Del 12 — ”Må din vilja ske på jorden”

I kapitel 4 av boken ”Må din vilja ske på jorden” har vi fått se ”Glimtar av Guds rike”, som skymtat fram i de konungadömen som utövades av konungen och prästen Melkisedek i den forntida staden Salem och av konungarna David och Salomo, som satt på ”Jehovas tron” i samma stad, som på deras tid hade utvidgats och kallades Jerusalem. Denna heliga stad och dess tempel åt Jehova förstördes av Babylons konung, Nebukadnessar, år 607 f. Kr. Hur länge skulle Jehovas rike över jorden, som representerats av hans omstörtade, förebildliga rike i Jerusalem, vara overksamt? Förmedelst drömmen om ett stort träd, som konung Nebukadnessar fick och som Jehovas profet Daniel senare uttydde och nedtecknade innebörden av, i Daniels boks 4:e kapitel, skulle Jehovas rike vara overksamt i förhållande till jorden under ”sju tider” av hednisk överhöghet och hednavälde över jorden. Dessa ”sju tider”, som skulle motsvara 2.520 år, började vid förstöringen av Jerusalem och förhärjandet av Juda land år 607 f. Kr. och slutade i det i historiskt avseende så markerade året 1914 e. Kr. Enligt drömmen om det stora trädet, vilken Daniel uttydde för Nebukadnessar, skulle därpå något av universell betydelse inträffa. Vad då?

42. Varför skulle allt detta innebära att herraväldet år 1914 e. Kr. skulle övergå till att utövas av Guds återställda rike, och vad skulle detta visa om Gud?

⁴² Vad innebar allt detta beträffande världsherraväldet vid slutet av de ”sju tiderna” på hösten år 1914 e. Kr.? Ingenting mindre stort och underbart än detta: att herraväldet skulle övergå till att utövas av Guds återställda rike, ty då skulle man ha nått ”tiderna för alltings återställelse, om vilka Gud har talat genom sina forntida heliga profeters mun”. (Apg. 3:21, NW) Början av ”nationernas fastställda tider” markerades av att det förebildliga Guds rike i Juda lades i ruiner och dess huvudstad, Jerusalem, började förtrampas av hednanationerna. Slutet på dessa ”sju tider” om 2.520 år måste utmärka slutet på detta ruintillstånd för riket och på förtrampandet av dess symboliska huvudstad. Hur skulle det ske? Genom att Guds rike återupprättades i överensstämmelse med rikesförbundet med David och så att de världsliga nationerna skulle vara oförmögna att förtrampa det. Därpå skulle Jehova Gud, den Högste, för att visa att han styr människors rike, ge detta rike ”åt vem han vill”. Han skulle sätta den ringaste av människor över det. — Dan. 4:14, Åk.

43. Hur var den som Jehova gav riket åt den ”ringaste av människor”?

⁴³ Detta innebär att Han måste ge det åt Davids smorde Son, Jesus Kristus, som ansågs vara den uslaste av människor, ja, så usel, att han med orätt kallades tempelskändare, hädare, uppviglare, vindrinkare och frossare och hängdes på en tortyrpåle som hade han varit en brottslig slav. Han ödmjukade sig genom att komma ned från himmelen till jorden och utblotta sig på himmelsk makt och härlighet och antog en slavs gestalt och kom att bli lik människor. Här på jorden tog han Guds ok på sig och bjöd andra att ta på sig hans ok, ty, såsom han sade: ”Jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat.” Så ”ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle”. — Fil. 2:5—8, NW.

44. Vad måste Jehova enligt förbundet om Riket göra med Jesus, på grund av att denne visade sådan ödmjukhet, och vad förestår?

⁴⁴ På grund av denna Jesu ödmjukhet måste Gud högt upphöja Jesus, göra honom högre än kung David, som regerade på det jordiska Sions berg. Gud, den Högste, måste upphöja honom, så att han blev Davids ”herre”, genom att låta denne Davids smorde Son inta platsen på Hans egen högra sida, närmast honom i universum. Det återställda Guds rike över mänskligheten måste fördenskull upprättas i himmelen, på ett himmelskt Sions berg, så att säga, och inte på ett jordiskt Sions berg i Mellersta Östern. Sedan detta skett, skulle Jehova Gud utsträcka sin smorde konungs makts spira från detta himmelska Sion och befalla honom: ”Drag kuvande fram mitt ibland dina fiender.” (Ps. 110:1, 2, NW; Upp. 14:1) Därpå måste Jesus Kristus på Jehovas bud gripa sig an med att krossa huvudet på den ”ursprunglige ormen”, Satan. Denna händelse närmar sig. Detta Davids Sons rike skall välsigna Gud, den Högste, alldeles som den återställde Nebukadnessar gjorde. Det skall välsigna alla människor av en god vilja.

KAPITEL 5

VÄRLDSVÄLDENAS KAVALKAD

1. Vilken kavalkad började draga fram över jorden år 607 f. Kr., och hur vet vi att Jehova Gud förutsåg den och förutsade vilka som skulle vara med i den?

UNDER de 2.520 årens gång, vilka utgjort ”nationernas fastställda tider”, har människor och änglar fått bevittna hur världsväldenas stolta kavalkad dragit fram över jorden. Denna kavalkad började år 607 f. Kr., då de 2.520 åren började räknas. Men långt dessförinnan förutsåg himmelens allvise konung, Jehova Gud, denna kavalkad och visste hur de olika världsväldena skulle avlösa varandra ett efter ett. Ett eftertryckligt bevis på hans osvikliga framsynthet finner vi däri att han förutsade denna kavalkad och vilka som skulle vara med i den, ja, till och med tillkännagav namnen på dessa och vissa egenskaper hos dem, så att vi skulle kunna känna igen dem. På ett förunderligt sätt har han låtit deras historia skrivas långt i förväg. Således innehåller hans heliga ord, bibeln, många historiska skildringar som är skrivna på förhand, skildringar som nu på ett häpnadsväckande sätt bekräftas av senare tiders historia, som människor skrivit.

2. Hur, och endast hur, kan vi förstå vad som har hänt sedan 1914 e. Kr., och vad ligger alltså omedelbart framför oss?

² Det är endast tack vare Jehovas profetiska ord som vi kan lära känna och fatta vidden av det som har hänt på jorden sedan änden kom för ”nationernas fastställda tider” på hösten 1914 e. Kr. Den långa kavalkaden av världsvälden är nu i det närmaste slut. Världsomvälvande händelser förestår. Jehovas historiska skildring, som skrivits på förhand, ger oss klart besked om detta.

3. När började världsväldenas kavalkad med Babylon, och vad gjorde Babylon för att nå den eftersträvade ställningen?

³ Kavalkaden under ”nationernas fastställda tider” började med Babylon. Långt tidigare hade Babylon grundlagts på den mesopotamiska slätten av Nimrod, Noas sonsonsson, omkring år 2239 f. Kr. Men innan Babylon blev ett världsvälde, som hade med Jehova Guds vittnen att göra, hade två andra världsvälden varit dess föregångare: det första var Egypten, det andra Assyrien. Först sedan Babylon kuvat dessa rivaler om världsherraväldet och därpå ödelagt Jehovas folks rike med dess huvudstad i det forntida Jerusalem, blev det ett världsvälde, det tredje världsvälde som omnämns i den bibliska historiska skildringen. Assyrien erövrade Egypten och sökte även hindra Babylon att vinna makt och välde genom att förstöra denna stad. Men Babylon byggdes åter upp och strävade efter att bli överlägset. Det förstörde den assyriska huvudstaden, Nineve, omkring år 633 f. Kr. Babylon nådde höjden av sin makt under konung Nebukadnessars dagar, hans som förstörde Jerusalem och dess helgedom åt Jehova Gud.

4, 5. a) Genom vem i all synnerhet förutsade Gud ordningsföljden? b) Med vilket år av kung Jojakims regering börjar skildringen i Daniels bok?

⁴ I synnerhet genom sin profet Daniel förutsade Jehova Gud ordningsföljden i världsväldenas kavalkad. Skildringen står att läsa i Daniels profetiska bok. Tretton år innan Jerusalem och dess tempel förstördes, drog Nebukadnessar upp mot Jerusalem och tvang Juda konung, Jojakim, att avlägga en lydnadsed, varigenom han erkände Nebukadnessar såsom sin överherre. Detta skedde sedan Jojakim regerat i åtta år på ”Jehovas tron” i Jerusalem. Men såsom Nebukadnessars tjänare fortfor Jojakim att härska endast tre år till. (2 Kon. 24:1) Under det tredje och sista året av sin regering såsom vasall under Babylon bröt kung Jojakim sin ed och gjorde uppror.

⁵ Daniels bok tar upp den historiska skildringen från och med detta sista år, då Jojakim gjorde uppror, med dessa ord: ”I Jojakims, Juda konungs, tredje regeringsår kom Nebukadnessar, konungen i Babel, mot Jerusalem och belägrade det. Och Herren [Jehova]a gav Jojakim, Juda konung, i hans hand, så ock en del av kärlen i Guds hus.” (Dan. 1:1, 2)Den upproriske Jojakim drog inte ut ur staden; han gav sig inte åt Babylons konung. Han dog inne i Jerusalem, såsom Jehova hade förutsagt. — Jer. 22:18, 19.

6. a) Hur bevarades kung Davids släktlinje genom kung Jojakin, i överensstämmelse med rikesförbundet? b) När och hur fördes Daniel och tre nära vänner till honom bort till Babylon?

⁶ Hans son Jojakin (eller Jekonja) efterträdde honom på ”Jehovas tron” i Jerusalem, som kung Nebukadnessar dragit upp emot. Jojakims döda kropp släpades till muren och kastades ut utanför Jerusalems portar och begrovs utan någon dödsklagan; men hans son Jojakin gav sig åt belägraren, Nebukadnessar, sedan han regerat i endast tre månader. I överensstämmelse med Jehovas uppsåt skonade Nebukadnessar den adertonårige Jojakins liv och förde honom med hans hus och hans hovmän till Babylon. Där föddes ättlingar åt Jojakin, och släktlinjen blev obruten i överensstämmelse med Jehovas förbund med kung David om det evigt bestående riket. (2 Kon. 25:27—30; Matt. 1:11—17) Om kärlen i Jehovas helgedom i Jerusalem heter det att Nebukadnessar ”förde dem till Sinears land, in i sin guds hus ... in i sin guds skattkammare”. Nebukadnessar gjorde Jojakins farbror, Sidkia, till konung i hans ställe, men han förde bort andra medlemmar av den kungliga familjen och sådana som var av förnäm börd till Babylon. Bland dem var den unge Daniel och hans tre nära vänner, Hananja, Misael och Asarja, vilka alla tillhörde Juda stam. Detta inträffade elva år innan Jerusalem och dess helgedom förstördes, nämligen år 618 f. Kr. — Dan. 1:2—7.

7. a) Vad blev Daniel i Babylon? b) Hur kom det sig att ingen av kung Sidkias avkomlingar fick sitta på Jerusalems tron?

⁷ I Babylon fick Daniel och hans tre kamrater särskild utbildning och befanns vara visare än de professionella visa männen i Babylon. Daniel blev Jehovas profet i Babylon och fortfor i sin profetgärning intill den persiske konungen Cyrus’ tredje regeringsår. (Dan. 1:8—21; 10:1) Under tiden bröt kung Sidkia sin lydnadsed, som han hade avlagt i Jehovas namn, och gjorde uppror mot Nebukadnessar. (Hes. 17:13—21) I denne upprorsmakares nionde regeringsår kom så Babylons konung för tredje gången upp mot Jerusalem. Omkring aderton månader höll den belägrade staden ut. Därefter bröt de babyloniska trupperna igenom den svältande stadens murar. Kung Sidkia flydde ur den till undergång dömda staden men blev upphunnen av en fientlig styrka. Sedan kung Nebukadnessar låtit hugga ned Sidkias söner inför honom, stack man ut Sidkias ögon och förde honom, slagen i bojor, till Babylon, där han måste förbli till sin död. Detta skedde i det elfte året av Sidkias regering, år 607 f. Kr. Varken Sidkia eller hans brorson, den förre konungen, Jojakin (Konja eller Jekonja), hade några barn som satt på Davids tron och härskade i Juda. — Jer. 22:24—30.

8. Hur blev Juda land och Jerusalem lagda öde, utan människor och husdjur, och när började de ”sju tiderna” att räknas?

⁸ Följande månad, den femte månaden (Ab), brände babyloniska trupper Jehovas helgedom och jämnade staden Jerusalem med marken. Jehovas heliga förbundsark undgick deras rovgiriga händer, men de förde bort återstoden av de heliga föremålen i templet, antingen hela eller sönderslagna, till Babylon. Två månader senare, i den sjunde månaden (Etanim), flydde en del fattigt folk, som hade lämnats kvar i landet, söderut till Egypten, och Juda land och Jerusalem låg öde, utan människor eller husdjur. Då började de sjuttio åren av landets ödeliggande. Då började också de ”sju tider” eller ”nationernas fastställda tider”, under vilka det ödelagda Jerusalem skulle förtrampas. — 2 Kon. 25:22—26.

Nebukadnessars dröm om bildstoden

9. a) När började Nebukadnessar regera såsom den synlige världsbehärskaren? b) När fick han sin första dröm med profetisk innebörd, och vilka kunde inte uttyda den för honom?

⁹ När nu Jehova Guds förebildliga rike låg i ruiner och två av dess smorda konungar var i fångenskap i Babylon, började kung Nebukadnessar i sanning att härska såsom den synlige världsbehärskaren, i det att han utan att hindras i sin maktutövning av Jehova, Israels Gud, förde spiran över det tredje världsvälde som bibelns historiska skildring nämner. Då, på hösten år 607 f. Kr., började med Nebukadnessar de ”sju tider”, som skulle räcka i 2.520 år, till dess det rättmätiga herradömet över mänskligheten skulle upprättas av Gud, den Högste. Jehova Gud lät Babylons konung få del av denna betydelsefulla sanning i det andra året av hans regering, sedan han blivit världshärskare, dvs. 606—605 f. Kr. Gud gjorde detta genom att ge Babylons konung en dröm som denne inte kunde erinra sig när han vaknade; men den fruktan, som den glömda drömmen framkallat hos honom, ville inte ge vika. Han kallade till sig spåmän, besvärjare, trollkarlar och professionella kaldéer, vilka alla var tjänare åt Satan, djävulen, ”denna världens gud”, för att de skulle uttyda drömmen. De ville först få veta vad det var för en dröm. Konungen kunde inte säga dem det, och i sitt ursinne utfärdade han ett påbud om att alla de vise i Babylon skulle förgöras. Detta inbegrep Daniel och hans tre kamrater. — Dan. 2:1—13.

10. Hur fick Daniel kännedom om drömmen och dess uttydning, och i vilka ordalag välsignade han Jehova Gud?

¹⁰ Daniel trädde då fram inför konungens skarprättare och bad att få träffa konungen och anhöll om uppskov med avrättningen, för att han skulle kunna skaffa sig kännedom om drömmen och meddela konungen uttydningen. Därpå vände sig Daniel och hans tre kamrater i samfälld bön till Jehova Gud. Bönen blev besvarad, och hemligheten, som har världsomfattande betydelse, uppenbarades för Daniel i en syn om natten. Full av tacksamhet välsignade Daniel Jehova och sade: ”Lovat [Välsignat, RS] vare Guds namn från evighet till evighet! Ty vishet och makt höra honom till. Han låter tider och stunder omskifta, han avsätter konungar och tillsätter konungar, han giver åt de visa deras vishet och åt de förståndiga deras förstånd. Han uppenbarar det som är djupt och förborgat, han vet, vad i mörkret är, och hos honom bor ljuset.” (Dan. 2:12—22) Vad var det då för en stor hemlighet?

11. Hur gav Daniel ära åt Jehova inför konungen, och varför är det som han då sade av största betydelse för oss?

¹¹ Det som nu skedde, då Daniel fördes inför konungen, lände till räddning för alla de vise i Babylon. Det som han yttrade har den allra största betydelse för oss i denna tid, ty han sade att ”det finnes en Gud i himmelen, som kan uppenbara hemligheter, och han har låtit konung Nebukadnessar veta, vad som skall ske i kommande dagar [i de yttersta dagarna, RS]. ... När du, o konung, låg på ditt läger, uppstego hos dig tankar på vad som skall ske i framtiden; och han som uppenbarar hemligheter lät dig veta, vad som skall ske.” (Dan. 2:27—29) Vi lever nu i de allvarsmättade tider då Nebukadnessars dröm skall uppfyllas!

12. Vad var det för en dröm, som Daniel påminde konungen om?

¹² Daniel åberopade inte någon vishet hos sig själv, då han påminde konungen om den bortglömda drömmen: ”Du, o konung, såg i din syn en stor bildstod stå framför dig, och den stöden var hög och dess glans övermåttan stor, och den var förskräcklig att skåda. Bildstodens huvud var av bästa guld, dess bröst och armar voro av silver, dess buk och länder av koppar; dess ben voro av järn, dess fötter delvis av järn och delvis av lera. Medan du nu betraktade den, blev en sten lösriven, dock icke genom människohänder, och den träffade bildstoden på fötterna som voro av järn och lera och krossade dem. Då blev på en gång alltsammans krossat, järnet, leran, kopparen, silvret och guldet, och det blev såsom agnar på en tröskloge om sommaren, och vinden förde bort det, så att man icke mer kunde finna något spår därav. Men av stenen som hade träffat bildstoden blev ett stort berg, som uppfyllde hela jorden.” (Dan. 2:31—35) Förundrad erinrade sig Babylons konung att så hade han drömt; men vad kunde det alltsammans betyda?

13. Vem förklarade Daniel att det gyllene huvudet föreställde, och varför?

¹³ ”Detta var drömmen; och vi vilja nu säga konungen uttydningen”, sade Daniel på sina egna och sina tre kamraters vägnar, vilka hade förenat sig med honom i bön. ”Du, o konung, konungarnas konung, åt vilken himmelens Gud har givit rike, väldighet, makt och ära och i vilkens hand han har givit människors barn och djuren på marken och fåglarna under himmelen, varhelst varelser bo, och som han har satt till herre över allasammans, du är det gyllene huvudet.” — Dan. 2:36—38.

14. Om Nebukadnessar såsom det symboliska gyllene huvudet representerade en osynlig härskare, vad skulle då kroppens olika delar av metall ha utgjort en bild av, och i vilken mån skulle detta då ha varit en profetisk bildstod?

¹⁴ Betydde detta att Nebukadnessar själv var huvudet? Eller talade uttydaren, Daniel, i själva verket till någon annan, som stod bakom Nebukadnessar, någon som utgjorde det verkliga huvudet av guld, en osynlig härskare, vars representant konungen i Babylon var? Och utgjorde den av olika metaller bestående kroppen under det gyllene huvudet en bild av en organisation av flera olika skikt under detta gåtfulla huvud bakom kulisserna, eller kanske rentav en sådan organisation av flera skikt under Nebukadnessar själv? Existerade i så fall redan hela bildstoden, utom låt oss säga en del av benen av järn och fötterna av järn och lera? I så fall var denna bildstod, som syntes i drömmen, till största delen en oföränderlig bild av något som redan existerade och hade ingen profetisk innebörd, utom i fråga om en del av järnbenen och fötterna. Vidare kan det sägas, att om Nebukadnessar såsom det gyllene huvudet representerade en osynlig skapelse bakom kulisserna, då måste bröstet och armarna av silver ha utgjort en bild av det översta eller främsta skiktet i denna organisation under detta osynliga huvud; buken och länderna av koppar måste ha utgjort en bild av det skikt i organisationen som kom därnäst; och benen av järn samt fötterna, som var delvis av järn och delvis av lera, måste ha varit en bild av det lägsta skiktet, ev. de lägsta skikten, i denna organisation, och detta lägsta skikt, järnskiktet, skulle åtminstone delvis redan ha framträtt. Vad leder en sådan uppfattning till?

15. Eftersom Nebukadnessar enligt denna uppfattning skulle vara det gyllene huvudet, vad skulle då bildstodens andra delar av metall vara en bild av?

¹⁵ Om vi bygger vidare på denna uppfattning, att Nebukadnessar, såsom den synlige konungarnas konung, skulle vara framställd i bild genom det gyllene huvudet, då skulle kroppen av olika metaller under detta gyllene huvud vara en bild av den synliga organisationen under Nebukadnessar, en organisation som redan existerade och var verksam, åtminstone till allra största delen. Då skulle bröstet och armarna av silver under det gyllene huvudet vara en bild av det skikt inom regeringsorganisationen, som stod omedelbart under Nebukadnessar själv; buken och länderna av koppar skulle föreställa det skikt inom regeringsorganisationen som var underordnat silverskiktet ovanför och inte stod i omedelbar beröring med regeringsöverhuvudet, Nebukadnessar; och järnbenen och fötterna, som var delvis av järn och delvis av lera, skulle föreställa det lägsta skiktet, ev. de lägsta skikten, av regeringsorganisationen, som hade minsta beröringen med regeringsöverhuvudet. Men vad skulle detta innebära?

16. Men hur skulle detta föra in Daniel och hans tre kamrater i bilden, göra dem till en del av bildstoden, och vilken del av en osynlig organisation skulle de alltså representera i synlig måtto?

¹⁶ Det skulle innebära att Daniel och hans tre kamrater, och med dem möjligen några fler ämbetsmän i Babylon, skulle vara framställda i bild genom bröstet och armarna, som var av silver. Hur så? Därför att omedelbart efter det att Daniel rätt och riktigt uttytt drömmen, ”upphöjde konungen Daniel och gav honom många stora skänker och satte honom till herre över hela Babels hövdingdöme och till högste föreståndare för alla de vise i Babel. Och på Daniels bön förordnade konungen Sadrak, Mesak och Abed-Nego att förvalta Babels hövdingdöme; men Daniel själv stannade vid konungens hov.” (Dan. 2:48, 49) Följaktligen skulle Daniel och hans tre judiska kamrater framställas i bild genom bildstodens bröst och armar av silver, denna bildstod som skulle förstöras. Ja, de skulle också utgöra de synliga motsvarigheterna till det översta, förnämsta, skiktet av silver i den mäktiga organisationen under den osynliga styrande makt, som Nebukadnessar, det gyllene huvudet, utgjorde en bild av. Denna uppfattning eller uttydning av innebörden i drömmen om bildstoden av metall kan inte vara den rätta, ty Daniel och hans tre kamrater utgör inte någon del av en organisation som är. dömd att lida förstöring likt bildstoden i drömmen.

(Fortsättning följer.)

[Fotnot]

41. Vad måste Jehova enligt förbundet om Riket göra med Jesus, på grund av att denne visade sådan ödmjukhet, och vad förestår?