Är bibeln realistisk?
FÖR att en vägledning skall vara realistisk måste den inte bara vara fri från myter eller falska uppfattningar, utan den måste också innehålla sunda tankar om de angelägenheter och problem vi ställs inför. Låt oss därför jämföra vad människor tror och förutsäger om framtiden med vad bibeln säger.
Trots hot om fortsatt inflation, arbetslöshet och en hel mängd internationella problem finns det många som tror att det kommer att bli bättre. De ser långsiktiga lösningar på politiska meningsskiljaktigheter, rasproblem och nationalistiska tvister, livsmedelsbristen och energikrisen. De anser att världen står på tröskeln till fred och säkerhet.
En tidskrift i Förenta staterna gav nyligen uttryck åt uppfattningen att ”utsikterna på det hela taget är hoppfulla för USA, när nationen träder in i en period av fred. ... Historien antyder att det nu är dukat för ekonomisk tillväxt, bättre tider för landet. USA har övervunnit större svårigheter förr i tiden och kommer att lyckas ännu en gång.”
George W. Shepherd j:r skriver i The Christian Century om utsikterna för världen: ”Den verkliga världen ... är sådan att freden smärtsamt nog kan byggas endast på grundval av en internationell överenskommelse, som ger fullt erkännande åt flertalet nationers rättigheter och intressen, i synnerhet nationernas i tredje världen. Den enda ram vi har, inom vilken en sådan överenskommelse över huvud taget skulle kunna fås att fungera, är Förenta nationerna. Det är därför vi nu kan iaktta ett återupplivande av denna sammanslutning och jämsides därmed en utveckling, som skulle kunna kallas nya ’fredsstiftande åtgärder’.”
Men vad är det världens ledare för fram för att vidmakthålla människors hopp om att de nuvarande systemen skall leva vidare och leda till en ”bättre värld”? Ger de inte samma löften som har getts i flera hundra år? Har inte varje världsvälde som existerat riktat uppmärksamhet på sin härlighet och makt och lett människor till att tro att det var världens hopp? Men hur är det nu med dessa väldens härlighet? Framhåller man inte samma ting i våra dagar? Och även om många har förlorat tron på sina ledare, hoppas de, eftersom de inte har något bättre att hoppas på, att en människa på något sätt skulle kunna träda upp, som kan rätta till förhållandena. Är detta realistiskt?
Ett exempel på en mänsklig, ”profetisk” förutsägelse om världen är det uttalande som gjorts av framlidne Walter Lippmann och som enligt The World Book Encyclopedia lyder: ”När vi tränger ner under ytan, skall vi finna att något, som vi skulle kunna kalla den stora revolutionen, är på väg, och vi måste sätta vår lit till att denna stora revolution kan införa fred och stabilitet, varpå det universella samhället slutligen kan grundas.
... Vad är den stora revolutionen? Det är en radikal förändring av människans situation. Det är en produkt av människans framåtskridande kunskap, hennes kunskap om hur hon skall behärska de materiella förhållandena i sitt liv på jorden.”
Men det finns de som menar att sådana ”profetior” bara är en dröm. I U.S. News & World Report för 5 maj 1975 hette det: ”Nu för tiden hör man alltmera sällan talas om ’en ny världsordning’. Det är knappast att undra på. Världen tycks alltmera vara begränsad till regionala grupperingar, som ofta konkurrerar med varandra och sällan samarbetar. Även dessa tycks få allt större problem och sargas av nationalism och osäkerhet.”
Bibelns syn — är den realistisk?
Bibelns syn på saken är däremot inte förvirrande eller vacklande. Den framhåller varför människans planer misslyckas och varför problemen blir allvarligare för varje årtionde som går. I egenskap av Guds inspirerade ord förklarar den att mänsklighetens nöd beror på alla människors ofullkomlighet. (Rom. 5:12) Bibeln säger: ”Det står icke i vandrarens makt att rätt styra sina steg.” (Jer. 10:23) Bibeln upplyser oss också om att Guds vägledning kan vara till hjälp redan nu, till och med i denna ofullkomliga värld, om människor bara rättar sig efter den. (Ords. 2:6—9) Men människorna, i synnerhet världens ledare, vägrar att rätta sitt handlingssätt efter bibelns principer, och som en följd av detta får de skörda oordning och korruption. Varför det? I grund och botten därför att de önskar suveränitet oberoende av Gud. De vill inte erkänna Gud som den högste rådgivaren och Konungen. — Apg. 4:24—26; Upp. 17:12—14.
Ja, bibeln går på ett realistiskt sätt till botten med mänsklighetens problem. Den ger en sund uppfattning om den nuvarande situationen och varför den är rådande. Hur är det då med framtiden? Profeterar bibeln om människans domedag, eller håller den fram ett glädjefyllt hopp?
En realistisk syn på framtiden?
Låt oss för att besvara frågan ta en titt på den profetia som Jesus uttalade inför sina lärjungar, då de hade frågat: ”Vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” (Matt. 24:3, NW) Under inspiration gav Jesus en exakt beskrivning av vår tid. Han sade: ”Nation skall resa sig mot nation och rike mot rike, och det skall bli livsmedelsbrist och jordbävningar på den ena orten efter den andra. Allt detta är en begynnelse till nödens våndor.” — Matt. 24:7, 8, NW.
Människor som tillhör den nu levande generationen har sett denna profetia gå i uppfyllelse sedan år 1914. Utmärkte inte det året en ”begynnelse till nödens våndor”, som skiljer sig från tidigare krig och livsmedelsbrist? James Cameron säger i sin bok med titeln ”1914”: ”Världen, såsom den var känd och godtagen år 1914, upphörde då. Långt mer än något annat år, vare sig förr eller senare, utgjorde detta skiljetecknet i det tjugonde århundradet.”
Hur kan det sägas att det förhöll sig så? Därför att de krig som denna generation har upplevt inte har varit några vanliga krig. De har med rätta kallats ”världskrig”. Jesus sade vidare att ångest skulle komma över folken, som skulle stå rådlösa, och att människor skulle ”uppgiva andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen”. Dessa och många andra ting, som Jesus profeterade om i Matteus, kapitel 24, Markus, kapitel 13, och Lukas, kapitel 17 och 21, inträffar nu, och de är säregna för vår generation. Jesus förutsade också att ”denna generation [som får uppleva dessa ting] skall visst inte försvinna förrän allting inträffar”. — Luk. 21:32, NW.
Vad är detta ”allting”, som skall inträffa inom en enda generations livstid? Detta inbegriper slutet för den nuvarande, av människor upprättade tingens ordning, inte slutet för den bokstavliga jorden och alla människor på den. Det innebär befrielse från de korrumperade, förtryckande, förorenande förhållanden som mänskligheten nu befinner sig under. Jesus sade till dem som vill göra det rätta och som med tro blickar in i bibeln: ”När detta begynner ske, då mån I resa eder upp och upplyfta edra huvuden, ty då nalkas eder förlossning.” (Luk. 21:28) Bibeln ställer alltså inte någon dyster ”domedag” i utsikt för dem som åstundar rättfärdighet och frid, utan ger dem i stället ett ljust och strålande hopp. Den förutsäger dystra ting endast för dem som själviskt håller fast vid denna försvinnande världsordnings fördärvade ting och vägrar att erkänna Guds suveränitet. — 2 Tess. 1:6—8.
Men bortsett från dessa vittnesbörd — den ångest som kommer över folken, världens ledares förskräckelse för det som skall övergå världen, den tilltagande brottsligheten, miljöförstöringen, omoraliskheten och risken för kärnvapenkrig — vilka bevis finns det ytterligare för att slutet för denna tingens ordning är nära? Hur vet vi att det inte kan dröja länge till eller att det inte kommer att uppskjutas till kommande århundraden, som somliga säger?
Det sista världsväldet existerar nu
Bibeln ger oss en redogörelse, delvis historisk och delvis profetisk, om sju världsvälden under mänsklighetens historia. Det är inte här fråga om små, obetydliga makter, utan makter som hade det största inflytandet under den tid de existerade. Var och en av dem var under sin tid den främsta makten, som de övriga nationerna måste räkna med. Dessa världsvälden var: det egyptiska, det assyriska, det babyloniska, det medo-persiska, det grekiska, det romerska och det anglo-amerikanska världsväldet. Profetian i Daniels bok i bibeln gav en korrekt beskrivning av makterna på Daniels egen tid, nämligen Babylon och Medo-Persien, och förutsade sedan de tre som skulle följa därpå. Profetian kallade det medo-persiska och det grekiska världsväldet vid namn och beskrev de båda följande. Vad hade Daniels profetia att säga om dem?
I den syn Gud gav honom såg Daniel fyra väldiga djur, som symboliserade eller var bildliga framställningar av ”konungar”. (Dan. 7:17) Dessa symboliska djur var ett lejon (Babylon), en björn (Medo-Persien) och en panter (Grekland), och därefter ett skräckinjagande djur med tänder av järn, som var olikt alla de andra och hade tio horn. Från detta djur växte ännu en ”konung”, ett litet horn, fram och blev framträdande och talade stora ord. Detta sista horn blev dömt och förintat, inte av något annat världsvälde, utan domen verkställdes direkt av den allsmäktige Guden. Det skräckinjagande djuret var det romerska världsväldet, och det horn som växte ut ur det var det sjunde världsväldet, som skulle utgöra det sista världsväldet på jorden. Detta är det anglo-amerikanska världsväldet. — Dan. 7:2—12; jämför Daniel 8:20—22.
Om vi verkligen befinner oss i ändens tid för denna tingens ordning, måste detta vara något ytterst betydelsefullt, som kräver att vi handlar snabbt. Det betyder att vi befinner oss vid tiden för det messianska rikets styrelse över jorden. För att vi skall ha fullgoda bevis och inte behöva hysa några tvivel har Gud i bibelns sista bok gett oss full försäkran om att Daniels profetia är sann och att Messias’ tusenåriga, rättfärdiga regering över jorden är nära. Aposteln Johannes, som levde under det sjätte världsväldets, det romerska väldets, tid, skriver följande om den syn Gud gav honom: ”Det finns sju konungar: fem har fallit [före Johannes’ tid], en är [den romerske], den andre har ännu inte kommit, men när han kommer, måste han förbli en kort tid.” — Upp. 17:9, 10, NW.
Den amerikanska delen av det sjunde världsväldet har förblivit endast omkring 200 år — en kort tid i världshistorien. Johannes talar också om en ÅTTONDE konung, när slutet kommit ännu närmare. Men denne konung är av mycket kort varaktighet. Han ”härrör från de sju” och är samtida med det sjunde världsväldet. Denne ”konung” skulle vara en sammansatt regering bestående av delar av de sju världsväldena — en världsallians. Denna ”går bort i tillintetgörelse” tillsammans med det sjunde världsväldet. Bibeln talar därför inte om att något världsvälde överlever det sjunde. Det är slutet. — Upp. 17:11, NW.
Är bibeln alltså realistisk, när den förutsäger världsförhållandena exakt så som vi upplever dem i våra dagar, när den sätter oss i stånd att avgöra var vi befinner oss på tidens ström — när den hjälper oss att inse att en tid av befrielse är nära? Bibeln är sannerligen uppriktig, när den identifierar världsväldena. Och den visar att människors strävanden inte kan lösa de problem världen nu står inför och skänka människor lycka och glädje. Bibeln är också realistisk, när den säger att ropet ”fred och säkerhet” genom människors strävanden är en falsk tröst, som omedelbart skall föregå de människogjorda systemens förintelse. — 1 Tess. 5:3, NW.
Ja, bibeln är mera realistisk än politikernas, de ekonomiska experternas och till och med prästernas löften. Den visar varför problemen i världen existerar och vad som i verkligheten ligger framför oss. Men kan den ge råd för det dagliga livet, som är praktiska och blir till hjälp för människor redan nu? Låt oss undersöka den saken.