Del 11 — ”Må din vilja ske på jorden”
I överensstämmelse med rubriken har kapitel 4 givit oss ”glimtar av Guds rike”, som har riktat vår uppmärksamhet på att konungen och prästen Melkisedek i Salem och konungarna David och Salomo i Jerusalem var profetiska förebilder till Jehovas smorde härskare i Guds rike, som tiden nu är inne för, nämligen Jesus Kristus. Alltifrån begynnelsen var Jehova Gud Israels nations osynlige konung, men han lät denna nation få synliga, mänskliga konungar, som var hans jordiska representanter på ”Jehovas tron” i Jerusalem. Därför att kung David ägnade Jehova Gud gudaktig hängivenhet, ingick Jehova ett förbund om riket enligt vilket konungadömet skulle fortsätta i Davids kungliga ätt till dess Guds kvinnas utlovade säd skulle framträda; och denne skulle konungaväldet tillhöra för evigt. På grund av det onda handlingssätt, som Israels efterföljande konungar lade i dagen, blev det jordiska riket omstörtat år 607 f. Kr. för att aldrig mer återupprättas. Inte ens när Jesus Kristus i triumf red in i Jerusalem, blev riket ånyo upprättat där i staden. Efter Jesu uppståndelse från de döda och strax innan han återvände till himmelen, frågade hans lärjungar honom när riket skulle återupprättas, men han vägrade att svara dem på detta.
24. Varför stannade Kristi lärjungar inte i Jerusalem i väntan på att Guds rike skulle upprättas, och hur visar Uppenbarelseboken 12:17 att Satan inte blev krossad under deras fötter vid Jerusalems förstöring?
24 Kristi trogna lärjungar stannade inte i Jerusalem i väntan på att Guds rike åter skulle upprättas där åt Israel. De visste att Guds rikes rättmätige arvinge då satt på Jehovas högra sida i himmelen. Därför gick de ut och vittnade om Kristus, i det att de drog ut ur Jerusalem. År 70 e. Kr. förstörde de romerska härskarorna under härföraren Titus Jerusalem och Herodes’ tempel där; men i god tid före denna fruktansvärda förstöring flydde de kristna, som alltjämt bodde i Jerusalem, från den till undergång dömda staden och undgick att förgås med den. De handlade enligt Jesu föreskrift, som vi finner i Lukas 21:20—24. Före denna händelse hade aposteln Paulus skrivit till den kristna församlingen i Rom: ”Fridens Gud skall snart låta Satan bliva krossad under edra fötter.” (Rom. 16:20) Men Guds store motståndare blev inte krossad under deras fötter då det otrogna Jerusalem förstördes år 70. I den uppenbarelse till Johannes, som gavs honom mer än 25 år senare och som visade ”vad som snart skall ske”, fick de kristna underrättelse om att den ursprunglige ormen i vilt raseri skulle förfölja Guds ”kvinna” och skulle föra krig mot hennes andliga barn på jorden, Herren Jesu Kristi andliga bröder. — Upp. 12:17.
25. Vilken fråga ställer vi i denna tid beträffande krossandet av ormen och det herradöme som utövas av honom som krossar ormen?
25 I uppenbarelsen hörde Johannes rösterna av de trogna kristnas själar, som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesverks skull som de varit upptagna med; och de ropade: ”Huru länge, du helige och sannfärdige [suveräne] Herre, skall du dröja att hålla dom och att utkräva vårt blod av jordens inbyggare?” (Upp. 6:9, 10) Och även i denna tid frågar vi: När skall Guds kvinnas säd krossa huvudet på den ondskefulle ormen? Hur länge skall det dröja, från det att det förebildliga Guds rike lades i ruiner år 607 f. Kr. till dess Guds himmelska rike upprättas genom att herradömet ges åt honom som krossar ormen, nämligen Guds kvinnas säd, som har rätten till det?
26. När började förtrampandet av huvudstaden i Guds förebildliga rike, och hur vet vi att förtrampandet inte upphörde ens vid den tid då Jesus var på jorden?
26 När huvudstaden i Guds förebildliga rike lades i ruiner år 607 f. Kr., började denna stad förtrampas av de icke-judiska nationerna, och det var kung Nebukadnessar i Babylon som började detta förtrampande. Jerusalem återuppbyggdes från grunden år 537 f. Kr. av den trogna kvarleva som återvände från fångenskapen i Babylon till sitt ödelagda land. Men Jerusalem fortfor att förtrampas av de icke-judiska nationerna. Jesus förutsade att det återuppbyggda Jerusalem skulle förstöras medan hans apostlar ännu levde. De romerska härskarorna i Mellersta Östern verkställde denna förödelse på några månader under år 70. Men Jesus sade att förtrampandet skulle fortsätta ändå längre. Hur länge? Så här sade han: ”Det skall komma stor brist över landet och vrede över detta folk; och de skola falla för svärdsegg och föras i fångenskap till alla nationer, och Jerusalem skall bliva förtrampat av nationerna, till dess nationernas fastställda tider äro fullbordade.” — Luk. 21:23, 24, NW.
27. Vad representerade det Jerusalem, som började förtrampas år 607 f. Kr., och vad skulle därför slutet på detta förtrampande vid Guds fastställda tid innebära?
27 Det Jerusalem, som långt tillbaka i tiden, år 607 f. Kr., blev omstörtat, representerade Guds rike, ty i denna stad fanns Jehovas förebildliga tron, på vilken Jehovas smorde satt såsom Guds konung. På samma sätt representerar det Jerusalem, som förtrampas av världsliga nationer, Guds rike. När Jesus var här på jorden, yttrade han följande ord såsom en del av sin bergspredikan: ”Jag säger eder, att I alls icke skolen svärja, varken vid himmelen, ty den är ’Guds tron’, ej heller vid jorden, ty den är ’hans fotapall’, ej heller vid Jerusalem, ty det är ’den store Konungens stad’.” (Matt. 5:34, 35) Slutet på Jerusalems förtrampande i samband med den fullständiga uppfyllelsen av orden om ”nationernas fastställda tider” skulle innebära att det symboliska Jerusalem återupprättades, nämligen Guds rike. Det skulle innebära att Guds rike skulle ges åt den store arvingen till kung David, som satt på Jehovas tron i forna tiders Jerusalem. Det skulle innebära att denne arvinge skulle börja regera därför att han har rätten därtill enligt det förbund om Riket som Jehova Gud ingick med kung David.
”Nationernas fastställda tider”
28. Under hur många ”tider” skulle Jerusalem bli förtrampat? Genom vems dröm får vi svaret?
28 Det är därför betydelsefullt att känna till längden på dessa ”nationernas fastställda tider”. Hur många tider är det fråga om? Hur lång period avses med varje ”tid”? I bibeln används talet sju som en symbol av andlig fullständighet eller fullkomlighet. Var det inte sju dagar i Guds fullständiga skapelsevecka? Likaså låter Gud oss genom Daniels apokalyptiska bok få veta att nationernas fastställda tider, då de skulle förtrampa Jerusalem, är sju till antalet, ett fullständigt tal. Han gav Nebukadnessar en dröm, som ingen av vetenskapsmännen, de visa männen och religiösa ledarna i Babylon kunde uttyda. Slutligen tillkallades Daniel, Jehovas profet. Den uppskrämde kung Nebukadnessar berättade för Daniel i detalj om drömmen och uppmanade honom att inte frukta för att frimodigt säga sanningen om dess innebörd. Daniel, som kungen hade givit namnet Beltesassar, sade:
29. Vem gällde drömmen, enligt vad Daniel sade i början av sin uttydning?
29 ”Min herre, o att drömmen gällde dem som hata dig och dess betydelse dina fiender! Trädet, som du såg, vilket var så stort och väldigt och så högt, att det räckte upp till himmelen och syntes över hela jorden, och som hade ett så skönt lövverk och bar mycken frukt, så att det hade föda åt alla, trädet, under vilket markens djur bodde och på vars grenar himmelens fåglar hade sina nästen, det är du själv, o konung, du som har blivit så stor och väldig, du vilkens storhet har vuxit, till dess att den har nått upp till himmelen, och vilkens välde sträcker sig till jordens ända.” — Dan. 4:16—19.
30. Vad var kung Nebukadnessar en symbol av vid den tiden, och varför blev inte han då och inte heller de andra nationerna, som senare uppkom, oroade av Guds rike?
30 Trädet i drömmen hade en personlig tillämpning på drömmaren i första hand. Men Jehova Gud, den Allsmäktige, hade tillåtit att Nebukadnessar upprättade Babylon såsom ett världsvälde. Det var efterträdare till det första och det andra världsväldet, nämligen Egypten och Assyrien. Detta babyloniska världsvälde krävde uppmärksamhet och respekt av hela världen. Därför var Nebukadnessar en symbol av något större än han var i sig själv. Han var en sinnebild av världsherraväldet, som han vid det tillfället utövade med den högste Gudens medgivande och enligt dennes uppsåt. Jehova Gud hade brukat honom till att utkräva Guds hämnd på den otrogna nationen Juda, till att omstörta dess rike, varigenom ”nationernas fastställda tider” hade påbörjats, under vilka Jerusalem måste förtrampas av dessa världsliga nationer. Fördenskull behövde inte Babylon och de andra nationerna, som skulle uppkomma under de fastställda tiderna, oroas av Jehova Guds rike, inte ens på ett förebildligt sätt. Guds förebildliga rike hade blivit ”nedhugget” såsom en nation att räkna med.
31. Vad skulle ske med det symboliska trädet, och hur lång tid skulle förflyta under det att det var nedhugget?
31 Daniel fortsatte: ”Men att konungen såg en helig ängel stiga ned från himmelen, vilken sade: ’Huggen ned trädet och förstören det; dock må stubben med rötterna lämnas kvar i jorden, bunden med kedjor [band] av järn och koppar, bland markens gräs; av himmelens dagg skall han vätas och hava sin lott med markens djur, till dess att sju tider hava gått fram över honom’, detta betyder följande, o konung.” — Dan. 4:20, 21.
32. Vad utgjorde detta en bild av, i den enklaste betydelsen, och vad skedde med Babylons regeringsorganisation under tiden?
32 I den enklaste betydelsen utgjorde detta en bild av att Nebukadnessar skulle störtas „rån sin ställning i spetsen för världsherraväldet men likväl inte skulle tillintetgöras, så att han aldrig någonsin skulle återfå sin makt. ”Stubben” av honom skulle förbli i jorden men skulle hindras från att växa eller utbreda sig under ”sju tider”. Under tiden fortfor Babylons regeringsorganisation att fungera; det var bara så, att Nebukadnessar inte regerade på tronen. Hans son Evil-Merodak kan ha stått i spetsen för regeringen i hans ställe.
33. Vilket var det verkliga världsvälde som höggs ned, och vem kom till väldet?
33 När det gäller den betydelsefullare innebörden av det nedhuggna trädet, finner vi att det världsherravälde, som utövades av den som hade rätten därtill, blev ”nedhugget”. Endast Guds rike har rätt till världsherravälde. Endast Jehovas smorde konung har gudagiven rätt att härska över hela jorden, på samma sätt som Israels rike hade härskat över hela det utlovade landet under de år då denna nation var trogen mot Gud. Men detta förebildliga Guds rike gick under år 607 f. Kr., och världserövraren Nebukadnessar kom till väldet över hela det utlovade landet. Vid denna internationella förändring blev det lågtkrypande vinträdet, kung Sidkia i Juda, uppryckt med rötterna och berövat sin frukt, ty Sidkias söner dödades. (Hes. 17:5—10, 20, 21) Guds rikesförbund gick då över till någon annan såsom dess arvinge.
34. Vad tillkännagavs därpå om kung Nebukadnessar i Daniels uttydning av drömmen?
34 Daniels uttydning fortsatte: ”Detta är den Högstes rådslut, som har drabbat min herre konungen: Du skall bliva utstött från människorna och nödgas bo ibland markens djur och äta gräs såsom en oxe och vätas av himmelens dagg; och sju tider skola så gå fram över dig, till dess du besinnar, att den Högste råder över människors riken [människors rike, Åk; RS] och giver dem [det] åt vem han vill. Men att det befalldes, att trädets stubbe med rötterna skulle lämnas kvar, det betyder, att du skall återfå ditt rike, när du har besinnat, att det är himmelen, som har makten.” — Dan. 4:21—23.
35. Vad skulle bevaras åt kung Nebukadnessar under de sju tider som skulle gå fram över honom, och vad skulle fortfarande äga gällande kraft under den motsvarande förnedringens tid för Jerusalems konungadöme?
35 Nebukadnessar skulle i sin person få demonstrera Guds handlingssätt i fråga om jordens styrelse. Men under den tid Nebukadnessar fick utföra denna demonstration, skulle hans ställning såsom den som utövade världsherravälde, i likhet med trädstubben, bevaras åt honom till dess han återfick sitt förnuft, sedan sju tider hade gått fram över honom. På samma sätt blev Jehovas rike, som framställdes i bild genom konungadömet i Jerusalem, förnedrat, ”nedhugget”, år 607 f. Kr. Det skulle därpå fortsätta i denna ringa ställning, utan att utöva någon styrelse, under en period av ”sju tider”. Men under hela denna period var Jehova Gud alltjämt bunden av det rikesförbund som han hade ingått med kung David om ett evigt rike, vilket skulle få sin fullständiga uppfyllelse i förbindelse med den rättmätige arvingen.
36. Hur fick drömmen, i överensstämmelse med uttydningen, ett år senare en bokstavlig uppfyllelse på Nebukadnessar själv?
36 Tolv månader efter det att Daniel givit Nebukadnessar uttydningen, skröt denne över Babylon såsom världsmakt. Då hördes en röst från himmelen säga: ”Dig, konung Nebukadnessar, vare det sagt: Ditt rike har blivit taget ifrån dig, du skall bliva utstött från människorna och nödgas bo ibland markens djur och äta gräs såsom en oxe; och sju tider skola så gå fram över dig, till dess du besinnar, att den Högste råder över människors riken [människors rike] och giver dem [det] åt vem han vill.” I samma stund förlorade jordens mäktigaste härskare sitt förnuft och inbillade sig vara ett djur, möjligen en oxe. ”Han blev utstött från människorna och måste äta gräs såsom en oxe, och av himmelens dagg vättes hans kropp, till dess att hans hår växte och blev såsom örnfjädrar och till dess att hans naglar blevo såsom fågelklor.” Nebukadnessar måste näpsas därför att han skröt med sig själv och upphöjde Babylon över Guds rike, och hans falske gud Marduk var oförmögen att förhindra näpsten. Medan de sju tiderna gick fram över honom, då han befann sig i detta tillstånd, betedde han sig som ett stumt djur ute på marken; men missgärning och förtryck fortfor att utövas av den regering som var verksam i Babylon. — Dan. 4:25—30.
37. Hur har de världsliga härskarna handlat likt Nebukadnessar under de mer omfattande ”sju tiderna”, och hur har detta inverkat på människorna?
37 Under det att mänskligheten alltfort har styrts av världsliga politiska system under de mer omfattande ”sju tiderna” sedan Guds förebildliga rike över Juda omstörtades år 607 f. Kr., har de härskare som inte varit delaktiga i Guds rikesförbund betett sig likt den vansinnige Nebukadnessar. De har inte handlat likt människor som danats till Guds avbild. Således har alla människor, inte bara Jehovas vittnen, fått lida.
38. Vad sade Nebukadnessar hände med honom vid slutet av de ”sju tiderna”?
38 Vad hände vid slutet av Nebukadnessars ”sju tider”? Han berättar det själv: ”När tiden var förliden, upplyfte jag, Nebukadnessar, mina ögon till himmelen och fick åter mitt förstånd. Då lovade jag den Högste, jag prisade och ärade honom som lever evinnerligen, honom vilkens välde är ett evigt välde och vilkens rike varar från släkte till släkte, honom, mot vilken alla som bo på jorden äro att akta såsom intet, ty han gör, vad han vill [var någonstans?] både med himmelens här och med dem som bo på jorden, och ingen kan stå emot hans hand eller säga till honom: ’Vad gör du?’ Så fick jag då på den tiden åte mitt förstånd, och jag fick tillbaka min härlighet och glans, mitt rike till ära; och mina rådsherrar och stormän sökte upp mig. Och jag blev åter insatt i mitt rike, och ännu större makt blev mig given. Därför prisar nr jag, Nebukadnessar, och upphöjer och ära. himmelens konung, ty alla hans gärningar äro sanning, och hans vägar äro rätta, och dem som vandra i högmod kan han ödmjuka.” (Dan. 4:31—34) Detta erkännande gav inte Nebukadnessar åt sin falske gud Marduk utan åt Daniels Gud, Jehova.
39. Hur lång tid motsvarade i Nebukadnessars fall dessa ”sju tider” allra högst, men varför kan inte samma tidsberäkning gälla beträffande Jerusalems förtrampande?
39 Nebukadnessar anses ha regerat i fyrtiotre år. Dessa ”sju tider” av vansinne under denna tid kan därför på sin höjd ha varit sju år i hans fall. I bibeln används uttrycket en ”tid” stundom för att beteckna ett bokstavligt år. (Dan. 7:25; 12:7; Upp. 12:6, 14; 11:2, 3) Men Nebukadnessar fick här utföra ett profetiskt drama, i vilket ett år representerar en mycket längre tidsperiod. Det måste vara så, ty förtrampandet av Jerusalem såsom en bild av Jehovas rike slutade inte då Nebukadnessars vansinne upphörde; och sexhundra år senare sade Jesus Kristus att Jerusalem alltfort skulle förtrampas av nationerna, till dess de hedniska nationernas fastställda tider skulle vara fullbordade. Hur långa är då dessa ”sju tider”?
40. a) Hur lång är en bokstavlig ”tid” profetiskt talat, enligt bibelns tidsberäkning, grundad på månens omloppstid? b) Hur lång är då en symbolisk ”tid”, och när skulle nationernas ”sju tider” nå sitt slut?
40 I bibeln mäts tiden enligt månens omloppstid, när det där talas om månader och år. I Nebukadnessars fall svarade en ”tid” mot ett månår, som i allmänhet ansågs omfatta 360 dagar. I själva verket är ett tolvmånaders månår elva dagar kortare än ett solår. Därför måste i månkalendern ett tillägg ske av en trettonde månad på tjugonio dagar under vissa år, för att denna kalender skulle stämma överens med solkalendern. Ett tillägg av en trettonde månad skedde sju gånger under en tid av nitton år. När Gud talade om längre tidsperioder, sade han att en dag skulle svara mot ett helt år. Enligt denna beräkning är alltså ett månår om 360 dagar lika med 360 år, ”var dag svarande mot ett år”. (4 Mos. 14:34; Hes. 4:6) En symbolisk ’tid” skulle alltså utgöra 360 år. ”Sju tider”, symboliskt talat, skulle utgöra 2.520 bokstavliga år. Med de ”sju tider” eller sju år, under vilka Nebukadnessars vansinne varade, förutsades alltså en period om 2.520 år. Eftersom bibeln visar att dessa ”sju tider” eller 2.520 år började tidigt på hösten år 607 f. Kr., måste ”nationernas fastställda tider” sluta tidigt på hösten år 1914 e. Kr.
41. a) Hur var trädstubben i Nebukadnessars fall försedd med dubbla band, och vad slags härskare var han, då han återvände till tronen? b) Vad tillkännagav detta beträffande rikesförbundet?
41 Under alla dessa år sedan 607 f. Kr. hade inte Jehova Guds rike varit verksamt under en smord ättling till kung David enligt rikesförbundet. Det hade varit likt ett nedhugget träd; inga djur kunde söka skugga under det eller bo på dess grenar. Rikesförbundet var likt den där trädstubben, som lämnats kvar i jorden. Det hölls i fullständig overksamhet, som om det varit försett med dubbla band, genom Jehovas återhållande makt, till dess ”sju tider” hade gått fram över det. Nebukadnessar kunde inte heller återvinna sitt förnuft och komma tillbaka med återvunnen hälsa till sin tron i det babyloniska riket såsom världshärskare, förrän de tillkännagivna ”sju tiderna” eller sju åren hade nått sitt slut. Den härskare, som då återvände till tronen och befästes i sin konungamakt med härlighet, glans och ära, ja, med ”ännu större makt”, var en som erkände himmelens konung, Daniels Gud. Likaså kunde inte förbundet om Riket bli slutgiltigt eller fullständigt förverkligat förrän ”sju tider”, dvs. 2.520 år, hade gått fram över det. Då skulle tiden vara inne för Gud att ta bort de återhållande band, som han hade lagt på det. Då skulle tiden vara inne för honom att återupprätta riket med en ättling till den smorde kung David på tronen. Då skulle riket ges åt den som hade rätten härtill enligt Jehovas rikesförbund.
(Fortsättning följer.)