Joel profeterar om Jehovas hämnd och kärlek

”DET skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött, och era söner och era döttrar skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era ynglingar skall se syner. Också över dem som är tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min Ande.” — Joel 2:28, 29.

På grund av att Petrus citerade dessa två verser på pingstdagen är den delen helt visst den mest kända av Joels profetia. (Apostlagärningarna 2:14—18) Men Joels bibelbok har mycket mer att säga trots att hans profetia bara består av tre kapitel med sammanlagt 73 verser. Boken berättar också om en ödeläggande gräshoppsplåga som orsakar hungersnöd, om en tid av sinnesändring och återställelse och om Jehovas verkställande av hämnd på nationerna. I vår bibel framträder Joel som den andre av de så kallade mindre profeterna — mindre vad beträffar längden på varje bok, men förvisso inte vad beträffar betydelsen.

En biblisk princip som blir framträdande när vi begrundar Joels profetia är att budskapet är det viktiga och inte människan som används till att frambära det. Allt vi vet om skribenten, Joel, är att han är Petuels son. Innebörden av bibliska namn är ofta av betydelse, och detta gäller också Joels och hans fars namn. ”Petuel” betyder ”Gud befriar”, och ”Joel” betyder ”Jehova är Gud”.

De inre bevisen i boken visar att det mest troliga är att Joel tillhörde tvåstammarsriket Juda. Det som visar detta är att profetian framhåller Juda och Jerusalem och tempeltjänsten i Jerusalem.

När blev denna profetia skriven? Vi kan inte vara helt säkra. Många olika auktoriteter anger varierande tidpunkter från så tidigt som på 900-talet f.v.t. till så sent som på 100-talet f.v.t. Det samlade bevismaterialet pekar på omkring år 820 f.v.t. Detta årtal förefaller stödjas av det förhållandet att det nämns om Israels tidiga fiender — Tyrus, Sidon, Filisteen, Edom och Egypten — och inte om sådana senare fiender som Assyrien och Babylon. Denna tidsbestämning understöds också av den plats boken har i den hebreiska kanon.

Skrivstilen ger ökad styrka åt tanken att det var den tidigare tidpunkten. Många anser Joels stil så utomordentlig att hans profetia skulle kunna liknas vid en utsökt diamant. Den är i själva verket av sådan litterär kvalitet att somliga auktoriteter sätter Joels profetia framför alla de senare profeterna. Hans skrift är mycket poetisk och utmärks av en variation av rytmer. Han visar också förkärlek för liknelser och bildliga uttryck.

Äktheten i Joels profetia har aldrig ifrågasatts av israeliterna själva; den intar en tidig och hedrande plats i deras kanon. Ytterligare stöd för dess äkthet är att apostlarna Petrus och Paulus citerar från den. Dess äkthet bekräftas också genom uppfyllelsen av dess profetior på Tyrus, Filisteen och Edom. — Apostlagärningarna 2:14—18; Romarna 10:13.

Plåga och hungersnöd

Joels profetia skulle man mycket väl kunna indela i tre delar. Första delen (Joel 1:1—2:11) ger en tvåfaldig beskrivning av en gräshoppsplåga. Den första beskrivningen liknar den vid en plåga som bland annat inbegriper gräshoppor som har tänder och ”käkben” (NW) som lejon. Angående Joels berättelse om plågan sägs det: ”Den fruktansvärda förstörelse som åstadkoms på jordbruket och på människors ekonomiska och religiösa liv av en gräshoppsplåga beskrivs med nästan vetenskaplig exakthet, enligt vad många som har bevittnat en sådan hemsökelse säger.”

Alldeles som Joel framhåller äts allting upp; marken är skövlad, åkermännen sörjer, och vingårdsmännen jämrar sig. Och även boskapen stönar, och fäkreaturen ängslas. Inte att undra på att präster och tjänare i Jehovas hus uppmanas att jämra sig och hela natten gå i sorgdräkt för att avsätta en tid för fasta och för att ”ropa ... till Herren [Jehova]”! — Joel 1:14.

Den andra beskrivningen av gräshoppsplågan börjar med befallningen att låta varningen ljuda: ”Stöt i basun på Sion, och blås larmsignal på mitt heliga berg.” Sedan beskrivs följande: ”Som hjältar skyndar de iväg, lika stridsmän bestiger de murarna. ... Den ene tränger inte den andre, var och en går sin givna bana. Mitt igenom vapnen störtar de fram utan hejd. I staden rusar de in, på murarna skyndar de iväg, i husen tränger de upp, genom fönstren bryter de sig väg, som tjuvar gör.” — Joel 2:1, 7—9.

Med tanke på det starka bildspråk som används tycks det som om vi skall betrakta Joels ord som en profetia i stället för en berättelse om vad som verkligen hände i det förflutna. På vad skall den tillämpas? Fakta visar att den är tillämplig på det nutida mäktiga predikandet från hus till hus som utförs av Jehovas vittnen sedan början av 1920-talet. De har verkligen visat sig vara en plåga för den nutida kristenheten och har förflyttat sig framåt som en väldisciplinerad här.a

Sinnesändring och återställelse

Den andra delen av Joels profetia handlar om sinnesändring och om den återställelse som följer. Vi läser i Joel 2:12—14: ”Nu må ni vända om till mig av allt ert hjärta, ... med fasta och gråt och klagan. Ja, riv sönder era hjärtan, inte era kläder, och vänd om till Herren [Jehova], er Gud, ty nådig och barmhärtig är han, tålmodig och stor i mildhet. ... Kanske vänder han om och ångrar sig och lämnar kvar efter sig någon välsignelse, till spisoffer och drickoffer åt Herren [Jehova], er Gud.”

Denna del av profetian tycks också ha haft sin särskilda uppfyllelse i våra dagar, i synnerhet under första världskriget, då Guds folk hade orena läppar och Jehova var vred på det. Det var då som Jehovas folk ångerfullt bönföll Gud, alldeles som vi läser i Joel 2:17: ”Herre [Jehova], skona ditt folk, och låt inte din arvedel bli till vanära, till ett ordspråk bland hedningarna. Varför skulle man få säga bland folken: ’Var är nu deras Gud?’” — Jämför Jesaja 12:1; 6:5.

Joel 2:21—27; och 3:18—21 skildrar frukten av denna sinnesändring och löften om återställelse. Efter de fruktansvärda erfarenheterna under första världskriget har Jehovas folk blivit återställt till ett andligt sett paradisiskt tillstånd. — Se Jesaja, kapitel 35.

Med tanke på aposteln Petrus’ ord (Apostlagärningarna 2:14—18) råder det ingen tvekan om att Joel 2:28, 29 hade en uppfyllelse på pingstdagen år 33 v.t. Men profetian tycks ha haft ytterligare en uppfyllelse under de ”yttersta dagarna” för Satans hela tingens ordning. (2 Timoteus 3:1) I synnerhet åren 1919 och 1922 blev det i vår tid ett utgjutande av Jehovas ande, framför allt i samband med de två sammankomsterna som Jehovas överlämnade folk höll i Cedar Point i Ohio.

Verkställandet av dom

Vi kommer nu till del tre, som behandlar dom och avrättning. (Joel 3:2—16, 19) Den omtalar varför Jehova är vred på nationerna, nämligen på grund av det sätt som de behandlat hans tjänare på. Nationerna spridde ut Guds folk bland nationerna och gjorde dem till slavar. De plundrade Jehovas tempel på dess guld, silver och andra dyrbara ting och förde dessa till sina egna tempel. De utförde våldsdåd mot Juda söner och utgöt oskyldigt blod. Lägg märke till att Jehova Gud här påstår att denna kränkning var som om den var gjord mot honom, alldeles som Jesus sade till Saulus från Tarsus att han, Saulus, förföljde Jesus när han förföljde Jesu efterföljare. — Apostlagärningarna 9:5.

Jehova ställer sedan nationerna till svars och befaller sitt folk att kungöra hans dag av hämnd och tillkännage bland dessa nationer: ”Helga krig! Väck upp de mäktiga männen!” Sedan har vi motsatsen till Jesaja 2:2—4 och Mika 4:1—3, nämligen: ”Smid era plogbillar till svärd och era vingårdssaxar till lansar. Vad den svage beträffar, så må han säga: ’Jag är en mäktig man.’” De uppmanas att komma till Josafats lågslätt. Josafats namn betyder ”Jehova är domare”. — Joel 3:9—12, NW.

Sedan får vi en beskrivning av Jehovas hämnd på nationerna. Lien går för att avbärga skörden — de onda nationerna som kastas i vinpressen och får den att flöda över. Denna del av profetian avslutas passande med den mycket viktiga orsaken till det: ”Ni skall erfara att jag är Herren [Jehova], er Gud, som bor på Sion, mitt heliga berg.” (Joel 3:17) Denna profetia är en nära motsvarighet till det som Uppenbarelseboken nämner om Harmageddon. — Uppenbarelseboken 16:14—16; 19:15—21.

Joels bok förhärligar Jehova Guds suveränitet. Vi ser detta av att Jehova sänder gräshoppsplågan över de druckna i Juda (kristenheten), att han utmanar nationerna till strid och att han dömer dem på ”Josafats lågslätt”. Denna profetia belyser också Jehovas stora barmhärtighet, alldeles som vi läser i Joel 2:13: ”Vänd om till Herren [Jehova], er Gud, ty nådig och barmhärtig är han, tålmodig och stor i mildhet, och sådan att han ångrar det onda.” Dessutom ges i boken befallningen till Jehovas folk att låta varningen ljuda om hans kommande dag av hämnd genom att kungöra bland nationerna: ”Helga krig!” Vi har nu nått den dag när Jehova sitter ”för att döma alla nationerna runt omkring”! — Joel 3:9—12, NW.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 12]

”Lika stridsmän bestiger de murarna. ... I husen tränger de upp.” På vad tillämpas detta?

Gräshoppa