Del 25 — ”Må din vilja ske på jorden”

I kung Cyrus’ tredje regeringsår, hans som härskade över det väldiga persiska imperiet, vilket existerade under 500-, 400- och 300-talen f. Kr., fick Jehovas profet Daniel sin slutliga syn genom en ängel. Daniel beskriver denna syn för oss i kapitel 11 och 12 i sin profetiska bok. Först förutsäger den profetiska synen att det persiska väldet, det fjärde världsväldet i bibelns historiska skildring, skulle gå under. Det skulle inte lyckas övervinna Grekland. Nej, det skulle till sist falla för Grekland, ty, sade ängeln, ”sedan skall en väldig konung uppstå, och han skall härska med stor makt och göra, vad han vill”. (Dan. 11:3) Denne grekiske kung visade sig vara den ryktbare Alexander den store. Genom honom blev Grekland en stormakt, det femte världsväldet i bibelns historiska skildring.

12. Hur länge åtnjöt Alexander ställningen såsom världshärskare, och när brast hans rike sönder?

¹² Alexander fick inte länge åtnjuta ställningen som världshärskare. Jehovas ängel hade förutsagt detta: ”Men knappt har han uppstått, så skall hans rike brista sönder och bliva delat efter himmelens fyra väderstreck; och det skall icke tillfalla hans avkomlingar eller förbliva lika mäktigt, som när han hade makten; ty hans rike skall omstörtas och tillfalla andra än dem.” (Dan. 11:4) När Alexander stod på höjden av sin makt, vid endast trettiotre års ålder, drabbades han av malaria där han festade om i Babylon år 323 f. Kr., och hans planer på att göra denna enligt Skriften domfällda stad till sin världshuvudstad gick om intet. Hans omfattande välde i Europa, Mindre Asien, Asien, Mellersta Östern och Egypten brast sönder och delades ”efter himmelens fyra väderstreck”. Hans kropp fördes till Egypten och begrovs i Alexandria av hans härförare Ptolemaios, som var satrap över Egypten.

13. Hur besannades profetian att riket inte skulle tillfalla Alexanders avkomlingar?

¹³ Väldet övergick inte till Alexanders avkomlingar. Han hade i Macedonien lämnat efter sig en klent begåvad bror, Filip Arrhidaios. Denne regerade i mindre än sju år, varefter han blev mördad av sin mor år 317 f. Kr. Alexanders son med Roxane, Alexander Allou, kom så på tronen men härskade bara omkring sex år. År 311 f. Kr. fick han också en bråd död, som tillfogades honom av hans fars härförare, Kassandros, vilken nu tillvällade sig Macedoniens och Greklands tron. Alexanders utomäktenskaplige son, Herakles, grep makten i sin fars namn, men mördades år 309 f. Kr. I och med honom fick den store blodsutgjutaren Alexanders ätt sitt slut genom blodsutgjutelse. Herraväldet hade vikit från hans hus. Ängelns profetia besannades.

14. Hur blev Alexanders rike för en tid delat ”efter himmelens fyra väderstreck”, och hur blev det senare reducerat till tre?

¹⁴ Alexanders välde omstörtades, och andra män än Alexanders avkomlingar fick makten. Hans härförare stred sinsemellan och sökte vinna landområden; det sönderbrustna riket blev för en tid delat i fyra delar, ”efter himmelens fyra väderstreck”. Den enögde härföraren Antigonos sökte göra sig till herre i hela Asien och tog sig slutligen titeln konung och gjorde anspråk på att vara Alexander den stores arvinge. Han tvingades möta de tre andra härförarna, som ingått förbund emot honom, nämligen Kassandros, Seleukos och Lysimakos. Han föll i strid mot dem, i slaget vid Ipsos i Frygien i Mindre Asien år 301 f. Kr. De fyra hellenistiska riken som nu framträdde var: 1) Kassandros’, i Macedonien och Grekland; 2) Lysimakos’, i Mindre Asien och europeiska Trakien dit Byzantion hörde; 3) Seleukos Nikators (”segrarens”), som han utsträckte till att omfatta Babylon, Medien, Syrien, Persien och provinserna öster om Indus, och 4) Ptolemaios Lagos’, som han utsträckte till att omfatta Egypten, Libyen, Arabien, Palestina och Celesyrien. Inom några få år dog Kassandros’ ätt ut på manssidan, och år 285 f. Kr. satte Lysimakos sig i besittning av den europeiska delen av det macedoniska väldet. Men år 277 f. Kr. tog Antigonos Gonatas, sonson till den enögde härföraren Antigonos, Macedoniens tron i besittning. Härmed reducerades de hellenistiska väldena till tre fram till den tid då Macedonien blev beroende av Rom år 168 f. Kr. och slutligen blev en romersk provins år 146 f. Kr.

15. Hur blev härföraren Seleukos (”segraren”) herre i Asien, och vilka städer av intresse i förbindelse med apostlarnas verksamhet grundlade han?

¹⁵ År 281 f. Kr. föll Lysimakos under en strid med Seleukos Nikator, och alltså blev Seleukos praktiskt taget herre över landområdena i Asien. Seleukos grundade seleukiddynastien eller den seleukidiska kungaätten i Syrien. En kort tid efter det avgörande slaget vid Ipsos grundlade han staden Antiokia i Syrien, vilken fick namn efter hans far Antiokus. Vid kusten grundlade han en stad som skulle tjäna såsom Antiokias hamnstad och uppkallade den efter sig själv: Seleucia. Flera hundra år senare färdades aposteln Paulus genom hamnstaden Seleucia, och han undervisade i den kristna sanningen i Antiokia i Syrien, där Jesu efterföljare först började kallas kristna. — Apg. 11:25—27; 13:1—4.

16. Till vilken stad flyttade Seleukos sätet för sin regering, och vilken långt utdragen krigföring började i och med honom, såsom det beskrivs i denna slutliga syn?

¹⁶ Seleukos flyttade sätet för sin regering från Babylon till sin nya syriska huvudstad, Antiokia. Han blev mördad år 280 f. Kr. Den ene kungen efter den andre i seleukiddynastien, vilken han gav upphov åt, följde så fram till år 64 f. Kr., då den romerske härföraren Pompejus gjorde Syrien till en romersk provins. Långt före sin död förlänade Seleukos åt sin son Antiokus I herraväldet över alla landområden på andra sidan Eufrat tillika med titeln konung. Med kung Seleukos Nikator började den långt utdragna krigföringen mellan de båda bibliska kungarna ”konungen i Nordlandet” och ”konungen i Söderlandet”. Förtänksamt utelämnade Jehovas ängel namnen på ”konungen i Nordlandet” och ”konungen i Söderlandet”, ty dessa båda kungars nationalitet och politiska identitet växlar under århundradenas förlopp och blir till och med en sak av yttersta vikt för oss nu på 1900-talet.

Kampen mellan de ”båda konungarna”a

17. I förhållande till vilka befann sig de båda ”konungarna” i norr och i söder?

¹⁷ Jehovas ängel börjar så beskriva många detaljer i den långt utdragna krigföringen: ”Och Söderlandets konung skall bliva mäktig, ja, han som är en av hans furstar; men en annan skall bliva mäktig emot honom och skall härska: ett stort välde skall hans välde vara.” (Dan. 11:5, Le) Denne ”Söderlandets konung” befinner sig söder om vad, och ”Nordlandets konung” befinner sig norr om vad? De befinner sig norr och söder om Daniels folk, som vid den tid som åsyftades i denna syn, som Daniel fick, hade befriats från Babylon och återförts till Juda land.

18. Vem var den ”konung i Söderlandet” som omtalas i Daniel 11:5, och vilken härskarätt grundade han?

¹⁸ Vem är ”konungen i Söderlandet” som omtalas i Daniel 11:5? Han är en av Alexander den stores ”furstar” eller fältherrar, nämligen Ptolemaios I, son till Lagos. Han var i själva verket en av de åtta männen i Alexanders livvakt, Han gjordes till satrap över Egypten men lade sig till med kungatiteln år 306 f. Kr.; häri tog han efter den enögde Antigonos. Han var den förste av tretton eller fjorton macedoniska kungar eller faraoner i Egypten. Han grundade och gav namn åt ptoleméernas härskarätt i Egypten. Omkring år 312 f. Kr. intog han Jerusalem på en sabbatsdag. Han övertalade en del judar att bege sig söderut till Egypten såsom kolonister, och en judisk koloni upprättades i Alexandria. Tillsammans med sin son och efterträdare grundade han det ryktbara biblioteket och museet i Alexandria. Den judiska provinsen Judeen fortfor under det ptolemeiska Egyptens eller ”konungens i Söderlandet” herravälde till år 198 f. Kr., när ”konungen i Nordlandet” fick makten. Ptolemaios I föll flera gånger in i Syrien, som lydde under kung Seleukos.

19. Vem var den furste som blev ”mäktig emot honom”, och vilken roll spelade han och hans efterträdare?

¹⁹ Vem är då Alexanders andre furste eller fältherre, som ängeln sade skulle ”bliva mäktig emot honom” och vars välde skulle vara ett ”stort välde”? Det är härföraren Seleukos Nikator, som nu tar rollen såsom ”konungen i Nordlandet”. Vid sin död efterträddes han av sin son Antiokus I (Soter eller ”frälsaren”). Den kungen omnämns inte i ängelns profetia, eftersom han inte stred mot ”konungen i Söderlandet” utan mot galaterna i Mindre Asien. Han efterträddes av sin son Antiokus II, som kom att kallas Theos eller ”gud”. Han tog till gemål en kvinna vid namn Laodice, och sin äldste son med henne kallade han Seleukos efter sin farfar.

20. Vem var dottern till denne ”Söderlandets konung”, och vad gjorde hennes far föranstaltningar för att man skulle börja översätta?

²⁰ Men vad hände sedan? Ängeln säger oss: ”Och vid årens ände skola de förena sig; och Söderlandets konungs dotter skall komma till Nordlandets konung för att träffa ett avtal; men hon skall icke behålla sin arms styrka; icke heller skall han hålla stånd eller hans arm, utan hon skall prisgivas och de som förde henne med sig och han som avlade henne och han som vann henne på den tiden.” (Dan. 11:6, JP) Vem är denna ”Söderlandets konungs dotter”? Det är Berenike, dotter till Ptolemaios II (Filadelfos) av Egypten. Enligt traditionen visade denne egyptiske kung godhet mot sina judiska undersåtar och ordnade med att man började översätta de inspirerade hebreiska skrifterna till grekiska. Detta fick så småningom till resultat den ryktbara Septuagintaöversättningen, som de grekisktalande kristna använde under första århundradet efter Kristus.

21. Vad skedde enligt avtalet med denna dotter till ”Söderlandets konung”, och vad fick det till följd?

²¹ Kung Ptolemaios II förde två krig med den syriske ”konungen i Nordlandet”, Antiokus II (Theos). År 250 f. Kr. träffade de båda kungarna avtal om fred. Ett villkor i detta fördrag eller ”avtal” var att den syriske kungen i Nordlandet, Antiokus II, skulle ta kung Ptolemaios II:s dotter Berenike till gemål. Men Antiokus II var redan förmäld med Laodice. Därför måste han skilja sig från henne för att kunna ta den egyptiska Berenike till äkta. Med Berenike hade Antiokus II av Syrien en son, som blev arvinge till ”konungens i Nordlandet” tron, varvid hans första gemåls, Laodices, söner lämnades ur räkningen.

22. Hur skedde det att Berenikes ”arm” inte höll stånd, och hur blev hon och de som förde henne med sig och han som vann henne prisgivna?

²² Berenikes ”arm” eller uppehållande kraft var hennes far, kung Ptolemaios II. När han dog år 246-7 f. Kr., kunde Berenike alltså inte ”behålla sin arms styrka” i förhållande till sin gemål, kung Antiokus II av Syrien. Han försköt henne och tog tillbaka sin första gemål, Laodice, och förordnade att hennes äldste son, Seleukos Kallinikos, skulle bli hans efterträdare på Syriens tron. Elände kom över alla som stod Berenike nära, såsom profetian hade förutsagt. Det stannade inte vid att hennes far, hennes ”arm”, inte höll stånd, utan också hans avkomling, henne själv, gick det så. Hon prisgavs tillsammans med sin späde son till att bli mördad; och Laodice planlade mordet. De som hade fört henne med sig, förmodligen de som hörde till hennes uppvaktning och som fört henne från Egypten till Syrien, fick också lida. Härmed lät Laodice sig inte nöja. Enligt vad ryktet förmälde blev Antiokus II (Theos), som hade tagit henne åter, troligtvis på hennes anstiftan förgiftad, så att han dog. Vilket slut för en ”gud”! Detta skedde tydligen för att förhindra att han skulle skilja sig från henne för andra gången. Berenikes far, som hade avlat henne, och hennes syriske gemål, som hade vunnit henne för en tid, dog alltså båda två. På så sätt blev Laodices äldste son, Seleukos II, kvar såsom den rättmätige efterträdaren till sin far på Syriens tron. Fredens sak främjades sannerligen inte genom allt detta.

23. Vilka var Berenikes ”rot”?

²³ Det som hade inträffat måste få återverkningar, så förutsade ängeln i dessa ord: ”Men av telningarna från hennes rot skall en stiga upp på hans plats; denne skall draga mot Nordlandskonungens här och tränga in i hans fäste och göra med folket, vad han vill, och behålla övermakten.” (Dan. 11:7) Berenikes ”rot” var naturligtvis hennes föräldrar, Ptolemaios II (Filadelfos) samt hans syster och hustru Arsinoe.

24. Hur skedde det att en av ”telningarna från hennes rot” stod upp, trängde in i ”Nordlandskonungens” fäste och hade framgång i det som han företog sig mot dem där uppe?

²⁴ Den särskilde telning från hennes rot, som stod upp på hennes fars plats, var hennes bror, som nu blev ”Söderlandets konung” såsom Ptolemaios III med tillnamnet Euergetes (”välgöraren”). Vid sin fars död stod han upp och grep makten såsom konung. Genast skred han till verket att hämnas mordet på sin syster Berenike i den syriska huvudstaden Antiokia. Han drog med en här emot den syriske kungen, Seleukos II Kallinikos, som av sin mor, Laodice, hade brukats till att dräpa Berenike och hennes späde son. Ptolemaios III trängde in i ”Nordlandskonungens” fäste och dödade änkedrottningen och kungamodern Laodice. Han drog dessutom härjande fram i Syrien, intog den befästa delen av huvudstaden Antiokia och likaså dess hamnstad Seleucia. Därpå drog han österut genom ”konungens i Nordlandet” stora välde och plundrade Babylonien och Susa och fortsatte sin framryckning så långt österut som till Indiens stränder. På detta sätt tvingades den mordiske Seleukos II bort från sin tron i Syrien.

25. Hur utplånade han en religiös skymf, och vilket namn tillvann han sig härigenom?

²⁵ Att ”Söderlandskonungen” också skulle utplåna en religiös skymf, det hade Jehovas ängel förutsagt: ”Deras gudar och beläten och deras dyrbara håvor, både silver och guld, skall han ock föra såsom byte till Egypten. Sedan skall han i några år lämna Nordlandskonungen i ro.” (Dan. 11:8) Mer än två hundra år tidigare, i Farao Psammetik III:s dagar, hade perserkungen Kambyses, som var herre över det fjärde världsväldet, erövrat Egypten och i triumf hemfört de erövrade egyptiska gudarna, ”deras beläten”. När nu Ptolemaios III plundrade Susa, den tidigare huvudstaden i Persien, och Babylonien, återerövrade denne Söderlandets segerrike kung det forntida Egyptens bortförda gudar och tog dem som byte från tempelrövarna. Han förde dem åter till deras hemland. Härigenom tillvann han sig benämningen Euergetes (”välgöraren”) av de tacksamma egyptierna.

26. Varför skulle han sedan ”i några år lämna Nordlandskonungen i ro”, och vad förde han med sig hem?

²⁶ Inre oroligheter söderut, i Egypten, kallade den segrande Ptolemaios III tillbaka till Nilens land. När han nu tvingades kuva ett uppror där hemma, hindrades han från att dra nytta av sina framgångar gentemot ”konungen i Nordlandet”. Han avstod alltså från att tillfoga ”konungen i Nordlandet” ytterligare skada. Förutom de från Egypten stulna gudarna förde Ptolemaios III tillbaka såsom krigsbyte inte mindre än 2.500 ”kostliga kärl av silver och guld”. (1878) Hur han dog år 221 f. Kr., om han dog en naturlig död eller blev mördad, vet man inte. Det råder delade meningar härom i historieskildringarna. Men han överlevde den syriske kungen Seleukos II, som han utkrävt hämnd på.

27. Varför vände ”Nordlandskonungen” tillbaka, sedan han trängt in i ”Söderlandskonungens rike”?

²⁷ Vad gjorde nu ”konungen i Nordlandet” för att dra fördel av omständigheterna? Ängeln förutsade detta: ”Däremot skall denne tränga in i Söderlandskonungens rike, men han skall få vända tillbaka till sitt land igen.” (Dan. 11:9) Den förödmjukade Seleukos II gick till angrepp för att utkräva hämnd. Han marscherade söderut in i ”Söderlandskonungens rike” men blev slagen. I vanärande flykt med en liten återstod av sin här drog han sig tillbaka till sin syriska huvudstad, Antiokia, år 242 f. Kr. Hans tillnamn, Kallinikos, som betyder ”den härligt triumferande”, visade sig vara en felbenämning. Han dog före den man, som hade förödmjukat honom, Ptolemaios III av Egypten, och efterträddes av sin son Seleukos III med tillnamnet Keraunos (”åskviggen”). Lönnmord gjorde ett plötsligt slut på denne sons regering, som varade mindre än tre år. Hans bror, som efterträdde honom på Syriens tron, blev Antiokus III och kom att kallas ”den store”.

28, 29. a) Vad hände denne ”Nordlandskonungs” äldste son? b) Hur skedde det att den yngre sonen drog in, översvämmade och framträngde?

²⁸ Om dessa två söner till den syriske kungen Seleukos II Kallinikos profeterade ängeln: ”Och hans söner skola gripa sig an och samla en mängd av stora härar; och han skall draga in och översvämma och genomtåga; och han skall återvända, och han skall framtränga ända till hans fästning.” — Dan. 11:10, Åk.

²⁹ En av sönerna, Seleukos III (Keraunos), dog för en lönnmördares hand, då han var på härnadståg västerut i Mindre Asien. Hans bror, den andre sonen, Antiokus III den store, samlade en stor härsmakt för att rycka in i ”konungens i Söderlandet” rike. Denne var nu Ptolemaios IV med tillnamnet Filopator. Den nye ”konungen i Nordlandet”, Antiokus III, råkade slutligen i strid med Rom, vars makt höll på att tillväxa. Först ledde han emellertid sina krigsstyrkor så att de omintetgjorde de egyptiska landvinningarna, och han tog tillbaka hamnstaden Seleucia och likaså området Celesyrien (”ihåliga” Syrien), såväl som hamnstäderna Tyrus och Ptolemais och närliggande städer. Den första egyptiska här som Ptolemaios IV sände emot honom jagade han på flykten. Han intog också många städer i provinsen Judeen i Palestina. Under vintern gick den segerrike Antiokus III i vinterkvarter med sina 60.000 krigare i Ptolemais, omkring fyrtio kilometer söder om Tyrus. Följande vår (217 f. Kr.) besannades orden ”han skall återvända, och han skall framtränga ända till hans fästning”.

(Fortsättning följer.)

[Fotnot]

[Karta på sidan 42]

(För formaterad text, se publikation)

HELLENISTISKA VÄLDENA som ”Nordlandet” och ”Söderlandet”(312-30 f.Kr.)

Gränser ---

Städer °

SKALA 1 KM

0

160

480

800

(MEDELHAVET)

MACEDONISKA VÄLDET

Pella

Termopyle

GREKLAND

Akarmanien

Chalkis

Aten

Beotien

Sparta

KRETA

CYPERN

TRAKIEN

Byzantion

Lysimakia

(Svarta havet)

SELEUKIDISKA VÄLDET

BITYNIEN

Iliom

Pergamus

Sardis

Efesus

Magnesia

CILICIEN

TAURUS

Tarsus

Seleucia

Antiokia

Tadmor (Palmyra)

Damaskus

Byblus

Sidon

Tyrus

Ptolemais

Jerusalem

Gaza

PTOLEMEISKA VÄLDET

EGYPTEN

Nilen

Alexandria

Memfis

LIBYEN

Röda havet

ARABIEN

Elat

ARMENIEN

PONTUS

Tigris

MESOPOTAMIEN

Eufrat

Babylon

BABYLONIEN

(Persiska viken)

PERSIS

Susa

ELAM

Persepolis

CARMANIA

GEDROSIA

MEDIEN

Gaugamela

Ekbatana

PARTIEN

HYRCANIEN

Hekatompylos

AREIA

SOGDIANA

BAKTRIEN

DRANGIANA

ARACHOSIA

(Indus)

(Jhelum)

(Chenab)

(Ravi)

(Sutlej)

ASIEN

(Kaspiska havet)