Del 29 — ”Må din vilja ske på jorden”

Under de århundraden som förflutit, sedan kampen mellan ”Nordlandskonungen” och ”Söderlandskonungen” började på 300-talet f. Kr., har de två kungarnas identitet förändrats. År 64 f. Kr. antog härskarna över det romerska väldet rollen såsom ”konungen i Nordlandet”. Vid den romerske kejsaren Teodosius’ död år 393 e. Kr. blev riket delat i en östlig och en västlig del. Men inte förrän den romersk-katolske påven Leo III krönte frankerkungen Karl den store till kejsare över det västliga riket, blev det historiskt riktigt att tala om ett västromerskt och ett östromerskt rike, östromerska rikets huvudstad var Konstantinopel. Karl den stores kröning ägde rum på juldagen år 800.

78. Sedan man börjat välja kejsare i Västromerska riket, vilka övergick kejsarvärdigheten då slutligen till, för att behållas till rikets upplösning, och hur upprättades Heliga romerska riket av tyska nationen, och hur fick det sitt slut?

⁷⁸ År 911 e. Kr. började man välja kejsare i Västromerska riket. Fem hundra år senare vann en gren av det österrikiska huset Habsburg åt sig denna kejsarvärdighet och behöll den till år 1806, då ”Heliga romerska riket” upplöstes. Under Otto den stores regering blev Tyskland kejsarrike. År 961 kröntes Otto till kung av Italien; och den 2 februari 962 krönte påven Johannes XII honom i Rom såsom Otto I, kejsare i Heliga romerska riket. Detta kom att kallas Heliga romerska riket av tyska nationen. Dess huvudstad låg i Tyskland, och kejsarna såväl som de flesta av deras undersåtar var tyskar. Under Otto I fördes således Tyskland och Italien nära samman, men Tyskland var den främsta nationen, ty Italien behandlades slutligen såsom en erövrad provins. Napoleon Bonaparte gjorde slut på Heliga romerska riket år 1806. När han såsom Frankrikes kejsare vägrade att erkänna Heliga romerska riket, upphävde kejsar Frans II de tyska staternas lydnadsförhållande gentemot Heliga romerska riket. Han nedlade den romerska kejsarvärdigheten och inskränkte sin maktutövning till att omfatta de österrikiska arvländerna, över vilka han härskade såsom kejsare. Efter 1.006 år kom alltså det föga ärofulla slutet för Heliga romerska riket, vilket hade grundats av den romersk-katolske påven och frankernas Karl den store. Det hade bevisat att det inte var något Guds tusenåriga rike.

79. När upprättades det nya Tyska riket, och vilken trippelallians bildades?

⁷⁹ År 1870 blev Italien ett av de romerska påvarna i Vatikanen oberoende rike. Följande år framträdde det nya Tyska riket med Vilhelm I såsom nyutropad kejsare. Vår tids ”Nordlandskonung” började bli skönjbar. Med tiden ingick Tyskland, Österrike-Ungern och Italien ett förbund, i vilket de befann sig vid första världskrigets utbrott.

80. Hur blev det sjunde världsväldet till, och när kom det att nå ställningen såsom ”Söderlandskonungen”?

⁸⁰ Storbritannien blev ett imperium i början av 1600-talet och uppsteg till ställningen såsom det sjunde världsväldet i bibelns historiska skildring. Det förenades också i denna ställning med Amerikas Förenta stater, varigenom det av två makter bestående angloamerikanska världsväldet bildades. Under Storbritanniens krig med Napoleon Bonaparte drev den brittiska armén ut fransmännen ur Egypten; Frankrike hade erövrat hela detta land år 1798. Fastän Egypten återigen råkade in under turkiskt herravälde, behärskade i själva verket den brittiska regeringen Egypten alltifrån 1882. Egypten var egentligen ett brittiskt lydland, även om det styrdes av sin infödde kediv, ty den brittiska armén stannade kvar i Egypten, och britternas vilja var i verkligheten landets lag. Eftersom den egyptiske kediven år 1914 tog parti för Turkiet, som hade gått med Tyskland i första världskriget, övertog Storbritannien Egypten, avsatte kediven och förklarade Egypten för brittiskt protektorat. Således blev de demokratiska länderna Storbritannien och Amerika motståndare till profetians ”konungen i Nordlandet”, och de kom tillsammans att inta ställningen såsom ”konungen i Söderlandet”.

81. Vilken innebörd får återstoden av Daniels profetia för oss från denna synpunkt sett?

⁸¹ Återstoden av den historiska förhandssyn, som Jehovas ängel gav Daniel i Cyrus den stores av Persien tredje regeringsår, får från denna synpunkt sett en särskilt fängslande innebörd för oss nu vid ”ändens fastställda tid” för denna gamla värld. — Dan. 8:19, JP; RS.

KAPITEL 11

”ÄNDENS FASTSTÄLLDA TID”

1. Vad har krigföringen mellan ”Nordlandskonungen” och ”Söderlandskonungen” hotat att göra i denna ”ändens fastställda tid”, och varför?

UNDER ”ändens fastställda tid” har den kalla och den varma krigföringen mellan ”Nordlandskonungen” och ”Söderlandskonungen” hotat att göra slut på nutidsmänniskans civilisation. I sitt bedrägliga diplomatiska spel och sin krigföring har de två kungarna inte endast visat ringaktning för människosläktets bästa, utan de har också visat vanvördnad för Guds rike, den rättmätiga styrelsen över hela jorden. Guds ängel för nu den profetiska skildringen, som har en sådan räckvidd, fram till vår tid, när han säger till profeten Daniel: ”Båda konungarna skola hava ont i sinnet; där de sitta tillhopa vid samma bord, skola de tala lögn, men det skall icke hava någon framgång; ty ännu dröjer änden, intill den bestämda tiden.” — Dan. 11:27.

2. Vilka intressen började kollidera alltifrån 1871, och vilken övertygelse beträffande freden gavs det likväl uttryck åt?

² Kort efter återupprättandet av Tyska riket den 1 januari 1871 började denne ”Nordlandskonungs” intressen komma i kollision med den nutida ”Söderlandskonungens”, det av två makter bestående anglo-amerikanska världsväldets. Den tyske ”Nordlandskonungen” var den livligaste och mäktigaste förkämpen för det tidigare sjätte världsväldet, romarväldet. När tyska riksdagen öppnades i oktober 1871, sade kejsar Vilhelm I att han var övertygad om att ”det nya Tyska riket skulle bli ett tillförlitligt skydd för freden”. Visade detta sig vara sanning eller lögn?

3. På vilket sätt hade de båda kungarna ”ont i sinnet”?

³ ”Nordlandskonungen” och ”Söderlandskonungen” satt ”vid samma bord”, de hade ett visst samröre och sade sig vara vänner. Men de hade ont i sinnet, om inte mot varandra, så helt visst mot det utlovade Guds rike, som man länge bedit om. De två kungarna gjorde anspråk på att härska ”med Guds nåde” och att regera i kraft av den gudomliga rätt som tillkommer den ”överhet”, som ”är förordnad av Gud”. (Rom. 13:1) ”Söderlandskonungen” innehade redan världsherraväldet, det största som världen hade sett fram till den tiden. Det kände förtrytelse inför det uppstigande nya Tyska riket.

4. Vad var det tydligen som kejsar Vilhelm II planlade, och vilka mått och steg vidtog han därför?

⁴ År 1888 kom Vilhelm I:s sonson på Tysklands kejsartron såsom Vilhelm II. Om honom säger en auktoritet: ”Han trodde starkt på kungars och särskilt kejsares gudomliga rätt att härska. Vid åtskilliga tillfällen talade han om sig såsom ’Herrens redskap’ och visade ett sådant intresse för hären... . Men hans ambitioner hade inga gränser. Det anses nu allmänt att alltifrån sin första dag som regent började han planera för att behärska världen, att han ... bestämde sig för att han, Vilhelm, skulle visa världen att en man kunde höja sig till de högsta tinnarna och inte bara styra Tyskland utan genom Tyskland hela den civiliserade jorden.”a ”Han förklarade att han hade ett ’fruktansvärt ansvar gentemot Skaparen allena, varifrån ingen människa, ingen rådsherre, ingen riksdag, inget folk kan befria suveränen’... .”b Han skapade en slagkraftig, välutbildad här, som han satte stor tillit till; han utrustade en mäktig flotta, som omfattade många ubåtar; han igångsatte en väldig utveckling av Tyska riket såsom en handels- och kolonialmakt. Han utsträckte rikets inflytande till Turkiet och Mindre Asien och sökte få till stånd en direkt järnvägsförbindelse med Persiska viken. Han stärkte Tysklands förbindelser med Fjärran Östern, Afrika och Sydamerika. Något ont lurade!

5. Vilket var det ”bord”, som de två kungarna satt vid, och vad talade de där?

⁵ Båda kungarna blev medlemmar av Internationella skiljedomstolen i Haag. De var alltså till synes för fred mellan sig själva och andra nationer, men knappast för ”fred med Gud” eller fred med hans annalkande rike. ”Vad skulle man ha kunnat vänta annat än att de skulle ”tala lögn”, där de förhandlade ”vid samma bord”? De satt inte vid ”Jehovas bord”, som är ett sanningens bord, utan vid ”demoners bord”, som är ”demoners lärors” bord. (1 Kor. 10:20, 21; 1 Tim. 4:1, 2; NW; RS; Åk; Mal. 1:7, 12, AS) Men detta lögnaktiga uppträdande i tal och handling, som de gjorde sig skyldiga till gentemot varandra och gentemot Jehova Gud och hans Kristus, hade ingen framgång, ledde inte till en fridfull värld eller till villig underkastelse under det annalkande Riket, som tillhör Gud och hans Kristus. Det hade ingen framgång, så att de båda ”konungarna” för beständigt skulle kunna hålla fast vid politisk, kommersiell och militär makt, ty änden för dem kommer vid den av Jehova Gud bestämda eller fastställda tiden.

6, 7. a) Hur skedde det att ”Nordlandskonungen” nu vände ”tillbaka till sitt land med stora förråd”? b) Vilken religiös ledares gunst vann han?

⁶ Jehovas ängel avsåg ”Nordlandskonungen”, då han därpå sade till Daniel: ”Han skall vända tillbaka till sitt land med stora förråd, och han skall lägga planer mot det heliga förbundet; och när han har fullbordat dem, skall han vända tillbaka till sitt land.” (Dan. 11:28) Kejsar Vilhelm vände tillbaka till ”sitt land”, dvs. till den forntida ”Nordlandskonungens” jordiska tillstånd, genom att införa en totalitär styrelse vad Tyska riket angick, i syfte att öka rikets makt och stärka dess inflytande på alla håll. Härigenom blev ”stora förråd” på många olika sätt tillförda det tyska kejsarriket. Kejsar Vilhelm gjorde Tyskland till den förnämsta medlemmen i en trippelallians bestående av Österrike-Ungern, Italien och Tyskland. Denna allians fick den vatikanske påvens välsignelse. För att citera en auktoritet:

⁷ ”I synnerhet genom att bibehålla trippelalliansen följde kejsaren de riktlinjer, som dragits upp av [rikskansler] Bismarck... . Det arv, som Bismarcks [antikatolska] kulturkamp utgjorde, gjorde Vilhelm sig skarpsinnigt av med genom eftergifter, som han begagnade sig av i sitt antirevolutionära program för att få till stånd ett obetingat fördrag mellan Vatikanen och de tyska skolorna, och genom att omforma själva skolorna.”c

8. Gynnade påven trippelalliansen eller trippelententen? Motivera svaret.

⁸ Eftersom inte bara Italien utan också Österrike-Ungern bekände sig till den romersk-katolska tron och stod Vatikanens påve nära, var det bara vad man kunde vänta att påven skulle gynna trippelalliansen och inte ”Söderlandskonungen” och dennes trippelentente, bestående av det protestantiska Storbritannien, republiken Frankrike och det rysk-ortodoxa Tsarryssland.

9. Hur var ”Nordlandskonungen” sinnad ”mot det heliga förbundet”?

⁹ Tidigt under det återupprättade Tyska rikets tid, ja, alltifrån 1877 tillkännagav Jehovas åt honom överlämnade folk, som tillhörde ”helgedomsklassen”, öppet i sina publikationer att hedningarnas tider eller ”nationernas fastställda tider” skulle sluta år 1914. Det året skulle Guds rike helt och fullt upprättas i himlarna för att förverkliga Guds beslut att Hans vilja skall ske på jorden. Detta var i överensstämmelse med Jehovas förbund med kung David om ett evigt rike i händerna på Davids beständige arvinge, Jesus Kristus. (2 Sam. 7:12—16; Ps. 89:29—38; Luk. 22:28, 29) Kejsar Vilhelm såväl som de andra världsliga styresmännen handlade föraktfullt mot det budskap, som Jehovas helgedomsklass frambar om slutet på hedningarnas tider år 1914. Likväl hade Sällskapet Vakttornet haft en kraftigt verksam avdelningsexpedition i Barmen-Elberfeld i Tyskland alltsedan 1903. Den tyske ”Nordlandskonungen” motstod obestridligen Jehova Guds heliga förbund om Riket. Kejsarens planer gick inte ut på att överlämna den kejserliga suveräniteten åt Jesus Kristus, då denne uppsteg på den himmelska tronen år 1914, varigenom kejsaren skulle ha erkänt honom såsom den rättmätige arvingen till väldet över hela jorden. Alltså fullbordade han ”dem”, sina planer, eller handlade med kraft och vände tillbaka till de egna planerna på en av den tyske kejsaren behärskad jord. Genom konkurrens inom handelsvärlden och militära rustningar sådde han ut den säd, varur varmt krig, första världskriget, skulle spira upp.

10. Hur kom det sig att frågan om världsherraväldet blev brännande alltifrån år 1870?

¹⁰ Frågan om världsherraväldet blev nu brännande. Under de fyrtio åren från 1870, då fransk-tyska kriget började och Tyska riket åter blev livaktigt, fram till 1910 var det större framgång för strävandena efter ett ”européernas världsherravälde” än under de gångna fyra hundra åren.d Detta berodde på materialismen! Redan år 1895 tillkännagav kejsar Vilhelme att ”Tyska riket har blivit ett världsvälde”. Han skaffade sig kontakter i Mellersta Östern, ty fyra år senare fick en grupp tyska bankirer koncession från den turkiske sultanen på en järnväg tvärsigenom asiatiska Turkiet från Bosporen, mitt emot Konstantinopel, sydostvart till Bagdad i Mesopotamien (nu Irak). Kejsaren såg fram emot än mer utvidgade kommunikationer för riket, då han sade: ”Tysklands framtid ligger på havet.” Hans flottas sammanlagda tonnage stod endast efter Storbritanniens. ”Söderlandskonungen” såg på med växande nervositet.

11. Hur tändes en världsbrand slutligen, och hur skedde det ”på bestämd tid”?

¹¹ När nu så mycket brännbart material hade samlats på hög, behövdes det bara en gnista för att tända världsbranden. Den gnistan kom den 28 juni 1914 i och med mordet på den österrikiske ärkehertigen Frans Ferdinand och hans gemål i Sarajevo i Bosnien, som Österrike-Ungern, Tysklands bundsförvant, hade annekterat år 1908. ”Nordlandskonungen” tog detta till förevändning för att söka befrämja sina planer på världsherravälde till förfång för ”Söderlandskonungen”. Jehovas ängel hade sagt: ”På bestämd tid skall han sedan åter draga åstad mot Söderlandet, men denna senare gång skall det ej gå såsom den förra.” (Dan. 11:29) Den ”bestämda [fastställda] tiden” var året 1914, som Guds tidsschema hade angivit, ty då skulle de 2.520 åren av ”nationernas fastställda tider” sluta på hösten. Vid den tiden var det slut med den frist de åtnjutit från Jehova Gud att utöva makt på jorden utan ingripande från Guds sida. Denna frist utgjorde ”sju tider” från år 607 f. Kr., då hedningarna omstörtade Jehovas förebildliga rike, som hade Jerusalem till huvudstad, förstörde hans förebildliga helgedom i denna stad och lade Juda rikes område öde. — 2 Krön. 36:17—21; Luk. 21:24.

12. Vad var tiden inne att återställa på hösten år 1914?

¹² På hösten år 1914 var alltså Jehovas fastställda tid inne, då hans rike skulle återställas, inte på jorden i Jerusalem, utan uppe i himmelen på hans högra sida, där hans Son, Jesus Kristus, hade suttit oeh väntat på att hans fiender skulle läggas honom till en fotapall. — Ps. 110:1; Hebr. 10:12, 13.

13. Delade kristenhetens nationer de ”tjugofyra äldstes” glädje, dä Riket upprättades år 1914?

¹³ Var ”kristenhetens” nationer år 1914 glada över att tiden var inne för Guds rike att till fullo upprättas, såsom Jehovas folk, som tillhörde ”helgedomsklassen”, hade kungjort? De symboliska tjugofyra äldste, som satt på sina troner inför Gud, gladde sig oeh sade: ”Vi tacka dig, Jehova Gud, den Allsmäktige, den som är och som var, emedan du har tagit din stora makt och börjat härska som konung.” Men profetian sade att de världsliga nationerna inte skulle glädjas: ”Men nationerna vredgades, och din egen vrede kom, och den fastställda tid ... då de skulle störtas i fördärvet, som fördärva jorden.” (Upp. 11:16—18, NW) Redan före de ”sju tidernas” slut på hösten år 1914 hade nationerna försatt sig i ett sådant tillstånd, att de inte kunde hälsa och ta emot Guds rike, som då skulle återställas.

14. Hur skedde det att ”Nordlandskonungen” åter drog ”åstad mot Söderlandet” år 1914?

¹⁴ Österrike-Ungern, vars tronföljare hade blivit mördad, förklarade Serbien krig den 28 juli. Dess bundsförvant i trippelalliansen, Tyskland, understödde det och förklarade Ryssland krig den 1 augusti och därpå Frankrike den 3 augusti. Följande dag förklarade ”Söderlandskonungen” genom Storbritannien Tyskland krig. Italien, som hörde till trippelalliansen, förklarade sig neutralt, men gick med i kriget på ”Söderlandskonungens” sida följande år. Turkiet och Bulgarien slöt sig till Tyskland. Därpå tog Storbritannien makten över Egypten, gjorde det till sitt protektorat, för att hindra kejsarens och Turkiets trupper i Palestina från att avskära Suezkanalen och invadera Egypten, ”Söderlandskonungens” forna landområde. När Storbritannien nu behärskade Egypten, representerade ”Söderlandskonungen” nu det liberala, demokratiska styrelsesättet, konstitutionell styrelse, jämte fri företagsamhet inom handelsvärlden.

15. Hur var det för ”Nordlandskonungen” ”denna senare gäng” inte ”såsom den förra”?

¹⁵ För den självhärskande ”Nordlandskonungen” var det ”denna senare gång”, år 1914, inte ”såsom den förra” gången, när han utgjorde det romerska imperiet eller världsväldet, det sjätte världsväldet i bibelns historiska skildring. ”Denna senare gång” måste ”Nordlandskonungen”, en kung av ”andra ordningen”, möta ”Söderlandskonungen”, som hade ställningen såsom det sjunde världsväldet, det största av de sju världsväldena. Och inte nog härmed, utan från omkring 1 oktober 1914 kom ”Nordlandskonungen” också att ställas ansikte mot ansikte med Jehova Guds återställda rike, som härskade i himmelen för att utöva väldet över hela universum.

(Fortsättning följer.)

[Fotnot]

[Karta på sidan 165]

(För formaterad text, se publikation)

BRITTISKA IMPERIET (1914 e. Kr.)

Kronkol. el. protektorat: MALTA

Självst. dominier: INDIEN

STORBRITANNIEN

IRLAND

KANADA

LABRADOR

NEWFOUNDLAND

BR. GUAYNA

SIERRA LEONE

GULDKUSTEN (GHANA)

NIGERIA

EGYPTEN

EGYPTISKA SUDAN

UGANDA

KENYA

BR. SOMALILANDET

RHODESIA

BECHUANALAND

SYDAFRIKANSKA UNIONEN

INDIEN

KASHMIR

BURMA

CEYLON

SARAWAK

BR. NYA GUINEA

AUSTRALISKA STADSFÖRBUNDET

TASMANIEN

NYA ZEELAND

BERMUDA

BAHAMAS

JAMAICA

BR. HONDURAS

ANTIGUA

BARBADOS

TRINIDAD

FALKLANDÖARNA

GIBRALTAR

GAMBIA

ASCENSION

SANKT HELENA

MALTA

CYPERN

ADEN

SOKOTRA

SEYCHELLERNA

SANSIBAR

MAURITIUS

Wei-hai-wei

Hongkong

MALAJSTATERNA

Singapore

FIJI

TONGAÖARNA

FÖRENTA STATERNA

(SYD AMERIKA)

(EUROPA)

(AFRIKA)

RYSSLAND (S.S.S.R.)

Nordatlanten

Sydatlanten

Indiska oceanen

N. polcirkeln

Ekvatorn