Kan Psaltaren användas som bönbok?
Vilka slags böner hör Gud?
MÅNGA har förundrat sig över hur astronauternas röster på mycket kort tid kunde sändas från månen hundratusentals kilometer genom rymden och höras överallt på jorden. Denna prestation var möjlig tack vare radiovågorna.
Dessa fantastiska framsteg på rymdfärdernas och ljudöverföringens område kommer människor med fördomsfria sinnen att tänka på att det alls inte är omöjligt för mänskliga skapelser att stå i förbindelse med den som har skapat månen och alla stjärnor, som finns utspridda i den ofantliga rymden. Ja, bön riktad till Skaparen borde framstå som ännu mer trovärdig och lämplig.
Men den väsentliga frågan är hur man skall bedja på bästa sätt. Människor har alltid känt behov av att få tala om sina problem för någon som har ett lyssnande öra och som också har makt och förmåga att hjälpa dem över svårigheterna. Det är därför som människor inom alla religioner — buddister, hinduer, de som tillber Allah och medlemmar i kristenhetens religionssamfund — beder. Några riktar bönerna direkt till den gud de tillber. Andra använder olika hjälpmedel vid bönen, till exempel bilder och reliker, och en del beder genom ”helgon”.
Det finns emellertid ingen religiös bok som har så många förnuftiga och upplysande synpunkter på bönen som den heliga bibeln. Från början till slut talar den om hur män i forna tider, som hade tro på den ende sanne Guden, bad. Den berättar om vad de sade i sina böner och vilken inställning de hade, när de nalkades den Gud som hör bön. (Ps. 65:3) Den talar om för oss vad de bad om och varför.
Vidskeplig bön
Många människor i kristenheten, till exempel på några av öarna i Karibiska havet, frambär böner i vidskepelse, kanske utan att de själva vet att det är vidskepelse. På vilket sätt då? Några tycks tro att bara därför att en viss bön står i bibeln är den mer verkningsfull. Bönen blir för dem som en magisk ritual.
En del av bibeln som blir föremål för särskild uppmärksamhet i detta avseende är Psaltaren. Den innehåller många böner som konung David och andra trogna män framburit under mycket skiftande omständigheter. Men vad som ofta förbises är att dessa böner var mer än enbart vissa individers personliga böner. Många av dem är uppenbarligen profetiska och gäller Jesus Kristus och hans ställning i Guds uppsåt. Lägg till exempel märke till att aposteln Paulus tillämpar Psalm 40 på Herren Jesus Kristus. — Hebr. 10:5—10.
Men vidskepliga människor tror att de kan bruka varje särskild psalm i samband med speciella problem i livet. En speciell psalm sägs ge framgång i affärer, en annan driver bort onda andar, en annan ger framgång i att skaffa arbete och åter en annan säkerställer fiskelyckan. Du kan kanske till och med höra en sådan person fråga: ”Vilken psalm tycker du jag skall använda i den eller den situationen?” Det finns till och med specialister att rådfråga, om man är tveksam.
Är du utan arbete? Då kommer de att säga till dig att ställa dig i en vägkorsning och läsa Psalmerna 21 och 22 högt. Har du svårigheter i äktenskapet? Allt du då behöver göra, säger de, är att läsa Psalmerna 1 till 9 under nio dagar; Psalm 1 den första dagen, Psalmerna 1 och 2 den andra dagen och så vidare, till dess alla nio blir lästa den nionde dagen. Har du haft dålig framgång i affärer? Då rekommenderar man Psalm 25.
Psalm 109 sägs ha makt att ge skydd mot fiender, att röja dem ur vägen eller till och med tillintetgöra dem för evigt. Man menar att psalmen skall läsas med ansiktet mot den uppgående solen, under det att man håller ett tänt ljus i handen. En del lägger en uppslagen bibel på sängen eller på någon annan möbel och ställer kanske också ett tänt ljus just på den sidan i bibeln. Man tror då att onda andar kan hållas i schack eller hindras att komma in i huset.
Att man använt Psaltaren på detta vidskepliga sätt har emellertid inte löst problemet med arbetslöshet och inte några andra problem heller. Fienderna är inte borta. Onda andar fortsätter att hemsöka vidskepliga människor. Armod och fattigdom plågar fortfarande människor i just de länder där man läser Psaltaren för att få lindring.
Är det då på det här sättet människor bör förtrösta på bibeln? Är detta det rätta sättet att nalkas Gud i bön? Kan man förvänta att Gud skall höra sådana böner?
Guds ord ger vägledning
Bibeln själv ger Guds svar på dessa frågor. Den innehåller inte bara många exempel på böner, utan den innehåller också anvisningar om hur man bör bedja. Bönen intog en framträdande plats i Guds egen Sons, Jesu Kristi, liv och tjänst. Han lärde sina lärjungar att efterlikna hans exempel, och han undervisade dem om hur de skulle bedja. Han sade, som vi läser i Matteus 7:7, 8 (NW): ”Fortsätt att bedja, och det skall ges er; fortsätt att söka, och ni skall finna; fortsätt att klappa, och det skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och var och en som söker, han finner, och för var och en som klappar skall det öppnas.”
Men menade Jesus med dessa ord att vi skulle få allt vi bad om? Inte alls! Jesu lärjunge Jakob skrev om dem som inte blir bönbörda därför att de ”ber med orätt uppsåt”. (Jak. 4:3, NW) Och Jesus själv påvisade på ett dramatiskt sätt faran i att be om något som inte är i enlighet med Guds vilja. När han bad i Getsemane örtagård, sade han: ”Min Fader, om det är möjligt, så låt denna kalk gå förbi mig. Dock, inte såsom jag vill, utan såsom du vill.” (Matt. 26:39, NW) Man kan inte bedja med psalmistens ord i Psalm 25:4: ”HERRE, kungör mig dina vägar, lär mig dina stigar”, och så inte göra några som helst ansträngningar att studera Guds skrivna ord, bibeln, för att bättre lära känna Guds vilja.
Hur förhåller det sig då med böner om olycka över våra fiender? Bör en kristen be sådana böner? Jesus undervisade sina efterföljare och sade: ”Fortsätt att älska edra fiender och att bedja för dem som förföljer er; så att ni må visa er vara söner till er Fader som är i himlarna.” — Matt. 5:44, 45, NW.
Är det möjligt för människor att följa denna princip? Jesus själv höll fast vid den, också i det kritiska skedet då dödsdomen verkställdes på honom. När han blev fastnaglad vid pålen, utropade han: ”Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.” (Luk. 23:34, NW) Och Stefanus bad, under det att judarna stenade honom: ”Jehova, tillräkna dem inte denna synd.” (Apg. 7:60, NW) De kristna bör inte låta hat eller hämndlystnad få makt över dem. Hämnden är Guds. — 5 Mos. 32:35; Rom. 12:19.
Det är uppenbart att man inte med rätta kan bedja till Gud om barmhärtighet, medan man samtidigt är obarmhärtig mot sina personliga ovänner. (Matt. 6:12) Men vad skall man då säga om Psalm 109 och Psalm 83? Ger inte de uttryck åt en vedergällningens anda? Nej, inte om vi förstår dem rätt. De är i full överensstämmelse med Guds uppsåt att straffa och förgöra de oförbätterligt onda, dem som syndar med berått mod, dem som verkligen är Guds fiender. (Ps. 83:3) Man bör också lägga märke till att den förstnämnda psalmen är en profetisk bön, som inbegriper omständigheter i samband med Jesu Kristi liv. Apostlarna tillämpade den på det sättet. (Apg. 1:20) Dessa böner uttrycker först och främst en önskan att Guds namn skall bli ärat som en följd av hans sätt att handla med sitt folk. — Ps. 83:17, 19; 109:21, 27.
Att använda Psaltaren på rätt sätt
Psaltaren är en del av den Heliga skrift, om vilken aposteln Paulus skrev: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och gagnelig till undervisning, till tillrättavisning, till att bringa ordning i tingen, till fostran i rättfärdighet, för att Guds människa må bli fullt duglig, fullständigt utrustad för allt gott verk.” (2 Tim. 3:16, 17, NW) Det är således nyttigt att studera Psaltaren tillsammans med den övriga delen av Skriften för att få kunskap om Guds rättfärdiga principer, som kan vägleda oss i livet. Om våra tankar och handlingar är i harmoni med dessa principer, kommer Jehova att besvara våra uppriktiga böner. Men om någon använder Psaltaren på ett vidskepligt sätt, under det att han ignorerar den övriga delen av Skriften och kanske lever i otukt och äktenskapsbrott, vad innebär då det? Ordspråksboken 28:9 svarar: ”Om någon vänder bort sitt öra och icke vill höra lagen, så är till och med hans bön en styggelse.”
Den som uteslutande förlitar sig på bönerna i Psaltaren, under det att han underlåter att ta hänsyn till det som Guds Son lärde beträffande bön, kan inte bli bönhörd av Gud. Man måste godta och tillämpa de anvisningar och principer som gavs av Kristus Jesus, nämligen att inte bedja för att bli sedd av människor, att inte upprepa böner ur minnet och att bedja i Kristi Jesu namn. (Matt. 6:5—8; Joh. 14:13) Jesus själv betygade: ”Jag är vägen och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern [inte ens i bön] utom genom mig.” — Joh. 14:6.
Böner som är välbehagliga för Gud är inte sådana man lärt sig utantill eller sådana som på förhand skrivits av någon annan. Det är tvärtom sådana böner som kommer spontant, inte nödvändigtvis flytande och med perfekt grammatik, utan sådana som kommer från hjärtat. En av bibelns psalmister sade: ”Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE [Jehova].” (Ps. 119:145) Kunde han ha sagt så, om han bara hade läst upp någon skriven bön? Sannerligen inte.
De böner som är välbehagliga för Gud är sådana som frambärs av människor som har studerat för att lära känna Gud, hans vilja och rättfärdiga principer och vars hjärtan är fyllda av tacksamhet mot Skaparen och uppskattning av honom. Då kommer deras böner inte bara att innehålla begäran om att få något från Gud, utan också inbegripa pris och tacksägelse till den store givaren av ”varje god gåva och varje fullkomlig skänk”. — Jak. 1:17, NW.
Jehovas vittnen är människor som har full förtröstan på Gud och som till fullo uppskattar bönen som en väg till gemenskap med Gud. De godtar den Heliga skrift, Psaltaren inbegripen, såsom den ende sanne Gudens ord. Men de tillskriver inte psalmerna någon övernaturlig, magisk kraft. De skrevs, liksom hela den övriga Skriften, till vår tröst och för att bygga upp vårt hopp. (Rom. 15:4) Många av dessa psalmer i bibeln innehåller profetior om Guds rike under Kristus. Detta rike, som Jesus lärde sina lärjungar att bedja om, i det han sade: ”Må ditt rike komma”, är det rike som Jehovas vittnen förkunnar i hela världen som det enda hoppet för alla som vill åtnjuta Guds gåva, evigt liv. — Matt. 6:9, 10, NW.