Ett levnadssätt som leder till lycka

LYCKA! När vill du äga lycka? Nu, säger du. På vilka villkor? På vilka villkor som helst, svarar du snabbt. Sedan börjar du tänka. Du vet mycket väl att lyckan kan vara sådan att den inte går djupare än skinnet — den kan vara en intensiv njutning för stunden men lämna efter sig en sur smak i munnen, en ond reaktion eller kvarstående ärr. Sedan du tänkt efter litet mera, säger du till dig själv att du vill ha det slags lycka som är välgrundad och bestående. Den är kanske inte lika spännande som den lycka som är av det tillfälliga slaget, men den ger djup tillfredsställelse.

När du har kommit så långt, kan du vara frestad att ge upp och säga till dig själv att när förhållandena nu är sådana de är i världen och i dina särskilda omständigheter, är det lönlöst att trakta efter någonting som är omöjligt att fatta tag i. Du tycker att du måste lära dig att vara nöjd med den kortvariga lycka du kan finna.

Men behöver du ge upp så snabbt? Varför inte följa med oss i en tankegång som kan uppenbara för dig ett uppfriskande och annorlunda levnadssätt, ett levnadssätt som leder till sann och bestående lycka? Det är många tusen människor i denna tid som har funnit detta nya levnadssätt och följer det, men som i många fall tidigare följde ett levnadssätt som var så fördärvat som tänkas kan — fysiskt, mentalt och moraliskt.

Steg för att uppnå lycka

Precis som det brukar sägas måste vi börja på det rätta sättet. Vi måste bygga på den rätta grunden. Och vad är det? Ja, vad kan vi nämna som ger oss omedelbar lycka? Det är sådant som vi njuter av att se, allt det behagfulla i Guds skaparverk omkring oss, för att inte nämna det som vi njuter av att äta — frukterna och det som frambringas av skaparverket. Nämnas bör också gemenskapen med dem vi älskar, dem som är oss nära och kära. Liv och hälsa är också dyrbara ägodelar. Allt detta och mycket mera pekar på en personlig Skapare som utformade oss och skapade oss på ett sådant sätt att vi kan vara verkligt lyckliga. Han skapade allting med ett bestämt uppsåt i sinnet. Det är som han har låtit nedteckna i sin egen bok, bibeln — han är den ”som säger: ’Mitt rådslut skall gå i fullbordan, och allt vad jag vill, det gör jag.’” (Jes. 46:10) Följaktligen är han värdig att ta emot all äran för det han har gjort, och det är precis vad bibeln säger i Uppenbarelseboken 4:11 (NW): ”Du är värdig, Jehova, ja, vår Gud, att ta emot härligheten och äran och makten, eftersom du har skapat alla ting, och på grund av din vilja existerade de och blev skapade.”

När vi medgett allt detta, vad är då nästa steg mot verklig lycka? Det är helt visst följdriktigt att erkänna att vi, eftersom vi är inbegripna i allt det skapade, bör vara mycket intresserade av Skaparens vilja eller uppsåt med avseende på oss människor. Ser du inte med en gång att det är här som hemligheten med den sanna och varaktiga lyckan ligger? Vi kan illustrera saken på följande sätt. Om någon gav en jordbrukare en kapplöpningshäst att plöja med, skulle han då bli lycklig över det? Varken han eller hästen skulle känna sig väl till mods eller tillfredsställd. Var och en av dem skulle på sitt sätt känna att han inte var lämpad att på dessa villkor försöka sig på arbetet. Det första problemet som mänskligheten hade där i Eden var likartat. När Adam och Eva slog in på en egen väg i oberoende av sin Skapare, fann de att de befann sig i en ställning som stod i motsats till det uppsåt för vilket de hade skapats. Därför kände de sig illa till mods och fann att de inte ”passade in i bilden”. De förlorade sin lycka. — 1 Mos. 3:8—13.

Förlorade Skaparen sin lycka, när detta inträffade? Nej. Han var naturligtvis inte nöjd med det uppsåtligt olydiga människoparet, men vid just denna tidpunkt beslöt han inom sig hur han skulle ta itu med situationen. Han talade profetiskt och i symboliska ordalag och förutsade att han skulle frambringa en ”säd”, som skulle välsigna människorna. (1 Mos. 3:15) Längre fram visade han att denna ”säd” skulle komma genom hans ”vän” Abraham och att alla jordens nationer skulle ”välsigna sig” genom denna ”säd”. (1 Mos. 22:18) Uttryckt med andra ord skulle människorna få möjlighet att finna sann lycka igen — genom denna ”säd”. Och vem är denna ”säd”? Galaterna 3:16 svarar: ”Nu gåvos löftena åt Abraham, så ock åt hans ’säd’. ... ’Och åt din säd’, vilken är Kristus.”

Hemligheten med lyckan

Kristus Jesus kände sannerligen till hemligheten med lyckan. Ja, han nämnde ämnet inte mindre än nio gånger i följd i början av sin välkända bergspredikan. Den lyder på följande sätt:

”Lyckliga är de som är medvetna om sitt andliga behov, ty himmelriket tillhör dem.

Lyckliga är de som sörjer, ty de skall bli tröstade.

Lyckliga är de som är milda till sinnes, ty de skall ärva jorden.

Lyckliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, ty de skall bli mättade.

Lyckliga är de barmhärtiga, ty dem skall det visas barmhärtighet.

Lyckliga är de renhjärtade, ty de skall se Gud.

Lyckliga är de fridsamma, ty de skall kallas ’Guds söner’.

Lyckliga är de som har blivit förföljda för rättfärdighetens skull, ty himmelriket tillhör dem.

Lyckliga är ni, när människor smädar er och förföljer er och lögnaktigt säger allt slags ont mot er för min skull. Fröjda er och hoppa av glädje, eftersom er belöning är stor i himlarna; ty på det sättet förföljde de profeterna före er.” — Matt. 5:3—12, NW.

När du läser dessa ord, kan du vara benägen att säga: Vilket egendomligt recept för lycka! Ändå kan det sannerligen sägas att Jesus talade om ett levnadssätt som leder till lycka av det rätta slaget, sann och bestående lycka. Se till exempel på den första av de nio ”lyckligprisningarna”.

Är du medveten om ditt ”andliga behov”? Somliga personer har studerat bibeln med någon av Jehovas vittnen men av någon orsak upphört med studiet och glidit bort. Har de funnit lycka genom att ändra sin livskurs? Glömde de helt och hållet det de hade lärt sig? Eller fick de nu inskärpt hos sig att ”Guds ord är levande och kraftigt”? (Hebr. 4:12) I själva verket har många av dem funnit att de bibliska sanningar de hade lärt sig gjorde att de kände att de inte ”passade in i bilden”, när de hade gått tillbaka till den gamla världen och på nytt försökte vara en del av den. Därför har många av dem gjort ansträngningen att vända om och på nytt komma tillsammans med Jehovas vittnen och bli förbundna med dem.

Du skulle sannolikt bli förvånad, om du visste hur många av Jehovas vittnen, särskilt bland de yngre, som har varit med om just detta. De gjorde vissa framsteg i fråga om att vinna kunskap om sanningen i Guds ord, bibeln, eller också uppfostrades de på detta sätt från den tidiga barndomen, men sedan, kanhända i tonåren, slog de in på en kurs av oberoende. Somliga av dem har använt narkotika, levt lösaktigt och klätt sig på hippiesätt och sett ut därefter — bara för att känna missräkningens bitterhet. De var med om en del spännande upplevelser, men de kände ingen verklig lycka. Sedan tog de på nytt kontakt med sina tidigare vänner, som var i stånd att ge dem praktisk hjälp och uppmuntran. De blev ”medvetna om sitt andliga behov”. Detta ledde till att de vände om och renade sig. Om du ser på dem i dag — när de är rena, ivriga, fräscha och redo att visa vänlighet — skulle du aldrig kunna föreställa dig att de hade kommit från en så dålig bakgrund. De känner det inte längre så att de ”inte passar in”, utan de umgås med glädje i den kristna församlingen och känner djup uppskattning av det uppsåt för vilket de har blivit skapade. De har återfått sin lycka.

Den första av de nio ”lyckligprisningarna” i Jesu predikan är således grundläggande genom att den visar oss det sätt på vilket vi får gagn av källan till verklig lycka. De som är medvetna om sitt behov av andlig vägledning leds till att söka uppnå en personlig samhörighet med Jehova. När samhörigheten växer sig starkare, blir de Guds vänner och är mycket medvetna om den inre frid och lycka som ingen kan ta ifrån dem. (Joh. 14:27) De övriga åtta ”lyckligprisningarna” pekar i huvudsak på egenskaper som kommer att föra en ännu närmare Jehova, till exempel att man skall vara mild till sinnes, hungra och törsta efter rättfärdighet, vara barmhärtig, renhjärtad, fridsam och visa uthärdande under förföljelse.

Men de nio ”lyckligprisningarna” är bara inledningen till Jesu bergspredikan, som börjar i Matteus 5:3 och fortsätter till och med Matteus 7:27. Hela denna predikan har ett direkt samband med ämnet lycka. Efter denna inledning visade Jesus tydligt vad som är vårt uppdrag, vars fullgörande direkt bidrar till vår egen och andras lycka, då han sade: ”I ären jordens salt. ... I ären världens ljus.” (Matt. 5:13—16) Precis som salt har bevarande kraft, så kan de goda nyheter som vi har med oss bevara liv. Och vilken lycka känner vi inte, när vi låter vårt ljus lysa för andra genom ord och föredöme!

Jesus fortsatte sedan med att göra en rad jämförelser, och han började: ”I haven hört, att det är sagt.” (Matt. 5:21, 27, 33, 38) I dessa jämförelser visade han att det kristna levnadssättet, som betyder att vara en sann lärjunge till honom, gick djupare och gav större gagn liksom också större ansvar i jämförelse med kraven i den lag som Gud gav åt Israel genom Mose. Det fordras av de kristna att de skall älska också sina fiender och uppodla samma slags osjälviska kärlek som Gud visar alla människor. På så sätt visar de sig vara fullkomliga, liksom deras himmelske Fader är fullkomlig. Detta tillförsäkrar dem verkligen lycka och hjälper dem att bli lika ”den lycklige Guden”. — Matt. 5:43—48; 1 Tim. 1:11, NW.

Om återstoden av bergspredikan kan helt kort sägas att den visar oss hur vi skall komma nära Jehova och hur vi skall förbli nära honom. Vi gör detta delvis genom att undvika ett yttre sken av fromhet och särskilt genom att undvika att vara bekymrade över ”skatter på jorden” och till och med sådant som föda och kläder. Bekymmer och lycka går inte hand i hand. ”Bekymra er aldrig för nästa dag”, sade Jesus, utan ”fortsätt ... med att först söka riket och hans rättfärdighet, så skall alla dessa andra ting även ges er.” — Matt. 6:1—34, NW.

Precis som det blivit nämnt tidigare finns det villkor att uppfylla. Detta levnadssätt är inte den ”vida och breda” väg som innebär att man är efterlåten mot sig själv, den väg som inte leder till lycka, utan till fördärv. Det förhåller sig som Jesus vidare sade: ”Den port är trång, och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den.” (Matt. 7:13, 14) Många människor är inte beredda att betala det pris det innebär att vara verkligt osjälviska och att i hängivenhet av hela sin själ ställa sin vilja under Hans vilja som har skapat dem. Jehova är sannerligen värdig ”att ta emot härligheten och äran och makten”. — Upp. 4:11, NW.

Vi kan naturligtvis inte köpa Jehovas ynnest och kräva betalning i form av lycka. Det är bara genom Jehovas oförtjänta omtanke som vi syndiga skapelser kan på ett godtagbart sätt frambära oss inför honom i överlämnande och träda in i ett godkänt förhållande till honom. Han har gjort detta möjligt genom sin älskade Sons lösenoffer. (1 Tim. 2:3—6) Det är Jehova som har sörjt för ett överflöd av andlig föda och upplysning och andra vederkvickande föranstaltningar, och sedan framför han den omtänksamma inbjudan: ”Kom, köp vin och mjölk till och med utan pengar och utan betalning. ... Lyssna uppmärksamt till mig, och ät vad som är gott, och låt er själ finna sin utsökta lust i själva det feta, ... så skall er själ förbli vid liv.” — Jes. 55:1—3, NW.

Detta är det levnadssätt som leder till lycka!

[Bild på sidan 148]

I sin bergspredikan uppenbarade Jesus ett levnadssätt som leder till sann lycka