembära evig lovprisning och ära åt människans Skapare, Jehova Gud. Aldrig har något bättre arbete än att få vara en Guds tjänare och Ordets förkunnare erbjudits någon mänsklig varelse. Grip denna möjlighet! Var inte lik den man, till vilken Jesus sade: ”Följ mig.” Mannen sade då: ”Tillstäd mig att först gå bort och begrava min fader.” Men Jesus sade till honom: ”Låt de döda begrava sina döda; men gå du åstad och förkunna Guds rike.” Åter en annan sade: ”Jag vill följa dig, Herre, men tillstäd mig att först taga avsked av dem som höra till mitt hus.” Jesus sade till honom: ”Ingen som ser sig tillbaka, sedan han har satt sin hand till plogen, är skickad för Guds rike.” Därefter ”utsåg Herren sjuttio andra och sände ut dem två och två framför sig till varje stad och ort, dit han själv ämnade komma. Sedan började han säga till dem: ’Skörden är i sanning stor, men arbetarna äro få. Begär därför av skördens Husbonde att han sänder ut arbetare till sin skörd. Gå åstad. Se, jag sänder eder åstad såsom lamm mitt in ibland vargar.’” (Luk. 9:59—62; 10:1—3, NW) Skulle du inte glädjas över att likna de sjuttio andra som följde Jesus och som sändes ut av ”skördens Husbonde”? Det finns alltjämt tid för dig att göra detta.