det förhöll sig så. Belsassar betalade till och med det babyloniska religiösa tiondet. Han var gudarna varmt hängiven.b

Det babyloniska världsväldet får ett tvärt slut

9. Vad fick Daniel se i sin dröm, som besvarar frågan om det babyloniska världsväldet skulle kunna bestå?

⁹ Det kan ha varit Nabonids tredje år som åsyftas i Daniel 7:1, där Belsassar kallas ”den babyloniske konungen”. Vi läser: ”I den babyloniske konungen Belsassars första regeringsår hade Daniel en dröm och såg en syn på sitt läger.” I sin profetiska dröm såg Daniel att det babyloniska världsväldet inte skulle bestå. I drömmen framställdes de på varandra följande världsväldena såsom vilddjur. Det första djuret, ett lejon med vingar såsom en örn, föreställde det babyloniska väldet med dess ätt av konungar från Nebukadnessar till Belsassar. Det andra djuret, som liknade en björn och reste upp sin ena sida och fick befallningen: ”Stå upp och sluka mycket kött”, föreställde det medo-persiska väldet med dess rad av styresmän från medern Darius och persern Cyrus fram till perserkonungen Darius III.c

10. Vilken syn och förklaring fick Daniel senare, som bekräftade den syn han tidigare hade fått?

¹⁰ I en annan syn, som skildras i Daniel 8, fick Daniel ”i konung Belsassars tredje regeringsår” se en vädur, som ”intet djur kunde stå ... emot”. Daniel fick veta att denna vädur betydde Mediens och Persiens konungar. Genom denna syn förutsade alltså Gud att det babyloniska världsväldet, historiens tredje världsvälde, skulle falla för det fjärde världsväldet, medernas och persernas välde. — Dan. 8:3, 4, 20.

11. Hur kortvarig visade sig Babylons glädje bli, och varför?

¹¹ Dramats förlopp blev just sådant. Ty efter Nebukadnessars dagar fick det babyloniska väldet en kort och stormig tid att utöva makten, som inte räckte längre än till Nebukadnessars dottersons dagar, och väldet föll så för Medo-Persien år 539 f. Kr. Även om Babylon alltså kände sig högt upphöjt på grund av Juda fall och gladde sig storligen, så visade sig denna glädje bli mycket kortvarig, ty han som fastställer tider och stunder och som ”gör vad han vill både med himmelens här och med dem som bo på jorden” hade bestämt att Babylons välde skulle få ett tvärt slut. — Dan. 4:32.

Tröst för mänskligheten

12. a) Vilken tröst ger oss denna korta skildring av ett avsnitt av den babyloniska historien? b) Vilket välde, som är långt bättre än det forntida medo-persiska väldet, Babylons betvingare, kommer att skänka varaktig befrielse?

¹² På samma sätt är det nu. När ondskan nu frodas på jorden och människans själva existens hotas och de som tagit ståndpunkt för Guds rike och som förkunnar det blir förföljda, kan vi vara vissa om att de onda förtryckarnas glädje endast kommer att bli kortvarig. Nu, när det stora Babylons falska religiösa läror har fått ondskan och våldet att öka, säger oss Guds ord att detta är ett säkert tecken på att de onda skall få ett tvärt slut. När Jesus räknade upp de många händelser och förhållanden i världen i vår tid, som förefaller vara en triumf för ondskan, sade han: ”Detta släktled [skall] ingalunda ... försvinna, förrän allt detta inträffar”, dvs. förrän ondskan blir utrotad och ”Människosonens” rike utövar oinskränkt välde över jorden till välsignelse för hela mänskligheten. (Matt. 24:30, 34, NW; Ps. 92:8) Det var denne styresman som Daniel såg i sin dröm och om vilken han sade: ”Åt denne gavs välde och ära och rike”, för att ”alla folk och stammar och tungomål måste tjäna honom”, ”ett evigt välde, som icke skall tagas ifrån honom”. — Dan. 7:14.

Tillkännagivanden

Tjänst på fältet

Under maj månad erbjuder Jehovas vittnen sina medmänniskor att skaffa sig boken ”Må ditt namn bliva helgat” (384 sidor) mot kr. 2:50 och lämnar en biblisk småskrift fritt med boken. De strävar också att bistå dem med att studera bibeln med tillhjälp av den litteratur de skaffat sig.

Bibelstudium med ledning av Vakttornet

Veckan den 6 juni: Att övergå från död till liv. Sidan 221.

Veckan den 13 juni: Ut ur gravarna till en ”livets uppståndelse”, § 1—37. Sidan 226.

Veckan den 20 juni: Ut ur gravarna till en ”livets uppståndelse”, § 38—45, och Ut ur gravarna till en ”domens uppståndelse”. Sidan 233.