”Ditt ord är sanning”

Jehovas tankar är högre än människors

DET är inte ovanligt att människor betraktar och bedömer andra i ljuset av sina egna tankar och gärningar. Många har till och med försökt sätta sig till doms över Guds gärningars rättfärdighet på grundval av normer som passar dem personligen. Detta var just vad de otrogna israeliterna gjorde för länge sedan.

Men universums suveräne härskare, Jehova Gud, lät inte dessa israeliter fortsätta att inbilla sig att han skulle vara som de och skulle betrakta saker och ting på deras sätt. Han tillrättavisade dem och ställde saken i dess rätta dager för dem. (Ps. 50:21) Hur då? På 700-talet f.v.t. förklarade Jehova Gud genom sin profet Jesaja: ”Mina tankar äro icke edra tankar, och edra vägar äro icke mina vägar. ... Nej, så mycket som himmelen är högre än jorden, så mycket äro ock mina vägar högre än edra vägar och mina tankar högre än edra tankar.” — Jes. 55:8, 9.

Dessa ord riktade uppmärksamheten på att det avfälliga Israel hade en felaktig inställning till Jehovas handlingssätt med människorna. På vad sätt? Bland annat insåg de inte att den ställning som en individ befann sig i vid verkställandet av Jehovas stränga dom var avgörande för om han skulle bli skonad eller tillintetgjord. En individs tidigare missgärningar skulle inte ligga honom till last, om han verkligen hade ångrat sig och nu rättade sitt liv efter Guds principer. Å andra sidan skulle en persons rättfärdiga gärningar inte räknas honom till godo, om han vid verkställandet av Guds stränga dom befanns vandra stick i stäv med Guds principer.

Det var därför Jehova vädjade till de otrogna israeliterna att överge sina själviska vägar och leva i överensstämmelse med hans principer. Han sade: ”Söken HERREN [Jehova], medan han låter sig finnas; åkallen honom, medan han är nära. Den ogudaktige övergive sin väg och den orättfärdige sina tankar och vände om till HERREN, så skall han förbarma sig över honom, och till vår Gud, ty han skall beskära mycken förlåtelse.” — Jes. 55:6, 7.

När den kristna församlingen upprättades i det första århundradet v.t., började Jehova Gud att genom sina tjänare uppmuntra människor av alla nationer att överge sina orätta vägar. Aposteln Paulus sade till dem som var församlade på Areopagen i det forntida Aten i Grekland: ”Äro vi nu av Guds släkt, så böra vi icke mena, att gudomen är lik någonting av guld eller silver eller sten, något som är danat genom mänsklig konst och uppfinning. Med sådana okunnighetens tider har Gud hittills haft fördrag, men nu bjuder han människorna, att de alla allestädes skola göra bättring.” (Apg. 17:29, 30) Att göra bättring inbegriper att man sörjer djupt över att ha följt sina egna vägar i stället för Guds vägar.

Liksom i det forntida Israel och under det första århundradet v.t. finns det naturligtvis många människor i våra dagar som inte vill erkänna att Guds vägar är högre än deras vägar. De föredrar att göra saker och ting i överensstämmelse med sina egna normer.

Det finns människor som betraktar det som sin rättighet att tillgripa oärliga metoder för att kunna leva ett ”skapligt” liv. De kan utföra arbete av dålig kvalitet, använda undermåligt material men ändå ta betalt för fullgott material, stjäla från sina arbetsgivare eller på annat sätt försöka tillägna sig sådant som de inte har rätt till. De har inställningen: ”Vi måste sörja för oss själva så gott vi kan. Gud kommer inte att ge oss vårt levebröd.” Följaktligen har de ingen önskan att lyda bibelns befallning: ”Må den som stjäl inte stjäla mera, utan må han i stället utföra strängt arbete, i det han med sina händer gör ett gott arbete.” — Ef. 4:28, NW.

Men är detta oärliga handlingssätt, som de flesta människor följer, bättre än Guds vägar? Absolut inte. Oärlighet leder inte till att man får förtroende för sina medmänniskor och litar på dem. I stället blir människor ytterligt försiktiga och fruktar för att andra skall utnyttja dem. De som har blivit lurade är besvikna och blir ofta bittra och argsinta. Bristande yrkesskicklighet och undermåligt material har också vållat kroppsskador, ja, till och med dödsfall.

Ingenting gott härrör från oärlighet. Den som tror att han tjänar på att vara oärlig förlorar samtidigt på andra människors oärlighet. Också han betalar högre priser för varor och tjänster på grund av att de anställda stjäl. Oärligheten ger alltså upphov åt en ond cirkel. Allteftersom fler människor utnyttjar andra, ökar missräkning, besvikelse, våld, kroppsskador och dödsfall.

Sexualmoralen är ett annat område där många tror att de skall kunna följa sina egna vägar. De anser att bibelns fördömande av homosexualitet, äktenskapsbrott, otukt och lösaktigt uppförande är ett intrång på deras rättighet att finna njutning i livet. — 1 Kor. 6:9, 10; Gal. 5:19—21.

Men är det inte sant att omoraliskheten endast har frambringat dålig frukt? Vem har någonsin förbättrat sina äktenskapliga förhållanden och sitt familjeliv genom att vara omoralisk? Separation, skilsmässa och upplösta hem är ofta produkten av sexuell omoraliskhet. I våra dagar sprider sig vämjeliga veneriska sjukdomar likt farsoter. De sexuella övergreppen ökar. Svartsjuka älskare har gripit till våld ända därhän att de begått mord. Vidare har man de icke önskade havandeskapen, utomäktenskapliga barnen och aborterna, både ”legala” och illegala. Många som hängett sig åt sexuell omoraliskhet har inte bara drabbats av kroppslig skada, utan har också fått själsliga och känslomässiga men. Barn som föds i otukt eller äktenskapsbrott växer i allmänhet upp utan att bli föremål för sann kärlek och tillgivenhet.

Gång på gång finner gifta par, som underlåter att utöva självbehärskning i sitt förhållande före äktenskapet, att deras flyktiga stunder av njutning ger upphov åt problem längre fram. Otukt eller lösaktigt uppförande på gränsen till otukt lägger ingen fast grundval för deras äktenskap. De undergräver respekten för varandra och underminerar därigenom grundvalen för ett lyckligt hem.

Det är alltså tydligt att den som följer Guds vägar i stället för sina egna vägar skyddas mot skada. Detta beror på att de lagar som stiftats av Skaparen är avsedda att säkerställa människans lycka och välgång. De befallningar som återfinns i bibeln står inte där för Guds skull. Hans ställning som universell suverän blir inte på något sätt befäst bara därför att vissa människor väljer att låta sig vägledas av hans principer. Hans ställning ändras heller inte när människor ignorerar hans principer till sin egen skada. Sådan underlåtenhet från människors sida gör endast Guds rättfärdighet mera framträdande och bevisar att Guds vägar är högre än ofullkomliga syndares.

Alla människor, som följer sina egna själviska vägar men som önskar att det skall gå dem väl, bör ångerfullt överge detta handlingssätt och sträva efter att låta sitt liv vägledas av Guds principer. Om vi lever i harmoni med Guds vägar nu, kommer vi att kunna glädja oss åt ett förbättrat förhållande till våra medmänniskor och ett sunt och lyckligt familjeliv. Vi kommer då också att bevara ett rent samvete i Guds och människors ögon. Då har vi den strålande framtidsutsikten: evigt liv i en rättfärdig ny ordning, där alla förnuftsbegåvade skapelser skall leva i harmoni med Guds upphöjda principer.