Vad bibeln säger
Vem är ”Alfa och Omega”?
UTTRYCKET ”Alfa och Omega” förekommer tre gånger i de äldsta grekiska handskrifterna av Uppenbarelseboken. Är det så, som många tror, att den här benämningen används om både den allsmäktige Guden, Jehova, och hans Son, Jesus Kristus? Vad betyder egentligen titeln ”Alfa och Omega”?
Ordet ”alfa” är namnet på den första bokstaven i det grekiska alfabetet. Uttrycket ”omega” däremot avser den sista bokstaven i det grekiska alfabetet. I själva titeln ”Alfa och Omega” ligger därför tanken på början och slutet eller fullbordan av en sak. Därför bör man uppfatta den person som benämns på det sättet som den som påbörjar saker och ting och sedan fullbordar dem med framgång.
Titeln ”Alfa och Omega” passar verkligen Jehova Gud med tanke på det som uppenbaras i de hebreiska skrifterna. I Jesaja 55:10, 11 sägs det till exempel: ”Ty likasom regnet och snön faller ifrån himmelen och icke vänder tillbaka dit igen, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktsam och bärande, så att den giver säd till att så och bröd till att äta, så skall det ock vara med ordet som utgår ur min mun: det skall icke vända tillbaka till mig fåfängt utan att hava verkat, vad jag vill, och utfört det, vartill jag hade sänt ut det.”
Hur kraftfullt understryker inte detta att Jehova Gud kommer att med framgång fullborda vadhelst han uttalar! Vatten som kommer ner i form av regn eller snö tränger till slut ner i jorden för att där förenas med näringsämnena. Nederbörden ger därigenom det som växterna behöver för att växa. När det gäller säd, så kanske man avskiljer en del till utsäde för nästa växtperiod, och man kanske mal en ännu större del av det till mjöl för att baka bröd av. Därigenom har den egentliga avsikten med nederbörden förverkligats — den som sår får utsäde, och den som äter får bröd. Det är på samma sätt med Jehova Gud — den store upphovsmannen — vadhelst han ger befallning om blir alltid slutfört med framgång.
Men används titeln ”Alfa och Omega” enbart om Jehova Gud? För att besvara den frågan måste vi undersöka sammanhanget där det här uttrycket förekommer.
Uppenbarelseboken 1:8 förklarar: ”Jag är Alfa och Omega, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige.” (J. N. Darbys sv. övers.) Här framgår det ju mycket tydligt att det avser den Högste, Gud Jehova.
Fastän det i föregående vers hänvisas till Jesus Kristus som den som ”kommer med skyarna”, så visar orden i Uppenbarelseboken 1:8 och de omgivande verserna att han inte kan vara ”Alfa och Omega”. Endast Herren Jesu Kristi Fader omtalas i Skriften som ”Herren Gud” och den ”Allsmäktige”. Jesus Kristus talar också om sin Fader som ”min Gud”. (Joh. 20:17; Upp. 3:12) Enligt Uppenbarelseboken 1:1 var det Gud som gav uppenbarelsen till Jesus Kristus. Vi bör därför förvänta att den allsmäktige Gudens ord citeras i framställningen. Första gången ”Alfa och Omega” förekommer är av allt att döma ett exempel på detta. Redan i nästa vers säger dessutom aposteln Johannes, Uppenbarelsebokens skribent: ”Jag ... kom att vara på den ö som kallas Patmos, för att jag hade talat om Gud och vittnat om Jesus.” (Upp. 1:9) Detta bekräftar ytterligare att Johannes uppfattade Gud som Herren Jesu Kristi Fader.
På vad sätt är Jehova Gud ”han som är och som var och som kommer”? Jehova har i alla tider varit den Allsmäktige, eftersom han är den evige Guden. (Ps. 90:2) Under det oändliga förflutna var han därför den Högste. Han förblir dessutom den allsmäktige Guden och skall i den ställningen komma för att verkställa sin dom. Andra ställen i Uppenbarelseboken visar att Jehova Gud kommer att ådagalägga sin allmakt vid den tid då hans Son förintar alla som motstår Hans suveränitet. — Upp. 16:14; 19:13—16.
Nästa gång titeln ”Alfa och Omega” förekommer är i Uppenbarelseboken 21:6. Den som tillämpar titeln på sig själv säger i efterföljande vers: ”Vemhelst som segrar skall ärva dessa ting, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son.” Eftersom Jesus Kristus talar om sig själv som en ”broder” till dessa som segrar, så måste det vara Herren Jesu Kristi Fader som talar om sig själv som ”Alfa och Omega”. — Jämför Matteus 25:40; Hebréerna 2:10—12.
Slutligen läser vi i Uppenbarelseboken 22:12, 13: ”Se, jag kommer snabbt, och den lön jag ger har jag med mig, för att ge var och en såsom hans gärning är. Jag är Alfa och Omega, den förste och den siste, början och slutet.” Detta citat står mitt ibland några citat som tillskrivs en ängel och Jesus Kristus. Innan dessa ord citerades i Uppenbarelseboken talade den ängel som fick förmedla uppenbarelsen till Johannes. (Upp. 22:8, 9) Sedan, efter citatet som börjar med Uppenbarelseboken 22:12 och slutar med orden i Upp. 22 vers 15, finner vi detta uttalande: ”Jag, Jesus, har sänt min ängel.” (Upp. 22:16) Eftersom sammanhanget inte kräver att vi tillskriver vare sig en ängel eller Jesus orden i Uppenbarelseboken 22:12, 13, så kan de ha uttalats av någon annan. För att stämma överens med det övriga i Uppenbarelseboken måste ”Alfa och Omega” vara den allsmäktige Guden. Han är den som kommer som domare för att belöna och straffa människor enligt deras gärningar.
Den tanke som uttrycks i Uppenbarelseboken 22:12 stämmer också överens med det som aposteln Paulus skrev. Han förklarade: ”Men i enlighet med din hårdhet och ditt oföränderliga hjärta samlar du vrede åt dig själv på vredens dag, då Guds rättvisa dom uppenbaras. Och han skall återgälda var och en i enlighet med hans gärningar: evigt liv åt dem som söker härlighet och ära och oförgänglighet genom uthållighet i ett verk som är gott; men för dem som är stridslystna och som inte lyder sanningen, utan lyder orättfärdigheten, skall det vara vrede och förbittring, vedermöda och trångmål, över varje människas själ, som gör vad skadligt är, först judens och så grekens; men härlighet och ära och frid för var och en som gör vad gott är, först för juden och så för greken.” (Rom. 2:5—10) Jehova Gud kommer naturligtvis att uttala domen förmedelst sin Son, eftersom aposteln också säger: ”Så skall det vara på den dag då Gud genom Kristus Jesus dömer människornas fördolda ting.” — Rom. 2:16.
Jehova Guds uppsåt kommer att framgångsrikt förverkligas. Det försäkras vi om genom att han talar om sig själv som ”Alfa och Omega”. Det bör förmå oss att göra vårt yttersta för att bli godkända av honom. Då kommer vår belöning att vara säker och viss, eftersom bibeln säger oss: ”Gud är inte orättvis, så att han glömmer ert arbete och den kärlek ni har visat mot hans namn.” — Hebr. 6:10.
”Så säger HERREN [Jehova], Israels konung, och hans förlossare, HERREN Sebaot: Jag är den förste, och jag är den siste, och förutom mig finnes ingen Gud.” — Jes. 44:6.