Del 33 — ”Må din vilja ske på jorden”

När de nazist-fascistiska axelmakterna hade störtats vid slutet av andra världskriget år 1945, antog de styrande faktorerna i Kommunistryssland rollen som ”konungen i Nordlandet”, vars långa historia beskrivs i Daniels profetia, kapitel 11. Denne symboliske ”konung i Nordlandet” utmanar inte bara ”konungen i Söderlandet”, det av två makter bestående anglo-amerikanska världsväldet, utan också gudars Gud, nämligen Jehova, profeten Daniels Gud. I verserna 41—43 läser vi vidare så här: ”Han skall ock falla in i ’det härliga landet’, och många andra länder skola bliva hemsökta; men dessa skola komma undan hans hand: Edom och Moab och huvuddelen av Ammons barn. Ja, han skall uträcka sin hand mot främmande länder [över länderna, Åk], och Egyptens land skall icke slippa undan; han skall bemäktiga sig skatter av guld och silver och allahanda dyrbara ting i Egypten; och libyer och etiopier skola följa honom åt.” Vad innebär detta?

59. Vad fann vi att uttrycket ”det härliga landet” hade avseende på i Daniel 8:9, 23—25, och vilka får alltså i Daniel 11:41 en förvarning om ”Nordlandskonungens” slutliga angrepp?

⁵⁹ I skildringen av Daniels tidigare syn talas det i Daniel 8:9, 23—25 om ”det härliga landet”, mot vilket ett ”litet horn” eller ”en fräck konung, som förstår ränker” (Åk), skulle utsträcka sin makt i de världsliga rikenas yttersta tid, som vi nu har nått fram till. I denna profetia hade uttrycket ”det härliga landet” en andlig innebörd. Det avsåg inte Palestina utan det jordiska tillstånd som Jehovas helgedomsklass befinner sig i i sitt förhållande till Jehova genom hans nya förbund. Under ”Nordlandskonungens” slutliga maktsträvanden är det område, som han gör intrång i, likaså helgedomsklassens i andligt avseende ”härliga land”. Han har redan sökt vanhelga helgedomen. (Dan. 11:31, JP) Men nu, då Guds bestämda tid för Harmageddonstriden är inne, ger sig ”Nordlandskonungen” in på att förstöra ”det härliga landet” för att utplåna det från jorden. Häri handlar han såsom ett jordiskt redskap åt Gog i Magog, vilken är Satan, djävulen. Hesekiel 38:14—17; 39:1—6 förutsäger att Gog med sina jordiska horder verkligen faller in i det återställda andliga Israels ”härliga land”. Därmed är tiden inne för Jehova att börja kriget på sin stora dag. Följaktligen får helgedomsklassen genom Daniel 11:41 en varning om det slutliga angreppet från ”Nordlandskonungen” under Gogs i Magog osynliga ledarskap.

60. Vilken innebörd måste fördenskull Edom, Moab och huvuddelen av Ammons barn ha, och vad är de alltså en förebild till?

⁶⁰ För att tillbörligt svara mot den andliga innebörden i det andliga Israels ”härliga land” måste de ”länder”, som betecknas med uttrycket ”Edom och Moab och huvuddelen av Ammons barn”, ha en andlig innebörd och inte avse vår tids Jordanien med dess huvudstad Amman (forntidens Rabbat-Ammon). Jehovas helgedomsklass är inte att finna i republiken Israel i denna tid, även om några få av dess medlemmar kanske hör hemma där. Helgedomsklassens kvarleva befinner sig jorden runt, och deras ”land” eller jordiska tillstånd blir allt härligare genom den skönhet som andlig välgång ger. Eftersom Edom, Moab och Amnion i forntiden gränsade till Jehovas folks land, så måste följaktligen de symboliska Edom, Moab och Ammon i profetian vara förebilder till dem som i vår tid kommer i nära beröring med Jehovas helgedomsklass och har med den att göra. De forntida Edom, Moab och Ammon var under lång tid oföränderliga fiender till Jehovas trogna folk. Därför blev de fördömda av Gud. (Jer. 48:1—49:22; Hes. 25:1—14; 35:1—15) De är därför rimligen en förebild till de oböjliga fienderna till Jehovas helgedomsklass, hans andliga Israel, i våra dagar.

61. Varför uträcker då inte ”konungen i Nordlandet” sin hand mot dem, såsom han gör med andra ”länder”?

⁶¹ Helgedomsklassens fiender skulle naturligt nog vara vänner till ”konungen i Nordlandet” eller stå på hans sida. Därför skulle han inte uträcka sin hand mot dem som Edom, Moab och Ammon symboliserade. Dessa nutida organisationer skulle räddas eller skulle komma undan hans hand, då däremot många andra ”länder” eller nutida jordiska organisationer, institutioner eller befattningar skulle ”bliva hemsökta”.

62. Vems hand skall de symboliska Edom, Moab och huvuddelen av Ammons barn inte slippa undan; när?

⁶² Fastän de symboliska Edom, Moab och Ammon kanske kommer undan den kommunistiske ”Nordlandskonungens” hand, skall de inte slippa undan Jehovas hand i Harmageddonstriden. I forntiden tågade Ammon, Moab och folket ifrån Seirs bergsbygd (edomiterna) upp emot Jerusalem i kung Josafats dagar, men de råkade i förvirring genom Jehovas sällsamma makt och drevs till att i raseri döda varandra. Likaså skall Jehova i den annalkande Harmageddonstriden genom sin oemotståndliga makt bringa förvirring över de symboliska edomitiska, moabitiska och ammonitiska fienderna till hans helgedomsklass. De kommer att vända sina förödande vapen mot varandra. (2 Krön. 20:1—24) Vem det vara må som slipper undan denna självmassaker kommer att bli upphunnen och tillintetgjord av Jehovas änglahär under Kristus. Hans helgadomsklass i ”det härliga landet” kommer att få röna beskydd och överleva.

63. När var det bokstavliga Egypten ett rikt land, eftersom Daniel 11:42, 43 talar om ”dyrbara ting i Egypten”?

⁶³ Jehovas ängel förutsade ytterligare angrepp från den kommunistiske ”Nordlandskonungens” sida, innan hans slut kommer i Harmageddonstriden: ”Ja, han skall uträcka sin hand mot främmande länder [över länderna, Åk], och Egyptens land skall icke slippa undan; han skall bemäktiga sig skatter av guld och silver och allahanda dyrbara ting i Egypten; och libyer och etiopier skola följa honom åt.” (Dan. 11:42, 43) För länge sedan, under de ptolemeiska konungarnas tid, var Egypten ett rikt land. Dess huvudstad, Alexandria, som tillika var dess hamnstad, stod endast tillbaka för Rom, och var en stor handelsstad såväl som ett livligt kulturcentrum.

64. När blev det nutida Egypten självständigt, och vad ledde till att Förenade arabrepubliken bildades såsom en neutral stat?

⁶⁴ Det nutida Egypten vann full självständighet är 1936; den förutvarande styresmannen, Englands ”high commissioner”, fick då träda ifrån, och de brittiska trupperna drogs ur landet, med undantag av dem som skyddade Suezkanalen och den brittiska örlogshamnen i Alexandria. Under andra världskriget hindrade de brittiska trupperna den nazistiske ”Nordlandskonungen” från att nå fram till och bemäktiga sig Suezkanalen och Alexandria och sätta sig i besittning av Egypten. År 1945 blev Egypten en av de femtioen ursprungliga medlemmarna av Förenta nationerna. År 1952 fördrevs kung Faruk, och förändringar skedde i fråga om styrelsen. Slutligen blev överste Gamal Abdel Nasser republikens president. Britterna drog sig fullständigt bort från Alexandria och från Suezkanalen den 13 juni 1956. Den allvarliga Suezkrisen inträdde senare år 1956, men president Nasser vann ökad prestige utöver hela arabvärlden. Den 1 februari 1958 slöt sig republikerna Egypten och Syrien samman i en unionstat, Förenade arabrepubliken. President Nasser tackade Allah för denna union. Den 8 mars 1958 anslöt sig Jemen till Förenade arabrepubliken, varvid Förenade arabstaterna bildades, och Nasser bad till Allah å denna utvidgade unions vägnar. Han kungjorde med skärpa sitt beslut att styra landet på ”den positiva neutralitetens” väg visavi det kommunistiska östblocket och det demokratiska västblocket.

65. Varför måste det Egypten, som omtalas i Daniel 11:42, 43, uppfattas symboliskt, och på vilket sätt hyser ”konungen i Nordlandet” själviskt intresse för detta symboliska Egypten?

⁶⁵ I ängelns profetia till Daniel var Egypten ”Söderlandskonungens” regeringssäte. Därför angreps Egypten norrifrån, när ”Söderlandskonungen” skulle undanträngas. I uppfyllelsen av profetian i våra dagar har detta inte avseende på det bokstavliga landet Egypten, ty ”det härliga landet” i norr har en andlig eller symbolisk innebörd. Alltså måste Egypten också uppfattas bildligt, såsom i bibelns sista bok, som säger om Jehovas ”två vittnen: ”Deras lik skola ligga på gatan i den stora stad, som i andlig bemärkelse kallas Sodom och Egypten, där deras Herre också blev fastnaglad vid pålen.” (Upp. 11:8, NW) Eftersom Herren Jesus Kristus i själva verket dödades i Jerusalem i Juda, kan han ha fastnaglats vid pålen i ”Egypten” bara i den andliga betydelsen att Egypten symboliserade denna världen, som Jesus sade att han och hans trogna efterföljare inte är någon del av. (Luk. 13:33, 34; Joh. 15:18, 19; 17:14—16) Det är i denna värld som den kommunistiske ”konungen” är besluten att vinna herraväldet. Han påstår nu att han kan tillvälla sig världsherraväldet utan ett regelrätt krig men genom en ideologisk, kommersiell, vetenskaplig, kulturell kampanj. Han är inte bara ute för att vinna de neutrala nationerna över på sin sida, utan också för att dra till sig eller omstörta de nationer som slutit sig till den demokratiske ”Söderlandskonungen”, det av två makter bestående anglo-amerikanska världsväldet. Han fortsätter därför att med olika medel ”uträcka sin hand mot främmande länder [eller jordiska intresseområden]”.

66. Hur har ”konungen i Nordlandet” sedan andra världskrigets slut gjort framstötar varhelst han kommit åt?

⁶⁶ I det förflutna har han utmärkt sig genom infiltrerande kommunistspioner och samhällsundergrävare, genom bestickning, korruption och handelsavtal; han har erbjudit lån och tekniskt bistånd, hotat de nationer, som sökt försvara sig, med vedergällning, tagit initiativet när det gällt propaganda för att ställa sina motståndare i en dålig dager, vilket han gjort med hjälp av radio, politiska konferenser på varierande nivå ända upp till toppen, och genom offentliga tal till och med i Förenta nationernas generalförsamling. Han har framträtt såsom förkämpe för fredssträvandena och har kommit med fredsförslag. Han har utlovat befrielse från kolonialvälde, från imperialism och krigshetsande kapitalism. Han har tagit ledningen på raketforskningens område och har sänt upp en första och en andra sputnik i den yttre rymden med hjälp av interkontinentala ballistiska projektiler under det internationella geofysiska året 1957—1958.a Han har fört ett skrämmande ”kallt krig” och har dessutom kämpat för att ta människornas sinnen till fånga. Han har gjort häftiga utfall mot nationernas försvarsallianser, sådana som NATO, SEATO och Bagdadpakten. Han har av artighetsskäl avlagt officiella besök i neutrala nationer och har sänt militär utrustning till dem som förvägrats sådan av ”Söderlandskonungen”. I praktiskt taget alla riktningar har han gjort sina framstötar.

67. Vad förutsäger Daniel 11:43 att ”Nordlandskonungen” skall bemäktiga sig, och hur skall libyer och etiopier ”följa honom åt”?

⁶⁷ Hur långt ”konungen i Nordlandet” kommer att ha nått, då ”ändens tid” är inne för honom, kan bara framtiden utvisa. Men det har förutsagts om honom att han skall bemäktiga sig skatter av guld, silver och allehanda dyrbara ting i denna kommersialiserade, materialistiska värld, olja inbegripet. De som är denna världens grannar och som framställdes i bild genom Egyptens grannfolk, libyerna och etiopierna, skall ”följa honom åt”, antingen av tvång eller frivilligt av själviska skäl. Detta kommer naturligtvis att få svåra konsekvenser för ”Söderlandskonungen” på olika sätt.

68. Anger Daniels profetia att ”Nordlandskonungen” skall tillintetgöra ”Söderlandskonungen” eller att han själv skall få bita i gräset för ”Söderlandskonungen”?

⁶⁸ ”Nordlandskonungen” tillintetgör inte ”Söderlandskonungen”, och ”Söderlandskonungen” tillintetgör inte heller honom. Vad föranleder då ”Nordlandskonungen” att vidta de slutliga mått och steg som leder till hans egen tillintetgörelse? Jehovas ängel kastar ljus häröver genom de profetiska orden: ”Då skall han från öster och norr få höra rykten, som förskräcka honom; och han skall draga ut i stor vrede för att förgöra många och giva dem till spillo. Och sina palatstält skall han slå upp mellan havet [haven, Le] och helgedomens härliga berg [det sköna heliga berget, My]. Men han går till sin undergång, och ingen skall finnas, som hjälper honom.” — Dan. 11:44, 45.

69. Från vilka kan dessa förskräckande rykten inte komma till ”Nordlandskonungen”?

⁶⁹ De förskräckande ryktena från öster och norr kan inte vara rykten eller kungörelser från ”Söderlandskonungen”. Inte heller kommer de från hans eget rike, Nordlandet. Ryktena måste komma från annat håll än från de områden som behärskas av ”Nordlandskonungen” och ”Söderlandskonungen”, mellan vilka jorden har blivit delad. De neutrala nationerna är inte mycket att räkna med, ty de har inga kärnvapen. Det heter visserligen i profetian att den symboliske Gog i Magog skall rycka an från ”yttersta norden” (Hes. 39:2, 1878), men de förskräckande ryktena kommer inte från Satan, djävulen, ty denne symboliske Gog i Magog har både ”konungen i Nordlandet” och ”konungen i Söderlandet” i sitt släptåg. Från vem kommer då de rykten som så förskräcker ”Nordlandskonungen”?

70. Eftersom dessa förskräckande nyheter kommer från öster och norr, från vem måste de då komma, och vad handlar dessa nyheter om?

⁷⁰ I Daniels profetia hade ”konungen i Nordlandet” ryckt söderut, trängt in i Egypten, bemäktigat sig dess dyrbara ting och övat inflytande på folken i södern, libyerna och etiopierna, så att de följde honom åt. Från denna strategiska ställning i södern betraktat, som ”konungen i Nordlandet” intog, låg ”det härliga landet” eller Juda land norrut och österut, eller mot nordost, liksom det forntida Judeen låg nordost om Egypten. De förskräckande ryktena eller kungörelserna måste fördenskull komma från Jehovas helgedomsklass i ”det härliga landet” av andlig välgång. Fram till denna tid har helgedomsklassen, med hjälp av den stora skaran av ”andra får”, kungjort Jehovas universella suveränitet, upprättandet av hans rike under Kristus vid slutet av ”nationernas fastställda tider” år 1914 och det annalkande ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, som vanligen kallas Harmageddonstriden. Vad dessa ”rykten” slutligen kommer att förmäla, som retar honom till sådan vrede, att han drar ut för att förinta helgedomsklassen och dess medtillbedjare, känner Jehova nu och skall vidare besluta om.

71. Vad skall komma emot ”Nordlandskonungen” från norr och öster, förutom dessa nyheter, och hur länge skall alltså nyheterna fortfara att gå ut till honom?

⁷¹ Eftersom ”ryktena” i själva verket utgår från Jehova och genom hans regerande konung, Jesus Kristus, är det skriftenligt rätt och riktigt att säga att ryktena kommer från norr och öster. Skriften uppger att Jehova Gud i relativ bemärkelse befinner sig i norr. (Ps. 75:7, 8; 48:3) Han, ”evighetens Konung”, och hans regerande konung, Jesus Kristus, sägs symboliskt talat vara ”konungarna från solens uppgång” eller ”från östern”, vilka sätter sig i rörelse mot de organisationer som Babylon vid floden Eufrat var en förebild till. (Upp. 16:12, NW) Jehova talar om att han kallar sin regerande konung från öster eller från solens uppgång. (Jes. 46:10, 11) Alltså kommer inte bara ryktena utan också de tillintetgörande styrkorna från dessa håll över ”konungen i Nordlandet”. Eftersom ryktena måste nå ”konungen” genom Jehovas synliga, jordiska nyhetsförmedlande kanal, så att konungens vrede uppväcks och han slår in på sin fördärvbringande bana, klarlägger profetian en sak med all tydlighet: Jehovas helgedomsklass och den stora skaran av dess medtillbedjare kommer att framhärda i att lyda befallningen i Matteus 24:14 (NW) att predika ”dessa goda nyheter om riket” på hela den bebodda jorden ända fram till ”ändens tid” för ”konungen i Nordlandet”. Han kan inte hejda dem!

72. Var skall han, i avsikt att tillintetgöra, slå upp sina palatslika fälttågstält, enligt vad Jehovas ängel sade?

⁷² ”Konungen i Nordlandet” skall dra ut och förgöra många och ge dem till spillo, men hur långt kommer han att få gå i sitt uppsåt att tillintetgöra? Var upprättar han sin fälttågsbas? Jehovas ängel profeterade om att ”konungen” skulle slå upp sina palatslika fälttågstält ”mellan haven” (Le) och ”det sköna heliga berget” (My).

73. Vad utgör ”Nordlandskonungens” främsta angreppsmål, när han nu valt en sådan fälttågsbas, och vem skall slutligen förena sig med honom i detta angrepp?

⁷³ Från Daniels synpunkt sett skulle denna tältplats ligga mellan Medelhavet, Stora havet, och Jehovas helgedoms eller tempels heliga berg. Eftersom Medelhavet är så ofantligt stort, jämfört med Döda havet och Galileiska sjön i Palestina kunde man, på hebreiska, tala om det såsom ”haven”. ”Konungens” läger skulle fördenskull ligga i Jehovas åt honom överlämnade folks land, i ”det härliga landet”, och ”konungens” främsta angreppsmål skulle vara ”det sköna heliga berget”, där Jehovas helgedom är belägen och där hans ”heliga nation” tillsammans med främlingarna av en god vilja tillbeder honom. ”Nordlandskonungen” är uppenbarligen fast besluten att utrota Jehovas tillbedjan, vars helgedom ”konungen i Nordlandet” har vanhelgat och förtrampat i gångna tider. Att denna tillbedjan så envist har fortlevat och har tillvuxit så ohämmat, ja, till och med då den drivits under jorden, retar upp ”konungen”. ”Ryktena”, som helgedomsklassen och de ”andra fåren”, som också tillbeder Gud, kungör från hus till hus och offentligen såväl som ”i det tysta” under jorden, oroar den kommunistiska diktatoriska makten. En kampanj mot dessa Rikets förkunnare blir mera betydelsefull än ”konungens” angreppshandlingar mot ”Söderlandskonungen”. Förhållandena mellan ”Nordlandskonungen” och ”Söderlandskonungen” är inte så spända och hotande. I själva verket förmår det osynliga snillet, den symboliske Gog i Magog, de båda kungarna att förena sig med honom i ett slutligt, alltomfattande angrepp på Jehovas ”härliga land”.

74. Varför är det ”helgedomens härliga berg” som utgör hans angreppsmål, och vad säger profetian om den framgång hans angrepp får?

⁷⁴ Det berg, där Jehovas materiella tempel låg fram till år 70 e. Kr. och som konungariket Jordanien har behållit, därför att den muhammedanska Klippmoskén har legat där, är inte längre heligt för Jehova Gud. Det är alltså inte detta jordiska berg i Palestina som är den vredgade ”Nordlandskonungens” verkliga angreppsmål. Hans angreppsmål är Jehovas kvarleva av helgedomsklassen och den stora skaran av ”andra får”. Dessa tillbeder Jehova och vägrar att tillbedja ”vilddjurets bild” eller den självförgudande ”konungen i Nordlandet” eller den politiska staten eller ”fästenas gud”. Skall ”Nordlandskonungen” ha framgång? Skall han sätta stopp för denna förkastade, fördömda, förbjudna tillbedjan? Profetians svar lyder: ”Men han går till sin undergång, och ingen skall finnas, som hjälper honom.” Han uppnår det som för honom är ändens tid, och denna kommer vid ”den bestämda tiden”.

75. Varför går han alltför långt i sina stridshandlingar, och varför finns det ingen som hjälper honom?

⁷⁵ Han har inte trott på de ”rykten”, som ”från öster och norr” nått honom med en varning om hans tillintetgörelse, därför att han har stridit mot Jehova Gud och hans rike. Han går för långt i sina stridshandlingar, då han under Gogs ledarskap går till angrepp mot Jehovas helgedom på Jehovas ”sköna heliga berg”. Han går sin undergång, sitt Harmageddon, till mötes vid den tid som Jehova har fastställt. Det finns ingen som hjälper honom, inte ens ”Söderlandskonungen”, ty denne ”konung” blir också tillintetgjord vid Harmageddon: ”Utan människohand skall han krossas.” (Dan. 8:25, Åk) Den demoniske Gog i Magog, Satan, djävulen, skall jämte alla sina demoner visa sig vara oförmögen att hjälpa ”konungen i Nordlandet” i hans sista strid i historien, ty Gog själv skall besegras och krossas.

76. Hur får vi veta varför han fullständigt hjälplös måste gå ”till sin undergång” i Harmageddonstriden?

⁷⁶ Hur kommer det sig således att den två tusen år gamle ”konungen i Nordlandet” då så fullständigt hjälplös ”går till sin undergång”? Fortsättningen av ängelns profetia ger det storslagna, hänförande svaret.

(Fortsättning följer.)

[Fotnot]