Kommer du att få se hela jorden bli ett paradis?

DET råder inget tvivel om att jorden besitter ofantliga, nära nog outtömliga resurser för att återhämta sig, om den bara får möjlighet till det. Man behöver inte heller tvivla på att människans vetenskapliga och teknologiska hjälpmedel gör det möjligt för henne att samarbeta med jordens krafter för att återställa och upprätthålla en ekologisk jämvikt. Men är fördenskull vetenskapsmän, till exempel biologer och ekologer, optimistiska när det gäller framtiden? Inte alls!

Doktor Szent-Györgyi, en av Amerikas ledande biologer, säger sålunda att människan kan välja vilken kurs hon vill följa: ”Hänemot en strålande framtid eller hänemot att utplåna sig själv. För närvarande är vi på väg mot utplåning.” Ja, enligt honom är framtidsutsikterna ”mycket dystra”. Och han talar i egenskap av framstående vetenskapsman med mer än femtio års erfarenhet bakom sig. Biofysikern dr John Platt uttrycker sig på liknande sätt. Han kräver att vetenskapsmän, till exempel naturvetare och sociologer, läkare, ingenjörer, lärare och uppfinnare, allesammans skall värvas för att rädda vår miljö. Men även om vi fick hjälp av alla dessa, varnar han, ”finns det ingen garanti för att dessa problem kan lösas, eller lösas i tid, oavsett vad vi gör”.

Varför är dessa män så pessimistiska? Därför att människan håller på att förlora slaget mot miljöförstöringen. Allt fler skadliga produkter stjälps ut i oceanerna, och föroreningen genom oljeutsläpp ökar. I vissa fall har försöken att minska en viss orsak till luftföroreningen lett till förorening av ett annat och ännu allvarligare slag. Kaliforniens kamp mot luftföroreningen är ett exempel på detta. Trots att dess lagar är de strängaste i hela landet, säger nyhetsmeddelandena att Kalifornien håller på att ”förlora kampen mot föroreningen på alla fronter”, och ”den sorgliga sanningen är att luftföroreningen” där ”är värre än någonsin”.

Varför?

Varför ter sig framtiden i sin helhet så dyster? Vad är orsaken till detta? En av orsakerna är utan tvivel att det inte bara är en nationell fråga att bevara människans miljö sådan att man kan leva i den; det är en fråga av internationellt intresse. Författarna Ward och Dubos förklarar i sin bok Only One Earth (En enda jord): ”Frågan om den världsomfattande luftföroreningen står utanför allt effektivt skydd från enskilda regeringars sida.” Enligt dem ”börjar människornas globala beroende av varandra att kräva ... en ny förmåga till globalt beslutsfattande och global skötsel”, dvs. ”det kräver ett nytt åtagande av globalt ansvar”. Men vilka utsikter finns det till att någon skall axla sådant globalt ansvar och lyckas uppnå globalt samarbete? Mycket små, att döma av vad man hittills uppnått.

The Encyclopædia Britannica (1974) visar varför det förhåller sig så. Sedan man framhållit att människan har det teknologiska vetande som krävs för att hindra ödeläggelse av jorden, framhåller man vidare att 1970-talets problem ”inte är vetenskapliga och teknologiska problem, utan problem som hänger samman med mänskliga institutioners göranden och låtanden och enskilda individers inställning”.

J. F. Cassel skriver mera rakt på sak i Environmental Ethics (Miljö och moral): ”Det grundläggande problemet i människans nutida ekologi är själviskheten — och själviskheten är rådande. Syndens lön är döden. Det levandes värld håller på att dö!” Och vilken kortsynt själviskhet är det inte! Vetenskapsmannen Szent-Györgyi drar slutsatsen att problemet är att människor ”är utsatta för fruktansvärda påfrestningar från idioter som styr världen och obevekligt och vanvettigt för den hänemot slutgiltig katastrof”.

Med tanke på vad du lagt märke till kan du troligen hålla med en framstående och oroad amerikan i officiell ställning, som förklarade: ”Om en människa genom en självisk handling kan gagna sig själv medan hon skadar samhället, är det sannolikt att hon utför denna handling.” Detta framgår av ett meddelande som visade varför allmännyttiga företag var så långsamma, när det gällde att rätta sig efter påbud från myndigheterna att installera utrustning för att hålla föroreningen under kontroll. Varje år som ett sådant företag dröjde med att installera sådan utrustning till ett värde av en million dollar sparade det en kvarts million dollar. Detta bidrar till att förklara varför amerikanska allmännyttiga företag använder åtta gånger så mycket pengar till annonsering som till forskning för att bidra till att lösa det föroreningsproblem som de själva är delaktiga i! Lord Ritchie-Calder sade träffande: ”Förorening är ett brott som beror på okunnighet och girighet.”a

Vad som är omöjligt för människan är möjligt för Gud

Finns det då inget hopp för framtiden? Om människan med all sin vetenskap och teknologi håller på att förlora slaget på grund av sin inrotade själviskhet, varifrån kan hon då få hjälp? Hjälpen kan och skall komma från den store Skaparen, Jehova Gud. Från Gud? Ja, hans ord, bibeln, försäkrar oss både om att Gud är intresserad av jorden och att han har ett uppsåt för den. Han har, när allt kommer omkring, skapat jorden. Den tillhör honom, precis som den forntida psalmisten, kung David, sjöng: ”Jorden är HERRENS och allt vad därpå är, jordens krets och de som bo därpå.” — Ps. 24:1.

När Guds Son, Jesus Kristus, befann sig på jorden, försäkrade han oss gång på gång om att hans Fader har omsorg om skapelserna på jorden. Han framhöll att Gud kläder liljorna på marken med skönhet, att han försörjer himmelens fåglar och att inte en enda sparv faller till marken utan hans vetskap. Jesus sade till och med att Gud låter solen skina och regnet falla över både goda och onda i lika mån. (Matt. 5:45; 6:26—30) I Psalm 104 prisar en av Guds tjänare Jehova Gud för att han med sådan frikostighet förser träden på marken och alla slags levande skapelser på jorden, däribland människan, med allt vad de behöver.

Guds ord försäkrar oss också om att det är Jehova som har ”danat jorden och gjort den, han som har berett den och som icke har skapat den till att vara öde, utan danat den till att bebos”. Ja, till att bebos, inte till att fördärvas. Och hans ord försäkrar oss vidare: ”Ordet som utgår ur min mun ... skall icke vända tillbaka till mig fåfängt utan att hava verkat, vad jag vill, och utfört det, vartill jag hade sänt ut det.” Vi kan därför vara förvissade om att Skaparen aldrig skall låta denna jord och alla människor förintas. — Jes. 45:18; 55:11.

Med ofullkomliga människor förhåller det sig ofta så att ”medlen lika ofta saknar vilja som viljan saknar medel”. Med andra ord: Det är vanligen den som har små medel som hyser medlidande med dem som behöver hjälp. Men så förhåller det sig inte med Skaparen. Han har inte bara viljan att hjälpa människorna — han utgav ju sin enfödde Son till att bli vår frälsare — utan han har också oändliga medel, obegränsade resurser. — Joh. 3:16.

Det finns utan tvivel ingen gräns för Guds ”medel”, hans vishet och hans makt. Var det inte han som från början skapade den stjärnbeströdda himlen och jorden? (1 Mos. 1:1) Under sex långa skapelseperioder beredde han sedan jorden till att bli människans varaktiga hem. Under dessa perioder frambragte han ljuset, danade atmosfären, fick torra land att framträda och växter att skjuta upp ur jorden, skapade djuren i havet, i luften och på land och slutligen människan, kronan på verket. — 1 Mos. 1:3—28.

I The Encyclopædia Britannica (1974) framhölls det: ”Jorden är ett idealiskt medium för liv. Den är på exakt rätt avstånd från solen för att den varken skall få för mycket eller för litet solljus. Den vrider sig kring sin axel i lagom takt för att dagsidan skall hinna värmas upp i solskenet och nattsidan hinna svalna. Dess massa — och därmed också dess gravitation — är sådan att den kan hålla kvar en stor mångfald olika molekyler, däribland de lättare, som i annat fall skulle ha svävat ut i rymden. Dess magnetfält får solens starkt energirika strålning att böjas av ut i rymden igen, så att den inte förintar livet på jorden.”

Vilken oändlig vishet är inte uppenbar i alla dessa fakta om jorden och skapelserna på den! Den vishet som frambragte alla dessa ting räcker sannerligen till för att lösa vilket problem som människan än skulle kunna vålla på grund av sin själviskhet och okunnighet!

Precis som Guds vishet är obegränsad, så är också hans makt det. Som han själv påminde patriarken Abraham är han ”Gud den Allsmäktige”. Han frågade också Abraham: ”Är då något så underbart, att HERREN icke skulle förmå det?” Många hundra år senare försäkrade oss Guds Son, Jesus Kristus, om samma sak: ”För Gud är allting möjligt.” Ja, han är den Allsmäktige, vilket bibeln påminner oss om cirka sextio gånger. — 1 Mos. 17:1; 18:14; Matt. 19:26.

Hur skall Gud göra det?

Hur skall Gud då gå till väga för att rädda denna jord från dem som förorenar och fördärvar den, så att han kan införa ett världsomfattande paradis? Han skall göra detta genom ett trefaldigt ingripande. På grund av att okunnighet och själviskhet ligger till grund för problemet, bedriver Gud för närvarande en undervisningskampanj för att vända människor bort från en okunnig och självisk kurs till ett handlingssätt som präglas av vishet och rättfärdighet. Genom att de goda nyheterna om Guds rike predikas och människor får lära sig hur de skall bli Jesu Kristi lärjungar åstadkoms stora förändringar i deras personlighet. Dessa människor bereds nu för liv i Guds nya ordning, där miljöförstöringens brott inte längre skall existera. — Matt. 24:14; 28:19, 20; Mark. 12:29—31.

Men av en eller annan orsak ger de flesta människor på jorden inte gensvar till predikandet om Guds rike. Alla dessa skall förgås, när Gud vidtar sin andra åtgärd mot miljöförstöringens brott, och detta förmedelst en ”stor vedermöda”, i vilken han skall ”fördärva dem som fördärva jorden”. — Matt. 24:21; Upp. 11:18.

En gång tidigare har Jehova Gud genom ett mäktigt ingripande befriat jorden från dem som förorenade och fördärvade den. När var det? I samband med syndafloden på Noas tid. Både Jesus och aposteln Petrus drar paralleller mellan floden på Noas tid och slutet för den nuvarande onda tingens ordning. Jesus beskrev slutet som ”’en stor vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu’, ej heller någonsin skall förekomma”. Denna vedermöda skall nå sin kulmen i ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon. — Matt. 24:21, 37—39; 2 Petr. 3:3—13; Upp. 16:14, 16.

I och med att alla de som står i opposition mot Gud och hans rättfärdiga styre blir förintade öppnas vägen för Guds tredje stora åtgärd för att råda bot på problemet med miljöförstöring. Det är att förvandla jorden till ett paradis, som skall åtnjutas av människor, vilka lever ett rent liv, däribland dem som på grund av sin tro och sin kärlek till Gud och rättfärdigheten fått överleva den ”stora vedermödan”. Då kommer den bön som så länge och ofta upprepats av Kristi lärjungar att gå i uppfyllelse: ”Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” — Matt. 6:9, 10.

Hur kommer det att bli, när Guds vilja sker både på jorden och i himmelen? Bibeln svarar att när denna gudomliga vilja sker på jorden, så skall Gud ”avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.” — Upp. 21:4.

Men när?

Men den stora frågan återstår: När skall Gud göra detta ingripande?

Hans ord tillkännager principen: ”Allting har sin tid.” Härav följer att ”när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna”. — Pred. 3:1; Gal. 4:4.

Nu är också ”tiden fullbordad” för att Gud skall ingripa mot alla sina fiender, däribland dem som fördärvar jorden. Hur kan vi veta det? På grund av att många, många profetior gått i uppfyllelse under vår generations livstid. Vi har upplevt de krig, den hungersnöd, de farsoter och jordbävningar och den ökande laglöshet som Jesus Kristus sade skulle utmärka tiden för hans närvaro och slutet för denna onda tingens ordning. — Matt. 24:1—22; Upp. 6:1—8.

Nej, Skaparen tänker inte vänta tills människan har gjort denna planet obeboelig och genom kärnvapenkrig utplånat mänskligheten från dess yta. Just det förhållandet att något sådant tycks kunna inträffa i en nära framtid gör många människor mycket bekymrade och oroade. Men med tanke på Guds intresse för jorden och hans omsorg om den kan vi vara förvissade om att han kommer att ingripa, innan något sådant inträffar.

Kommer du att göra något åt saken?

Tilltalas du inte av utsikten att få leva på en paradisisk jord? Detta ligger utan tvivel inom räckhåll för dig. Du kan hoppas att få uppleva detta — om du gör något åt saken! Du måste följa Guds råd som gavs för länge sedan: ”Sök Jehova. ... Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet. Sannolikt kan ni bli dolda på Jehovas förbittrings dag.” Att söka Jehova betyder att lära känna honom, hans egenskaper, hans uppsåt och hans vilja för dig, vilket han alltsammans har uppenbarat i sitt ord, den Heliga skrift. Att söka rättfärdighet betyder att lära känna Guds rättfärdiga principer för rättvisa, ärlighet och opartiskhet och att bringa ditt liv i överensstämmelse med dem. Och att söka ödmjukhet betyder att uppodla ett milt sinnelag och en blygsam och läraktig sinnesinriktning. — Sef. 2:3, NW.

Eftersom tiden är kort innan Gud ingriper mot dem som fördärvar jorden, är tiden också kort för dig att vidta dessa förändringar i ditt liv. Du har ingen tid att förlora. Nu är ”frälsningens dag”, vad dig beträffar. Jehovas kristna vittnen i din trakt är redo att hjälpa dig. — 2 Kor. 6:2.

[Fotnoter]