”Må din vilja ske”

”Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.” - Matt. 6:10, NW.

1. Hur har det visat sig i mäktiga världsväldens fall att ingenting kan hindra uppfyllelsen av bönen: ”Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden”?

”MÅ DIN vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.” Ingenting som människor eller djävlar kan göra kommer att hindra uppfyllelsen av denna bön, som Jesus Kristus för nitton hundra år sedan lärde sina lärjungar. (Matt. 6:10, NW) De mäktigaste regenter i människans historia har alla måst böja sig för den himmelske Faderns vilja. Mäktiga världsvälden, som utövat oinskränkt myndighet över stora områden av jorden, har det ena efter det andra böjt sig för jordens Skapares vilja i en framtvungen bekännelse att han är den starkaste makten i universum. Han är det fortfarande, och vad han vill är viktigare än något annat och måste ske.

2. Hur hade Nebukadnessar till synes visat sig överlägsen Jehova, och hur förnedrade Jehova likväl denne tillbedjare av falska gudar och så att säga slog honom till marken?

² För mer än 2.500 år sedan måste Nebukadnessar, konungen över det babyloniska härskardömet, böja sig för himmelens och jordens Skapare och måste erkänna att Babylons falska gudar var maktlösa inför vår Skapare. Historien omtalar att Nebukadnessar var den förste som tilläts göra vad ingen tidigare hednisk härskare hade gjort: han förstörde judarnas heliga stad, Jerusalem, och även deras tempel, som kung Salomo hade byggt åt Guds, den Högstes, namn, hans som bär namnet Jehova. Men denne Gud, vilken Nebukadnessar till synes hade visat sig överlägsen, förnedrade dock denne stolte, världslige härskare, i det han slog honom till marken så att säga, och tvingade honom att böja sig inför Jehova likt ett oskäligt djur. Under ”sju tider”, dvs. sju år, inbillade sig Nebukadnessar att han var ett markens djur. Han lämnade sin världshärskartron för att bege sig ut på fälten, börja gå på alla fyra och tugga gräs, som om han bara vore en oxe. Detta förryckta tillstånd kom inte över honom av en händelse utan i uppfyllelse av en dröm som tolv månader dessförinnan hade givits honom av Jehova, en dröm som ingen av Babylons visa män kunde uttyda, utan endast Jehovas profet Daniel.

3. Vilket uttalande av väktaren från himmelen angående den Högste krävde att drömmen skulle besannas, och vad hade Nebukadnessar inte aktat på enligt vad hans skryt om Babylon gav till känna?

³ I denna plågsamma dröm såg Nebukadnessar att en ”väktare, en helig, steg ned från himmelen” och gav föreskrifter och därpå sade: ”På väktarnas beslut beror detta, och på de heligas befallning saken, för att de levande må lära känna, att den Högste har makt över människors rike och giver det åt vem han vill, och den ringaste av människor sätter han över det.” (Dan. 4:10, 14, Åk) Drömmen måste därför gå i uppfyllelse. Den nedskrivna och bevarade historiska redogörelsen bevisar att den gjorde det. Mäktig som Nebukadnessar tilläts att bli, kunde han dock inte hindra att Guds vilja verkställdes. När han var som mest medveten om sin storhet, började han skryta om sitt rikes huvudstad och säga: ”Se, detta är det stora Babel, som jag har byggt upp till ett konungasäte genom min väldiga makt, min härlighet till ära!” Detta skryt förrådde att han inte hade visat tillräckligt förstånd att akta på drömmens varning och följa Daniels råd: ”Därför, o konung, må du låta mitt råd täckas dig: gör dig fri ifrån dina synder genom att göra gott och ifrån dina missgärningar genom att öva barmhärtighet mot de fattiga [de förtryckta, RS], om till äventyrs din lycka så kunde bliva beståndande.” — Dan. 4:24.

4. Vad följde omedelbart på Nebukadnessars skryt, vilket utgör en varning för alla politiska styresmän?

⁴ Må Storbritanniens och Amerikas och Kommunistrysslands och andra mäktiga nationers politiska styresmän lägga märke till vad som drabbade Nebukadnessar, vilken hade tillintetgjort Jehova Guds förebildliga rike över judarna. Ja, må vi alla läsa redogörelsen härför: ”Då ännu ordet var i konungens mun, kom en röst från himmelen: ’Det vare dig sagt, konung Nebukadnessar: Riket har gått från dig; och du skall bliva utstött från människor, och din boning skall vara hos djuren på marken, man skall låta dig äta gräs såsom oxar; och sju tider skola gå fram över dig, till dess du har lärt känna, att den Högste har makt över människornas rike och giver det åt vem han vill’ I samma ögonblick uppfylldes ordet på Nebukadnessar, att han blev utstött från människor, och han åt gräs såsom oxarna, och av himmelens dagg blev hans kropp våt, till dess hans hår växte såsom örnfjädrar och hans naglar såsom fågelklor.” — Dan. 4:25—30, Åk.

5. Hur berodde Nebukadnessars första besittning av världshärskardömet och hans återkomst till denna ställning helt och hållet av Jehova Gud?

⁵ Ingen av sinnessjukläkarna kunde bota kungen av Babylon från denna vansinniga lykantropi. Den måste ha sin gång, tills den tid utlöpte som Gud, den Högste, Jehova, hade fastställt för den, nämligen ”sju tider” eller sju år. Jehova Gud hade avsatt denne den högste av dåtidens härskare på jorden, och endast Jehova, den Högste, kunde åter sätta upp honom på Babylons tron. Det var ren barmhärtighet å Jehovas sida att denna härskarställning bevarades åt honom, alldeles såsom Daniel hade försäkrat honom, när han sade: ”Du skall återfå ditt rike, när du har besinnat, att det är himmelen, som har makten.” Den mäktigaste och högste konungen i dessa forntida dagar kunde inte göra någonting, om det inte passade in i och tjänade himmelens Guds syften och Gud därför tillät det. Den som byggt upp väldet och besegrat så många nationer och till och med Juda rike kunde inte komma i besittning av det babyloniska världsväldets tron, om inte Gud gav den åt honom genom att tillåta honom att komma till styret och återge honom tillräcklig psykisk hälsa för att han skulle kunna utöva sitt världshärskardöme igen.

6. Vilket erkännande beträffande Jehovas vilja och hans verk och vägar uttalade Nebukadnessar, som visar att han hade lärt sig sin läxa?

⁶ Lärde sig Nebukadnessar den läxa, som Jehova hade ämnat att han skulle lära sig och att vi alla i denna tid skulle ge akt på? Babylons konung har själv skrivit om detta, och det har blivit bevarat för vår räkning. Hans ord lyder: ”Men när tiden var förliden [dvs. de sju ’tiderna’ eller åren], upplyfte jag, Nebukadnessar, mina ögon till himmelen och fick åter mitt förstånd. Då lovade jag den Högste, jag prisade och ärade honom som lever evinnerligen, honom vilkens välde är ett evigt välde och vilkens rike varar från släkte till släkte, honom, mot vilken alla som bo på jorden äro att akta såsom intet, ty han gör, vad han vill både med himmelens här och med dem som bo på jorden, och ingen kan stå emot hans hand eller säga till honom: ’Vad gör du?’ Så fick jag då på den tiden åter mitt förstånd, och jag fick tillbaka min härlighet och glans, mitt rike till ära; och mina rådsherrar och stormän sökte upp mig. Och jag blev åter insatt i mitt rike, och ännu större makt blev mig given. Därför prisar nu jag. Nebukadnessar, och upphöjer och ärar himmelens konung, ty alla hans gärningar äro sanning, och hans vägar äro rätta, och dem som vandra i högmod kan han ödmjuka.” — Dan. 4:31—34.

7, Vilket var det enda rätta sättet för Nebukadnessar att uttala sig om sin erfarenhet, och vilken var den enda rätta sinnesinställningen att välja?

⁷ I ljuset av den dröm Nebukadnessar fått från Jehova Gud och i betraktande av Daniels uttydning, vars riktighet bevisades av de senare händelserna, kunde Nebukadnessar inte uttala sig om sin erfarenhet annorlunda än på detta sätt, som lände Gud till lov och pris. Det fanns bara denna enda rätta sinnesinställning att välja och således ge äran åt den som äran tillkom, Jehova, den högste Guden, även om detta var Daniels Gud.

8. Hur hade det som Nebukadnessar fick erfara på den tiden att göra med utmärkandet av den kritiska periods början, vari de världsliga nationerna nu befinner sig?

⁸ Den stora, viktiga frågan för oss nu är denna: Vilken hållning intar de styrande i våra dagar inom nationernas öst- och västblock och inom de neutrala nationerna? Sedan året 1914 och sedan slutet av första världskriget har nationerna levat i en kritisk period. Orsaken härtill har en hel del att göra med Nebukadnessar. Hur så? Jo, på sin tid gick Nebukadnessar personligen igenom ”sju tider” eller sju bokstavliga år av vansinnig djuriskhet. Men med honom började också ”sju tider” av större betydelse för världens nationer från hans tid och till nu. Dessa tider var vad Jesus Kristus kallade ”nationernas fastställda tider”. Han talade om dessa ”fastställda tider” i samband med förstöringen av den judiska huvudstaden, Jerusalem. Jesus profeterade: ”Jerusalem skall bliva förtrampat av nationerna, till dess nationernas fastställda tider äro fullbordade.” (Luk. 21:24, NW) Dessa nationernas ”sju tider” är många gånger längre än de ”sju tider” som mannen Nebukadnessar upplevde. Enligt Jehovas tidsschema var de 360 gånger så långa som Nebukadnessars sju år, alltså 2.520 år långa. De började år 607 f. Kr., när Nebukadnessar trampade ned Jerusalem och Jehovas tempel och Juda land lades öde. Dessa ”sju tider” slutade tidigt på hösten år 1914, kort efter det att första världskriget hade börjat.

9. Vilka världsvälden behärskade jorden före och under ”nationernas fastställda tider”?

⁹ Före Nebukadnessar hade två politiska världsvälden haft mycket att göra med Jehovas folk, nämligen den bibliska historiens första världsvälde, Egypten, och det andra världsväldet, Assyrien. Babylon blev således det tredje världsväldet. Andra har följt sedan. Historiens blodbestänkta blad visar att under ”nationernas fastställda tider” från 607 f. Kr. till 1914 e. Kr. har fem världsvälden i tur och ordning behärskat vår jord, nämligen: Babylon; Medo-Persien, som var det fjärde världsväldet; Grekland, det femte; Rom, det sjätte; och Brittiska imperiet tillsammans med Amerikas Förenta stater, det sjunde världsväldet.

10, 11. a) Vilka jämförelsepunkter eller likheter kan vi nu med rätta söka efter, sedan de symboliska sju tiderna slutat år 1914? b) Vad måste alla som undersöker historien hålla med om vid en jämförelse mellan Nebukadnessar och alla de världsliga nationerna?

¹⁰ Eftersom sju symboliska tider hade gått över nationerna och världsväldena när 1914 kom, är det från den tiden vi bör söka efter jämförelsepunkter eller likheter, om det finns några. Vi har hört Nebukadnessars uttalande vid slutet av hans ”sju tider” med anledning av att hans förstånd kom tillbaka och han återvände till Babylons tron. Nåväl, har någonting liknande detta inträffat sedan 1914? Har uttalandena från världsliga nationers styresmän, i synnerhet från dem i kristenheten, någon likhet med det som den återställde Nebukadnessar gjorde?

¹¹ En sak måste alla som ärligt undersöker världshistorien hålla med om: att under de 2.520 åren från Nebukadnessars förstöring av Jerusalem till 1914 e. Kr. betedde sig alla nationer, kristenheten inbegripen, såsom Nebukadnessar gjorde under sina ”sju tider” av vansinne, dvs. alldeles som oskäliga djur, utan att erkänna Jehova Gud eller begrunda hans vilja, som finns framställd i bibelns heliga skrifter. Nåväl då, hade de vid slutet av sina ”sju tider” om 2.520 år lärt sig något?

12. Vad visar om nationerna vid de ”sju tidernas” slut år 1914 hade, liksom Nebukadnessar, kommit till förnuft gentemot Gud?

¹² Kom nationerna liksom Nebukadnessar till förnuft, och insåg och erkände de därpå sanningen av det som sägs i Psalm 83:19 (NW): ”Att du, vars namn är Jehova, du ensam är den Högste över hela jorden”? Händelserna år 1914 besvarar frågan åt oss. Vid slutet av de ”sju tiderna” omkring 1 oktober 1914 var kristenhetens nationer försänkta i första världskrigets galenskap och djuriskhet.

13. a) Vad borde de till bekännelsen kristna nationerna ha gjort vid den tiden? b) Vad visar om de vid den tiden borde ha vetat att Gud skulle låta sitt rike födas år 1914?

¹³ Vid den tiden borde de nationer, som bekände sig vara kristna, ha levat i överensstämmelse med sitt påstående. De borde ha visat sig bättre än hedningen Nebukadnessar och borde ha tillkännagivit att de erkände Jehova Gud såsom universums suverän och jordens ende rättmätige härskare. Men kunde det kanske förhålla sig så, att de inte visste att hedningarnas tider eller ”nationernas fastställda tider” hade utlöpt på hösten 1914? Nej! Tvärtom borde de ha vetat att när dessa ”tider” utlöpte omkring 1 oktober 1914, skulle Jehova låta sitt utlovade rike födas i himlarna genom att sätta sin smorde Son, Jesus Kristus, på Rikets tron till att härska mitt ibland sina fiender. De borde ha vetat detta, inte endast därför att bibeln fanns tillgänglig i millioner exemplar på många språk och därför att det fanns hundratusentals präster och predikanter som hade betalt för att de skulle förklara bibeln, utan därför att den smorda kvarlevan av Jehovas vittnen sedan 1877 höll på med att förkunna att dessa ting skulle komma år 1914.

14. Varför borde kristenheten ha känt till de livsviktiga fakta, i betraktande av vad som framhölls i Vakttornet (moderupplagan) för 15 oktober 1913 och av gratisförevisningarna av ”Skapelsedramat i bilder”?

¹⁴ I numret för den 15 oktober 1913 innehöll Vakttornets moderupplaga den ledande artikeln ”Sammandrag av hedningarnas tiders utlöpande” (vilken stod att läsa i den svenska upplagan den 15 februari 1914). I andra stycket heter det där: ”Utan att fastslå något blicka vi fram efter vissa händelser: 1) Utlöpandet av hedningarnas tider — hednisk myndighet i världen — och 2) införandet av Messias’ rike i världen. Jordens riken skola komma till ett slut, och ’himmelens Gud skall upprätta ett rike’. (Dan. 2:44) Skriften säger icke, att nöden skall komma på en timme, en dag eller ett år. Antydan är, att den katastrof, som kommer över vår civilisation, skall bliva mycket plötslig.” Detta publicerades på engelska, franska, tyska, svenska och danska. Vidare började det berömda ”Skapelsedramat i bilder” förevisas i kristenheten i januari 1914. Det bestod av en serie föreställningar om sammanlagt åtta timmar, vilken genom film- och ljusbilder samt musik- och talskivor kungjorde samma ting som de här nämnda. När man hunnit till oktober 1914 visades det gratis för allmänheten i Nordamerika, i Storbritannien, i Tyskland, Schweiz, Finland, Sverige och Danmark samt i Australien och på Nya Zeeland. Kristenheten borde sannerligen inte ha varit ovetande!

15. Hur har nationerna allt intill denna dag, mer än fyrtiofyra år efter 1914, visat orn de på förnuftigt sätt har lärt sig vad Nebukadnessar lärde?

¹⁵ Ännu i denna dag, mer än fyrtiofyra år sedan hedningarnas tider slutade år 1914, har nationerna och deras styresmän inte kommit till kristligt förnuft, så att de insett vad Nebukadnessar insåg, nämligen att ”den Högste har makt över människors rike och giver det åt vem han vill, och den ringaste av människor sätter han över det”. I grym kontrast härtill bereder de sig för en internationell massaker med vapen som har en ohygglig förmåga att döda massor av människor vid en enda explosion, förutom att de förgiftar luft, land och vatten.

16. Varför är de världsliga styresmännen utan ursäkt, och varför har nationerna i våra dagar ingen frid?

¹⁶ Av de politiska styresmännen och de nutida vetenskapsmännen försätts det mänskliga samhället som ett helt, med en civilisation som utvecklats under många århundraden, i alla tiders största fara. De världsliga styresmännen, i synnerhet de i kristenheten, är utan ursäkt. De har haft tillfälle att lära av Guds allmänt spridda ord, bibeln, och förmedelst hans vittnen på jorden vad konung Nebukadnessar kungjorde för ”alla folk och stammar och tungomål som finnas på hela jorden” vid slutet av sina ”sju tider”. Hans kungörelse lydde: ”Mycken frid vare med eder! Jag har funnit för gott att härmed kungöra de tecken och under, som den högste Guden har gjort med mig. Ty stora äro förvisso hans tecken, och mäktiga äro hans under. Hans rike är ett evigt rike, och hans välde varar från släkte till släkte.” (Dan. 3:31—33) Nationerna i våra dagar lämnar denna sanning utan avseende och har därför ingen frid!

17. På vilket erkännande beror det, om detta människosläkte skall få överleva för evigt, och vad måste vi ta reda på om konungadömet och härskardömet över mänskligheten, om vi verkligen skall visa vårt sunda förnuft?

¹⁷ Må nationerna framhärda i sin galenskap. Människor som har kommit till förnuft, likt Nebukadnessar, har nu omdöme nog att inse denna livsviktiga sanning: Om detta människosläkte skall få överleva för evigt, det beror inte på om det finns ett tillräckligt starkt militärt försvar för att man skall kunna hålla fienden tillbaka och vedergälla honom med en förstöring av lika stort eller ännu större mått. Det beror på om vi erkänner Guds, den Högstes, eviga rike och hans väldes varaktighet från släkte till släkte. Hans rike och välde är inte begränsade till de osynliga himlarna. De omfattar också denna vår synliga jord med hela den yttre rymden runt omkring. Alla människor, som önskar förbli bland de levande, måste inse att den Högste råder också över människors rike och att han är högre än människors rike och att han ger detta rike eller kungadöme över mänskligheten åt vem han vill i sin egenskap av den Högste. Om vi verkligen skall visa vårt sunda förnuft, måste vi också ta reda på precis åt vem den högste Guden har beslutat att ge riket eller kungadömet över människosläktet, eftersom det skall ges åt den ”ringaste av människor”. Vadhelst den fientliga världen gör eller bereder sig på att göra kommer sedan inte att betyda något, ty ingen på jorden kan stå emot Jehova Guds hand eller säga till honom, i utmanande trots: ”Vad gör du?”

18. Vad visar en blick på historien från bibelns synpunkt om givandet av konungadömet över människosläktet, och hur illustrerades detta förhållande i Nebukadnessars eget fall?

¹⁸ En blick på världshistorien från bibelns synpunkt uppenbarar sannfärdigheten i det som sades av ”väktaren”, den ”helige”, som kom ned från himmelen, att Gud, den Högste, Jehova, ger riket åt vem han vill och inte åt vem folket vill eller en diktator vill. I fallet med Nebukadnessar, Babylons konung, brukade Gud honom såsom sin skarprättare för att låta tillbörligt straff komma över det forntida Israels trolösa nation. Gud belönade därför Nebukadnessar genom att låta honom bli världshärskare och börja ”nationernas fastställda tider”. Profeten Daniel underrättade Nebukadnessar om detta, när han uttydde vad bildstoden med det gyllene huvudet innebar, den som Nebukadnessar såg i en dröm men glömde, när han vaknade. Daniel sade: ”Du, o konung, konungarnas konung, åt vilken himmelens Gud har givit rike, väldighet, makt och ära och i vilkens hand han har givit människors barn och djuren på marken och fåglarna under himmelen, varhelst varelser bo, och som han har satt till herre över allasammans, du är det gyllene huvudet.” — Dan. 2:36—38.

19. Vad sade Jehova genom Hesekiel — i överensstämmelse med denna utsaga — till konung Sidkia, vilket visar att den Högste verkligen är den som ger riket över människosläktet åt den som får det?

¹⁹ Det stämmer överens med denna utsaga att Jehova gav sitt eget förebildliga rike i Juda till att omstörtas av Nebukadnessar. Därför sade Jehova till konung Sidkia, som satt på den förebildliga ”Jehovas tron” i Jerusalem: ”Tag bort huvudbindeln och tag av kronan. Detta skall icke alltid vara så; upphöj den [icke-juden] som är låg, och gör den [juden] låg som är hög. Omstörtat, omstörtat, omstörtat skall jag låta det bliva; icke heller detta skall tillhöra någon, förrän han kommer, vilkens rätt det är, och jag skall giva det åt honom.” (Hes. 21:26, 27, Le) Det är Jehova Gud som ger i överensstämmelse med sin egen vilja.

Låter tider och stunder omskifta

20. Hur lät Jehova, alldeles som Daniel sade när han yttrade sig om Nebukadnessars förgätna dröm, tiderna och. stunderna omskifta år 607 f. Kr.?

²⁰ Omskiftningar och förändringar skedde exakt så som Daniel sade, sedan Jehova Gud hade uppenbarat Nebukadnessars förgätna dröm och dess innebörd för Daniel. ”Daniel hov upp sin röst och sade: ’Lovat vare Guds namn från evighet till evighet! Ty vishet och makt höra honom till. Han låter tider och stunder omskifta, han avsätter konungar och tillsätter konungar, han giver åt de visa deras vishet och åt de förståndiga deras förstånd. Han uppenbarar det som är djupt och förborgat, han vet, vad i mörkret är, och hos honom bor ljuset.” (Dan. 2:20—22) År 607 f. Kr. lät han tiderna och stunderna omskifta. Han lät tiderna omskifta från dem då Guds förebildliga rike på jorden existerade och till dem då de icke-judiska världsväldena skulle vara allenarådande, alltså till ”nationernas fastställda tider”. Han förändrade ”stunderna” eller de särskilt angivna tiderna. På hösten år 607 f. Kr. började han denna förändring. Under de 2.520 år som följde skedde intet ingripande mot de hedniska världsväldena från något förebildligt Davids rike i Jerusalem. På ”Jehovas tron” i Jerusalem satt ingen efterträdare till kung David, som kunde ha företagit ett sådant ingripande.

21. Hur visade Jehova förmåga att göra förändringar i vad som gällde Nebukadnessar själv och hans dynasti och det babyloniska världsherraväldet?

²¹ Ett annat exempel på Jehovas förmåga att åstadkomma förändringar finner vi däri att han avlägsnade Nebukadnessar från Babylons tron för ”sju tider” eller sju bokstavliga år. Längre fram, vid den tid som han angivit, avlägsnade han den från Nebukadnessar stammande kaldeiska kungaätten från Babylons tron. Vid den tidpunkten, år 539 f. Kr., lät han det babyloniska storväldet omstörtas av själve den man, som han mer än 185 år i förväg hade förutsagt skulle komma och vars namn han till och med hade angivit, den persiske konungen Cyrus den store. Genom profeten Jesaja sade han: ”Så säger HERREN [Jehova] till sin smorde, till Kores [Cyrus] som jag har fattat vid hans högra hand, då jag nu vill slå ned folken inför honom. För min tjänare Jakobs skull, för Israels, min utkorades, skull kallade jag dig vid ditt namn och gav dig ärenamn, innan du kände mig.” (Jes. 45:1, 4) Således skiftade det babyloniska herraväldets tider om till dem då perserriket härskade.

22. Hur lät Jehova omskiftningar ske precis i rätt tid med avseende på de judiska landsflyktiga och Juda lands ödeliggande, och hur visade Cyrus’ påbud att Jehova stod bakom denna sak?

²² För att Cyrus den store skulle kunna tjäna Daniels folks intressen och skulle, kunna verkställa Guds hämnd på Babylon, manövrerade Jehova det så att han kom att inta ställningen som det persiska väldets härskare. Precis i det sjuttionde året efter Jerusalems och dess tempels förstöring drev Jehova Cyrus till att utfärda påbudet om att de fångna judarna skulle friges från Babylon och återvända till sitt hemland och på nytt bygga upp Jerusalem och templet. De tider då Jerusalem låg öde och Israel var i fångenskap i Babylon bragtes således att omskifta enligt Guds vilja och i hans stund eller vid hans angivna tidpunkt. (Jes. 44:28; 45:13; Jer. 25:12—14; 2 Krön. 36:22, 23) Påbudet angående templet uppenbarade att Jehova stod bakom detta, ty det hette däri: ”Detta är vad Cyrus, Persiens konung, har sagt: ’Alla jordens riken har Jehova, himlarnas Gud, givit mig, och han har själv uppdragit åt mig att bygga honom ett hus i Jerusalem, som är i Juda. Vemhelst som finnes ibland eder av allt hans folk, må hans Gud bevisa sig vara med honom. Må han så draga upp till Jerusalem, som är i Juda, och åter bygga upp Jehovas, Israels Guds, hus — han är den sanne Guden.’” (Esr. 1:1—3, NW) Sålunda blev Cyrus belönad för den tjänst han hade utfört åt Jehova Gud.

23. I överensstämmelse med vad skulle de ytterligare omskiftningar i fråga om tider och stunder inträffa som var bestämda att komma, och varför var det så?

²³ Det skulle emellertid ske ytterligare omskiftningar av tider och stunder, tillika med att kungar bleve avlägsnade och kungar sattes upp. Dessa förändringar skulle inte inträffa enligt människors vilja utan enligt Guds vilja, ty han tillät dessa förändringar i människornas förhållanden. Ja, han till och med förutsade dem. Därför måste hans gudomliga framsynthet bevisas vara riktig.

24. Hur förutsade Jehova enbart i Daniels bok de förändringar i fråga om världsherraväldet som skulle försiggå fram till det sjätte världsväldet och vilken beaktansvärd födelse under det sjätte världsväldet anger att förändringen skedde vid den av Jehova utmärkta tiden?

²⁴ I minst fyra profetior enbart i Daniels bok förutsade Jehova att det persiska rikets, det fjärde världsväldets, dynasti skulle få ett slut och att det macedoniska eller grekiska riket skulle komma till makten såsom det femte världsväldet i historien. Detta skulle vara i de dagar, då en grekisktalande konung skulle göra sig särskilt bemärkt, nämligen Alexander den store, som med hast skulle dra fram med sina härar genom hela det persiska rikets område och lägga beslag på alltsammans. Det delade välde, som skulle följa på denne macedoniske världshärskares död, skulle med tiden uppslukas av det romerska riket, det sjätte världsväldet. Också detta skulle ske vid den av Jehova utmärkta tiden för förändringar, en förändring i förhållandena för hans eget folk och en förändring för världshärskarna. Vi ser till exempel, att i den stund eller vid den tidpunkt, då den romerska världsmakten skulle komma att utfärda ett påbud, som skulle göra det nödvändigt för Jesu moder att bege sig till Betlehem, Davids födelseort, var tiden inne för profetian om Guds Sons mänskliga födelse att gå I uppfyllelse. (Mik. 5:2; Matt. 2:1—6; Luk. 2:1—20) Genom allt detta upphöjs på ett underbart sätt Jehova Guds osvikliga framsynthet och ofelbara vilja.

25. Vilken ytterligare förändring i fråga om herradömet över världen förutsade Jehovas ängel för Daniel, och vilket i högsta grad betydelsefullt beslut skulle detta världsvälde därför nödgas fatta?

²⁵ Likväl förutsade Jehovas ängel i målande ordalag för Daniel en ytterligare väldig förändring, som skulle ske i det att det romerska riket skulle efterföljas av det största jordiska väldet av dem alla, nämligen Brittiska imperiet tillsammans med dess nära bundsförvant, Amerikas Förenta stater, vilka båda politiska välden tillsammans skulle utgöra det sjunde världsväldet. Detta världsvälde, ett så kallat kristet världsvälde, skulle behärska världen år 1914. Därför skulle det komma på dess lott att fatta ett i högsta grad betydelsefullt beslut angående Guds rike, som upprättades i himlarna detta händelserika år.

26. Vad förutsåg Jehova i sin framsynthet med avseende på ”ändens tid”, vad världshändelserna då angår?

²⁶ Guds framsynthet blickade ännu längre, ända fram till ”ändens tid”, och förutsåg bildandet av den internationella fredsorganisationen, Nationernas förbund, dess död, ja, också dess återfödelse i Förenta nationerna. Jehovas ängel förutsade till och med för Daniel att världskommunismen skulle växa till en sådan grad av styrka, att den skulle hota både det mäktiga sjunde världsväldet och det åttonde världsväldet, den nuvarande tidens Förenta nationer.

27. I överensstämmelse med vad har alla förändringar på världsskådeplatsen skett, sak samma hur stora och vittomfattande de varit, såsom Davids uttalande om Nebukadnessars dröm visar?

²⁷ Ja, i sanning, alla dessa scenförändringar i världen under seklernas gång fram till världsskådeplatsens nuvarande utseende har påkallat stora, vittomfattande omvandlingar. Men alla dessa skedde i överensstämmelse med Guds, den Högstes, förutvetande, vid de tider och stunder som han själv bestämt, eftersom han förutsåg dem alla. Han lät ingenting inträffa som kunde hindra hans uppsåt. För tusentals år sedan var alla dessa ting idel mörker för människosinnet. Till och med om de profetior som gavs åt Daniel, med en partiell förklaring, sade Daniel: ”Och jag hörde detta, men förstod det icke.” (Dan. 12:8) Av vad Jehova Gud uppenbarade för Daniel genom den dramatiska förklaringen till Nebukadnessars dröm om bildstoden med det gyllene huvudet fick Daniel likväl någon förmåga att tränga in i djupet av Guds framsynthet. Därför sade Daniel: ”Han vet, vad i mörkret är, och hos honom bor ljuset [beträffande dessa ting]”; ”han uppenbarar det som är djupt och förborgat” för sitt folk.

28. Vad förutsade Daniel om den största och mest storslagna förändringen på jorden, ett uttalande som bekräftar Jehovas härskarställning och hans förmåga att ge härskardöme åt andra?

²⁸ Den ofantligaste förändringen av alla bringar den sanningen till en storslagen klimax, att ”den Högste har makt över människors rike och giver det åt vem han vill”. Daniel inspirerades till att förutsäga att Jehova skulle vidtaga den största och mest storslagna förändringen på jorden, när Guds tid och stund vore inne, då han sade: ”I de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt icke skall bliva överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen.” — Dan. 2:44.

29—31. Varför kan inte den ”ringaste av människor” som sätts över människors rike vara identisk vare sig med det anglo-amerikanska världsväldet eller med världskommunismen?

²⁹ För mer än 2.500 år sedan förutsade Daniel denna förunderliga förändring. I våra dagar lever vi mitt i den. I våra dagar sätter Jehova över människors rike en som kallas den ”ringaste av människor”. Vem är denne den ”ringaste av människor”?

³⁰ I vår tid pågår en våldsam tävlan mellan demokratien och kommunismen. Demokratien är av det ringa folket, menige man. Likväl skulle denne den ”ringaste av människor” aldrig kunna vara identisk med demokratiens mäktige förkämpe, det anglo-amerikanska världsväldet. Att detta historiens sjunde världsvälde inte kan vara den ”ringaste av människor” framgår av Jehovas profetia, som sade: ”Han skall tala ord emot den Högste och förtrycka den Högstes heliga och sätta sig i sinnet att förvandla tider och lag. Det [detta världsvälde] växte så att det nådde ända till [den himmelska] härens furste och tog från honom det dagliga offret. Och hans helgedoms boning vart kullslagen.” — Dan. 7:25; 8:11; My.

³¹ Å andra sidan påstås den ryska kommunismen vara proletariatets, den obesuttna klassens, herravälde. Trots detta skulle den ”ringaste av människor” aldrig kunna vara identisk med den ogudliga världskommunismens system. Denna politiska rörelse, som ihärdigt strävar efter världsherraväldet, är helt utesluten i detta avseende genom det som Jehova Guds ängel sade: ”Han ... skall förhäva sig och uppträda stormodigt mot allt vad gud heter; ja, mot gudars Gud skall han tala sådant, att man måste förundra sig.... Han skall uppträda stormodigt mot dem alla [upphöja sig själv över alla, RS]. Men fästenas gud skall han i stället ära: en gud, som hans fäder icke hava känt, skall han ära med guld och silver och ädla stenar och andra dyrbara ting. Och mot starka fästen skall han med en främmande guds hjälp göra, vad honom lyster; dem som erkänna denne [honom, Åk; RS] skall han bevisa stor ära.” (Dan. 11:36—39) Dessa profetiska beskrivningar förutsade inte någon ringhetens eller ödmjukhetens ande vare sig hos det angloamerikanska världsväldet eller hos dess nutida utmanare, kommunismen.

32, 33. Vem är i sanning denna den ”ringaste av människor”, och hur har detta blivit bevisat?

³² Den som i sanning är den ”ringaste av människor” är utan like. Han är ingen förnedrad människa, fastän han är så ringa. Ingen annan skapelse i himmelen eller på jorden skulle kunna sänka sig så djupt för Guds äras skull och för människans eviga bästas skull, som denne, som betecknas som så ”ringa”, gjorde. Varför inte? Därför att innan han visade hur ringa i sina egna tankar, ödmjuk i anden han är, existerade han i Guds gestalt såsom en andevarelse i himmelen. Han var Guds förstfödde och enfödde Son, förmedelst vilken alla andra skapelser i himmelen och på jorden danades.

³³ Fastän han var främst bland alla Jehova Guds skapelser, tänkte han inte på att tillvälla sig Guds ställning och låtsas vara jämlik Gud. Han försökte inte göra sig så stor att han skulle nå ända till den himmelska ”härens furste”, och inte heller talade han ”sådant, att man måste förundra sig”, ”mot gudars Gud”, Jehova. Tvärtom säger den Heliga skrift att ”han utblottade sig själv och antog en slavs gestalt och blev lik människor. Vad mera var, när han befann sig i människoskepnad, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle.” (Fil. 2:5—8, NW) Han talade ärligt om sig själv, när han inbjöd de arbetande och betungade att komma till honom för att få lättnad. Långt ifrån att vara högdragen och tyrannisk sade han: ”Jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat.” (Matt. 11:28, 29) I ödmjuk undergivenhet under sin Guds och himmelske Faders vilja lärde han sina lärjungar att bedja: ”Vår Fader i himlarna, må ditt namn bliva helgat. Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.” — Matt. 6:9, 10, NW.