Frågor från läsekretsen

◼ Med tanke på rapporter om att läkare kanske kan upphäva verkan av en frivillig sterilisering, skulle då inte en del kristna kunna välja sterilisering som en form av födelsekontroll?

Bibeln visar att Gud har hög aktning för fortplantningsförmågorna. Hans uppsåt var att människor skulle uppfylla jorden genom att föröka sitt släkte. (1 Moseboken 1:28; 9:6, 7) Längre fram betraktade israeliterna stora familjer som en välsignelse från Jehova, och otillbörlig behandling av fortplantningsförmågorna förde med sig Guds misshag. (Psalm 127:3—5; 5 Moseboken 1:11; 23:1; 25:11, 12) Sådana detaljer i de hebreiska skrifterna har påverkat många av Guds tjänares tänkesätt, när det gäller frivillig sterilisering.a

Vad finner vi då i de kristna grekiska skrifterna som har med saken att göra? För det första lär vi oss att de kristna inte står under den mosaiska lagen. (Galaterna 3:24, 25) Vidare manade Jesus till spridning av kristendomen genom att predika de goda nyheterna, inte genom att föröka sig. Eftersom följden skulle bli en stor skörd av lärjungar, rådde Jesus lärjungar som kunde ge rum åt det att bli eunucker i andlig mening genom att utöva självbehärskning som ogifta. Med liknande innebörd uppmuntrade aposteln Paulus kristna att inte gifta sig och sålunda få åtnjuta större frihet i fråga om att predika och undervisa. Så skulle de församla andliga barn. Även gifta par hade att komma ihåg att ”den tid som återstår är förkortad”. Deras mål skulle vara att hålla sig ”fria från [familjelivets] bekymmer”. — 1 Korintierna 7:29—32, 35; Matteus 9:37, 38; 19:12.

Förra gången vi dryftade frivillig sterilisering i den här spalten*, ansåg de flesta av läkarna att ingreppet var omöjligt att upphäva och sålunda var permanent. Men medicinska landvinningar under de tio senaste åren har i någon mån förändrat situationen. I Population Reports (november—december 1983, Johns Hopkins University) heter det till exempel om vasektomier: ”Enligt rapporter nyligen har man lyckats upphäva tidigare ingrepp — det vill säga att man har funnit sperma i utgjutningen — hos 67—100 procent av männen. Den funktionella framgången — det vill säga havandeskap bland hustrur till män som fått steriliseringen upphävd — har varierat mellan 16 och 85 procent.” Man pekar också på nya kirurgiska tillvägagångssätt och metoder att implantera tillfälliga hinder och menar att detta sannolikt kommer att medföra att det blir ännu lättare i framtiden att häva en sterilisering.

Eftersom de kristna grekiska skrifterna inte ger någon direkt vägledning i sådana angelägenheter, måste de kristna fatta personliga beslut angående begränsning av familjens storlek och angående födelsekontroll. Vad sterilisering beträffar, bör de komma ihåg att även om ett upphävande teoretiskt sett är mera möjligt nu än det var för ett tiotal år sedan, kan läkarna inte garantera att fortplantningsförmågan kan återställas.

Framför allt bör ett par bevara ett rent samvete inför Jehova och gentemot sina medkristna. Om ett par överväger sterilisering som en form av födelsekontroll, bör de fortfarande begrunda vilken verkan deras handling kan få på andra. Gifta par bekantgör vanligtvis inte sitt beslut angående födelsekontroll, men om det skulle bli vida känt att ett par har tillgripit frivillig sterilisering, skulle då församlingen bli mycket upprörd och förlora respekten för dem? (1 Timoteus 3:2, 12, 13) Detta är faktorer som man allvarligt måste överväga även i denna privata och personliga angelägenhet. När allt kommer omkring är Paulus’ uttalande lämpligt: ”För sin egen herre [Jehova] står eller faller han.” — Romarna 14:4, 10—12.

◼ Varför tar inte Jehovas vittnens barn del i klassarbete som har med helgdagar att göra, då ju andra elever arbetar med sådana uppgifter oberoende av sin religion?

Jehovas vittnen uppmuntrar sina barn att vara flitiga och samarbetsvilliga elever i skolan. Men de anser det vara oförenligt med familjens djupa religiösa övertygelse att deras barn skulle ta del i klassarbete som grundar sig på helgdagar som de inte firar.

Allmänna skolor är öppna för alla barn, oberoende av om deras familjer dyrkar Gud i en kyrka, en synagoga eller ett tempel eller inte har någon religion alls. Ibland är klassuppgifterna förbundna med en religiös eller nationell helgdag, som de flesta människor i samhället firar. I många länder tar man till exempel under december med julmusik eller -konst i klassarbetet. Elever från judiska, hinduiska eller andra icke-kristna familjer firar kanske inte jul hemma. Men en del av dem anser kanske ändå att de kan sjunga helgsånger eller rita bilder av jultomten, julgranen och så vidare. De kan mena att de gör detta objektivt, även om de inte firar jul.

Andra elever ber att få bli befriade från sådant helgarbete. Judiska elever skulle kunna göra så på grund av vad Jehova Gud befallde det forntida Israel. ”När du kommer in i det land som Herren [Jehova], din Gud, vill ge dig, skall du inte lära dig att göra enligt hedningarnas styggelser.” ”Fråga inte efter deras gudar, så att du säger: ’På vad sätt höll dessa folk sin gudstjänst? Så vill också jag göra.’ Nej, på det sättet skall inte du göra, när du tillber Herren [Jehova], din Gud.”b

Som ett särskilt exempel (som felaktigt har tillämpats på att klä en julgran, men som i verkligheten avser att göra en avgud) sade Jehova: ”Se, av ett stycke trä från skogen hugger man ut dem, och konstnärens händer yxar till dem. Med silver och guld pryder man dem och fäster dem med spikar.” Detta fick inte betraktas som en blott och bar konstnärlig ansträngning. Jehova befallde uttryckligen: ”Ni skall inte vänja er vid hedningarnas sätt.”c

Jehovas vittnens barn går i skola därför att de önskar få en rimlig utbildning. En lärare ger kanske som en konstnärlig övning på vintern alla eleverna i uppdrag att rita en scen eller arbeta på något annat projekt som inbegriper rådjur, snö och granar. Om detta helt enkelt var en konstnärlig övning och inte hade något att göra med jul, skulle förmodligen få av vittnenas föräldrar ha något att invända mot det. Men Jehovas vittnen känner sig av sina samveten förpliktade att avstå från skolverksamhet som kommer i konflikt med deras på bibeln grundade insikt om Guds vilja. De söker i sitt liv tillämpa vad Jesus sade: ”Gud är en Ande, och de som tillber honom måste tillbedja med ande och sanning.” (Johannes 4:24) Om alltså uppgiften kräver av eleverna att de skall ta del i obiblisk helgdagsverksamhet, skulle vittnena komma att avstå, även om detta förbryllar andra med en annan syn på saken. Men i överensstämmelse med religionsfriheten och sin önskan att vara goda elever kan Jehovas vittnen begära att få utföra någon alternativ övning, som inte har några religiösa aspekter. — Jämför 1 Petrus 4:3, 4.

Många hänsynsfulla skollärare har satt värde på att få den tydliga förklaringen av sådana angelägenheter framlagd i broschyren Skolan och Jehovas vittnen. Det heter bland annat i denna publikation: ”Jehovas vittnen vill av samvetsskäl inte ta del i sådana aktiviteter — vare sig de består i att sjunga, spela musik, spela en pjäs, gå i parad, rita bilder, vara med på fester, äta och dricka eller något annat. Men vi säger ingenting om att andra firar dessa helgdagar, och vi försöker inte heller hindra dem. Vi uppskattar mycket när lärare vänligt låter våra barn slippa vara med på aktiviteter som på något sätt har att göra med dessa helgdagar.” — Sidan 22.

[Fotnoter]