större Cyrus. Vad innebar detta? Vilket betydelsefullt faktum vittnade detta förhållande om? Jo, om detta: Det stora Babylons gud, Satan, djävulen, hade blivit nedkastad från himmel en, men inte nog därmed, utan dessutom hade det stora Babylon självt fallit.

25. a) Varför innebar inte detta att det stora Babylon hade blivit tillintetgjort, och vilket exempel ges, varigenom vi får hjälp till att förstå vad dess fall innebar? b) Kommer det att dröja flera hundra år från denna dag, till dess det stora Babylons slutliga tillintetgörelse blivit fullbordad?

²⁵ Det stora Babylons fall år 1919 innebar inte att det hade blivit tillintetgjort. Nej, visst inte! Det existerar fortfarande och utövar alltjämt välde över jordens konungar. Jehovas kristna vittnen har det oaktat blivit befriade från det. Vi kan förstå detta bättre, om vi blickar tillbaka på den forntida historien. När vi gör det, lägger vi märke till att då det forntida Babylon föll för persern Cyrus den store år 539 f. Kr., blev det inte förstört eller utplånat. Det förblev under flera hundra år, ja, ända fram i den kristne aposteln Petrus’ dagar. Petrus besökte denna stad, som börjat förfalla, och skrev åtminstone ett brev, om inte två, därifrån. (1 Petr. 5:13) Men i våra dagar återstår ingenting av själva staden Babylon, frånsett en del ödsliga ruiner, som man började gräva fram år 1899. På motsvarande sätt föll det religiösa stora Babylon år 1919, och dess fullständiga förintelse stundar. Men vi förväntar inte att det skall dröja flera hundra år, innan det blir tillintetgjort. Händelserna skall komma i rask följd nu för det stora Babylon, och vi förväntar att vi skall få uppleva dess förintelse i vår generations tid! Vilken glädje kommer inte detta att medföra för alla budbärare om befrielse!

Budbärarna med behagliga fötter

1. Sedan när i synnerhet har budbärarna om befrielse blivit utsända, och vilket jämförbart förhållande skriver Paulus om, som ägde tillämplighet på hans tid?

ALLTIFRÅN år 1919 har budbärare om befrielse blivit utsända. Detta påminner om det förhållande som rådde i Kristi apostlars dagar, då aposteln Paulus sade: ”’Var och en som åkallar Jehovas namn skall bliva frälst’. Hur skola de emellertid kunna åkalla den, som de icke hava satt tro till? Och hur skola de kunna sätta tro till den, som de icke hava hört något om? Och hur skola de kunna höra utan någon som predikar? Och hur skola de kunna predika, om de icke hava blivit utsända? Alldeles såsom det är skrivet: ’Hur behagliga äro icke deras fötter, deras som förkunna goda nyheter om goda ting!’” — Rom. 10:13—15 (NW) med citat från Joel 2:32 och Jesaja 52:7.

2. Vid vilka tre tidsperioder är profetian om befrielse i Jesaja 52 tillämplig?

² Under inspiration citerade aposteln Paulus från Jesajas profetia, kapitel 52, som talar om budbärare, vilka medför nyheter om befrielse till Sion eller Jerusalem. Denna profetia var först tillämplig på den bokstavliga, jordiska staden Sion eller Jerusalem på 500-talet f. Kr.; men att Paulus citerar denna profetia bevisar att den skulle få en större, mera fullständig uppfyllelse på det större Sion, det himmelska Sion, det Jerusalem som är ovan. Profetians tillämplighet var på detta sätt inte förbi i och med Kristi apostlars dagar, utan den skall nå sin fulländning och slutgiltighet nu i vår tid.

3. Vilket bud om befrielse blev Jesaja inspirerad att tala om?

³ Som om vi vore försatta tillbaka till 500-talet f. Kr. hör vi Jesajas profetia citeras och riktas till den bokstavliga, jordiska staden: ”Vakna upp, vakna upp, ikläd dig din styrka, o Sion! Ikläd dig dina sköna kläder,