Den kungliga nationens födelse i ett nyfött land

”Skall ett land födas med smärtfyllt födsloarbete på en enda dag? Eller skall en nation födas på en enda gång? Ty Sion har råkat i smärtfyllt födsloarbete såväl som framfött sina söner.” — Jesaja 66:8, NW.

1. Vad gjorde de internationella bibelforskarna den 26 juli 1931 vid sitt konvent i Columbus i Ohio, och vilken motsvarande handling följde därpå världen utöver?

FÖR mer än femtio år sedan — närmare bestämt söndagseftermiddagen den 26 juli 1931 — trädde ett folk fram på världsscenen och förde fram ett namn i rampljuset. Just denna oförglömliga dag antog flera tusen internationella bibelforskare, som kommit tillsammans till ett allmänt konvent i Columbus i Ohio i USA, enhälligt en resolution genom vilken de valde att från och med då bära det på bibeln grundade namnet ”Jehovas vittnen”. (Jesaja 43:10—12) Alla församlingarna av internationella bibelforskare jorden runt följde omedelbart detta exempel och antog formellt det unika namnet. Det nya namnet har kommit för att stanna!

2. a) Vad har de som burit detta på bibeln grundade namn uthärdat sedan dess? b) Vilka uppmuntrande ord har de funnit i Jesaja 66:5?

² På grund av detta ärorika namn har dessa vittnen för den högste Guden utsatts för hat från världens sida, även från kristenhetens, vars medlemmar menar sig vara religiösa bröder till alla dem som bekänner sig vara Jesu Kristi lärjungar. Detta religiösa hat har gått så långt att det tagit sig sådana uttryck som våldsam förföljelse, något som lett till döden för många. Till uppmuntran för dem som bär det namnet och som lever upp till den värdighet som hör samman med det kom följande löftesrika ord, som stått att läsa i mer än 2.500 år och som uttalats för vår skull av en av bibelns mera framträdande profeter, att tona fram: ”Hör Jehovas ord, ni män som bävar för hans ord: ’Era bröder som hatar er, som stöter ut er för mitt namns skull, sade: ”Må Jehova bli förhärligad!” Han skall också framträda med fröjd för er del, och det är de som skall komma på skam.’” — Jesaja 66:5, NW.

3. Hur visar Jehovas vittnen att de bävar för hans ord, och vad gör de förutom att de lyssnar till detta ord?

³ Jehovas nutida vittnen är de som ”bävar för hans ord”. De fruktar för att handla i strid mot hans skrivna ord. Det är därför de ständigt studerar de inspirerade Skrifterna. De erkänner att bibelns författare är deras Herres och Frälsares, Jesu Kristi, Gud och Fader. De godtar alla de trettionio böckerna i de hebreiska skrifterna och alla de tjugosju böckerna i de kristna grekiska skrifterna som Jehovas ord, som de måste både lyssna till och handla efter.

4. a) Vad är i verkligheten orsaken till att kristenheten hatar och stöter ut sina bröder? b) Vilket motiv anger den som en förklaring till att den handlar som den gör?

⁴ Man kan verkligen fråga sig varför Jehovas vittnen hatas av kristenheten, av de människor som påstår sig vara en del av Jesu Kristi brödraskap. Varför ”stöter” kristenheten ”ut” dem från deras led som erkänns vara kristna, och varför vill den inte ha med dem att göra av den anledningen att den inte har någonting gemensamt med dem? Jehova själv ger förklaringen till detta och säger: ”För mitt namns skull.” Men ändå ger de som hatar och stöter ut Jehovas vittnen den mest ädla förklaring till att de handlar som de gör. De säger: ”Må Jehova bli förhärligad!” Eller, om de använder sådana bibelöversättningar som undviker Guds namn: ”Må Herren bli förhärligad.” Men Herren Gud betraktar inte deras hat och deras avståndstagande från hans vittnen som någonting som förhärligar eller är till ära för honom.

5. a) Vilka är det som får orsak att fröjda sig, när Jehova visar sig genom någon form av manifestation? b) Vilken innebörd ligger det i att de andra skall komma på skam?

⁵ Vilka är de som får orsak att fröjda sig, när Jehova i någon form av manifestation visar att han godkänner vissa och underkänner andra? Vilka är det då som får komma på skam? Till dem som blivit hatade och utstötta på grund av att de hyst verklig respekt för hans namn säger Jehova: ”Han skall också framträda med fröjd för er del, och det är de som skall komma på skam.” Detta innebar en hemsk vedermöda för dem som tog del i att hata och stöta ut Guds vittnen. Den vedermöda som drabbade dem i forntiden förebildade den största av alla vedermödor, den som inom kort skall drabba dem som nu i ”ändens tid” hatar och stöter ut Jehovas vittnen. (Daniel 12:4) Profeten Jesaja hänsyftar på detta i sina därpå följande ord: ”Ljudet av tumult kommer från staden, ett ljud från templet! Det är ljudet av Jehova som vedergäller sina fiender vad de har förtjänat.” — Jesaja 66:6, NW.

6. Vilken var den stad från vilken ”ljudet av tumult” kom, och vad var orsaken till att ett sådant ljud hördes?

⁶ Den icke namngivna stad från vilken ”ljudet av tumult” kommer är naturligtvis Jerusalem, för det var där templet för Jehovas tillbedjan stod. Tanken är här att Jehova kommer till sitt tempel för tillbedjan och gör en inspektion. Han gillar inte det sätt han finner att de dyrkar honom på. Den gudsdyrkan de ägnar sig åt är bara ytlig, formell och skrymtaktig. Detta har lett till att hans heliga namn dragits i vanära. Vad som skulle visa att Jehova inte godkände detta var att det skulle uppstå ett ”tumult” till följd av den invasion de världserövrande babylonierna skulle göra, de som Jehova skulle bruka som sitt redskap för att ”vedergälla sina fiender vad de har förtjänat”, de fiender som ägnat sig åt en skrymtaktig gudsdyrkan som förnedrat hans tempel. Dessa var Jehovas fiender av den anledningen att de var fientligt inställda till och hatade dem som verkligen ”bävar för hans ord” och stötte ut dem, alldeles som han sagt, ”för mitt namns skull”. — Jesaja 66:2, 5, NW.

7. När gick Jesajas profetia i uppfyllelse, vad hände Jeremia, och vilka såg att Jehovas ord var sanna?

⁷ Därför använde Jehova under det följande århundradet, under profeterna Jeremias, Hesekiels och Daniels tid, de babyloniska härarna som sitt redskap för att ”vedergälla” de förbundsbrytande israeliterna ”vad de har förtjänat”. Vilket ”tumult” vållades inte därigenom i Jerusalem år 607 f.v.t., då hela staden förstördes och inte ens det praktfulla tempel som den vise kung Salomo byggt skonades! De överlevande judarna fördes bort i fångenskap till Babylon. De få judar som lämnades kvar i landet flydde slutligen ner till Egypten, dit de också drog med sig profeten Jeremia. På så sätt uppfylldes hans profetia om att landet skulle läggas fullständigt öde. På så sätt upphörde också det landområde, som en gång intagits av en nation, att utgöra hemlandet för en levande nation som hade Jehova Gud som sin himmelske Konung. Trogna judar som bävade för Guds ord såg att dessa hans ord var sanna.

8, 9. a) Vad är den nutida motbilden till staden Jerusalem? b) Vad kommer att drabba den enligt Jesu profetia, och varför det?

⁸ Omskakande händelser som vida skall överträffa dem som ägde rum år 607 f.v.t. väntar dem som hatar och skyr Jehovas vittnen, de som i vår tid bävar för Jehovas ord. Allt det tragiska som hände då på Jeremias, Hesekiels och Daniels tid hände med dem ”såsom exempel [eller såsom förebilder], och de blev nerskrivna till varning för oss, över vilka sluten på tingens ordningar har kommit”. (1 Korintierna 10:11) Sedan kommer verkligen ”ljudet av tumult ... från staden”, det motbildliga Jerusalem som fördömts av Gud, nämligen kristenheten. I likhet med det forntida Israel påstår den sig också stå i förbund med Gud, befinna sig i det ”nya förbundet” med Jesus Kristus som dess medlare. (Hebréerna 8:7—9) Men kristenheten har inte levt upp till sitt påstådda förbundsförhållande till Gud. Därför väntar en ”stor vedermöda” kristenheten, alldeles som en sådan förebildligt drabbade det forntida Jerusalem, i enlighet med Jesu egen förutsägelse:

9 ”Då skall det vara en stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma. Ja, om inte de dagarna förkortades, skulle inget kött bli frälst; men för de utvaldas skull skall de dagarna bli förkortade.” — Matteus 24:21, 22; Markus 13:19, 20.

10. Vad förutom kristenheten kommer denna vedermöda att utplåna, och vilka kommer att utgöra det ”kött” som kommer att överleva?

¹⁰ Denna stora vedermöda utan motstycke är nära förestående. Den kommer från Jehovas, ”de utvaldas” Guds, hand. Den kommer att utplåna inte bara kristenheten, det motbildliga Jerusalem, utan också hela denna tingens ordning, som kristenheten stått i ett så nära vänskapsförhållande till. (Jakob 4:4) De överlämnade, döpta kristna som lever nu och som bävar för Jehovas ord kommer att utgöra det ”kött” som får överleva.

En påskyndad födelse omöjlig att förhindra

11. a) Vilken tidsperiod måste först gå innan en människa kan födas, men måste någonting liknande ske i fallet med ett återuppbyggt Jerusalem? b) På vems befallning skulle ett annat Jerusalem byggas upp på dess forna plats? c) Förutsade Jesaja hur länge den plats, där den gamla staden Jerusalem låg, skulle ligga öde?

¹¹ Nu går vi tillbaka till Jesajas spännande profetia! Han förutsäger nu en glädjebringande händelse som kontrast till de dystra framtidsutsikter han just lagt fram under inspiration. Födelsen av ett barn fött inom äktenskapet är vad de tillbörligt vigda föräldrarna väntar på med stor iver och ser fram emot med högsta tänkbara förhoppningar. För att ett önskat människobarn skall födas fullt utvecklat måste Guds föreskrivna tid först gå. Men i detta sammanhang förutsade den store upphovsmannen till födelseprocessen någonting ovanligt när det gällde hans egen anordning. Hans profet Jesaja hade förutsagt förstöringen av den orena staden Jerusalem — den ursprungliga staden som var byggd på berget Sion skulle således upphöra att existera. Men han hade också förutsagt att en annan stad skulle byggas upp på berget Sion på befallning av den persiske erövraren, Cyrus den store — Jehovas tjänare som skulle störta det babyloniska världsväldet. (Jesaja 44:28; 45:1) Men Jesaja förutsade inte hur länge det gamla Jerusalem skulle vara utan existens, eller hur länge staden således skulle vara utan ”barn” eller invånare. Jesaja förutsade inte heller hur länge berget Sion och landet där omkring skulle vara en obebodd, öde trakt.

12. Hur skulle ett nytt land dyka upp på kartan över den forntida världen, och för vilka skulle detta land tjäna som ett fosterland?

¹² Men i Cyrus den stores dagar skulle ett annat Jerusalem uppstå och bli mor till många ”söner”, det vill säga få många invånare och undersåtar som skulle leva inom hennes utstakade domäner. Innebar det att ett ”land” skulle dyka upp på kartan över den forntida världen, ett land som skulle tjäna som ett fosterland för människor som en tid inte utgjorde en ”nation”? Det profetiska svar Jehova Gud gav på denna fråga var Ja!

13, 14. a) Skulle de judiska fångarna bli återförda till sitt land, när tiden var inne för dem att fira det första jubelåret efter sin landsförvisning? b) Skulle Jerusalem återigen bli en mor till ”söner” genom att de judiska fångarna gjorde extraordinära ansträngningar för att uppnå det syftet, och vad sades det i profetian i Jesaja 66:7, 8 om detta?

¹³ Frågan var därför: När och hur? Jehova förutsade genom sin profet Jeremia att det land som tidigare innehades av ”nationen” skulle ligga öde i sjuttio år, en tidsperiod som var tjugo år längre än de femtio år som gick mellan jubelåren. När det jubelår som inträffade år 573 f.v.t. var inne, fanns det därför inte någon som kunde fira denna högtid i sitt forna hemland, och inte heller kunde det uppstå något Jerusalem eller Sion som kunde bli mor till en skara medborgare som skulle vara hennes ”söner” eller ”barn”. Det var först år 537 f.v.t. som några deporterade judar som ännu levde kvar kunde återvända till sitt forna hemland. Detta skulle ske utan att de judar som förts som fångar till Babylon gjorde ovanligt ihärdiga ansträngningar i detta syfte. Det var i stället Gud som skulle utföra detta i överensstämmelse med sitt profetiska löfte. Hur osannolikt det än kunde ha förefallit, så skulle en ”nation”, efter att ha varit i fångenskap i Babylon, bli till i ett land som Jehova Gud reserverat för denna ”nation”. Jehova såg längre än till den nationella olycka som inträffade år 607 f.v.t. och antydde att någonting sådant skulle inträffa, när han därefter lät Jesaja säga:

¹⁴ ”Innan hon [det vill säga ett annat Jerusalem] började komma i smärtfyllt födsloarbete, födde hon. Innan födslovånda kunde komma över henne, nedkom hon rentav med ett gossebarn. Vem har hört något likt detta? Vem har sett något likt detta? Skall ett land födas med smärtfyllt födsloarbete på en enda dag? Eller skall en nation födas på en enda gång? Ty Sion har råkat i smärtfyllt födsloarbete såväl som framfött sina söner.” — Jesaja 66:7, 8, NW.

15. Om man jämför denna födelse med den som beskrivs i Uppenbarelseboken 12:1—17, vad finner man då?

¹⁵ Denna ovanliga födelse har ingen motsvarighet alls i den beskrivning som den sista boken i bibeln ger av ett gossebarns födelse. Vi läser där, i Uppenbarelseboken 12:1—17: ”Och ett stort tecken syntes i himmelen, en kvinna klädd med solen, och månen var under hennes fötter, och på hennes huvud var en krona av tolv stjärnor, och hon var havande. Hon ropar i sina födslovåndor och i sin ångest för att föda. Och ett annat tecken syntes i himmelen, och se, en stor eldfärgad drake, med sju huvuden och tio horn och på sina huvuden sju diadem; och dess stjärt släpar med sig en tredjedel av himmelens stjärnor, och den slungade dem ner till jorden. Och draken blev stående framför kvinnan som skulle till att föda, för att den, när hon väl födde, skulle kunna äta upp hennes barn. Och hon födde en son, en gosse, som är bestämd att vara herde över alla nationerna med järnstav. Och hennes barn blev bortryckt till Gud och till hans tron. ... Och draken blev vred på kvinnan och gick bort för att föra krig mot de kvarvarande av hennes säd, dem som håller Guds bud och har arbetet att vittna om Jesus.”

16. Som vad eller vem eller vilka måste vi identifiera kvinnan, ”tecknet”, och hennes ”son, en gosse”?

¹⁶ Eftersom ingen kvinna på jorden har månen under sina fötter och tolv stjärnor runt sitt huvud som en krona, måste den beskrivna kvinnan, ”tecknet”, vara symbolisk. Eftersom hennes barn togs emot och erkändes av Gud, måste Han vara den som gjorde henne havande. Således är hon så att säga gift med honom. Om man tar hänsyn till allt, måste kvinnan, ”tecknet”, i himmelen symbolisera Guds himmelska, hustrulika organisation av andliga himmelska skapelser, bland vilka Guds enfödde Son, Jesus Kristus, är den förnämste. Kvinnans barn, ”en gosse”, måste på liknande sätt vara symboliskt, och det symboliserar Guds rike, eftersom gossebarnet rycktes bort till Guds tron. För att riket skall bli mer än enbart någonting rent abstrakt, teoretiskt, måste en levande person tjäna som dess styresman och konung. Denne verklige person måste vara den som Jehova Gud ingått ett förbund om riket med.

17. Hur kom således Guds enfödde Son att med rätta bli den som skulle inta tronen vid sin Faders sida?

¹⁷ Ja, denne person var hans enfödde Son, Jesus Kristus, som på grund av att han fötts mirakulöst i Betlehem och i kung Davids av Israel släktlinje var den naturlige arvingen till riket. (Jesaja 9:6, 7; Lukas 22:29, 30; Matteus 1:17—25) Därför poängterades det med rätta i samband med den himmelska ”kvinnan” att hennes barn var en ”gosse”, detta med hänsyn till att det kungliga ämbetet reserverats åt en manlig avkomling i Davids kungliga släktlinje.

18. Hur stämmer således omständigheterna kring frambringandet av detta symboliska gossebarn med dem som beskrivs i Jesaja 66:7, 8, enligt vad 1982 års svenska översättning visar?

18 Alla dessa omständigheter kring händelsen att den himmelska ”kvinnan” fött en ”son, en gosse”, skiljer sig markant från dem som beskrivs i Jesajas profetia, i synnerhet med tanke på vad som sägs om havandeskapet och det smärtfyllda födsloarbetet och födslovåndorna. Således finns det viktiga skäl till att dra den slutsatsen att ”gossebarnet” i Jesaja 66:7 åsyftar en annan profetisk situation än den ”en son, en gosse”, i Uppenbarelseboken 12:5 åsyftar. Tydligtvis åsyftar ”gossebarnet” den ”nation” som frambringades i det ”land” som omtalas i Jesajas profetia. Dessutom var i fallet med de återkomna israeliterna frågan om vem som skulle vara konung eller styresman i landet inte någon mera framträdande fråga, när de återupprättades i Jerusalem år 537 f.v.t. En kung av Davids släkt sattes inte upp på tronen igen. Eftersom Judeen var en persisk provins, kom de att lyda under kung Cyrus, som hade påbjudit att templet skulle återuppbyggas och att den sanna tillbedjan skulle återupprättas i Jerusalem. Men trots detta kom återupprättandet plötsligt och oväntat. Enligt 1982 års svenska översättning lyder Jesaja 66:7, 8: ”Innan Sion har känt någon födslovånda, föder hon barnet. Innan kval har kommit över henne, blir hon förlöst med ett gossebarn. Vem har hört något sådant, vem har sett något dylikt? Kan då ett land komma till liv på en enda dag, eller kan ett folk födas i ett ögonblick, eftersom Sion födde fram sina barn, just då våndan började?”

19. a) För vilka föreföll nationen Israels födelse efter den babyloniska fångenskapen vara påskyndad, och av vilken anledning? b) Hur kom det sig att en splitter ny generation bosatte sig i det land som varit deras förfäders, och i vilken betydelse var det ett nyfött land?

¹⁹ I överensstämmelse med profetian blev nationen Israels födelse efter den babyloniska fångenskapen så att säga påskyndad. Den inträffade med förvånansvärd plötslighet för den dåtida världen år 537 f.v.t. Den hedniska världen hade aldrig väntat att nationen Israel, som varit död så länge, skulle komma till liv igen i sitt gudagivna land. Det var sannerligen ett nytt Sion som kom till och födde en ny nation. Vi kommer ihåg att israeliterna fördes bort som fångar till Babylon i flera omgångar, för bibelns skildring visar att 10.000 fördes bort i den första fångenskapen år 617 f.v.t. Längre fram deporterades ytterligare flera hundra. (2 Kungaboken 24:14; Jeremia 52:28—30) Men antalet av dem som frisläpptes från detta hedniska land år 537 f.v.t. och bosatte sig i sina förfäders land var allt som allt 42.360 män, förutom många slavar och professionella sångare. Bland israeliterna fanns också ett antal äldre män som hade sett det tempel som kung Salomo byggt i Jerusalem. (Esra 2:64, 65; 3:12) Således bestod denna skara till största delen av en splitter ny generation som bosatte sig i landet i syfte att bygga ett nytt tempel. Ett nytt Sion uppstod i ett nyfött land. Hon, Sion, blev mor åt en ny nation som bildats efter fångenskapen i Babylon. Denna nation tog den nya persiska provinsen Judeen i besittning.

20. Hur ägde en motsvarighet till detta rum i samband med de internationella bibelforskarna under det första efterkrigsåret 1919?

²⁰ Finns det någon nutida motsvarighet till att de återställda israeliterna ”föddes” som en ”nation” år 537 f.v.t.? Ja, det finns det, för året efter första världskriget, som pågick under åren 1914—1918, föddes en andlig ”nation” med den större Cyrus, konungen Jesus Kristus, på tronen! Hur kan man säga det? Jo, under kriget hade huvudkontoret för Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet, de internationella bibelforskarnas utgivarorgan, utrymt sina lokaler i Brooklyn i New York och flyttat tillbaka till mindre lokaler i Pittsburgh i Pennsylvania i USA. Dess senaste publikationer hade förbjudits i Canada och Förenta staterna, och Sällskapets president, dess kassaförvaltare och sex andra medlemmar av huvudkontorets arbetsstyrka hade satts i fängelse år 1918 och fått långa fängelsestraff. Den avsikt fienderna hade med allt detta var densamma som den som kommer till uttryck i Psalm 83:5: ”Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer är ett folk [en nation, NW], och så att ingen mer tänker på Israels namn.” Men till kristenhetens stora förvåning frisläpptes de på våren 1919! Samma år höll de förföljda internationella bibelforskarna sitt första konvent efter kriget i Cedar Point i Ohio. Man kungjorde för konventdeltagarna att en ny publikation, en ny tidskrift, en följeslagare till tidskriften Vakt-Tornet, skulle ges ut, nämligen tidskriften The Golden Age (Den Gyllne Tidsåldern, nu kallad Vakna!).

21. Vad föddes alltså fem år efter hedningarnas tiders slut, som vad skulle nationens medlemmar tjäna, och hur kan man säga att detta skedde i ett nyfött ”land”?

²¹ Således kom en ny ”nation”, en andlig ”nation”, till liv fem år efter ”hedningarnas tiders” slut år 1914, då Guds rike upprättades med den större Cyrus, Jesus Kristus, vid makten. Denna nya ”nations” medlemmar skulle tjäna som ambassadörer för Guds rike som nyligen fötts i himlarna, och de skulle också tjäna som vittnen som bar hans namn. Han har satt ”nationen” i dess rättmätiga ”land”, dess jordiska verksamhetsområde, dess symboliska ”land”, nu då hedningarnas tider för nertrampandet av hans synliga organisation har gått till ända. — Lukas 21:24, 1981.

22. Vilka frågor väckte Jehova med avseende på sin möjlighet att bli Fader för ”nationen”, och hur handlade han som ett svar på dessa frågor i den dåtida förebilden och i den nutida motbilden?

²² Jehova Gud, den Allsmäktige, var ansvarig för denna märkliga födelse, och han var fast besluten att ingenting skulle få förhindra den. I Jesaja 66:9 (NW) hade han sagt: ”’Vad mig beträffar, skall jag då åstadkomma en öppning [i amnion, fosterhinnan, eller i amnionblåsan, den säck som är fylld med fostervatten] och inte låta födelsen ske?’ säger Jehova. ’Eller låter jag en födelse ske, och åstadkommer jag i själva verket ett tillslutande [av livmodern]?’ har din Gud sagt.” Hans första svar på dessa utmanande frågor var att han befriade sitt folk från Babylon år 537 f.v.t. och sedan såg till att Jerusalem blev återuppbyggt och att staden kom att vimla av judiska invånare, stadens barn. Guds motbildliga svar i denna tid på sina frågor var att han gjorde det motbildliga Jerusalem, hans himmelska organisation, fruktbärande, så att den frambringade en andlig ”nation” på jorden. Detta skedde under ledning av den större Cyrus, den på tronen nyligen insatte konungen i himmelen. Denna födelse ägde rum under efterkrigsåret 1919, och den frambringade ett folk, Sions ”söner”, som helt och fullt ägnat sig åt Guds upprättade rikes intressen och som bevarat en strikt neutral hållning gentemot de politiska regeringarna i världen. Den allsmäktige Guden har inte låtit någonting förhindra att hans uppsåt gått i fullständig fullbordan från år 1914 och ända fram i vår tid!

Vad nationens födelse har betytt för mänskligheten

1, 2. a) Besvarar Jehova direkt sina egna frågor i Jesaja 66:9? b) Vad ropar han ut enligt Jesaja 66:10—14?

I STÄLLET för att besvara sina frågor, som finns nedtecknade i Jesaja 66:9, med ett enkelt Nej! förmådde Gud Jesaja att höja följande triumferande rop:

² ”Fröjden eder med Jerusalem och glädjens storligen, I alla som älsken det. Fröjden eder högeligen med det, alla I som haven sörjt över det, på det att I mån dia och mättas av dess trösterika bröst; på det att I mån suga och glädja eder vid dess härlighets fullhet. Ty så säger Jehová: Se, jag vill leda sällhet till det såsom en flod, och folkslagens härlighet såsom en översvämmande ström, att I mån dia; på armen [eg.: sidan eller höften] skolen I bäras och sitta i knä och smekas. Såsom en vilken hans moder tröstar, så skall jag trösta eder; och I skolen tröstas i Jerusalem. Och I skolen se det, och edert hjärta skall fröjdas, och edra ben skola grönska såsom gräs; och det skall bliva känt, att Jehovás hand är med hans tjänare, men att han straffar sina fiender.” — Jesaja 66:10—14, Åkeson.

3. Vid vad liknades således de judar som fick återvända efter fångenskapen i Babylon, vad fick de glädjen att uppleva, och vems hand skulle de kunna se i detta?

³ De som fick återvända efter fångenskapen i Babylon liknades alltså vid nyfödda barn som får di. Att det sades till de landsförvista judarna vid Babylons floder att de skulle suga och få di från bröstet antydde att det skulle byggas upp ett annat Jerusalem på den förstörda huvudstadens plats; och det antydde också att staden skulle bli mor till en stor skara människor, av vilka många skulle bo i staden och andra i dess omgivningar. (Jämför Lukas 13:34.) I likhet med mödrarna i Mellersta Östern skulle det återuppbyggda Jerusalem låta sina barn sitta grensle över hennes vänstra eller högra höft för att bära dem; och när hon satt skulle hon ha dem i knät och kärleksfullt smeka dem. De judar som älskade Jehovas synliga organisation då på 500-talet f.v.t. skulle glädja sig över detta, och de skulle upphöra att sörja över att det under de sjuttio år de varit i fångenskap i ett hedniskt land inte funnits något Jerusalem som tjänat som huvudstad för Jehovas utvalda folk. Deras glädje skulle vara lik den som beskrivs i Psalm 126, i kontrast till den sorg som kommer till uttryck i Psalm 137. Jehovas tjänare såg Guds hand i sin befrielse.

4, 5. a) Hur reagerade kvarlevan på den manifestation Jehovas ”hand” utförde till förmån för dem, och vad uppskattade de mer än någonsin? b) För vilken annan aktion var tiden nu inne? c) Hur beskriver Jesaja detta?

⁴ Detta gällde i minst lika hög grad medlemmarna av den andliga ”nation” som ”föddes” år 1919 v.t. När de på ett häpnadsväckande sätt befriades från de restriktioner som lagts på dem under första världskriget och när deras existens upphörde att hotas, kunde de glädja sig gränslöst. Deras sorg var borta. De kom mer än någonsin att uppskatta att Jehova är deras Gud och att han har en synlig organisation, alldeles som han i himmelen har en osynlig organisation som kan liknas vid en hustru till honom. Denna osynliga organisation är för kvarlevan en ”moder”, ”Jerusalem där ovan”. (Jesaja 54:1—6; Galaterna 4:26) När de kom tillsammans igen från sitt oorganiserade tillstånd under första världskriget, gladde de sig alltså åt att de fick di, blev burna på höften och blev smekta av denna andliga ”moder”, Guds, deras Faders, himmelska ”hustru” (NW). Som Guds ”tjänare”, överlämnade åt honom genom sin äldre broder, Jesus Kristus, kände de sig tröstade av att veta att Jehovas ”hand” verkade till förmån för dem. I motsats till detta hade tiden nu kommit för honom att ”straffa sina fiender”. Detta inbegriper dem som är fientligt inställda till dem som förkunnar hans nyfödda rike, för de som är fiender till hans överlämnade folk är också fiender till honom personligen. Jehova talar sedan om hur han skall genomföra sin straffdom. Han säger:

⁵ ”Ty se, Jehová skall komma i eld och hans vagnar såsom en orkan för att gengälda med sin förtörnelses glödande och sin näpst med eldslågor. Ty med eld skall Jehová fälla dom och med sitt svärd slå allt kött, och många skola bliva slagna av Jehová. De som helga och rena sig för trädgårdarna, efter en som är ibland dem, de som äta svinkött och styggelse och råttor, de skola taga slut allesammans, säger Jehová. Ty jag, jag känner deras gärningar och deras anslag. Tiden kommer att samla alla folkslag och tungomål, att de må komma och se min härlighet.” — Jesaja 66:15—18, Åkeson.

6. På vilket sätt bröt således israeliterna på Jesajas tid sitt förbund och orenade sig själva?

⁶ På den tid då Jesaja skrev dessa ord, mer än ett hundra år innan Jerusalems förstöring ägde rum år 607 f.v.t., bröt israeliterna på ett grovt sätt sitt nationella förbund med Jehova, lagförbundet för vilket profeten Mose var medlare. De helgade och renade sig för avgudadyrkan i speciella trädgårdar eller lundar och bröt Guds lag som förbjöd dem att äta vissa ting. De befläckade och orenade sig inför sitt förbunds Gud och gjorde ingenting för att förhärliga honom.

7. a) Hur handlade Jehova i överensstämmelse med sitt förbunds stadgar för att göra slut på striden? b) Mot vad eller vem för Gud en liknande strid i vår tid?

⁷ Därför lät han dessa förbundsbrytare drabbas av hans eldsglödande, stormfyllda domar, alldeles som han hade sagt i sitt förbunds stadgar. Han tog fram det avrättande ”svärdet” och gjorde slut på den strid han utkämpade mot allt judiskt kött. Det var inte underligt att bara några tusen överlevde den skoningslösa förstöringen av Jerusalem, men bara för att släpas bort till en långvarig fångenskap i det hedniska, avgudadyrkande Babylon. Alla kringliggande nationer och språkgrupper var tvungna att bevittna denna manifestation som förhärligade Jehova som den Gud som håller sitt förbund och inte ljuger. Allt detta utgör en allvarlig påminnelse för oss om att samme Gud nu för en strid i långt större skala mot kristenheten, som påstår sig ha ersatt det forntida Israel som Jehova Guds folk. Han kommer att till sin ära använda sitt hämndens ”svärd” för att fullständigt tillintetgöra kristenheten.

Ett ”tecken” görs bland nationerna

8, 9. a) Vilka ting frambringade Jehova till sin ära innan han förverkligade sitt uppsåt, och vad hade dessförinnan hänt hans folk under kriget? b) Hur hade han framställt sitt uppsåt i Jesaja 66:19, 20?

⁸ Denne allsmäktige Gud har till sin internationella ära förverkligat sitt oföränderliga uppsåt beträffande vad som skulle ske efter det att han låtit ”ett land” födas ”med smärtfyllt födsloarbete på en enda dag” och ”en nation” födas ”på en enda gång” (NW). Om vi läser vad han säger i Jesaja 66:19, 20, kan vi påminna oss vad han på ett ärorikt sätt gjort sedan den ”nation” föddes år 1919 som består av kvarlevan av de andliga israeliterna, de som upphörde att vara ett organiserat folk under första världskriget och hyste föga hopp om eller knappast förväntade att de skulle få överleva den världskonflikten. Så här sade han:

⁹ ”Och jag skall göra ett tecken [hebreiska: oth; latin, enligt Vulgataöversättningen: signum] och sända några av dem som äro undsluppna till folkslagen [nationerna, NW], till Tarsis, Pul och Lud, bågspännarna, till Tubal och Javan, till öarna fjärran bort, som icke hava hört ryktet om mig och som icke hava sett min härlighet; och de skola berätta min härlighet bland folkslagen. Och de skola föra alla edra bröder från alla folkslag såsom gåva åt Jehová på hästar, vagnar, bårar, mulåsnor och dromedarer, till mitt heliga berg Jerusalem, säger Jehová, såsom Israels barn frambära gåvor i rena kärl till Jehovás hus.” — Åkeson.

10. Vad har det ”tecken” som Gud låtit ”göra” bland nationerna visat sig vara?

¹⁰ Vad har visat sig vara det ”tecken” som Jehova har låtit ”göra” bland folkslagen eller nationerna sedan första världskriget? Det var ett levande ”tecken”. Tidigare i Jesajas profetia sade detta Jehovas språkrör: ”Se, jag och barnen som Jehova har gett mig är såsom tecken och såsom under i Israel från härskarornas Jehova, som bor på Sions berg.” (Jesaja 8:18, NW) I Hebréerna 2:11—13 citerar den kristne aposteln Paulus dessa profetiska ord och tillämpar dem på Jesus Kristus och hans av anden pånyttfödda lärjungar. Han säger: ”Ty både han som helgar och de som helgas stammar alla från en enda, och av den orsaken skäms han inte för att kalla dem ’bröder’, i det han säger: ... ’Se! Jag och barnen, som Jehova har gett mig!’”

11. Vad har de som utgör detta ”tecken” predikat världen utöver sedan år 1914, och varför behövde de församlas?

¹¹ I överensstämmelse med detta utgörs det ”tecken” som Jehova skulle göra bland nationerna på jorden, för vilka ”hedningarnas tider” utlöpte år 1914, av den andliga ”nation”, vars medlemmar över hela världen har predikat att Guds rike föddes i himlarna då ”nationernas fastställda tider” utlöpte. (Lukas 21:24, 1917 års sv. övers.; Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna; Matteus 24:14) I detta syfte församlade Jehova kvarlevan av de andliga israeliterna, som varit förskingrade på grund av den våldsamma förföljelsen under första världskriget.

12. a) Vilka skulle förenas med kvarlevan som hade överlevt första världskriget? b) När i synnerhet började utsändandet av de ”undsluppna” att ske?

¹² Dessutom fanns det ytterligare andra som skulle föras samman och förenas med de andliga israeliter som överlevde första världskriget, så att antalet medlemmar av kvarlevan av Kristi andliga ”bröder” skulle bli fullständigt vid denna tid. (Matteus 25:40) Det är intressant att lägga märke till att Jehova började sända några av de ”undsluppna” av den ursprungliga kvarlevan ”till nationerna” (NW), sedan de internationella bibelforskarna hållit sitt första allmänna konvent i Cedar Point i Ohio i USA sommaren 1919. Detta framkom ännu tydligare vid det konvent som Internationella Bibelstudiesällskapet höll år 1922 på samma badort utanför Sandusky i Ohio, då Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornets president i sitt väckande tal till konventdeltagarna nådde höjdpunkten med de dramatiska orden: ”Annonsera, annonsera, annonsera Konungen och hans rike.” Efter detta tal rustade sig församlingarna av kvarlevan av de andliga israeliterna för att förkunna Guds upprättade rike ”till ett vittnesbörd för alla nationerna” genom att låta alla sina medlemmar gå ut på fältet och förkunna budskapet offentligt och ”från hus till hus”. Alla var ambassadörer för riket! — Apostlagärningarna 20:20.

13. Vilka har församlats ur alla nationer i uppfyllelse av Jesajas profetia, och med hjälp av vad kunde de församlas snabbare än om de så att säga skulle ha gått till fots?

¹³ I uppfyllelse av Jesajas profetia ledde allt detta till att ett stort församlande av kvarlevan av det andliga brödraskapet ägde rum, och det skedde med hjälp av alla slags transportmedel, vilket gjorde att det gick snabbare än om de så att säga skulle ha gått till fots. Jehova hade sagt att han skulle sända några av de ”undsluppna” till även mycket avlägsna länder, och han gjorde också det genom att sända dem som kommit undan med livet i behåll från första världskriget och den hungersnöd, de farsoter och de jordbävningar, som kännetecknade den dödsbringande tidsperioden 1914—1918, och i synnerhet från den förföljelse som rasade mot de överlämnade bibelforskare som över hela världen nitiskt samarbetade med Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet. Det var i synnerhet förföljelsen som gjorde att några dog andligen, så att de inte var med i återförsamlandet av den överlevande kvarlevan efter första världskriget, i synnerhet då kallelsen till gemensam aktion började sändas ut genom Sällskapets tryckta publikationer och genom dess resande representanter som besökte församlingarna.

14. Om vad berättade eller förkunnade de ”undsluppna” som sänts ut, och till och med till platser i vilket tillstånd, kunskapsmässigt sett, sändes de?

¹⁴ De trogna gjorde emellertid som Jehova hade förutsagt: ”De skola berätta min härlighet bland folkslagen.” (Jesaja 66:19, Åkeson) Dessa lydiga, de ”undsluppna”, begav sig till alla länder, folk och nationer som de kunde nå, även till ”öarna fjärran bort”, och berättade eller förkunnade om den härlighet som hör samman med Jehovas rike, som nu upprättats i himlarna med hans regerande Konung, Jesus Kristus, vid makten. Många i dessa nationer och på dessa avlägsna öar hade inte hört ett enda ord om den sanne Guden, Jehova, och de hade aldrig urskilt eller insett att hans härliga rike fötts i himlarna i överensstämmelse med de förutsagda tidernas tecken. — Uppenbarelseboken 12:1—5, 10.

15. I vilket andligt tillstånd måste dessa andliga ”bröder” som framburits som en ”gåva åt Jehová” bevara sig, och varför det?

¹⁵ Alla dem som de ”undsluppna” förde fram som sina andliga ”bröder” förde de fram ”såsom gåva åt Jehová”, inte åt någon mänsklig ledare i en religiös sekt eller åt någon jordisk politisk världsmakt som kämpade för att få allmänhetens stöd. För att ”gåvan” skulle vara godtagbar för Jehova måste den vara ren. Detta är anledningen till att det i profetian beskrivs hur den levande ”gåvan” bärs fram ”såsom Israels barn frambära gåvor i rena kärl till Jehovás hus” . (Jesaja 66:20, Åkeson) Det är därför som dessa andliga ”bröder”, som utgör ”gåvan”, inte får vara någon del av denna världen, ja, måste bevara sig ”utan fläck från världen”. (Jakob 1:27) De måste bevara sig neutrala i förhållande till den befläckande politik som finns i denna orena tingens ordning. Det är därför som Jehova sade att de skulle föras upp ”till mitt heliga berg Jerusalem”. Detta betecknar inte den nutida staden Jerusalem som är huvudstad i den politiska staten Israel. Den nation i vilken denna stad är huvudstad utgörs till 85 procent av judar, och den är medlem av Förenta nationerna, som har till syfte att upprätthålla freden och säkerheten i världen.

16. Varför har Jehova inte någonting i Mellersta Östern som nu kan kallas hans ”heliga berg”?

¹⁶ Den moderna staden Jerusalem i Mellersta Östern har inte något ”heligt berg” som Jehova skulle kunna kalla för sitt eget i religiös betydelse. Varför inte det? Därför att det berg som en gång var hans ”heliga berg” nu kröns av en muhammedansk helgedom, Klippmoskén. Denna helgedom är inte till för dem som tillber Jehova, utan för dem som tillber Allah, en gud som inte har något personligt namn.

17. Vad är därför det ”heliga berg Jerusalem” som dessa andliga ”bröder” förts till sedan nationen föddes år 1919?

¹⁷ När man ärligt begrundar allt som har med detta ämne att göra, finner man att följande betydelsefulla faktum framträder med all tydlighet: I den nutida uppfyllelsen av Jesaja 66:20 åsyftar ”mitt heliga berg” en moderlik organisation för de andliga israeliterna, nämligen ”Jerusalem där ovan” som omtalas i Galaterna 4:26. Det är det Sion som har ”framfött sina söner”, enligt Jesaja 66:8 (NW). Dessa ”söner” utgör den ”nation” som föddes ”på en enda gång”, under efterkrigsåret 1919. Med tanke på detta frambars dessa andliga ”bröder”, som förts fram av de ”undsluppna” sedan ”nationen” föddes, ”såsom gåva åt Jehová” och fördes samman med hans kungliga organisation, ”Jerusalem där ovan”, som förebildades av den återuppbyggda jordiska forntida staden Jerusalem. Dessa föddes som hennes ”söner”, och de fördes in i den synliga jordiska delen av Jehovas universella organisation för att där utgöra andliga invånare i Jerusalem.

Den rena tillbedjan av Jehova återställs

18. Vad var det bästa ”nationen” kunde göra i sitt verksamhetsområde, med tanke på att Jehova hade lovat att ta ut några ur den nyfödda ”nationen” till präster och leviter?

¹⁸ Tog denna nyfödda ”nation” helt och fullt upp tillbedjan av den ende levande och sanne Guden, Jehova, i sitt andliga verksamhetsområde efter kriget? Att göra detta var mycket passande, nu när de blivit befriade från det stora Babylons, den falska religionens världsväldes, herravälde. Och de gjorde också det, i överensstämmelse med vad Jehova hade lovat att han skulle göra med avseende på den nyfödda ”nationen”, enligt Jesaja 66:21 (Åkeson): ”Ja, även av dem skall jag taga till helgare [präster, NW] och leviter, säger Jehová.” Vi måste komma ihåg att israeliterna under den sjuttioåriga fångenskapen i det forntida Babylon, från år 607 till år 537 f.v.t., inte aktivt betjänades av den aronitiske översteprästen och underprästerna och av deras tjänare, leviterna, eftersom templet, i vilket de hade tjänat, var förstört. Jehova hade exakt förutsagt detta i Hosea 3:4, 5 (Åkeson) med orden:

19. Hur hade Jehova i Hosea 3:4, 5 förutsagt att han skulle återställa tillbedjan av honom?

¹⁹ ”Ty i många dagar skola Israels barn kvarbliva ... utan offer och utan bildstod och utan efod och husgudar. Därefter skola Israels barn vända om och söka Jehová, sin Gud, och David, sin konung [Messias], och gå bävande fram till Jehová och hans godhet i de sista dagarna.”

20. Vad måste byggas för att Jehova skulle kunna handla så, och var och med tanke på vilka behov av vitalaste slag skedde detta?

²⁰ Förutom att Jehova skulle fungera som deras befriare från Babylon, skulle han således också sörja för att deras mest vitala behov, deras andliga behov, blev tillgodosedda. Han skulle återinsätta en rättmätig överstepräst tillsammans med hans underpräster, och dessa skulle få bistånd av en grupp leviter. Detta skulle kräva att templet i Jerusalem återuppbyggdes, det i vilket dessa även i fortsättningen skulle utföra sin tjänst, som var så viktig för den ”nation” som skulle födas ”på en enda gång”. Detta skulle äga rum i det ”land” som skulle ”födas med smärtfyllt födsloarbete på en enda dag”, deras kära hemland. Ja, det skulle ske, hur omöjligt det än såg ut att vara. — Jesaja 66:8, NW.

21. Vad ägde på liknande sätt rum från år 1919 och framåt i andligt avseende när det gäller den nyfödda ”nationen”?

²¹ I andlig bemärkelse har något liknande hänt kvarlevan av det andliga Israel sedan Jehova Gud befriade den från det stora Babylon (den falska religionens världsvälde) under efterkrigsåret 1919. Han såg först och främst till deras andliga behov. Han klargjorde för dem att den insatte messianske Konungen, Jesus Kristus, tjänar som Guds överstepräst. Han renade dem från varje form av religiös befläckelse, som fortfarande satt hårt fast vid dem från den tid då de stod i ett nära förhållande till det stora Babylon och var i fångenskap hos det. Som medlemmar av ”ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom” i förhållande till den högste Guden, kom de att klarare än någonsin inse hur och varför de behövde bevara sig strikt neutrala i politiska angelägenheter i vår moderna värld. De såg att tiden nu var inne för den ende levande och sanne Guden att göra sig ett namn. Och de fick upp ögonen för att de var skyldiga att upphöja Guds personliga namn, Jehova, över alla andra namn. De urskilde sin skyldighet att vara vittnen för denne Gud, vars namn hade hållits dolt i många hundra år, och de antog därför, som lämpligt var, namnet ”Jehovas vittnen” det minnesvärda året 1931. — 1 Petrus 2:9; Jesaja 43:12; 63:12.

22. Vilken fråga är den viktigaste, ja, den viktigaste läran i bibeln, även om den också inbegriper människors frälsning, och varför är den viktigast?

²² Även om läran om människosläktets frälsning från synd och död och från slaveriet under Satan, djävulen, och hans organisation förtjänar att behandlas i den inspirerade bibeln, är denna lära inte den viktigaste i bibeln. Som det sades i den ledande artikeln, som var betitlad ”Ostrafflighet”, i tidskriften Vakttornet för 1 december 1941: ”Jehovas uppsåt att låta sitt rättfärdiga Herradöme styra världen framhålles gång på gång med eftertryck i Skriften. Hans Herradöme är Teokratien, över vilken han har gjort Kristus Jesus till Konung. ... Vad stridsfrågan, som väcktes genom Satans trotsiga utmaning, först och främst gällde och alltjämt gäller är h e r r a v ä l d e t ö v e r u n i v e r s u m. ” (Paragraferna 1, 19) Följaktligen är den högste Gudens främsta uppsåt att hävda och rättfärdiga denna universella suveränitet, vilken han ensam utövar. Detta kommer han inom kort att göra på ett ärorikt sätt i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” på Har-Magedons slagfält. (Uppenbarelseboken 16:14—16) Det är den ”heliga nationens”, det andliga Israels, plikt, privilegium och ära att få bevara sin ostrafflighet gentemot Jehovas universella herradöme eller suveränitet och på så sätt bevisa att djävulen är en lögnare.

23. Vilka ansträngningar från fiendenationernas sida skulle gå om intet i uppfyllelse av Jehovas ord i Jesaja 66:22?

²³ Fram till dags dato har alla ansträngningar som världens nationer i Satans synliga organisation gjort för att utradera Jehovas ”nation”, som ”föddes” år 1919 i sitt nyfödda ”land”, misslyckats. Detta är en exakt uppfyllelse av den försäkran universums Suverän har gett i följande ord, nedtecknade i Jesaja 66:22 (Åkeson): ”Ty såsom de nya himlarna och den nya jorden, som jag gör, skola bestå inför mig, säger Jehová, så skall eder säd och edert namn äga bestånd.”

24. a) Vad utgör det förhållandet att Guds nya himlar och nya jord skall bestå en försäkran om för kvarlevan av det andliga Israel? b) Av vad kommer kvarlevan att bli en del så småningom?

²⁴ Nej, nej! Trots allt det som Satan, djävulen, och hans osynliga demoner och hans synliga jordiska organisation kan tänkas försöka göra i den nära framtiden mot kvarlevan av det andliga Israel, kommer den och dess namn inte att utplånas. Satans organisations synliga jordiska avkomlingar och deras namn kommer inte att finnas kvar så länge till. Men i lysande kontrast till detta kommer Jehovas universella organisations avkomlingar, kvarlevan av det andliga Israel, att bestå; inte heller kommer dess namn att utplånas av dess fiender och bli bortglömt. Lika säkert som att de nya himlar och den nya jord, som universums Suverän, Jehova, gör eller upprättar, kommer att bestå för evigt, lika säkert kommer kvarlevan av det andliga Israel och dess värdefulla namn att göra det. Detta innebär inte att kvarlevan av det andliga Israel kommer att stanna kvar på jorden för evigt. Nej, utan så småningom kommer medlemmarna av den att tas bort och förenas med sin överstepräst, Jesus Kristus, i ”de nya himlarna” och kommer att tjäna som underpräster i det andliga templet.

25. a) När började Jehova ”göra” dessa ”nya himlar”? b) I synnerhet sedan när har de blivande medlemmarna av den ”nya jorden” trätt fram?

²⁵ Jehova började göra eller upprätta ”de nya himlarna” då ”nationernas fastställda tider” utlöpte år 1914, vid den tidpunkt då han insatte sin förhärligade Son, Jesus Kristus, på den himmelska tronen för att härska som konungarnas konung och herrarnas herre. Han är ”Davids Son”, och då han vandrade här på jorden som en fullkomlig man, ingick universums Suverän, Jehova, ett förbund med honom om ett evigt rike. (Matteus 21:15) Konungen Jesus Kristus regerar nu från sin himmelska tron över vårt jordklot. Att ”den nya jorden” görs eller upprättas innebär eller kräver inte att vår bokstavliga jord förstörs. Nej, för denna planet jorden kommer att ”stå evinnerligen kvar”. (Predikaren 1:4) Guds rike med Kristus som konung kommer att förvandla den till ett evigt paradis. Att den ”nya jorden” görs eller upprättas innebär att Jehova skapar ett nytt mänskligt samhälle som är i full harmoni med honom och hans rättfärdiga ”nya himlar”, vilket inte är i strid med ovan nämnda storslagna faktum. (2 Petrus 3:13) Han har redan millioner människor här på jorden som är blivande medlemmar av detta nya samhälle, denna ”nya jord”. Dessa har framträtt i synnerhet sedan år 1935.

26. a) Hur har detta att denna ”stora skara” förenat sig med kvarlevan av de andliga israeliterna omtalats i Jesaja 66:12? b) Var tjänar nu denna ”skara” Jehova?

²⁶ Dessa har kommit ut ur alla nationer, raser, folk och språkgrupper och har överlämnat sig åt Jehova Gud genom Kristus, översteprästen, och har symboliserat sitt överlämnande genom att låta döpa sig i vatten i likhet med sin rätte herde, Jesus Kristus. (Johannes 10:14, 16) Tidigare, i Jesaja 66:12, hade Jehova sagt att han till kvarlevan av det andliga Israel, som representerar ”Jerusalem där ovan”, skulle foga vad han kallar ”folkslagens [nationernas, NW] härlighet” och detta ”såsom en översvämmande ström”. ”Folkslagens härlighet” har sedan år 1935 fortsatt att fogas till den andliga kvarlevan och bildat den ”stora skaran” av ”andra får” till den rätte herden, den nu regerande Konungen, Jesus Kristus. (Uppenbarelseboken 7:9—17) På grund av deras lojalitet mot Jehovas teokratiska regering med Kristus som konung har den rätte herden gjort dem till ”en enda hjord” tillsammans med kvarlevan av de andliga israeliterna. De förs till Jehovas andliga tempel, som ”rentav kallas ett bönehus för alla folk”. (Jesaja 56:7, NW; Markus 11:17) Den härliga ”stora skaran” ”ägnar honom [Gud] helig tjänst dag och natt” i hans andliga tempel för sådana internationella böner. — Uppenbarelseboken 7:15.

27, 28. Hur ofta håller den ”stora skaran” av ”allt kött” möten tillsammans med kvarlevan, och vilka resultat blir följden av att den också tar del i arbetet med att vittna?

²⁷ Denna förunderliga nutida utveckling stämmer överens med vad Jehova vidare säger, i Jesaja 66:23 (Åkeson): ”Och det skall ske från nymånad till nymånad och från sabbat till sabbat, att allt kött skall komma för att tillbedja inför mitt ansikte, säger Jehová.” — Haggai 2:7—9.

²⁸ Den ”stora skaran” av ”allt kött” håller, enligt vad som rapporteras, regelbundet möten tillsammans med kvarlevan av det andliga Israel, ”från nymånad till nymånad [varje månad] och från sabbat till sabbat [varje vecka]”, så att säga. De förenar sig lojalt med den smorda kvarlevan i att vittna offentligen och från hus till hus, så att Jesu förutsägelse om ”avslutningen på tingens ordning” skall gå i uppfyllelse: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna.” (Matteus 24:3, 14) Dessa människor av ”allt kött”, som ger gynnsamt gensvar på predikandet, ”kommer för att tillbedja” inför Suveränen, Jehova.

29, 30. a) Hur visar Jesaja 66:24 att dessa tillbedjare av ”allt kött” kommer att överleva den ”stora vedermödan”, i och med vilken denna tingens ordning når sitt slut? b) Vad kommer de att utgöra grundvalen till, och vilka kommer de sedan att leda i tillbedjan av Skaparen av allt i himmelen och på jorden?

²⁹ De som får överleva den ”stora vedermödan”, som inom kort drabbar världen, kommer att bli vittnen till hur Jehova hävdar och rättfärdigar sin universella suveränitet genom att tillintetgöra sina och deras fiender i denna världsomfattande ”vedermöda”. Jesaja avslutar sin profetia med att påpeka detta genom följande ord: ”Och de [som fått överleva vedermödan] skola gå ut och skåda på kropparna av de människor, som varit trolösa mot mig; ty deras mask skall icke dö, och deras eld icke slockna, och de skola vara en vämjelse för allt kött.” — Jesaja 66:24, Åkeson.

³⁰ I likhet med de av Gud fördömda ”getterna” i Jesu liknelse, som går i uppfyllelse under ”avslutningen på tingens ordning”, kommer de som varit trolösa mot den suveräne Herren Jehova att ”gå bort till evigt avskärande”, evig tillintetgörelse. (Matteus 24:3; 25:31—46) Sedan kommer de fårlika arvingarna till det jordiska paradiset, de som utgör grundvalen för den ”nya jorden”, att bland sig välkomna alla dem som uppstår från de döda till liv i köttet här på jorden. De kommer att leda alla dessa uppståndna människor till att som en enad skara tillbedja Skaparen av de ”nya himlarna” och den ”nya jorden”, honom som fått sin ställning hävdad och rättfärdigad. — Jesaja 65:17; 2 Petrus 3:13.