Behovet av världsomfattande enhet
”Nu uppmanar jag er, bröder, genom vår Herre Jesu Kristi namn att ni alla ... må vara på lämpligt sätt förenade i samma sinne och i samma tänkesätt.” — 1 Kor. 1:10, NW.
1. Beträffande vilken fråga har människor i vår tid i allmänhet samma uppfattning, och vad kräver därför människor överallt?
FINNS det någon som vill bestrida påståendet att vi i denna tid lever i en söndrad värld? Politiskt, religiöst, ekonomiskt, nationellt och internationellt finner människan nu på 1900-talet att hon står i motsättning till sina medmänniskor. Den så kallade ”generationsklyftan” är bara ett av många bevis på den söndring som råder mellan de unga och de äldre, mellan barnen och deras föräldrar. På alla håll ropar man: ”Låt oss resonera tillsammans.” Från konflikterna i Vietnam, Mellersta Östern, Afrika och östra Europa till konfrontationerna vid universiteten, högskolorna och grundskolorna ropar man på besinning, på ett slut på de söndringar som råder. Och ändå förefaller det som om mänskligheten obevekligt är på väg mot uppfyllelsen av Paulus’ ord i brevet till Timoteus, nämligen att människorna i dessa de yttersta dagarna av de kritiska tiderna skulle vara ”omöjliga att komma överens med”. — 2 Tim. 3:3, NW.
2. Vad inträffar trots ropet på besinning, och till vilken slutsats leds somliga av detta?
2 Trots allt parlamenterande människor emellan för att uppnå enhet fortsätter söndringen och växer klyftan mellan folken. Problemen när det gäller att uppnå fred bland olika nationella sammanslutningar och rasgrupper leder ofta till våld och blodsutgjutelse. Somliga menar att problemen aldrig kommer att bemästras och att varje enskild individ på grund av sitt naturliga ursprung eller på grund av sin hudfärg bör leva åtskild från andra medlemmar av människosläktet.
3, 4. a) Vilken fråga är det logiskt att ställa, när man betraktar söndringarna på religionens område? b) Hur framhävs denna söndring inom katolska kyrkan och inom protestantismen?
3 På det religiösa tänkandets område är söndringen sannerligen påfallande. En person som läser om de åsikter om ett givet ämne som framförs av människor från olika trossamfund och till och med från samma religiösa organisation lämnas ofta i ett tillstånd av förvirring. Var någonstans, frågar han, finns ”samma sinne” och ”samma tänkesätt” när det gäller religiösa trosuppfattningar? Det har blivit så illa att till och med människor som är medlemmar av samma religiösa organisation inte är överens i fråga om vad de tror, och de finner det omöjligt att förklara sin tro för varandra och för andra människor. Söndringen blir ännu mer framträdande, när man begrundar det religiösa tänkandet i internationell skala. Katolskt tänkande bland olika nationella grupper skiljer sig i hög grad. Ett exempel på detta är den nya katekes som utgetts av katolska kyrkan i Nederländerna. Rom sade att man fann femtioåtta irrläror i den. Den nya katekesen säger att det inte är möjligt att lägga fram någon tydlig lära om ”helveteselden” och att ”var och en av oss måste dra sina egna slutsatser i fråga om detta”. Den ifrågasätter också vissa sidor av nattvarden, vilket naturligtvis berör en i hög grad grundläggande katolsk lära, en lära som gäller transsubstantiationen av brödet och vinet som bjuds vid mässan. Söndringar har blivit följden av det uttalande beträffande födelsekontroll som påven Paul VI gjort såväl som av frågan om prästernas celibat inom kyrkan. Söndringen nådde så långt att påven inte längre kunde förbli stillatigande beträffande vissa frågor. New York Times för fredagen den 4 april 1969 hade förstasidesrubriken: ”Påven säger att motsättningen i kyrkan är ’praktiskt taget schismatisk’.” Artikeln framhöll att många hundra präster och två latinamerikanska biskopar hade avsagt sig sina prästlöften på grund av att de inte instämde i Roms läror.
4 Protestantismen är delad och söndrad i hundratals religiösa trosriktningar och visar därför inte upp någon bättre bild i fråga om enhet i religiöst tänkande. Genom sitt handlande, som sträcker sig från ett tyst godkännande av sådant omoraliskt uppförande som otukt och homosexualitet till öppet förkastande av bibelns läror, i det man betecknar Första Mosebokens skildring och andra bibliska läror som myter, visar de protestantiska organisationerna att också de saknar förmåga att vara ”på lämpligt sätt förenade i samma sinne och i samma tänkesätt”.
5. Vilka frågor uppstår rimligtvis med tanke på sådana söndringar?
5 Allt detta gör att vi frågar: Är det möjligt för människorna att vara ”på lämpligt sätt förenade i samma sinne och i samma tänkesätt”? Om det verkligen är så, hur kan då sådan enhet åstadkommas? Låt oss undersöka några av de lösningar som lagts fram för att se om det är möjligt att uppnå världsomfattande enhet.
Lösningar som lagts fram
6, 7. Hur förs människor ibland samman av en olycka? Ge exempel.
6 Vad för människor samman, så att de handlar i enhet och harmoni? Ibland förs människor samman av en olycka. Har du lagt märke till att när det inträffar en naturkatastrof, till exempel en jordbävning, en översvämning, en orkan eller en tornado, har människor plötsligt en drivfjäder till att hjälpa sin medmänniska? I samband med jordbävningen i Alaska i mars 1964 berättade en rapport om människor som ”bildade en mänsklig kedja för att skydda sig ifall en klyfta skulle öppnas i gatan”. En annan rapport berättade om en äldre dam som sprang ut ur en butik med utsträckta armar och ansiktet vitt av skräck. Hon slog armarna om en kvinna, och så höll de i varandra. Kvinnan sade: ”Sedan jorden slutat gå i vågor, gick den lilla gamla damen sin väg och försvann runt hörnet. Jag hade aldrig träffat henne förut, och jag har ingen aning om vem hon är. Men för en kort stund hade vi ett gemensamt intresse — att överleva.” I januari 1969 drabbades Förenta staternas västkust av mycket häftiga skyfall. Det blev så illa att hus sköljdes bort i rasande vattenströmmar. En skriven redogörelse berättar om hur människor flydde till häst, i bil och med helikopter. I nödens tid slöt sig människor samman för att hjälpa varandra, för att arbeta för en gemensam sak och i enhet. En lokal radiostation gav fortlöpande rapporter om evakueringen och talade om när människor borde lämna sina hem. Polisen bekräftade att människor lämnat ett visst område, och sedan drog armétrupper in för att förhindra plundring. Efter översvämningarna kom schaktningsmaskiner och rensade gator och gräsmattor. Tusentals frivilliga högg i för att hjälpa till. Ja, människor arbetade tillsammans i enhet för att möta olyckan.
7 Ibland, då det blir känt i ett visst område att en tjuv plundrar människors hem, sluter sig grannarna samman till sitt gemensamma bästa och vakar noggrant över varandras egendom och tillhörigheter. När sedan tjuven har gripits eller lämnat området, återvänder människorna till sina egna intressen och bekymmer.
8, 9. Redogör för hur nationerna strävar efter enhet vid vissa tider.
8 I större skala sluter sig nationer ofta samman i en enad aktion, då de hotas av en gemensam fiende. Sålunda hölls det år 1899 och 1907 två fredskonferenser i Haag i Nederländerna. Vid den första var tjugosex nationer representerade och vid den andra fyrtiofyra. Många av dessa nationer var i krig år 1914! För att försöka förhindra ett nytt stort krig likt det som omfattade hela världen åren 1914—1918 skulle Versaillestraktaten av år 1919 reglera Tysklands krigsrustning. Så kom år 1936, då Nazisttyskland övertog Rhenlandet, en demilitariserad zon under Versaillestraktaten, och ignorerade de militära restriktionerna.
9 År 1928 undertecknades Briand-Kelloggpakten av sextiotvå nationer. Dess högtsträvande syfte var att fördöma krig ”såsom ett medel för nationell politik”. Så kom 1939, då andra världskriget började. Innan detta stora krig hade förts till slut deltog de flesta av de sextiotvå nationerna i denna massaker.
10—12. Vilka ytterligare strävanden efter enhet kan historien uppvisa?
10 Sovjetunionen undertecknade ett nonaggressionsavtal med Estland, Litauen, Lettland, Polen, Finland och Rumänien. Inte långt efter detta övertog Sovjetunionen dessa länder helt och hållet eller delar av dem.
11 År 1939 undertecknade Ryssland och Tyskland vad som blev känt som Stalins och Hitlers nonaggressionspakt. Omkring två år senare var dessa två nationer i krig med varandra på slagfältet för att försöka tillintetgöra varandra.
12 Under andra världskriget hade Förenta staterna, England och Ryssland tillsammans med andra nationer ett nära samarbete mot den gemensamme fienden: axelmakterna under Tysklands ledning med Japan som bundsförvant. Deras samarbete för att överleva blev därefter kortlivat, då Ryssland slog in på en egen kurs som var inriktad på erövring. Och under tiden sedan dess har Förenta staternas och Englands fiender under andra världskriget, särskilt Tyskland, Italien och Japan, nu blivit deras allierade, och den gemensamme fienden är i många avseenden det kommunistiska Ryssland.
13. a) Vad bevisar nationernas ansträngningar? b) Hur vet vi att enhet i själviskt syfte inte är någonting nytt?
13 Allt detta bevisar en enda sak: Dessa nationers enhet och deras gemensamma ansträngningar går endast ut på ett själviskt syfte: främjandet av ett uppsåt eller nationellt mål. När nationerna väl har uppnått sina syften, är de inte intresserade av att bevara enheten och endräkten med sina grannar. En översikt av mänsklighetens historia från 1481 f.v.t., då Egypten var den dominerande världsmakten, fram till slutet av andra världskriget, en period av omkring 3.426 år, visar att det varit mer än 3.000 krigsår och bara 268 fredsår. Under denna tid har omkring 8.000 internationella fredsavtal eller fördrag ingåtts och brutits. Sedan 1945 har man fortsatt att ingå fredsfördrag, allianser och pakter mellan och bland nationerna, men allesammans har haft ett själviskt syfte, inte en önskan att leva i enhet och fred med grannarna.
14, 15. a) Varför uppnås ibland enhet inom politiken? b) Vad blir ofta resultatet efter en tid?
14 På den nationella och lokala politikens område finner vi också att orsaken till enhet ofta inte är något äkta intresse för folket. I många politiska kampanjer får en viss kandidat stöd, inte därför att han kan göra det mesta goda för folket, utan därför att han kan ge vissa förmåner åt dem som stöder honom. Om människor skall stödja en viss kandidat beror således på om de har fördel av det. Den enhet som uppnås har återigen ett själviskt syfte. Ofta sägs det högt och tydligt att om en viss kandidat till ett politiskt ämbete blir vald, kan han göra mesta möjliga för folk i allmänhet. Det hålls politiska massmöten, kampanjmiddagar och stora tal, och allt detta visar mängder av människor som är enade bakom ”den som kan göra det mesta goda”. Om man bara ser till ytan, kan man lätt dra slutsatsen att så många människors förenade ansträngningar verkligen kommer att i framtiden medföra förändringar som är till godo för folket.
15 När personen i fråga väl har blivit insatt i sitt ämbete, måste han börja betala sina ”skulder”, infria sina löften till dem som kan ha stött honom ekonomiskt och på annat sätt. Detta betyder ofta att det inte är den person som kan göra det mesta goda för massorna som blir ledare för ett departement eller statligt organ, utan den som bäst har tjänat kandidatens intressen och kanske svarat för det största kampanjbidraget. Andra som också kan ha gett stöd, fastän kanske inte i samma utsträckning, finner nu att löftena och enheten under kampanjen bara var illusioner. Ingenting förändras, utan vad som återigen kommer i förgrunden är människornas själviskhet, begäret efter personlig vinning och upphöjelse.
16. Vilken påträngande fråga ställs vi fortfarande inför?
16 Och under allt detta ställs vi fortfarande inför frågan: Vad för människor samman, så att de kan handla i sann enhet och i verklig överensstämmelse? Är det olycka? Är det nationella och internationella fördrag och pakter? Är det de många religiösa organisationerna? Är det politikerna och deras understödjare? En kort begrundan av ämnet gör att människor med ärligt hjärta säger att det måste vara någonting annat. Ja, det måste vara någonting annat, någonting stabilare, säkrare, någonting som är grundat på bättre principer. Det finns verkligen någonting sådant.
Grundvalen för sann enhet
17. Identifiera grundvalen för sann enhet.
17 Detta som är annorlunda har sin grundval i en bok som har kommit att ringaktas av många, användas som en ”lyckobringande” amulett av andra och fördömas av ytterligare andra. Ja, det är Guds, den Allsmäktiges, sanningsbok, bibeln. På dess blad kan man finna detta någonting som verkligen förenar människor oberoende av deras nationella bakgrund och ställning i livet.
18. Vilket råd beträffande enhet gav Paulus till församlingen i Korint, och varför gavs rådet?
18 När aposteln Paulus skrev sitt brev till församlingen i Korint under första århundradet av vår vanliga tideräkning, sade han till dem: ”Nu uppmanar jag er, bröder, genom vår Herre Jesu Kristi namn att ni alla må tala i överensstämmelse med varandra och att inga söndringar må vara bland er, utan att ni må vara på lämpligt sätt förenade i samma sinne och i samma tänkesätt. Ty om er, mina bröder, har de som hör till Kloes husfolk avslöjat för mig att stridigheter råder bland er. Vad jag menar är detta, att var och en av er säger: ’Jag hör till Paulus’, ’Men jag till Apollos’, ’Men jag till Kefas’, ’Men jag till Kristus’. Den Smorde [Kristus] är söndrad.” (1 Kor. 1:10—13, NW) När Paulus skrev dessa ord, arbetade medlemmarna av församlingen i Korint inte tillsammans i enhet. I stället följde de människor, i det de tänkte att dessa människor på något sätt förtjänade deras trohet på bekostnad av uppodlandet av enhet genom att alla talar i överensstämmelse med varandra och är av samma sinne.
19. Vad förlorade korintierna genom att följa olika människor, och vad var verkligen en enande kraft för dem? Vilka frågor leds vi genom detta till att ställa?
19 Paulus visade tydligt för dessa kristna i Korint att om de blev efterföljare till människor, till Paulus, Apollos, Kefas eller andra, skulle de offra sin viktigaste styrka — enheten i sinne och hjärta. Han beskrev tydligt deras religiösa tillstånd, i det han sade: ”Den Smorde är söndrad.” Därför kunde sann kristen enhet inte råda, eftersom anhängarna av kristendomens lära var söndrade. Paulus sade ytterligare till korintierna: ”Ty när en säger: ’Jag hör till Paulus’, men en annan säger: ’Jag till Apollos’, är ni inte då rätt och slätt människor?” (1 Kor. 3:4, NW) För att vara mer än rätt och slätt människor måste alltså de kristna i Korint, och alla de kristna för den delen, arbeta för enhet i sinne och hjärta. Och vad är grundvalen för enhet? Det är de ”goda nyheterna” som Paulus sade att Kristus hade sänt honom att förkunna. Du kan fråga: Men vad är de ”goda nyheterna”? Vad är inbegripet i uttrycket, och hur befrämjar nyheterna enheten i fråga om sinne hos alla människor?
De goda nyheterna som medför enhet
20. Är de ”goda nyheterna” nödvändigtvis bara ett budskap?
20 I en värld fylld med dagliga rapporter som är dåliga nyheter för så många av jordens invånare bör de goda nyheterna från Guds ord föra med sig lycka till jordens invånare. Bibeln är fylld med goda nyheter, och det är dessa goda nyheter som är en enande kraft för sanna kristna. Vi kan således säga att de ”goda nyheterna” har många enande budskap. Vi kommer nu att begrunda bara några få sådana budskap som finns i Guds sanningsbok, bibeln.
21. Vad är de ”goda nyheterna” i 1 Moseboken 3:15?
21 I 1 Moseboken 3:15 sade Jehova Gud till ormen, som hade gjort att Adam och Eva blev olydiga mot Guds rättfärdiga befallning: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Han skall krossa ditt huvud, och du skall krossa hans häl.” (NW) De goda nyheterna här var att Jehova Gud med tiden skulle frambringa en säd, som skulle krossa Guds förste fiende, ormen, djävulen, och hans onda säd. På grundval av dessa goda nyheter och genom att förstå deras profetiska innebörd kunde människorna ha ett hopp för framtiden, ett hopp som skulle medföra välsignelser i stället för förbannelser och som skulle tjäna till att ena alla folk.
22. Vad är de ”goda nyheterna” i 1 Moseboken 22:16—18?
22 I 1 Moseboken 22:16—18 visas det att Jehova Gud, sedan Abraham, ”Jehovas vän”, villigt hade försökt frambära sin son Isak såsom offer, sade: ”’Jag svär i sanning vid mig själv’, är Jehovas uttalande, ’att på grund av att du har gjort detta och inte har undanhållit din son, din ende, skall jag sannerligen välsigna dig och skall jag sannerligen föröka din säd, så att den blir lik himmelens stjärnor och lik sandkornen, som är på havsstranden; och din säd skall ta sina fienders port i besittning. Och förmedelst din säd skall alla jordens nationer sannerligen välsigna sig, på grund av att du har lyssnat till min röst.’” (NW) De ”goda nyheterna” för Abraham var att Jehova ingick ett med en ed bekräftat förbund med honom om att genom Abrahams säd alla jordens nationer i vederbörlig tid skulle bli välsignade och bli enade såsom ett folk. Det blev nu mera uppenbart att löftet i Eden om att Guds säd med tiden skulle manifesteras nu skulle uppfyllas i Abrahams, ”Guds väns”, släktlinje. — Jak. 2:23, NW.
23. a) Vad är de ”goda nyheterna” i 2 Samuelsboken 7:12, 13? b) Hur uppenbarades dessa ”goda nyheter” för jungfrun Maria? För herdarna ute på ett fält?
23 I 2 Samuelsboken 7:12, 13 gav Jehova Gud konung David ett löfte i dessa ord: ”När dina dagar är ute och du måste lägga dig ned hos dina förfäder, då skall jag ofelbart uppresa din säd efter dig, vilken skall komma ur ditt inre; och jag skall i sanning fast grunda hans rike. Det är han som skall bygga ett hus åt mitt namn, och jag skall ofelbart fast grunda hans rikes tron till obestämd tid.” (NW) De ”goda nyheterna” för David var att det genom hans släktlinje från Abraham skulle komma en förblivande, evig arvinge till ett rättfärdigt rike. Århundraden senare omnämnde bibelskribenten Lukas dessa ”goda nyheter” i följande ord, som ängeln talade till jungfrun Maria: ”Du kommer att bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Denne skall vara stor och skall kallas den Högstes Son; och Jehova Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall för evigt härska som konung över Jakobs hus, och hans rike skall inte få något slut.” (Luk. 1:31—33, NW) Det var således på ett exakt sätt som de ”goda nyheterna” om säden, vilken först omtalades i Eden och utlovades genom Abraham och David, nådde sin kulmen i Jesus Kristus. Matteus börjar sin redogörelse om honom med följande ord: ”Boken med Jesu Kristi, Davids sons, Abrahams sons, historia.” (Matt. 1:1, NW) Följaktligen var det så att himmelens änglar kunde glädjas vid Jesu födelse, och det var också vid detta tillfälle som en sådan änglabudbärare sade till herdarna i det land där Jesus föddes: ”Frukta inte, ty se, jag kungör för er goda nyheter om en stor glädje, som skall komma allt folket till del; ty i dag har en Frälsare blivit född åt er, vilken är Kristus, Herren, i Davids stad.” (Luk. 2:10, 11, NW) Denna framträdande tilldragelse skulle i Guds rätta tid resultera i att människosläktet enades på en förblivande grundval.
24. Vad är de ”goda nyheterna” i Matteus 24:14?
24 I Matteus 24:14 talade Jesus, strax innan han greps och blev upphängd på en tortyrpåle år 33 v.t., med sina lärjungar om ett annat ämne för goda nyheter: ”Och dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” (NW) Detta rike var verkligen goda nyheter, eftersom det skulle ge människorna uppfyllelsen av alla de löften som Jehova Gud har avgett, alltifrån Eden till Kristi Jesu födelse, liv, död, uppståndelse och upphöjelse till att vara konung i detta rike.
25. Vilka tre frågor behöver nu bli besvarade vad det gäller världsomfattande enhet?
25 Därför kan det i korthet sägas att de goda nyheter som förenar människorna över hela jorden har många sidor, och vi har endast berört några få av dem, så som de finns i Guds sanningsord. Det finns många andra goda nyheter på bibelns sidor — i de upplysningar vi har från Gud och som finns i bibelns sextiosex brev eller böcker. Men frågan är: Hur uppnås enhet genom de ”goda nyheterna”? På vilka sätt kan enhet åstadkommas bland folken på denna jord med deras många söndringar nationer och raser emellan och olika politiska uppfattningar? Och vidare, med tanke på att människosläktet har ett sådant trängande behov av denna världsvida enhet nu, då människorna är så illa söndrade och oense med sina medmänniskor: När kommer denna världsomfattande enhet att förverkligas? Svaren på dessa och andra frågor lämnar vi åt följande artikel, och vi inbjuder dig att läsa den tillsammans med hänvisningar till bibeln, vilket allt kommer att göra det möjligt för dig att bygga upp tro på Jehova Guds löften om världsomfattande enhet för mänskligheten.
[Ruta på sidan 418]
VAD HAR RESULTATET BLIVIT?
8.000 fredsfördrag
3.000 krigsår
268 fredsår