”En föraktlig man”

DEN romerske historieskrivaren Suetonius skrev en historik över Roms tolv första kejsare. Eftersom Suetonius var son till en romersk adelsman, fick han av ögonvittnen en god del av sina upplysningar om kejsarnas sämsta sidor. Han levde själv i närmare trettio år under kejsarväldet och hade fri tillgång till de kejserliga arkiven såväl som till senatens arkiv. Det är intressant att begrunda Suetonius’ beskrivning av kejsar Tiberius, som omnämns profetiskt i bibeln och då kallas ”en föraktlig man”, föraktlig på grund av sina dåliga egenskaper. (Dan. 11:21) Suetonius skriver om denne föraktlige man i sitt biografiska verk Vitae Caesarum, ur vilket vi citerar:

● ”Redan när Tiberius var pojke kunde man se vissa tecken på hans grymma och hårda karaktär. Theodoros från Gadara, som undervisade Tiberius i talekonsten, tycks ha varit den förste som lade märke till detta, ty när han fick orsak att tillrättavisa Tiberius, kallade han honom ’lerkoka ältad i blod!’ Men sedan Tiberius hade blivit kejsare, fanns det inget tvivel om att Theodoros hade haft rätt, även om Tiberius alltjämt en tid tillvann sig folkets gunst genom att ge sig ut för att vara måttfull och sansad. ...

● En pretor tillfrågade Tiberius om han ansåg att rätten borde sammankallas för att pröva mål som gällde majestätsbrott. Tiberius svarade att lagen obönhörligt skulle tillämpas; och tillämpade den gjorde han också, på det grymmaste sätt. En man anklagades för att ha huggit huvudet av en staty av Augustus i avsikt att ersätta det med ett annat huvud; hans sak prövades inför senaten, och då Tiberius märkte att vittnesmålen ej var samstämmiga, lät han förhöra vittnena under tortyr. Den skyldige dömdes till döden, vilket fick tjäna som prejudikat i samband med långsökta anklagelser: folk kunde nu bli dödade för ... att de bytt om kläder i närheten av en staty av Augustus eller för att de burit en ring eller ett mynt, som bar Augustus’ bild, med sig in på ett avträde eller på en bordell eller för att de klandrat något som Augustus någon gång sagt eller gjort. Man gick längst i denna sak, då en man blev dödad bara därför att han tog emot en hedersbetygelse av myndigheterna i sin hemstad på samma dag som Augustus en gång hade fått ta emot hedersbetygelser.

● Tiberius gjorde så många andra ogärningar under förevändning att reformera folkets moral — men i själva verket för att tillfredsställa sitt begär efter att se människor lida –, att många satirer har skrivits om den tidens ondska. ...

● Några dagar efter det att han kommit till Capri, störde honom plötsligt en fiskare i hans ensamhet och överräckte till honom en väldig multe, som han hade släpat uppför de stiglösa branterna på bortre sidan av ön. Tiberius blev så förskräckt att han befallde sin livvakt att gno fiskaren i ansiktet med multen. Fiskfjällen flådde bort skinnet, och den stackars mannen ropade i sin vånda: ’Tack, gode Gud, för att jag inte tog med mig till kejsaren den där väldiga krabban, som jag också fångade!’ Tiberius lät hämta krabban och använda den på samma sätt. ...

● Tiberius hängav sig snart åt grymheter av alla slag, och han saknade aldrig offer: dessa var först hans mors vänner och bekanta, ... slutligen Sejanus’ vänner och bekanta [Sejanus, som hade befälet över pretorianska gardet, blev själv avrättad]. Sedan Sejanus röjts ur vägen, blev Tiberius allt grymmare, vilket bevisade att Sejanus inte hade eggat honom till våldshandlingarna, såsom några menade, utan bara hade sörjt för de tillfällen och möjligheter han ville ha. ...

● En fullständig lista över Tiberius’ omänskligheter skulle det ta lång tid att göra upp; jag skall nöja mig med några få exempel. Inte en enda dag, hur helig den än var, förgick utan att en avrättning verkställdes. ... Många av de män, som blev hans offer, anklagades och straffades tillsammans med sina barn — somliga rentav av sina barn –, och släktingarna blev förbjudna att anlägga sorg. Särskilda belöningar gavs åt angivarna, som hade fört fram anklagelserna mot offren, och i vissa fall blev också vittnena belönade. En angivares ord blev alltid trott. ...

● Alla de avrättades kroppar slängdes på Sorgens trappa och släpades med krokar till Tibern — så många som tjugo om dagen, däribland kvinnor och barn. Det var enligt traditionen förbjudet att strypa jungfrur, så när små flickor blivit dömda att dö på detta sätt, grep sig bödlarna verket an genom att våldta dem. ... På Capri visar man ännu den klippspets, varifrån Tiberius brukade se på hur hans offer slängdes i havet. ...

● Det finns alltjämt mycket bevismaterial i behåll såväl om det hat Tibérius gjorde sig förtjänt av som om den fruktan han själv levde i och de förolämpningar som hopades över honom. ... Underrättelsen om hans död väckte sådan omedelbar glädje i Rom, att folk rusade omkring och skrek: ’Till Tibern med Tiberius!’ och andra bad böner till moder jord och till avgrundens andar om att han inte skulle få något hem där nere utom bland de fördömda.”

● Kejsar Tiberius var verkligen ”en föraktlig man”.