På goda grunder får vi fördenskull följande varning: ”Den som vill vara världens vän [fílos], han bliver alltså Guds ovän.” Våra vänner bör först och främst vara människor som är Guds vänner och som är älskade av honom. — Jak. 4:4.

21. Varför kringgärdas vi inte av denna insikt, så att vi bara kan ge uttryck åt kärlek gentemot ett fåtal människor?

²¹ Blir vi kringgärdade på grund av detta; inskränker det på våra möjligheter att ge uttryck åt kärlek? Nej, ty den på principer grundade kärleken (agápe) kan och bör komma till uttryck gentemot de människor, för vilka vi inte dristar oss att visa tillgivenhet (filía) eller till vilka vi kanske inte ens känner oss dragna. Belöningen evigt liv kommer inte dem till del som bara ger uttryck åt kärlek och hängivenhet gentemot sin äktenskapspartner, medlemmarna av den egna familjen eller dem som tillhör en trängre vänkrets. Jesus sade: ”Ty om I älsken dem som älska eder, vad lön kunnen I få därför? Göra icke publikanerna detsamma? Och om I visen vänlighet mot edra bröder allenast, vad synnerligt gören I därmed? Göra icke hedningarna detsamma? Varen alltså I fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig.” (Matt. 5:46—48) Det är alltså uppenbart att vi kan älska människor, även om vi inte tycker om dem. Vårt liv är beroende av att vi gör just detta.

22. Vilka frågor har envar av oss nytta av att allvarligt begrunda?

²² Gör nu ett avbrott och ställ följande frågor till dig: Hur står sig min kärlek vid en prövning? Grundar den sig på principer eller bara på känslor? Älskar jag bara dem som det är naturligt för mig att älska: min äkta hälft, mina föräldrar, mina barn och mina vänner, vilkas personlighet tilltalar mig? Älskar jag ens dem på ett sådant sätt att jag visar att jag verkligen är mån om deras eviga välfärd, eller är den kärlek jag hyser till dem bara ett uttryck för tillgivenhet beroende på den tillfredsställelse som mitt förhållande till dem ger mig? Hur äkta och sann är min kärlek? Hela ditt livs värde och förtjänst kan mätas genom de svar du ger. — 1 Kor. 13:1—3.

Hur man håller det nya budet om kärlek

”Jag giver eder ett nytt bud, att ni skola älska varandra; alldeles såsom jag har älskat eder, så skola också ni älska varandra.” — Joh. 3:34, NW.

1. Vilket slags kärlek gav Gud uttryck åt, då han sörjde för en lösen, enligt vad aposteln Paulus’ ord ger vid handen?

GRUNDVALEN till Guds största gåva till människorna var på principer grundad kärlek, inte tillgivenhet. Det är detta aposteln Paulus hävdar i Romarna 5:7—10, där han säger: ”Näppeligen vill ... någon dö ens för en rättfärdig man — om nu ock till äventyrs någon kan hava mod att dö för den som har gjort honom gott — men Gud bevisar sin kärlek [agápe] till oss däri att Kristus dog för oss, medan vi ännu voro syndare. ... Ty om vi, medan vi voro Guds ovänner [inte hans vänner], blevo försonade med honom genom hans Sons död, så skola vi, sedan vi hava blivit försonade, ännu mycket mer bliva frälsta i och genom hans liv.” Nej, det var inte någon tillgivenhet som Jehova Gud gav uttryck åt gentemot ofullkomliga, syndiga människor, då han gav sin Son såsom gåva. Vilka egenskaper hade väl människorna, som han kunde tycka om? Han utövade emellertid kärlek, han visade ett på principer grundat, osjälviskt intresse för deras välfärd och deras behov. Han tillgodosåg deras allra främsta behov, sörjde för det medel,