ett blint godtagande av dess framställningar, utan inbjuder var och en att i bibelns ljus undersöka varje dess påstående. Den gör inte anspråk på att vara ofelbar. I stället för att påstå att den bibliska regeln att ”pröva allt” skulle ge upphov till ”en människas förvrängda idéer om Guds ord” är det väl ett blint antagande av traditioner, som har sådan effekt, eller hur? Jesus hyste den uppfattningen. Han sade uttryckligt till sin tids prästerskap, som litade till traditionen:

”Ni hava gjort Guds budord om intet för edra traditioners skull. Skrymtare, rätt har Jesaja profeterat om eder, då han sade: Detta folk ärar mig med sina läppar; men deras hjärta är långt ifrån mig. Och fåfängt tillbedja de mig i det de förkunna människors läror och bud.” — Matt. 15:6—9, Dy.

Jesaja kallade deras religion ”en hädelse, en blott och bar tradition inlärd genom flitig upprepning”. (Jes. 29:13, Mo) Nej, sådana metoder väcker inte intresse och ökar inte heller kunskapen om Guds ord eller uppskattningen av detta. Men att inbjuda till ett öppet dryftande av bibeln vid dörrarna, vid privata bibelstudier i hemmen, i offentliga lokaler, föreläsningssalar och idrottsarenor, som Jehovas vittnen ofta gör vid stora sammankomster — detta fångar intresset och bygger upp tillförsikt. Inte en gång i månaden, utan två eller tre gånger i veckan, fyller de sina mötessalar. Det är inte något tomt skryt. Den kvinnliga katolska skribenten lade märke till vittnenas nit, och deras flitiga studier är den enda förklaringen. Ej heller är detta något slags mystisk hemlighet ämnad för några få. Alla blir uppmanade att försöka sig på det, och låta ljuset från Guds ord lysa över dem.

Teokratiens tillväxt

BIBELN visar att Teokratien är Jehovas rike, och uppfyllda profetior visar att detta upprättades i himlarna år 1914. (Matt. 24; Upp. 11:15—18) På jorden representeras Teokratien av ett ständigt växande antal lojala undersåtar, alldeles som profeten förutsade: ”Jerusalem skall bliva bebott som städer utan murar på grund av myckenheten av människor och djur därinne.” — Sak. 2:4a

Hur har inte denna stad vuxit! Inom en enda generations tid har dess invånare ökats hundrafalt. Och med denna ökning av människorna har också följt en ökning av boskapen. I forna tider var boskap en mätare på en människas förmögenhet, och i våra dagar kan boskapen därför mycket lämpligt representera de ägodelar som Jehovas tjänare på jorden har invigt till hans tjänst.

För att det skulle finnas plats för utvidgning är den teokratiska staden Jerusalem utan murar. Att den saknar murar betyder emellertid inte att staden är utan skydd, ty Jehova försäkrar oss: ”Jag själv ... skall vara en eldsmur däromkring.” Vilket större skydd kunde vi väl äga? Är Gud för oss, vem kan vara emot oss? Om vi är lojala undersåtar i denna teokratiska stad, kommer vi att få Jehovas beskydd, alldeles som han beskyddade sitt folk i flydda tider, ty ”Jehova känner dem som tillhöra honom”. — 2 Tim. 2:19, NW.

Hur kan vi ådagalägga att vi är den teokratiska stadens lojala undersåtar? Genom att göra allt, vad vi kan, för att övertyga andra om att de bör draga sig bort ifrån Babylon och fly till vår stad utan murar. Somliga kan rygga tillbaka och anse att det skulle vara alltför chansartat att taga ett sådant steg. Men när man studerar och lär känna Ordet och tror detta Ord, då är det inte frågan om att bara taga en chans. Det blir istället så, att man är absolut säker på, vad utgången skall bli. Genom att fly till denna stad och taga emot Guds Son, Kristus Jesus, som sin Frälsare och Återlösare kan de bli i stånd att få evigt liv.