Jehovas vittnens årsbok 1985

En storslagen fortsatt teokratisk tillväxt!

I HÄNFÖRANDE ordalag beskriver kapitel 60 i Jesajas profetia den fantastiska tillväxt som nu sker under teokratin. Det var framför allt från och med år 1919 som den lilla kvarlevan av de smorda började göra Riket känt och avslöja hur Satan behärskar både de profana och de religiösa delarna i denna världsordning. Från mänsklig ståndpunkt sett hade de inte en chans att lyckas, men de representerade Guds himmelska organisation, som hade fått följande befallning: ”Stå upp, o kvinna, sprid ut ljus, ty ditt ljus har kommit, och över dig har Jehovas själva härlighet strålat fram.” — Jes. 60:1, NW.

Ja, mitt i det tjocka mörkret i Satans värld började härlighet och ljus från ljusets och sanningens källa att stråla fram med ett allt starkare sken. Det var förutsagt att detta skulle få ett mäktigt resultat: ”Nationer kommer sannerligen att vandra till ditt ljus och kungar till det klara sken som strålar fram över dig.” (Jes. 60:3, NW) Den trogna lilla skaran av ljusbärare ryckte framåt undan för undan, och omfattningen av deras verksamhet blev allt större. Jehova välsignade deras verksamhet, och man kunde se en ovanlig tillväxt. Nationernas folk kom verkligen till ljuset. Man kunde se den fantastiska tillväxt som så målande beskrivs i Jesaja 60:5 (NW): ”Då kommer du att se och helt visst att stråla, och ditt hjärta kommer verkligen att bäva och vidga sig, ty till dig kommer havets rikedom att vända sig; nationernas egna tillgångar skall komma till dig.”

Vi har verkligen kommit att stråla av glädje över det vi ser. Våra hjärtan bävar och sväller av hänförelse och lycka på grund av den fantastiska teokratiska utvidgning som nu sker utöver hela jorden. Det som sker åstadkoms ”’inte genom någon militär styrka, inte heller genom makt, utan genom min ande’, har härskarornas Jehova sagt”. (Sak. 4:6, NW) Ingen mänsklig makt skulle ha kunnat åstadkomma det som vi har fått bevittna under vår livstid.

Redan från början år 1919 reste Satans onda organisation upp ett stort berg av motstånd mot den offentliga verksamhet, som Jehovas lilla här av ljusbärare utförde. Satans horder skulle ha förintat hela den organisation som Jehova använde till att befrämja sitt rikes intressen, om inte han hade beskyddat och stött dem. I Sakarja 4:7 omnämns Satans motstånd som ett ”stort berg”, och dessa Jehovas ord är riktade till hans fiender: ”Vem är du, o stora berg? Inför Serubbabel skall du bli jämn mark. Och han skall sannerligen föra fram slutstenen. Man skall ropa till den: ’Hur behagfull! Hur behagfull!’” — NW.

Ja, Jehova har gjort fantastiska ting för sitt ryktbara namn och folk. Det stora berg av motstånd som Satan rest upp kunde inte hindra hans stora uppsåt från att skrida framåt. Inför den som ståthållaren Serubbabel förebildade, krigarkungen Jesus Kristus, blir detta stora berg jämn mark. Det symboliska tempelbyggnadsarbetet måste fortsätta tills det var färdigt och slutstenen, Herren Jesus själv, var placerad på sin upphöjda ställning. Den större Serubbabel kommer att föra verket med att återställa Jehovas tillbedjan i hans andliga tempel till en triumferande fullbordan. Allt djävulens motstånd kommer att ha misslyckats, och när Jehovas glada tillbedjare ser tecknet på seger, kommer de att brista ut i väldiga rop av lovprisning: ”Hur behagfull! Hur behagfull!” Både himmel och jord kommer att genljuda av sånger av lovprisning. Alla hjärtan kommer att flöda över av lycka och glädje.

Verkar det då för mycket att förvänta att ”havets rikedom” och ”nationernas egna tillgångar” skall komma till det andliga Sion? Jesajas strålande profetia i Guds ord skildrar det förhållandet att Jehova kommer att skänka sitt folk framgång, vilket vi nu ser ske, och vi vet att denna storslagna tillväxt bara kommer att fortsätta, tills hela jorden är uppfylld av Jehovas härlighet.

Guds löfte i Jesaja 60:22 (NW) uppfylls redan nu. Vi har sett den ”minste ... bli tusen” i många länder. Från den mycket lilla grupp som började detta arbete för omkring 65 år sedan har den ”ringaste [blivit] en mäktig nation”. De spännande rapporter, som nu kommer in från Jehovas tillbedjare över hela jorden, bevisar att Jehova ”påskyndar” verksamheten i sin ”egen tid”.

Från Afrika, Nord- och Sydamerika, Asien, Europa, Australasien och de andra öarna i havet kommer rapporter om en fantastisk tillväxt. Vi är verkligen glada över att nu för allt Guds folk kunna presentera de glädjande och uppmuntrande goda nyheterna om allt det underbara som Jehova nu låter ske. Det fantastiska förkunnarrekordet på 2.842.531 för tjänsteåret 1984 får en att tappa andan. Runt hela jorden var det en storslagen ökning i fråga om antalet förkunnare med 7,1 procent. Nästan alla länder rapporterade en ökning av förkunnare. Det finns nu nästan lika många församlingar (47.869) som det fanns verksamma förkunnare, när vi fick det ”nya namnet”, Jehovas vittnen, år 1931. Millioner av de 7.416.974 som var närvarande vid Åminnelsen behöver andlig mat och hjälp för att bli aktivt hängivna Jehova. Tänk vilken tillströmning det skulle bli, om alla dessa blev verksamma lovprisare av Jehova! Den teokratiska tillväxten fortsätter på ett storslaget sätt! Läs de enastående uppgifterna såsom de presenteras i denna 1985 års Årsbok och häv glädjestrålande upp era hjärtan och röster. Må era hjärtan bäva och vidgas av hänförelse, när ni ser vad den suveräne Herren Jehova gör, och må ni ge honom äran och lovprisningen för det som har uträttats.

GLÄDJANDE NYHETER OM DEN TEOKRATISKA TILLVÄXTEN I AFRIKA

”Vi har haft ett enastående år!”: Den glädjande kommentaren ger våra bröder i Sydafrika, när de presenterar sin rapport. ”I april nådde vi ett rekord på 34.363 förkunnare.” De tillägger: ”För första gången har våra svarta bröder fått tillåtelse att bygga sina egna Rikets salar. De kan nu församlas i mycket bättre byggnader, och detta verkar vara ett av de största stegen framåt på detta område.” Avdelningskontoret rapporterar också följande glädjande nyheter:

”Det gångna året hade vi för första gången i det här landet konvent där de olika raserna kunde vara tillsammans hela tiden. Det största av dessa hölls i Johannesburg, där 29.073 personer var närvarande. Programmet framfördes på zulu, sesuto, portugisiska, grekiska, engelska och afrikaans, och man kunde själv välja vilket språk man ville lyssna på. Dopet, där 343 personer av olika raser blev döpta, var ett enastående exempel på Jehovas fårs endräkt i detta land.”

En ung kvinna i Soweto, som nyligen hade fullbordat sin utbildning till häxdoktor, frågade dottern till ett afrikanskt vittne: ”Finns det någon sanning i världen?” Detta fick till följd att systern ledde ett bibelstudium med henne, och hon började omedelbart vara med vid mötena. Men hennes mor blev rasande och sade till henne att om hon fortsatte att umgås med vittnena, skulle hon bli tvungen att betala tillbaka de pengar som lagts ut på hennes utbildning till häxdoktor, och hon skulle också bli utkörd hemifrån. Men den unga kvinnan brände alla sina demoniska attiraljer, gick med på att betala tillbaka pengarna till sin mor och fortsätter att vara med vid alla möten.

”Det finns mycket arbete kvar för oss här i Zambia”: Denna fina slutsats drog Jehovas tjänare på grund av det gångna årets underbara händelser. De blev oerhört hänförda, när 393.431 personer kom till Herrens aftonmåltid. Detta enastående antal är nästan sju gånger antalet förkunnare (58.925), som rapporterade i januari 1984. Vilket kolossalt verksamhetsområde öppnar inte detta för Zambia!

En broder berättar att när en grupp hade varit ute och vittnat och var på väg hem, så kom de till en vägspärr. Efter en rutinkontroll frågade en polis om de hade varit ute och predikat. Brodern svarade ”ja” och tillade: ”Vi har talat med människor som vill ha sanningen.” Polisen skaffade ett exemplar av Vakttornet, och man avtalade om att brodern skulle komma med tidskrifter till polislägret, där han fick till stånd en tidskriftsrutt.

”Jehova påskyndar tillväxten”: Detta är rapporten från Ghana. I början av tjänsteåret 1984 fanns det 22.304 förkunnare, och antalet steg till 24.551 i april. Men vilken glädje blev det inte i augusti, när 27.730 rapporterade! Man nådde sju nya toppsiffror under detta händelserika år. Så många som 104.151 sanningssökare var med vid Åminnelsen. Precis som i många andra länder finns det en enastående potential till en fortsatt stadig tillväxt. Jehova påskyndar verkligen tillväxten i dess tid.

I rapporten från avdelningskontoret berättar man att många människor frågar förkunnarna efter tidskrifter, när de går gatan fram. En förkunnare berättar till exempel: ”Jag blev förvånad, när en man som inte brukade skaffa något av vår litteratur kom fram till mig och frågade efter tidskrifterna. Han valde ut sex olika nummer. Jag föreslog då en prenumeration, och han prenumererade omedelbart på båda tidskrifterna.”

Tusentals söker efter sanningen i Zaire: Avdelningskontoret gläder sig över att se ”att tusentals personer söker efter Rikets sanning och finner den inom Jehovas växande organisation”. Den stora nyheten för dem under året var köpet av två kvadratkilometer mark i syfte att bygga ett nytt avdelningskontor. De nya byggnaderna och de förbättrade resurserna bör göra det möjligt för dem att ”klara av all den ökande verksamheten” på deras distrikt. Vid Åminnelsen var 139.856 personer närvarande, och de 32.208 förkunnarna (toppsiffran för augusti) förstår att de nu har underbara möjligheter till tillväxt.

”Det har varit ett rekordår”: Så känner Jehovas tjänare i Liberia det. Antalet närvarande vid Åminnelsen där var också enastående. Medeltalet förkunnare är 1.151, men så många som 6.440 kom till Åminnelsen, vilket är mer än fem gånger så många som antalet förkunnare. Församlingsförkunnarna använde i medeltal över 12 timmar i månaden till att tala om de goda nyheterna. Fältet är moget för att församla de ödmjuka. En treårig flicka bidrog indirekt till denna fina ökning. Det verkar som om hon besökte sin mormor, som läste för henne ur Min bok med bibliska berättelser. Det den lilla flickan fick lära sig gjorde så starkt intryck på henne att hon gång på gång berättade om det för sin mamma, tills hennes mamma bad den förkunnare som därefter besökte henne att hjälpa henne att ”också lära känna bibeln”.

Verksamheten i Nigeria får ny fart: Rapporten från detta land ger många orsaker till tacksamhet. Man har där haft sin bästa förkunnarrapport sedan år 1975, med en toppsiffra på 113.537 förkunnare av de goda nyheterna under tjänsteåret 1984. I vår världsvida familj av nitiska Jehovas vittnen är Nigeria en av de medlemmar som har flest förkunnare. Den fina tillväxten i Nigeria är en stor inspirationskälla inte bara för de övriga av våra bröder i Afrika, utan också för alla dem i andra länder.

Satan är vred på grund av framgången för teokratin, och därför försöker han på alla sätt att lägga hinder i vägen. En broder berättar att medlemmar av ett radikalt politiskt parti trängde in i hans hus och försökte få honom att acceptera deras politik. Han säger: ”De anföll mig med en grov påk, men slaget kändes precis som om de hade strukit mig med en fjäder. Min hustru protesterade och fick ett slag. Vi bad till Jehova och anropade hans namn. Därefter blev mobben oense angående oss och började slåss inbördes. Några gick in i vårt hus för att förstöra våra tillhörigheter. Men de gick ut lika får. I stort sett gjorde de oss ingen skada. När pärsen var över, fann vi vårt äldsta barn i färd med att trösta de andra barnen från bibeln och be att vi inte skulle bli skadade. Vi var lyckliga över att se att sanningen hade trängt så djupt ner i hennes hjärta.” Avdelningskontoret gav följande kommentar: ”Sådana här erfarenheter gör oss optimistiska inför framtiden.” Vi är också övertygade om att Jehova har stor kärlek till dessa trogna kämpar, som visar sådan obrytbar lojalitet.

Förändrad genom sanningen: I republiken Guinea började en pionjär med särskilt uppdrag ett bibelstudium med en man som hade fått namnet Sengianndo, vilket på kisi betyder ”En som är av en annan mening”. Han levde upp till sitt namn, för han visade sig ända från barnsben vara stridslysten, aggressiv och mycket svår att ha med att göra. Han var fruktad vida omkring. Men kort tid efter det att Sengianndo börjat studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen började han göra dramatiska förändringar i sitt liv. Han slutade upp med att slåss, röka och supa och började odla en kristen personlighet. Han blev en mild och fridsam person. Detta blev känt vida omkring i trakten, och den dynamiska kraften i Guds sanningsbudskap gjorde djupt intryck på många.

Att inte glömma bort de handikappade: Denna erfarenhet från Sierra Leone visar vikten av att inte ignorera handikappade personer, som vi träffar på i tjänsten på fältet: En missionärssyster började studera bibeln med en 18-årig handikappad flicka vid namn Jay. På grund av sitt fysiska tillstånd har hon inte gått i skolan. Det är mycket svårt för henne att förflytta sig. Med hjälp av träklossar, som hon använder för att skydda händerna från marken, tar hon sig fram genom att vila kroppstyngden på händerna och svinga benen bakom sig.

Genom att missionärssystern ofta besökte Jay började hon lära sig bibelns sanning, och hon började också lära sig läsa. Hon hade bara vågat sig ut ur det lilla inhägnade området där hon bor en enda gång på 18 år, men nu frågade hon om hon kunde få vara med vid församlingens bokstudium, som hålls på den gata där hon bor. Man kan föreställa sig hur ängsliga och oroliga de övriga i familjen var, när de såg Jay lämna hemmets trygga vrå och våga sig ut på gatan! Hon har visat sig oerhört beslutsam i fråga om att göra sanningen till sin egen. Hon är närvarande vid alla möten, trots att hon ibland måste ”gå” en sträcka på fyra eller fem kvarter på det sätt som här beskrevs för att få en taxi som tar henne till Rikets sal. Hon talar nu med andra om sanningen.

Uppmuntrande nyheter från Madagaskar: Så här heter det i rapporten från avdelningskontoret: ”Mot slutet av december 1983 ansökte vi om att få vår verksamhet lagligen erkänd, och vi tackar Jehova för att vår ansökan beviljades den 24 februari 1984. Detta innebär inte att det förbud som infördes år 1970 har hävts, men vi kunde bli registrerade under ett nytt lokalt namn, och alla bröderna var mycket glada när de fick höra dessa nyheter. Verksamheten i tjänsten på fältet ökade, så att vi nådde två enastående siffror i april — 1.708 förkunnare rapporterade, och 8.977 var närvarande vid Åminnelsen.”

Andra afrikanska länder har skickat in liknande uppmuntrande rapporter. Denna stora kontinent får nu ta emot ett helt fantastiskt vittnesbörd. Det finns milliontals människor där, som kan bli hjälpta att leva i enlighet med Jehovas vägar genom bibelstudier i hem. Med tanke på alla de problem och svårigheter som våra bröder i Afrika möter, så skulle denna teokratiska verksamhet aldrig ha kunnat utföras annat än genom Jehovas ande. Låt oss nu titta på den teokratiska utvecklingen på ett annat oerhört vidsträckt fält, nämligen Asien.

INSPIRERANDE RAPPORTER FRÅN ASIEN

I tusentals år har det stora Babylons religioner svept in detta mycket tätbefolkade område i djupaste andligt mörker och andlig mystik. Men nu tränger teokratins ljus igenom det höljet, och glädjen bland dem som kommer in i ljuset är stor. Vi är verkligen tacksamma över att det nu visar sig sådana underbara resultat.

Det går framåt i Pakistan: Det är mycket uppmuntrande att få se tillväxt i ett sådant muslimskt land som Pakistan. Man har nu nått en toppsiffra på 231 förkunnare, och det var den ökade hjälppionjärverksamheten som åstadkom detta. Familjebanden är så starka att människor, oavsett vilken religion de bekänner sig till, har svårt att slita sig loss från familjetraditionerna. Men genom att använda 2 Korintierna 6:14—18 kunde en ung förkunnare hjälpa en annan ung man att bryta med en pingstvänsgrupp. Nu predikar denne unge man och hans vän flitigt och gör fina framsteg hänemot dop. Också de allra svåraste distrikten bidrar till teokratins tillväxt.

”Resultat som gör oss mycket lyckliga”: Så beskriver avdelningskontoret i Indien det gångna tjänsteåret. Man uppnådde fem toppsiffror när det gäller antalet förkunnare med som mest 6.552 mot 5.842 föregående år. Mycket av detta beror på det arbete som utförs av de bröder som talar de lokala språken. Det hölls till exempel sju konvent på de språken, vilket gjorde det möjligt för de närvarande att få ut mycket mer av talen. Indiens nya avdelningskontor är nu i det närmaste färdigt. Man har flyttat in i den nya byggnaden, och bröderna ser fram emot en fin utvidgning av verksamheten, nu när man har mer utrustning.

En ung studerande vid ett college fick Evolutionsboken och Ungdomsboken av en av sina vänner. Denne unge romersk-katolske man trodde på evolutionen och trodde inte att bibeln var tillförlitlig. Han ändrade uppfattning när han läste de båda böckerna. Han kom att inse att det finns en sann Gud, som erbjuder ett säkert hopp för framtiden. Trots motstånd från släktingar studerade han bibeln tillsammans med vittnena och var också med vid mötena. Han vittnade också för sina studiekamrater. Trots att han fick stryk av några av sina studiekamrater, fortsatte han att modigt tala om bibelns sanning. Resultatet blev att åtta av hans studiekamrater fick hjälp att överlämna sig och bli döpta. Han talade också med sina släktingar om sanningen, och flera av dem började studera. En av hans köttsliga bröder blev döpt, och även hans mor planerar att bli döpt. Tre av hans kusiner, av vilka två var katolska nunnor, omfattade också sanningen och blev döpta. Detta utgör sammanlagt 24 personer, som har tagit emot sanningen sedan han började sitt modiga och nitiska predikande för fyra år sedan. Vilken fantastisk berättelse!

Lilla Susan, som går i andra klass, framförde bibliska berättelser så fint i klassen att hennes lärare, en romersk katolik, skaffade ett exemplar av Min bok med bibliska berättelser. Läraren använder nu boken i sin religionsundervisning, och de flesta eleverna har också sitt eget exemplar. Susans mamma blev överlycklig över att se att alla de högsta premierna i religionsundervisning i den skolan var exemplar av Min bok med bibliska berättelser.

Det går framåt på Sri Lanka: Buddism och andra orientaliska religioner dominerar i detta vackra örike, som ligger drygt 30 kilometer utanför Indiens sydostkust. En ung syster, som har förmågan att tala övertygande, tar regelbundet del i hjälppionjärtjänsten. På fem månader lämnade hon 1.059 tidskrifter och tecknade 185 prenumerationer, vilket är omkring en femtedel av alla de prenumerationer som det avdelningskontoret rapporterade under det gångna tjänsteåret.

En romersk-katolsk bonde, som höll människor i fruktan genom sitt dåliga humör och uppförande, hade tuppfäktning som hobby. Människor kom från när och fjärran för att ibland satsa tusentals rupier på fäktningarna. Till sist kom han till kunskap om sanningen och insåg att hans hobby inte behagade Jehova. Hans hustru motstod först sanningen, men slöt sig senare till honom. Och trots att han erbjöds 1.500 rupier för sin berömda stridstupp, så hade de honom till kvällsmat en kväll. Nu förundrar sig människor i den omkringliggande trakten över de förändringar som har skett i denne mans liv, och detta har lett till ett fint vittnesbörd för sanningen.

Häpnadsväckande händelser i Japan: I Japan, där så många häpnadsväckande ting sker i samband med den teokratiska tillväxten, känner våra bröder det på följande sätt: ”Vi är så tacksamma mot Jehova för att han fortsätter att välsigna verksamheten i vårt land.” I augusti 1984 hade detta land sitt 68:e månatliga förkunnarrekord i rad med 92.022 förkunnare! Distriktet i Japan bearbetas oftare nu, vissa delar var sjunde eller var tionde dag. Vilket arbetsamt folk! Jehova välsignar rikligen deras ansträngningar, vilket framgår av att 224.996 personer var närvarande vid Åminnelsen!

Japan kan knappast hålla jämna steg med allt som behövs för ”förkunnarexplosionen”. Man har därför planerat att bygga ännu ett Betelhem, åtta våningar högt, och också ett nytt sex våningar högt tryckeri. När vi tänker på att deras nuvarande stora byggnader överlämnades så sent som i maj 1982, så får det oss att undra: ”Vad kommer härnäst?”

En kvinna fick kunskap om sanningen genom en pionjär med särskilt uppdrag, som tålmodigt gjorde återbesök under en period på tre år. När den kvinnliga pionjären förklarade för den här damen om kärleken, så som den definieras i kapitel 13 i Första Korintierna, blev hon övertygad om att detta var sanningen. Hon hade varit aktiv i sin tidigare religion och hade fört många släktingar till den. Nu inbjöd hon alla dessa släktingar och förklarade för dem att hon äntligen hade funnit den sanna religionen, och hon uppmanade dem att lära känna bibelns sanning. Vad blev resultatet? Under fem års tid har mer än 50 av hennes släktingar blivit Jehovas vittnen. Bland dessa var en snickare som också talade med sina arbetskamrater, släktingar och bekanta om de goda nyheterna. Detta fick till följd att 24 av dem kom med i sanningen. Alla dessa människor är i huvudsak anslutna till tre församlingar i prefekturet Toyama i Japan. Att du talar med dina närstående om sanningen kan förvisso leda till stor välsignelse. Pionjärandan är förhärskande i hela Japan, eftersom i medeltal 37 procent av förkunnarna varje månad tar del i någon form av pionjärtjänst.

Man fortsätter i ett plågat land: Det har varit ännu ett år av krig och våld i Libanon. Flygtrafiken in i landet har varit avstängd i mer än fem månader, och det har varit svårt att uppehålla kontakten med bröderna i länderna under avdelningskontorets uppsikt. Många bröder tvingades att lämna sina hem, och de har blivit flyktingar i andra delar av landet. Somliga har skadats, även om ingen har dödats. Man höll konvent i små grupper och utförde tjänsten på fältet genom att använda den metod som verkade fungera bäst under de rådande förhållandena. Under allt detta rapporterar bröderna: ”Vi har hela tiden lyckats få den andliga föda vi behöver. Vi är tacksamma för detta och ber att Jehova skall låta sina tjänare här fortsätta att tjäna honom under vilka omständigheter som ännu kan komma.”

Hjälppionjärtjänsten har visat sig vara en välsignelse för många i Libanon. Efter det att hennes man dött skrev en 84-årig syster: ”Alla mina barn var vuxna och gifta och hade familj. De försummade mig inte, men deras besök kunde inte övervinna känslan av förlust och ensamhet. Då föreslog en av de äldste i vår församling att jag skulle försöka mig på att bli hjälppionjär. Jag tvekade, men beslöt mig till slut för att försöka. Vilken glädje! Jag kände det som att Jehova hade låtit mig leva så här länge för att jag skulle kunna få uppleva hjälppionjärtjänsten. Jag har fortsatt som hjälppionjär varje månad sedan dess.”

Israel tacksamt för tillväxt: Det har alltid varit mycket svårt att vittna för människor i det här landet, men vid avdelningskontoret gläder man sig över att kunna rapportera att man till sist nått 300 förkunnare, för vilket bröderna är mycket tacksamma! Familjebanden är mycket starka, och många vill inte riskera att utsätta sig för det motstånd som kommer av att man tar emot sanningen. Men några tar fast ståndpunkt. En ung man bad till exempel till Gud om sanningen, och några dagar senare mötte han en vän på bussen, och han inbjöds att vara med vid hennes bibliska samtal. Han gjorde fina framsteg och fortsatte att studera bibeln, trots att hans far hotade att ”slå sönder bägge benen på honom”. Han stod också fast i neutralitetsfrågan och uthärdade isoleringscell i fängelse. Han står fortfarande fast för sanningen.

Följande hände också i Israel. En muslim skaffade några böcker vid dörren, men dessa vittnen kom aldrig tillbaka för ett ytterligare samtal. När det kom vittnen nästa gång, insisterade han därför på att de skulle komma tillbaka, vilket de också gjorde. Han började studera bibeln och kom med i sanningen. Detta betonar vikten av att så långt det är möjligt följa upp allt intresse som visas.

De thailändska bröderna uppmuntrade av dop: Alla de närvarande vid områdeskonventet i Thailand nyligen kände sig mycket tacksamma på grund av att 46 personer blev döpta. Detta utgjorde omkring 4 procent av de 1.147 personer som var närvarande. Fler och fler människor i Thailand gläder sig över Rikets hopp. En medlem av Betelfamiljen i Thailand lämnade boken Bibliska berättelser till en bibliotekarie i en katolsk skola och stoppade in en traktat som talade om boken Leva för evigt i den. Senare gick en lärare till skolans bibliotek och letade efter en bok att använda till att undervisa sina elever om bibeln. Hon hittade boken Bibliska berättelser och tyckte så mycket om den att hon ringde upp systern och beställde 30 exemplar till eleverna. När systern levererade böckerna, kunde hon också lämna exemplar av boken Leva för evigt. Detta gav systern idén att besöka bibliotekarier i de olika skolor och universitet, som brukar ha lektioner i jämförande religion. På så sätt kunde hon lämna 280 böcker och 240 broschyrer Du kan få leva på jorden för evigt! och teckna 20 prenumerationer.

Det ger framåt på Filippinerna: Under tjänsteåret 1984 uppnådde man en toppsiffra på 75.257 förkunnare, och det var i medeltal en 8-procentig ökning över medeltalet år 1983. Detta är mycket glädjande och visar att saker och ting verkligen går framåt i detta land. Varje månad har det kommit in omkring 200 ansökningar till pionjärtjänst, och så länge som denna trend fortsätter, så kommer det säkert att fortsätta att växa ute på fältet. I april fanns det sammanlagt 13.984 hjälppionjärer i landet, vilket var mycket bra.

På grund av begränsade ekonomiska tillgångar planerade endast fadern i en familj på sju personer att vara närvarande vid områdeskonventet i Manila. Han är fiskare, och fångsterna var dåliga. Men de bad ändå till Jehova att han skulle hjälpa dem, så att hela familjen kunde få vara med vid konventet. Strax före konventet begav sig fadern och hans 12-årige son ut för att fiska. De bad att Jehova skulle välsigna deras ansträngningar. Efter många misslyckade försök föreslog pojken sin far att de skulle försöka bara en gång till, vilket de också gjorde. När de halade in näten, blev de överraskade över att se att fångsten var på mer än 500 kilo! Genom att sälja detta fick de mer än nog för att hela familjen skulle kunna vara med vid konventet.

Att vittna för sådana som sitter i ”dödscell”!: Äldste på Filippinerna har i många år turats om att besöka statsfängelset Muntinlupa i Manila och leda bibelstudier med dem i dödscell som önskade det. Vid ett tillfälle när man studerade bibeln inne i en cell, kom en annan fånge nära och började lyssna. Detta gjorde han under flera studier. En dag talade man om återlösningsanordningen och hur Jesu offer öppnade vägen till syndernas förlåtelse. Då frågade den man, som hade tjuvlyssnat på studiet, äldstebrodern: ”Menar du att till och med jag skulle ha möjlighet att få förlåtelse för allt det jag har gjort?” Han hade dömts till döden för att ha dödat ett antal män.

Han överlämnade nyligen sitt liv åt Jehova och bad om att få bli döpt. Men det var bestämt att han skulle avrättas innan det blev dags för dop i samband med kretssammankomsten. Han begärde därför att få avrättningen framflyttad, och detta beviljades. Han blev döpt den 29 juni 1984, och trots den överhängande avrättningen gläder han sig över sitt nya förhållande till Jehova. Tre andra dödsdömda fångar döptes tillsammans med honom i en vattenbehållare uppe på taket i fängelset.

Ett bibelstudium som frambringade mycket frukt: En pionjärsyster i Korea började ett bibelstudium med en dam. Snart började en grannfru som var buddist att vara med vid studiet. Pionjären använde mellan 10 och 20 minuter vid varje studium för att särskilt rikta sig till den buddistiska damen och visa skillnaden mellan den kärleksfulle, barmhärtige Skaparen, Jehova, och de arga falska gudarna, som måste blidkas. Hon förklarade att Satan och demonerna försöker fördärva människors tro på Gud. En dag frågade den buddistiska grannfrun pionjären vad som skulle hända henne och hennes familj, om hon fördärvade alla sina avgudar och i stället började tillbe Jehova.

Hon uppmuntrades till att göra detta, och församlingens äldste hjälpte henne att förstöra alla de avgudar som hon hade i sitt hem. Hon ansattes av demoner när hon hade gjort detta, men hon visste vem som var upphovet till problemet och att det inte var orsakat av avlidna förfäder. Så småningom blev sju medlemmar av den här familjen döpta — damen, hennes man och fem barn. Modern och en av döttrarna är nu reguljära pionjärer. Och hur är det då med den dam i vars hem studiet startades? Hon har blivit döpt, och fyra av hennes köttsliga systrar studerar nu.

Sådana här erfarenheter visar att den kraftfulla verkan av sanningen nu tränger igenom Satans världs religiösa barriärer. Vi har verkligen kommit fram till den tid då människor ur nationerna inser att ”Gud är med er”, och de ”bönfaller inför” Jehova. (Sak. 8:20—23) Så är det också i Australien och på öarna i Stilla havet, dit vi nu skall vända vår uppmärksamhet.

MAN GLÄDER SIG ÅT TILLVÄXT BÅDE I AUSTRALIEN OCH PÅ ÖARNA I STILLA HAVET

”Ännu ett enastående år”: Så beskriver man tjänsteåret 1984 vid avdelningskontoret i Australien. Antalet förkunnare har överskridit 40.000 för första gången, och en orsak till detta är utan tvivel den tilltagande pionjärandan. Under april månad tog 10.250 del i pionjärtjänsten, vilket var nästan 25 procent av det sammanlagda antalet förkunnare. Arbetet bland urbefolkningen fortsätter att snabbt breda ut sig. Det hålls en hel del bibelstudier med dessa människor, och stora grupper på upp till 100 personer kommer regelbundet tillsammans. Dessa grupper är som bikupor i fråga om verksamhet. Det är rätt många av bröderna bland urinnevånarna som tar del i hjälppionjärtjänsten.

”Ett år av tillväxt”: Så säger man på Nya Zeeland om tjänsteåret 1984. Vid tjänsteårets början skrev man kontrakt om att köpa en tomt på 6 hektar på vilken man skall bygga en ny Betelanläggning. Hundratals bröder och systrar erbjöd sig frivilligt att hjälpa till med arbetet. I det här landet har antalet församlingar förblivit 119 ända sedan tjänsteåret 1980, men det gångna tjänsteåret ökade antalet till 132. Medeltalet förkunnare har ökat med 8 procent. ”Det vi tyckte var särskilt spännande”, heter det i avdelningskontorets rapport, ”var att vi för första gången hade över 1.000 hjälppionjärer.” Bibelstudierna överskred 5.000-strecket för första gången, och 18.066 personer var närvarande vid Åminnelsen — den bästa närvarosiffran hittills!

En frånskild kvinna med sju barn hade ett mycket olyckligt familjeliv — man grälade jämt. En dag, det var då hennes far begravdes, fick hon höra en av sina vuxna döttrar tala med en annan kvinna om bibeln. Hon for och besökte denna dotters hem en vecka. De grälade och slogs vanligtvis, men nu var saker och ting annorlunda. Dottern var så lugn och kom så fint överens med sin familj att modern tänkte för sig själv: ”Kan denne Gud, som hon kallar Jehova, verkligen avlägsna hat?”

En månad senare började hon studera, och hon började rätta till det ena efter det andra av de felaktiga saker hon gjorde, och hon blev döpt. Hon tjänar nu som hjälppionjär. Tre av hennes döttrar, en svärson, en syster och hennes båda barn studerar nu bibeln. Hon förklarar: ”Mitt familjeliv är så fridfullt nu. Tack skall ni ha, bröder och systrar. Tack, Jehova!” Vilket lyckligt resultat!

Guams glädjande rapport: Detta avdelningskontor meddelar att varje huvudö i ögrupperna Marshallöarna, Ponape, Kosrae, Truk, Saipan, Yap, Belau, Kiribati och Nauru får ett fint vittnesbörd. Som en statstjänsteman på Belau nyligen sade: ”Namnet Jehova är väl känt på dessa öar.” Under det gångna året gjordes ansträngningar av äldste och missionärer att med båt nå ut till de yttre öarna eller atollerna och predika för invånarna där på deras språk och lämna dem litteratur som de kan läsa.

Förutom att man framställde Vakttornet på sex olika språk under tjänsteåret 1984, så var bröderna också glada över att få boken Leva för evigt på kosrae och yap. Nyheter om Guds rike (nr 31) är den första publikation som Sällskapet har tryckt på gilbertese. Den mottogs med stor entusiasm av befolkningen och ledde till nya bibelstudier. Denna traktat har också framställts på kosrae, marshallesiska, ponape, truk och yap. I april var 37 procent av de 614 förkunnarna engagerade i pionjärtjänsten. Avdelningskontoret berättar följande erfarenhet, som visar hur en ung pionjär välsignades genom att stå fast för sanningen trots starkt motstånd från familjen:

”I september 1982 blev en 20-årig syster reguljär pionjär. Hon utsattes snart för svår förföljelse, eftersom hennes föräldrar hade planerat att hon skulle gifta sig med en icke troende. Eftersom hon noggrant följde bibelns råd att man endast skall gifta sig i Herren, vägrade hon att gifta sig med denne man. (1 Kor. 7:39) Under de följande sex månaderna var hon praktiskt taget fånge i sitt eget hem.

Hon hade bestämt sig för att vara med vid Åminnelsen i mars 1983. Tre gånger bad hon sin far om lov att få vara med, men han vägrade att låta henne gå. Hon meddelade sina föräldrar att hon skulle börja vara med vid mötena igen. Hennes far blev rasande, och när hon kom hem från det första mötet på sex månader, körde han ut henne. Hon lämnade hemmet med enbart sin tjänsteväska och kläderna hon hade på sig för att bo hos sin moster, som är ett Jehovas vittne. Redan följande dag var hon med i tjänsten på fältet igen. Nu fortsätter hon nitiskt som reguljär pionjär. Hon leder tio bibelstudier. När det gäller hennes föräldrar, så bad de om ursäkt för det sätt varpå de hade behandlat henne i sex månader, och de tiggde och bad att hon skulle flytta hem igen. Hon har nu flyttat hem igen, och hon gjorde det på det villkoret att inte någon eller någonting får stå i vägen för henne, när det gäller att tjäna Jehova.”

Glädje i Papua Nya Guinea: Bröderna här gläder sig över att det har skett så fina framsteg hänemot mogenhet bland de isolerade församlingarna. Detta är mycket bra, och det kommer att bidra till ännu större ökning. Hjälppionjärerna ökade med 34 procent, vilket är ytterligare ett bevis på mogenhet, och vid Åminnelsen var 7.704 personer närvarande, vilket är mer än tusen fler än föregående år — en stor potential för tillväxt. En man som kontaktades för flera år sedan flyttade och återvände till sin by, men han var med vid en kretssammankomst nyligen. Efter sammankomsten gick han till de resande bröderna och förklarade att de äldste i den isolerade by där han bor hade bett att vittnena skulle komma till deras trakt och ta hand om allt det andliga intresset där. Så även här kommer man och frågar efter vägen till Sion.

Goda nyheter från Fiji och Hawaii: Bröderna på Fiji nådde sex nya toppsiffror när det gäller antalet förkunnare. Den sista var i augusti med 950 förkunnare. Många på Fiji träder ut i pionjärtjänsten och blir långt mer produktiva. På Hawaii såg man också fram emot fina ökningar under år 1984, och man blev inte besviken. För första gången rapporterade man över 5.000 förkunnare, och 23 procent av dem var engagerade i någon form av heltidstjänst under april månad. Två församlingar hade vardera 37 hjälppionjärer, och i en tredje församling var det sammanlagt 77 pionjärer under april månad — 31 pionjärer och 46 hjälppionjärer.

Tahitis andliga paradis: Som en av Stilla havets ”paradisöar” erfar också Tahiti det andliga paradisets välsignelser. Man hade en 14-procentig ökning av förkunnarantalet. Man hade toppsiffror i fråga om bibelstudier och återbesök, vilket visar att förkunnarna gör fina framsteg, när det gäller att undervisa alla som är angelägna om att få kunskap i Guds ord. Bröderna besöker de yttre öarna med goda resultat. På ön Hiva Oa måste man vänta tills de sex familjerna hade avslutat sin gudstjänst. Därefter skaffade alla sex familjerna den litteratur som erbjöds, bland annat en prenumeration på Vakttornet på tahiti, och den kyrklige ledaren förklarade att detta var just det slags litteratur som han hade varit på jakt efter för att förstå bibeln.

Teokratisk produktivitet på Salomonöarna: Utvecklingen här är överraskande. Bröderna var glada över att nå en ny toppsiffra på 640 förkunnare i april, och antalet närvarande vid Åminnelsen var 3.210, mer än fem gånger antalet förkunnare. De har gett sig ut till tre nya öar under det gångna året. Den anglikanska kyrkan har stor makt på dessa öar, och en pionjär med särskilt uppdrag blev inbjuden av den kyrklige ledaren att tala inför de ogifta männen. Men när han började tala om Jehova, blev några arga och ville kasta honom i havet. En ung man trädde modigt upp inför gruppen och frågade: ”Varför gör ni så här? Det kanske vore bättre, om ni kastade ut bibeln ur kyrkan!” De andra gav sig på honom, men han stod på sig. Han började studera, rättade till sitt liv och använder nu många timmar till att tala med andra om de goda nyheterna.

Den ende förkunnaren på en av öarna berättar att en person, vid namn Oswald, som studerar bibeln släpades inför de äldste och biskopen i den anglikanska kyrkan, när det blev känt att han studerade med vittnena. ”Varför studerar du med dem?” frågade biskopen barskt. Oswald svarade: ”De undervisar mig om bibeln, och det tycker jag är något underbart. Jag har i många år hungrat efter att få lära känna bibeln, och jag tänker inte sluta med det jag får lära mig.” överraskande nog vände biskopen sig till de andra och sade: ”Låt honom vara! Om någon önskar lära känna bibeln så mycket, bör man inte hindra honom.” Oswald och hans hustru tycker fortfarande att bibelns sanning är något underbart, och de fortsätter att inhämta kunskap om den vid sina regelbundna studier.

Befriad från demonism: Under det gångna tjänsteåret kunde avdelningskontoret på Nya Kaledonien organisera en pionjärskola, vilken genomgicks av 12 lokala pionjärer. Bland dessa var en syster som innan hon fick sanningen hade så mycket familjeproblem att hon brukade gå till häxdoktorn. Hon besökte faktiskt alla sådana utövande ”doktorer” på Nya Kaledonien och lade ut ända upp till 1.000 dollar i månaden utan resultat! Därefter kom hon i kontakt med sanningen och insåg att detta var den enda lösningen på hennes problem. Hon gjorde sig av med alla sina ”boucans” (rötter och blad som bundits samman och som hon hade fått som skydd av en häxdoktor). När hon hade gjort sig av med alla dessa föremål, började demonerna ansätta henne. Hon sade att hon måste be ett helt dygn till Jehova. Till slut, efter 24 timmars kamp, lämnade demonerna henne. Hur lycklig är inte denna syster nu, när hon tjänar som pionjär och talar om sanningen som gör människor fria! — Joh. 8:32.

Ett nytt avdelningskontor bildas: Vi vill inte lämna dessa vackra delar av jorden utan att tala om vad som har hänt på Västra Samoa. Höjdpunkten för våra bröder där under tjänsteåret var att det bildades ett nytt avdelningskontor i Apia den 1 februari 1984. Det övervakar nu arbetet på Västra Samoa, Niue, Tonga och Tuvalu. Det har också bildats en ny församling i Vavau på Tonga. Hela familjer ger gensvar till sanningen, vilket innebär att tillståndet i församlingarna är stabilare. Denna fina utveckling beror i stor utsträckning på den ökade pionjärverksamheten. Föräldrar får hjälp att låta barnen vara med vid sina studier. Ett par uteslöts för mer än 25 år sedan. De insåg var sanningen fanns, men de försökte inte återvända till församlingen. De fostrade dock sina barn till att följa bibelns principer, vilket ledde till att deras fyra döttrar blev verksamma i tjänsten på fältet och började i pionjärtjänsten. Nu är föräldrarna glada över att ha blivit återupptagna och över att få vara lyckligt återförenade med sin familj i andliga frågor. Ett ovanligt men glädjande resultat! Men låt oss nu titta lite närmare på den teokratiska utvidgningen i Europa.

UPPMUNTRANDE NYHETER FRÅN EUROPA

Precis som med de övriga delarna av världen, så kan vi på grund av utrymmet endast ta med några få av avdelningskontorens rapporter.

Det fortsätter att växa i Italien: Bröderna i Italien, som är en katolicismens högborg, har sett en fantastisk omsvängning äga rum. Under fasciststyret under andra världskriget minskade antalet vittnen i Italien till 100. Nu, 40 år senare, har de nått den fantastiska siffran 116.555. För varje rapport som kommer verkar antalet öka! En väldig skara på 250.868 kom till Åminnelsen, så potentialen blir allt större.

På grund av en skoluppgift fick en ung broder ett ovanligt privilegium. Eleverna skulle göra en teckning över temat ”Livet förr och nu”. Vår unge broder hämtade motivet till teckningen från sidorna 131 och 150—153 i boken Leva för evigt. Hans teckning ansågs vara den bästa i hans trakt, och den 2 december 1983 fick han tillfälle att resa till Rom, där Italiens president var närvarande vid högtidligheterna. Den unge Alessandro hade med sig ett exemplar av boken Leva för evigt, och när presidenten kom i närheten gav han honom boken. Presidenten tackade ynglingen och sade: ”Jag tycker om den här presenten.” Andra pojkar som såg och hörde det som hände önskade få veta mer. På så sätt fick Alessandro fler tillfällen att avge ett fint vittnesbörd.

En annan broder tog sitt exemplar av boken Leva för evigt till arbetet på flygplatsen. Den låg uppslagen på sidorna 12 och 13 på hans skrivbord, när en pilot och två servicemän gick förbi. Piloten tittade på bilderna och sade: ”Det skulle vara underbart att få leva så!” Därefter frågade han brodern var han kunde skaffa ett exemplar av boken. Servicemännen ville också ha exemplar. Två dagar senare hade brodern med sig tre exemplar till dem. Några veckor senare återvände piloten och beställde 37 exemplar. Efter en månad kom piloten återigen till broder Alfonso och beställde 48 exemplar till andra piloter och medlemmar av besättningen. En av hans arbetskamrater såg också boken och bad om 31 exemplar. Så hittills har broder Alfonso kunnat lämna 120 av dessa fina böcker på det här sättet. Det visar hur människor i Italien har varit utsvultna på andlig mat och därför ger ett så fint gensvar till sanningen nu.

”Intresset exploderar på alla fronter”: Så beskriver bröderna i Portugal detta tjänsteår. Man håller på att spränga sina nuvarande gränser och behöver ”vidga ut platsen” för sitt ”tält”. (Jes. 54:2, NW) Man har haft rekord av förkunnare, pionjärer och bibelstudier, ja, inom alla verksamhetsgrenar har man uppnått enastående toppsiffror, vilket har gjort Jehovas tjänare i Portugal glada och hänförda. ”Antalet närvarande vid mötena är rekordhögt, och Rikets salar är överfulla”, heter det i rapporten. ”Över 10 procent av alla församlingar antingen bygger eller köper större Rikets salar. Vid avdelningskontoret har vissa avdelningar till och med fått börja använda sig av matsalen. Vi hoppas, om Jehova så vill, att nästa år kunna lägga grunden till en ny Betelanläggning.”

Avdelningskontoret berättar följande glädjande erfarenhet om en tidigare desillusionerad man för oss: ”När jag såg vad både religion och politik hade åstadkommit, blev jag engagerad i att störta den etablerade samhällsordningen. Jag anslöt mig till en grupp terrorister och fick träning i att hantera alla slags vapen; jag deltog i många väpnade rån. Mitt liv var i ständig fara. Allteftersom tiden gick blev det uppenbart att vi kämpade förgäves. Jag var en besviken man, överväldigad av en känsla av total hopplöshet i livet. Då knackade ett vittne på vår dörr. Hon talade med mig om Guds rike. Jag insisterade på att detta var slöseri med min tid och föreslog att min hustru skulle lyssna. Det gjorde hon, och ett bibelstudium kom i gång. Till slut gick jag med på att vara med vid studiet. Det går inte att i ord beskriva den lättnad jag kände, när jag förstod vilken kraft det är som driver mänskligheten till att göra det som är ont. Det är löftet om det underbara Riket som har gett mig ett uppehållande hopp och en mening i livet. Min hustru och jag är nu lyckliga över att vara överlämnade lovprisare av Jehova, den sanne befriaren av de förtryckta.”

Ökade insatser i tjänsten på fältet i Frankrike: I det här landet går det också framåt precis som för andra lyckliga familjemedlemmar i Europa. Det var en 6-procentig ökning av antalet förkunnare, och man nådde ett medeltal på 79.568. Antalet hjälppionjärer ökade med 39 procent! Församlingsförkunnarna kom upp till ett medeltal på 11 timmar i tjänsten på fältet.

Jehova välsignar en neutral ståndpunkt: I Nederländerna känner man sig mycket uppmuntrad över det sätt varpå de teokratiska intressena gått framåt där. Bröderna berättar många fina erfarenheter som belyser hur människor reagerar för livets budskap. Till exempel följande: En intresserad man arbetade nästan uteslutande med krigsfartyg i Rotterdams hamn. Han önskade bli döpt, men han kunde inte på grund av sin anställning. Hundratals personer i hamnen hade friställts, och alla som hade en anställning ansågs lyckligt lottade. Men ändå bad denne man sin arbetsgivare om att få arbeta på handelsfartyg i stället för på krigsfartyg. Inte nog med att hans begäran avslogs, utan han hotades också med att bli avskedad. Mannen bad till Jehova och gick sedan tillbaka till arbetsgivaren med samma begäran. Han väntade sig att bli avskedad. Men han fick i stället det han minst av allt väntade sig — arbete på handelsfartyg. Han blev döpt vid första bästa tillfälle.

Det växer på Irland: Bröderna här rapporterar en 7-procentig ökning av antalet förkunnare, och de är glada över att ha Min bok med bibliska berättelser på irländska språket. En församling spred dem med en hastighet på ett exemplar var tionde minut. Bröderna når nu ut på sitt lantdistrikt med goda resultat. En kall och våt eftermiddag kom de till en dam, som hade varit så deprimerad att hon bett Gud att antingen ”ta henne eller också hjälpa henne”. Redan följande dag kom förkunnarna på besök! Hon är nu lyckligt och väl inne i fållan och säger: ”Jag kände mig som ett förlorat får som till slut hade hittat sitt hem.”

En förkunnare lämnade boken Leva för evigt hos en man vid namn Martin. Han hade ännu inte läst boken, när man gjorde återbesök hos honom. Men återbesöket fick honom att läsa den. Det var två saker som rörde hans hjärta. Det ena var bilden av prästen som välsignar vapen. Detta var någonting som han tidigare hade funderat över. Det andra var en kommentar om att Satan kunde få människor att känna sig alltför upptagna för att studera bibeln. Han bestämde sig nu för att leta upp vittnena. När han körde in till staden, bad han: ”Gud, om detta är fel, låt mig då inte hitta lokalen.” Men han hittade den! Följande dag kom han till mötet, därpå till Åminnelsen, och han är nu regelbundet med vid mötena och tar med sig sina båda små döttrar. Han måste ta hand om sin hustru, som har ett svårt hälsoproblem, men han har gjort fina framsteg och tar del i tjänsten på fältet. Han tänker överlämna sig.

”Ett verkligt betydelsefullt år”: Detta är rapporten från England. Bröderna där var mycket entusiasmerade av årsmötet för Watchtower Bible and Tract Society of Pennsylvania, som hölls i Leicester år 1983. Att ha medlemmar av den styrande kretsen där och att få se åtminstone 3.000 teokratiska kämpar närvarande hade en mycket stimulerande inverkan på landet. Man hade det bästa pionjäråret någonsin, och under augusti nådde man 97.495 förkunnare. Att det finns en potential för tillväxt framgår av att 187.709 personer var närvarande vid Åminnelsen.

Något som har varit en underbar ny erfarenhet för bröderna i England under det gångna året har varit byggandet av deras två första ”snabbyggda” Rikets salar. Avdelningskontoret rapporterar: ”Den första salen i Northampton tog fyra dagar. Den andra i Dolgellau i Wales uppfördes på mindre än två dagar. Denna händelse fick mycket stor publicitet i Wales genom radio, TV och tidningarna. Cambrian News hade följande rubrik på sin artikel: ”1.000 byggare bevisar att tron kan utföra underverk”. Tidningen skrev: ”Besökande byggarbetslag har byggt Rikets salar i andra delar av världen och har under tiden utvecklat en metod med ett tvådagarsprojekt, som anses omöjligt av de flesta byggmästare.” Innan man började bygga salen, tvivlade många på att ett sådant projekt skulle kunna genomföras. En kvinna från kapellet på platsen, som man besökte i tjänsten på fältet, utropade: ”Räknar ni med att ni skall bygga er lokal på två dagar? Oj, det har tagit oss sex år bara att få klockan i kapellet lagad!”

Utvidgning i Österrike: Avdelningskontoret rapporterar sju toppsiffror när det gäller antalet förkunnare och ett rekordhögt antal hjälppionjärer. Bröderna där säger: ”Pionjärandan griper verkligen omkring sig, och vi har haft fem toppsiffror i rad på det området.” De tillägger: ”Vi håller på för fullt med tillbyggnaden till Betel. När den blir färdig kommer vi att ha en golvyta som är tre gånger så stor som den vi hade innan.” De är lyckliga över att vara inbegripna i den stora framåtgående rörelse som teokratins tillväxt utgör.

”Tydliga bevis på en framåtgående trend”: Så beskriver avdelningskontoret i Norge de flesta dragen av Rikets verk där efter en lång period av endast långsam tillväxt. Unga förkunnare visar ett växande intresse för pionjärtjänsten, och ansökningarna ökar från månad till månad. Intresset för Rikets budskap är också större. Man nådde en toppsiffra på 7.670 förkunnare, och 14.228 personer var närvarande vid Åminnelsen.

År 1972 träffade en syster som arbetade på ett icke-utlämnat distrikt i Norge en kvinna som hade många frågor och som verkade vara intresserad, varför systern bad om att få hennes adress. Hon skrev två brev om bibelns goda nyheter, men hon hörde aldrig något från kvinnan. Men 11 år senare fick systern ett brev från kvinnan! Hon skrev att hennes familj hade djup sorg, på grund av att en son hade mördats en månad tidigare. Hon och hennes man beslöt då att försöka finna lite tröst genom att läsa bibeln. När hon öppnade sin bibel, fann hon breven från systern. Hon skrev till systern om hjälp. Systern kontaktade ett par vittnen som bodde omkring 95 kilometer från detta icke-utlämnade distrikt. Ett bibelstudium kom i gång, när de besökte familjen. Den gör nu fina framsteg och känner sig tröstad.

”Det storslagnaste året någonsin”: Så beskriver avdelningskontoret i Luxemburg det gångna tjänsteåret. Under några månader var det en 8-procentig ökning i fråga om antalet förkunnare, och vid Åminnelsen var 2.537 personer närvarande — en på var 170: e invånare i landet! Den femte portugisiskspråkiga församlingen bildades. Jehovas rikes intressen rör sig verkligen framåt på ett storslaget sätt.

Det går framåt i Spanien: Det är inte länge sedan detta land trädde fram ur politiskt och religiöst förtryck, men nu är den teokratiska tillväxten tydligt synbar. Man har haft en toppsiffra på 56.717 förkunnare, och 125.040 personer var närvarande vid Åminnelsen. De reguljära pionjärernas led ökade med 37 procent. Avdelningskontoret rapporterar följande erfarenhet om en ung ståndaktig pionjär: ”Teresas far var pionjär, så när hon blev 12 år blev hon också pionjär. Allting gick fint under en tid, men så blev hennes mor sjuk och dog, vilket gjorde att Teresa fick större ansvar. Men hon fortsatte dock som pionjär. Sedan dödades hennes far i en tragisk bilolycka, och då måste hon ta hand om sin yngre syster. Men alla dessa tragedier har dragit henne närmare Jehova, varför hon fortsätter som pionjär och säger: ”Med Jehovas och brödernas hjälp skall jag fortsätta.” Jehova kommer säkerligen att rikligen välsigna en sådan hängivenhet.

En annan erfarenhet från Spanien belyser hur ärlighet kan utgöra ett mäktigt vittnesbörd. Taxichauffören Antonio ombads att köra ett par till en stad som låg 17 kilometer utanför provinshuvudstaden, Málaga. Han var besluten att använda tiden till att få avge ett fint vittnesbörd, vilket han också gjorde. Paret lyssnade respektfullt och ställde även flera frågor. Någon tid senare kom en man fram till Antonio och frågade om han kände igen honom. Antonio kunde inte komma ihåg honom. ”Men är inte du taxichauffören?” frågade mannen och beskrev den tidigare nämnda resan. Han förklarade att några dagar efter det att de hade lyssnat till taxichaufförens bibelförklaring hade vittnena ringt på deras dörr. De gick med på att studera bibeln och var nu själva döpta vittnen! ”Men vad var det som gjorde störst intryck på dig av det jag sade?” frågade Antonio. Svaret löd: ”Du tog bara 383 pesetas för resan, när alla andra taxichaufförer tar 500!”

Det ökar överallt: Detta är rapporten från Belgien, där de reguljära pionjärerna har ökat med 15 procent. Det har också varit fina toppsiffror i fråga om antalet hjälppionjärer och förkunnare under året. En reguljär pionjär blev rikt välsignad endast 14 dagar efter det att hon börjat. En dam hade bett till Gud om hjälp i många månader, så hon tackade ja till ett bibelstudium. Senare tog hennes man, därefter hennes döttrar och den äldsta dotterns fästman, sammanlagt 5 personer, emot sanningen.

Ett kraftfullt förkunnande av Jehovas namn: ”Detta år har Jehovas namn blivit förkunnat med större kraft än någonsin tidigare”, säger man vid avdelningskontoret i Finland. Man nådde en toppsiffra på 15.263 förkunnare. Antalet pionjärer fortsätter att öka. Tid i tjänsten på fältet, återbesök och bibelstudier i hem — allt ökar med utomordentliga resultat som följd.

”Ett år med många välsignelser”: Det tyska folket förlorade mycket av sitt religiösa tänkande efter det att de gått igenom två världskrig, men vid avdelningskontoret i Förbundsrepubliken Tyskland säger man: ”Vi kan se tillbaka på ett år med många välsignelser.” Fullbordandet av den enastående fina nya anläggningen i Selters var höjdpunkten när det gäller årets välsignelser, och nu har de en utomordentligt fin anläggning och en stark operationsbas, som kan ta hand om landets behov ett bra tag.

Fin framgång trots motstånd: Från Grekland rapporterar man att det grekisk-ortodoxa prästerskapet har vållat bröderna stora svårigheter under årens lopp, men nu håller situationen på att förändras. I september 1983 kunde bröderna stå på gatan med tidskrifterna, till motståndarnas stora bestörtning. Prästerskapet fortsätter att använda sig av lagen mot proselytvärvning. Omkring 150 arresteringar gjordes under året. Åtminstone 38 fall har dragits inför domstol. Man vann 35 av dessa mål, och 3 kommer att överklagas. Prästerna har kämpat hårt för att vinna, men det verkar som om de kämpar förgäves. Vid ett tillfälle stod till exempel fullt av bussar uppställda för att transportera demonstranter, som skulle håna och förlöjliga vittnena, men det fanns inte nog med folk för att ens fylla en buss! En tjänsteman på platsen sade: ”Prästerna har verkligen skämt ut sig.”

En annan seger har vunnits i domstolarna. Invånarna i staden Patrai tvingades erlägga en avgift till byggandet av Sankt Andreaskyrkan. Detta gjordes genom att man lade en extra avgift till elektricitetsräkningen. När bröderna vägrade att bidra med pengar till kyrkan, så hotade elverket med att bryta strömmen för dem. Saken gick till domstol. En rubrik i tidningen Eleftheri Gnomi sammanfattade domstolens utslag. ”De 118 vittnena vann striden i domstolen — lagen angående obligatoriskt erläggande av avgift till elverket för byggandet av Sankt Andreaskyrkan rubricerades som varande i strid med grundlagen.” Bröderna var glada över att de kunde fortsätta att få elektricitet!

Låt oss nu fortsätta med rapporterna från andra delar av jorden.

LÄNDER DÄR VÅR VERKSAMHET ÄR BEGRÄNSAD

Eftersom Herren Jesus förutsade att världen skulle hata hans sanna efterföljare, bör man inte bli förvånad över att Jehovas verk är mer eller mindre förbjudet i vissa delar av världen. (Joh. 15:18, 19) I sådana länder arbetar Rikets förkunnare under mycket skiftande omständigheter, och de måste använda gott omdöme och söka Jehovas ledning, när det gäller att komma på sätt att kunna predika de goda nyheterna.

Den utmaning som isolerade distrikt utgör: Det informella vittnandet spelar en mycket viktig roll, när det gäller att nå människor i många av dessa länder, men när det alls är möjligt utför man också mer systematiskt predikande. I ett land där verksamheten är förbjuden skickade till exempel bröderna ut tillfälliga pionjärer med särskilt uppdrag i ett försök att bearbeta isolerade distrikt. Att bearbeta små städer och samhällen utgör en utmaning för dem, eftersom det inte dröjer länge förrän alla i staden eller samhället känner till att det finns främlingar på platsen. Så det första pionjärerna gjorde, även om detta inte hör till vanligheten i sådana länder, var att besöka de lokala polistjänstemännen för att ge dem ett vittnesbörd. (Matt. 10:18) Vad blev resultatet? På 14 platser ville inte poliserna ge bröderna tillstånd att predika, men på 75 platser var det inga invändningar. På några ställen gav poliserna faktiskt pionjärerna logi på polisstationen! Bröderna kunde alltså predika direkt därifrån — utan motstånd. Pionjärerna gjorde återbesök hos några av poliserna!

Vakna för informellt vittnande: I ett europeiskt land där verksamheten är förbjuden berättar ett vittne följande erfarenhet: ”I en väntsal vid en järnvägsstation såg jag en ung kvinna som grät bittert. Jag vände mig till henne och frågade vad som hade hänt. Då grät hon ännu värre, men efter en stund berättade hon för mig att hennes man hade kastat ut henne ur deras hem, därför att han var intresserad av en annan kvinna. De hade levt tillsammans i många år och hade två barn — och nu hade hon beslutat sig för att göra slut på alltsammans genom att gå till järnvägsstationen för att begå självmord. Jag talade länge med henne. Budskapet om hopp för alla förtvivlade människor hade en lugnande inverkan på henne. Vi avslutade vårt samtal på det ställe där hon nu bodde. Efter en tid förbättrades till och med hennes familjeförhållanden, och hon kunde flytta hem igen. Hon har bibelns hopp i sitt hjärta, ett hopp som räddade henne från att begå självmord.”

Samma land rapporterar en ökning i fråga om antalet hjälppionjärer. ”Detta visar att det har skett en stor förändring i förkunnarnas tänkesätt under de gångna 15 åren”, heter det i rapporten. ”Det finns också några reguljära pionjärer i vårt land, vilket är något av en prestation med tanke på det sätt varpå tjänsten utförs, dvs. man måste hela tiden söka efter tillfällen att vittna och också utsätta sig för en viss risk.”

Flyktingläger i Moçambique: Avdelningskontoret i Zimbabwe rapporterar: ”Det finns fortfarande omkring 10.000 förkunnare i de åtta kretsar som täcker lägren i Milange vid den östra gränsen till Malawi och ytterligare församlingar strödda över västra delen av Moçambique vilka betjänas av två resande tillsyningsmän. Vår kontakt med lägren i Milange har under året hindrats på grund av dåliga kommunikationer. Men de få rapporter som vi har mottagit övertygar oss om att våra bröder i Moçambique tillsammans med bröderna i den övriga delen av världen kommer att visa att de inte är ”av det slag som drar sig undan till fördärv för sig, utan av det slag som har tro, så att själen bevaras vid liv”. — Hebr. 10:39.

Ostrafflighet trots brutal förföljelse: I ett land där verksamheten är förbjuden är massor av bröder fängslade på grund av sin kristna neutralitet. En rapport lyder: ”De blir svårt slagna och piskade, och man försöker på allt sätt tvinga dem att våldföra sig på sitt kristna samvete. Ofta följer den ena fängelseperioden på den andra. I ett fall då man inte lyckats bryta en broders ostrafflighet genom brutal misshandel konspirerade några soldater om att mörda honom. När en högre officer fick höra om deras komplott, ingrep han personligen och förde i hemlighet brodern till en annan stad och räddade på så sätt hans liv. (Jämför Apostlagärningarna 23:12—35.) Det gångna året miste 14 bröder livet, därför att de vägrade att kompromissa i fråga om sin kristna neutralitet.” Man skulle kunna berätta många fler erfarenheter om våra bröders trogna uthärdande under förföljelse, men vi skall nu se på Latinamerika.

EN STORSLAGEN UTVECKLING I LATINAMERIKA OCH VÄSTINDIEN

Vi får höra om lika enastående resultat från predikoarbetet i Latinamerika och Västindien. Det sker spännande saker, när Jehova påskyndar det stora församlandet av de fårlika.

”Det underbaraste året vi har haft”: Det utropade en broder i Brasilien med 40 år i heltidstjänst. Hur sant är inte detta! Sju nya toppsiffror, som kulminerade med 160.927 förkunnare, noterades under året, och vid Åminnelsen var 474.450 personer närvarande — en fantastisk siffra! Brasilien har blivit en av de ”stora bröderna” i Jehovas världsomfattande familj av hängivna tjänare.

I början av året fick alla förkunnare ett personligt brev som uppmanade dem att överväga hjälppionjärtjänst under april. Detta ledde till att hela kretsen av äldste och biträdande tjänare i vissa församlingar blev hjälppionjärer. Sammanlagt 33.007 förkunnare deltog i hjälppionjärtjänsten den månaden. ”Pionjärandan”, hette det i rapporten, ”var så smittosam att det var ett enda sorl av erfarenheter och uppmuntrande ord i Rikets salarna.”

En mor till 11 barn blev modfälld, därför att hon inte kunde få i gång ett bibelstudium. Men en broder föreslog henne att pröva på hjälppionjärtjänsten, vilket hon gjorde. Hon är inte längre modfälld, eftersom hon nu har fyra bibelstudier!

Ja, det händer fantastiska saker i Brasilien. En pionjär med särskilt uppdrag besökte en närliggande stad och lämnade 41 böcker. Följande månad, när han gjorde återbesök, upplyste hotellägaren honom om att prästen önskade få träffa honom. Prästen talade om för honom att han hade sett Min bok med bibliska berättelser och att han önskade fler exemplar till sin ungdomsgrupp. Därefter sade prästen att han vid följande mässa skulle meddela att alla kunde få skaffa sig exemplar av boken. Pionjären med särskilt uppdrag återvände fyra gånger och lämnade allt som allt 220 exemplar av Min bok med bibliska berättelser och 170 böcker i fickformat. Han leder nu ett antal bibelstudier med intresserade personer. Sådana här erfarenheter visar att det finns ett fruktbart fält i Brasilien och att det säkert kommer att fortsätta att vara en storslagen tillväxt i det landet.

Lagligt erkännande i Argentina: Ett av de gladaste avdelningskontoren just nu är det i Argentina, eftersom bröderna där har vunnit stora segrar under år 1984. Under åtminstone 33 år drev man igenom lagar och förbud emot våra bröder i Argentina, men de fortsatte modigt, och Jehova gav dem slutligen en dunderseger. Den 9 mars 1984 fick de meddelande om att de till sist var tillåtna att verka som en laglig religion. En annan orsak till glädje var att i erkännande av Jehovas vittnens ställning som en religiös organisation och på grund av respekt för religionsfriheten blev vittnenas barn befriade från att delta i patriotiska ceremonier. — För närmare detaljer, se Vakttornet för 1 januari 1985, sidan 27.

En 10-procentig ökning i fråga om medeltalet förkunnare avspeglade brödernas entusiasm, och förkunnarantalet ökade från 43.815 år 1983 till 48.282 år 1984. I april tog 19 procent av förkunnarna del i pionjärtjänsten, och antalet närvarande vid Åminnelsen uppgick till 109.140. Antalet församlingar ökar också, och det bildades 52 nya församlingar under de 10 första månaderna av tjänsteåret. Man bygger nu en ny sammankomsthall som skall betjäna Buenos Airesområdet. Avdelningskontoret är för litet för att kunna ta hand om allt det som sker, så man har skaffat nya fastigheter. Man har köpt en stor fabrik, som skall göras om till kontor och tryckeri, och man skall bygga ett nytt Betelhem alldeles intill den. ”Det är framåt på alla fronter”, heter det i rapporten. Alla är förvånade men verkligt lyckliga över det Jehova nu utför.

Två unga förkunnare slöt sig till en grupp, som beslöt att använda sin semester i hjälppionjärtjänsten. De begav sig till ett isolerat distrikt, som kanske aldrig tidigare hade fått ett vittnesbörd. De fick glädjetårar i ögonen, när ansiktena hos dem som lyssnade till dem lystes upp av entusiasm, när de fick se de vackra illustrationerna i litteraturen. Tjänstemän inom förvaltningen och skolmyndigheterna, domare och poliser lyssnade till budskapet, och dessa nitiska semesterfirare bad att Jehova skulle få den säd de hade sått ut att växa. Vilket härligt sätt att använda sin semester på!

I Bolivia är man hänförd över sin rapport: Hur hänförande var det inte för bröderna i Bolivia att kunna rapportera att de nått en 18-procentig ökning över föregående års medeltal av antalet förkunnare! Församlingsförkunnarna hade i medeltal närmare 12 timmar i månaden och rapporterade ett bibelstudium per förkunnare. Sammanlagt 17.671 fårlika personer var närvarande vid Åminnelsen — det är mer än fyra gånger antalet förkunnare! Förutsättningarna för fortsatt tillväxt verkar mycket lovande. Antalet reguljära pionjärer ökar hela tiden.

En före detta polischef och hans hustru, vilka alltid vägrade att lyssna på sanningen, började gå på karismatiska möten. Han skaffade en katolsk bibel och råkade slå upp Jesaja 43:10. Han ropade på sin hustru och sade till henne att de inte längre skulle gå på några sådana möten. De letade efter mycket möda reda på vittnena, och nu är ’”båda döpta och mycket nitiska”. Jehova ser alltså till att alla som uppriktigt söker honom också finner honom.

Letade efter en ”bok med bibliska berättelser”: När en förkunnare i Guatemala erbjöd Min bok med bibliska berättelser till en man på landsbygden, sade mannen: ”Jag har letat i alla bokaffärer efter den här boken! Det finns ett barn här som tar med sig ett exemplar av boken till skolan och lånar ut det till sina klasskamrater för en krona i veckan.” Mannen tog ivrigt emot boken, och ett bibelstudium kom i gång.

Man når byar med mayaindianer: ”En av höjdpunkterna under det gångna tjänsteåret”, rapporterar avdelningskontoret i Belize, ”har varit de årliga tjänsteresorna för att besöka byarna med mayaindianer i södra delen av landet. För att nå dessa avlägsna byar (12 till antalet) måste man gå omkring 180 kilometer längs djungelstigar. Så en grupp på 12 bröder begav sig i väg med sina ryggsäckar och portföljer och bärande på allt som de skulle behöva under tio dagar. I deras utrustning ingick en liten sex-volts bildprojektor och motorcykelbatterier. För första gången visade de diabilder i dessa avlägsna byar. Sammanlagt 568 personer var närvarande vid visningarna, som berättade om Jehovas vittnens världsomfattande predikoverksamhet. Man lämnade dessa ödmjuka människor, som är så svåra att nå, med en bättre förståelse av arbetet med att predika om Riket.”

Vittnande med flodbåt i Surinam: Avdelningskontoret i Surinam berättar: ”Det gångna året har det utförts mycket arbete i det inre av landet. Eftersom det finns mycket få vägar, sker transporterna i huvudsak med båt på floderna. Vid de flesta av de större floderna finns det pionjärer med särskilt uppdrag, som är fullt upptagna med att predika, och detta år började vi arbeta långt nere i södern vid den övre Surinamfloden. Fem pionjärer med särskilt uppdrag var förordnade där, och tre av dem for hela vägen till Pikin Rio, där hövdingen för hela området bor. Han var mycket vänlig och talade länge med de tre bröderna. Han ordnade med ett hus åt dem och bad alla byledarna att samarbeta med vittnena. Pionjärerna med särskilt uppdrag byggde en egen båt, och trots att de var där bara en kort tid satte de i gång flera fina bibelstudier, och några intresserade personer förkunnar nu de goda nyheterna.”

Costa Rica har andel i tillväxten: Detta land hade ett enastående år av teokratisk verksamhet. För första gången överskred antalet förkunnare där 8.000-strecket. En orsak till detta är säkert att man leder omkring 9.000 bibelstudier. När denna verksamhetsgren betonas blir resultatet en stor tillväxt. Pionjärerna var också mycket flitiga. Deras antal har fördubblats, och antalet hjälppionjärer visade en ökning med 45 procent. Man är i trängande behov av ett större avdelningskontor, och man har köpt en vacker tomt på 6 hektar i ett av landets finaste jordbruksområden. Tomten ligger 11 kilometer från San José.

En broder berättar om hur han fick en bättre ställning på det kontor där han arbetade, men hur en annan anställd tyckte att hon hade arbetat mycket längre i firman. Hon blev tillsagd att öva brodern för hans uppgift, men hon gjorde allting så besvärligt hon kunde för honom. En annan anställd gick till brodern och sade till honom att han inte skulle finna sig i en sådan behandling. Han fick rådet att gå till chefen och ställa till svårigheter för henne, men han vägrade att göra detta. Så småningom blev kvinnan mindre fientlig och började till och med inleda vänliga samtal med honom. Senare skaffade hon litteratur av honom, och nu studerar hon regelbundet och går framåt i sanningen. Hur mycket bättre var det inte att handla kristet än att göra henne till fiende och så inte kunna nå henne med sanningen!

”Förkunnarexplosion”: I avdelningskontorets rapport talar man om den spännande händelseutvecklingen i Mexico som en ”förkunnarexplosion”. Bröderna är lyckliga över att kunna rapportera en 16-procentig ökning i fråga om antalet förkunnare — det sammanlagda antalet förkunnare är nu 151.807. Bröderna menar att detta beror på en 26-procentig ökning av bibelstudierna, vilka steg till 202.132 i juni. På grund av sådana studier kommer hela familjer in i sanningen. Vid Åminnelsen var sammanlagt 695.000 personer närvarande — en fantastisk siffra!

Flagghälsningsfrågan är mycket aktuell i Mexico, där tidningar och TV gör stor affär av det hela. I Ciudad Juárez kontaktade olika personer en högre tjänsteman inom armén i ett försök att få honom att vidta vissa åtgärder mot vittnena. Det rapporteras att han sade till dem: ”Ni borde lära känna Jehovas tjänare ordentligt. Om alla människor i Ciudad Juárez vore Jehovas vittnen, så skulle det inte finnas några problem.” Några tidningar har också citerat ur Skolbroschyren, vilket har lett till ett mycket fint vittnesbörd.

Våra bröder i Mexico säger: ”Jehova har verkligen varit god mot oss det gångna året.” Och det kan vi alla instämma i av hela vårt hjärta. Fältet i Mexico är verkligen ”vitt till skörd”, och allteftersom skördens Herre sänder ut fler arbetare i detta fruktbärande område, så kommer ”förkunnarexplosionen” att bli ännu större till stor glädje för alla som älskar Jehova. — Joh. 4:35; Matt. 9:37, 38.

Det går framåt trots tider av våld: Vad kan våra bröder i El Salvador, där det förekommer så mycket våld och laglöshet, göra? De svarar: ”Med Jehovas hjälp är vi nöjda med att få tjäna Jehova här.” Så trots alla svårigheter var 49.344 personer närvarande vid Åminnelsen — nästan fyra gånger medeltalet förkunnare! De har nått en fin toppsiffra på 13.427 förkunnare, och de leder en bra bit över 20.000 bibelstudier. Man har nu planer på att bygga ett nytt avdelningskontor i San Salvador. Man har köpt en ny sammankomsthall i San Miguel, mitt i ett område med våld, men där det också är fin tillväxt i fråga om Rikets verk. Man håller sammankomster där utan några större problem.

Följande fantastiska erfarenhet belyser Jehovas förmåga att ta hand om sitt folk. I en viss rätt stor församling är det omkringliggande området ibland under arméns kontroll och ibland under gerillans. En valdag hölls församlingens möten som vanligt. Några av bröderna skyndade hem med detsamma efter det att mötena var slut, men andra stannade kvar. En grupp gerillasoldater visade sig. Dessa befallde bröderna att vara med vid det möte de skulle hålla. Bröderna församlade sig i en klunga, och när det gavs order om att alla skulle skrika politiska slagord, förblev de tysta. De måste förbli stående i över en timme, och därefter ombads alla att bidra med 25 centavos till saken. Man skickade runt en upp och nedvänd hatt, men i stället för att lägga i pengar lade de i sina tidskrifter. Detta förvånade gerillasoldaterna, men bröderna fick vittna för dem till klockan 10 på kvällen. Till sist fick bröderna lov att gå hem, och de var glada över att de hade bevarat sin lojalitet mot Jehova.

Det går framåt fint i Chile och Colombia: Den 4 juni började man bygga på ett nytt avdelningskontor i Chile. ”Trots att det har regnat ovanligt mycket”, hette det i rapporten, ”går arbetet framåt, och den nitälskan de villiga arbetarna visar har inte dämpats.” En 14-procentig ökning i fråga om antalet förkunnare återspeglar också brödernas nitälskan. Bibelstudierna ökar hela tiden. Sammanlagt 75.029 personer var med vid Åminnelsen. Antalet hjälppionjärer ökade med, hör och häpna, 50 procent! I Colombia har pionjärverksamheten också ökat hela tiden, vilket har fått till följd att förkunnarantalet växer. I staden Bogotá bildas en ny församling i månaden, och antalet förkunnare har vuxit lavinartat till 23.117, en lovvärd ökning på 22,7 procent över medeltalet år 1983.

Fantastiska ökningar i Venezuela: Avdelningskontoret i det här landet rapporterar med entusiasm att man under några månader hade en 19-procentig ökning i fråga om antalet förkunnare. Pionjärernas antal växte hela året. Antalet närvarande vid Åminnelsen — 12.165 fler än år 1983 — var 93.263. En sexårig flicka lyckades, trots att hon inte kunde läsa, visa en besökt dam att Guds namn är Jehova. Damen blev så imponerad att hon inte bara omfamnade och kysste den lilla flickan, utan också avtalade om ett bibelstudium, och hon förbereder sig nu för att bli döpt.

Ordföranden i Venezuelas anticancersällskap blev så imponerad av artikeln om rökning i numret för 15 juni 1981 av La Atalaya (spanska upplagan av Vakttornet) att han beställde 500 exemplar av det numret. Alla elever som i sina medicinska kurser får en arbetsuppgift om cancer och rökning får nu detta nummer tillsammans med annat studiematerial.

”Spännande och uppmuntrande”: Så beskriver avdelningskontoret på Trinidad det som hände under tjänsteåret 1984. Från januari till april hade man det ena förkunnarrekordet efter det andra, och man var mycket glad över att ha 2.082 hjälppionjärer under april. Detta representerade 54 procent av de förkunnare som rapporterade den månaden! En broder brukar läsa i litteraturen under sina lunchraster. Detta ledde till så mycket intresse bland hans arbetskamrater att han bestämde sig för att erbjuda dem prenumeration på tidskrifterna. Han säger: ”Eftersom de blev förvånade över att de var så billiga, kunde jag teckna 36 prenumerationer i januari månad.” Han kunde också lämna 107 exemplar av boken Leva för evigt. Han är nu fullt upptagen med att försöka utveckla allt det intresse som har skapats.

Man kämpar på i Dominikanska republiken: Mörkläggningar och upplopp hindrade i viss utsträckning verksamheten i det här landet, men bröderna nådde för första gången sammanlagt 8.192 förkunnare. Åminnelsen besöktes av 23.000 fler än det sammanlagda antalet förkunnare, så bröderna tycker att de har mycket arbete att göra när det gäller att hjälpa alla dessa människor att göra framsteg. En kretstillsyningsman inbjöd en församling på 21 förkunnare att arbeta tillsammans med honom på landsbygden. Till hans förvåning kom 41 personer, eftersom alla systrarna tog med sig sina barn. Det behöver väl knappast sägas att de hade en högst ovanlig och mycket trevlig tid på landsbygden.

”Guds rikes tillväxt är här”: Så känner våra bröder på Guadeloupe det. De sprudlar av glädje på grund av den ökade bibelstudieverksamheten. De har i medeltal ett bibelstudium per förkunnare, och de rapporterade en 9-procentig ökning i fråga om antalet förkunnare under året. Nästan 10.000 personer var närvarande vid Åminnelsen. En hemmafru bjöd, utan att hon visste varför, en förkunnare att stiga in efter att ha vägrat att lyssna i tio år. Dottern lyssnade också, och efter en lite trög start blev både mor och dotter döpta och är nu nitiska förkunnare av sanningen.

Attityderna förändras på Grenada: De strider som bröt ut i oktober 1983 har i viss mån förändrat den sorglösa inställning många har haft. Människor är fortfarande rätt upprörda över det som hände. Många har förlorat tron på politiska löften och börjar visa större intresse för sanningen. Sammanlagt 1.175 kom till Åminnelsen — tre gånger så många som antalet förkunnare, så man hoppas på fortsatt ökning i fråga om verksamheten med fina resultat som följd.

Vi skulle vilja berätta mer för dig om den teokratiska utvidgningen i Latinamerika och öarna i Karibiska havet, men vi måste gå vidare till Nordamerika.

VERKET GÅR FRAMÅT I NORDAMERIKA

Man övervinner fördomar uppe i norr: Bröderna i Alaska hade en 16-procentig ökning av antalet förkunnare jämfört med medeltalet för år 1983 och uppnådde 1.748 förkunnare i mars. Vid Åminnelsen var 4.397 personer närvarande, så det finns många fler som kan bli hjälpta att börja i den sanna tillbedjan av Jehova. Bröderna gör sitt bästa för att bearbeta vildmarksdistrikten. När bröderna kom till en isolerad by ute i vildmarken, sade ombudet för kommunfullmäktige till dem: ”Ni får tyvärr inte lov att komma in i den här byn.” Man visade honom därefter de vackra bilderna i boken Leva för evigt och talade om för honom att man önskade berätta för människor om vad den store Skaparen hade i beredskap åt dem. Då sade tjänstemannen: ”Ni är välkomna till vår by.”

En höjdpunkt under året var att 230 bröder kom så långt ifrån som Kalifornien för att på två dagar bygga en Rikets sal i Metlakatla i indianreservatet Tsimshean. Kommunfullmäktige hade motarbetat byggandet i tio år, men tillät det till slut att komma i gång. På 32 timmar fullbordades en vacker byggnad, som var 9,8 x 15,8 meter stor. Praktiskt taget hela byn kom ut för att se på, och några sade: ”Det var så vi brukade arbeta tillsammans som ett folk.” En annan Rikets sal byggdes på två dagar i Wasilla, 80 kilometer norr om Anchorage.

”Vi fortsätter att växa helt fantastiskt”: Så känner bröderna i Canada det angående tjänsteåret 1984. Motståndare i Canada har med orätt påstått att Sällskapet håller på att upplösas, men på avdelningskontoret pekar man med glädje på att man nu har 80.939 förkunnare, vilket är en ökning på 10,7 procent över 1983 års genomsnitt. Närmare 23 procent av alla förkunnarna var inbegripna i pionjärtjänst i april månad. Med ett sådant nit kommer det att bli många underbara resultat.

Rikets salarna i Canada är fyllda till bristningsgränsen, varför man under tjänsteåret har byggt så många som 22 ”tvådagars” Rikets salar. Man har ansökningar inne för ytterligare nio salar.

Joseph, en jesuitisk präst som kom till Canada från Tjeckoslovakien, skaffade ett exemplar av Nya Världens översättning. Systern som besökte honom råkade säga att Petrus aldrig var i Rom. Han trodde uppriktigt att Petrus hade verkat där som den katolska kyrkans överhuvud. Men när han undersökte saken stod det klart för honom att Petrus skickade sina hälsningar från Babylon och inte från Rom. Han gick till Rikets sal på platsen och blev förvånad över att se att det inte fanns någon uppdelning i präster och lekmän där. Han insåg också att läran om transsubstantiationen var fel. Trots stora påtryckningar tog han senare avsked som jesuitpräst och är nu en lycklig förkunnare av Riket.

”Ett enastående år av teokratisk verksamhet”: Detta är Förenta staternas rapport. Man nådde fem nya toppsiffror i antalet förkunnare, toppsiffran i augusti var 690.830, vilket var en enastående ökning med 20.435 över toppsiffran i juli på 670.395 förkunnare. I april hade man ett rekord på 93.990 hjälppionjärer. Antalet reguljära pionjärer steg till 29.098 i april, vilket innebär att det var 123.442 personer som deltog i pionjärtjänsten under den månaden!

Bibelstudierna har ökat till 450.658, och så många som 1.611.310 var närvarande vid Åminnelsen. Vilka oerhörda möjligheter till framtida tillväxt! Det bildades i medeltal en ny församling varannan eller var tredje dag, så att det sammanlagt bildades 159 nya församlingar under tjänsteåret 1984. Man hade 3,9 procent fler prenumerationer än under år 1983, och det sammanlagda antalet lösnummer var 11,8 procent högre. Den teokratiska utvidgningen har verkligen kommit till detta land.

I Kalifornien började en nyintresserad sjuksköterska att studera bibeln med en av sina patienter vid ett konvalescenthem. Patienten var 100 år och hade sett ”Skapelsedramat i bilder” för länge sedan. Den här damen talade med andra om Guds ord allteftersom hon inhämtade bibelns sanningar. Detta gjorde att hon fick motstånd från prästen och andra på hemmet. Men denna i hjärtat unga hundraåring fortsatte att predika utan att låta sig skrämmas, överlämnade sitt liv åt Jehova och blev döpt vid den mogna åldern av 102 år! Jehovas ande kan åstadkomma underverk.

OMRÅDESKONVENTEN ”GUDS RIKES TILLVÄXT”

Om alla de 117 områdeskonventen ”Guds rikes tillväxt” i Förenta staterna (utom Alaska och Hawaii) hade hållits på en och samma plats, så skulle så många som 1.159.898 lyckliga deltagare ha varit närvarande. De skulle också ha blivit hänförda över att få se 10.625 nya bröder och systrar bli döpta. Benämningen ”Guds rikes tillväxt” var verkligen mycket passande, när denna mäktiga skara församlades på 65 olika ställen utöver landet.

Vad glada alla blev när den nya Referensbibeln publicerades! Och vad glada bröderna var över att få den nya boken Att få överleva in på en ny jord och den utmärkta broschyren, som upphöjer Jehovas namn! När broschyren Guds namn gavs ut i Finland, utropade bröderna: ”Detta är precis vad vi behöver.” ”Vi har längtat efter detta.” ”Väggarna i kyrkorna fås att vittna till förmån för Jehova!”

Dessa områdeskonvent var till oerhört stor uppmuntran för bröderna i England. Det sammanlagda antalet konventdeltagare på 136.524 var ett nytt rekord för dem, och 934 blev döpta. Bland de många erfarenheterna i samband med konventen var följande: En broder och hans hustru färdades till Cardiff, när deras bil gick sönder. En bonde kom ut ur sitt hus och frågade vad han kunde göra för att hjälpa dem. De talade om för honom att de var på väg till konventet. När han fick veta att de var vittnen, sade han: ”Det står en bil i hörnet av gårdsplanen. Ta den, njut av ert konvent och lämna tillbaka den på hemvägen.” Detta par fick nytta av den höga aktning, som bonden hade för Jehovas folk.

ANNAN UPPMUNTRANDE TEOKRATISK UTVECKLING!

Datautvecklingen: Under det gångna året har Jehova gett oss bättre utrustning än någonsin tidigare för att snabbt kunna predika de goda nyheterna till jordens ändar. Viktiga redskap när det gäller att kunna framställa mer litteratur är MEPS-systemet (MEPS står för: Multilanguage Electronic Phototypesetting System) och den fotosättmaskin som hör till systemet. MEPS är en dator som har konstruerats och byggts av bröder för att vara till hjälp i att förkunna de goda nyheterna för alla nationer och språkgrupper. MEPS översätter inte, men den gör det möjligt att skriva in text som redan har översatts, rätta den och ombryta den i sidor, vilka sedan skickas till fotosättmaskinen.

MEPS används också till att behandla prenumerationer och litteraturbeställningar och till annat kontorsarbete vid ett avdelningskontor. För närvarande används MEPS i Brooklyn och vid följande 19 avdelningskontor: Australien, Brasilien, Canada, Colombia, Danmark, England, Filippinerna, Frankrike, Grekland, Italien, Mexico, Nederländerna, Nigeria, Schweiz, Spanien, Sverige, Sydafrika, Västtyskland och Österrike. Under nuvarande tjänsteår planerar vi att installera denna utrustning i många fler länder. Bröder och systrar från avdelningskontoren har utbildats till att sköta och underhålla denna utrustning. MEPS kan hantera sådana språk som arabiska, grekiska, hindi och koreanska. För närvarande arbetar bröderna på att få MEPS att hantera kinesiska och japanska. Allt detta hjälper till att påskynda arbetet med att göra lärjungar av människor av alla nationer.

Samtidig utgivning: Bland det mest spännande i utvecklingen under tjänsteåret 1984 har varit övergången till samtidig utgivning på över 20 olika språk av samma material i Vakttornet. Detta har i de flesta fall blivit möjligt genom installerandet av det av Sällskapet utvecklade datorsystemet MEPS. Exemplar av den engelskspråkiga upplagan av Vakttornet skickas ut till avdelningskontoren och översätts. Det bearbetas sedan med hjälp av denna utrustning. På så sätt publiceras redan de ledande artikelserierna och studieartiklarna med samma bild på framsidan av det numret på många språk runt världen.

Detta visar sig vara en oerhört enande faktor bland Jehovas folk. Och man beräknar att 2.500.000 och fler av dem som var med vid Vakttornsstudiet runt jorden vid slutet av kalenderåret 1984 studerade samma stoff samma vecka. Det kommer att ha en enande verkan att alla framför samma budskap på fältet genom tidskriften Vakttornet. Detta gör det också möjligt att få ut viktiga tillkännagivanden samtidigt runt jorden i den här tidskriften. Allt detta är ett led i den storslagna kampanj, som Jehova nu utför för att förena sitt folk. — Ef. 1:10, 11.

JUBEL ÖVER DEN TEOKRATISKA UTVIDGNINGEN

Det har varit mycket svårt att avgöra vad som skall tas med i denna enastående rapport över det världsvida arbetet år 1984. Det finns inte på långa vägar tillräckligt med utrymme för att berätta om allt det som Jehova har gjort genom sitt folk under detta år. Det som är så enastående är den entusiastiska och glada andan bland bröderna överallt.

Satan har alltid försökt att vålla söndring bland Jehovas folk, och han har fått olika missnöjda individer att försöka störa friden och endräkten bland de lojala. Sådana individer är missnöjda med sin lott livet, och de tjuter i den här tiden på grund av ”uppgivenhet hos anden”. — Jes. 65:13—15, NW.

Varken dessa eller alla Satans horder kan förhindra att Jehovas intressen breder ut sig över jorden. I Jesaja 54:2—4 (NW) befaller han sina lydiga: ”Vidga ut platsen för ditt tält. ... Håll inte tillbaka. ... Var inte rädd, för du kommer inte att stå med skam.” Nej, verkligen inte! Medan Satans värld och alla hans onda representanter våndas, jublar Jehovas tjänare. När det gäller det sammanlagda resultatet, överträffar tjänsteåret 1984 alla tidigare år.

Den tid är nära då Jehovas rike skall ”krossa och göra slut på” Satans hela onda världsordning. (Dan. 2:44) Detta rättfärdiga rikes styre måste fortsätta att växa och utvidga sig tills det uppfyller hela jorden. Det finns ingenting som kan hindra detta Jehovas underbara uppsåt. Må därför alla som älskar Jehova jubla över den enorma ”teokratiska explosion” som nu sker och förenas i att förhärliga honom i tacksamhet.

[Tabell på sidorna 24–31]

RAPPORT ÖVER JEHOVAS VITTNENS VÄRLDSVIDA TJÄNST PÅ FÄLTET TJÄNSTEÅRET 1984

(Se publikationen)