Bergspredikan — ”Fortsätt med att be”

SEDAN Jesus hade gett sina åhörare rådet att inte domfälla nästan, sade han: ”Fortsätt med att be, så skall det ges åt er; fortsätt med att söka, så skall ni finna; fortsätt med att bulta på, så skall det öppnas för er.” — Matt. 7:7.a

Med de här orden uppmanade Guds Son sina lärjungar att vara uthålliga i bön. Behovet av detta var mycket stort. I sin bergspredikan hade Jesus redan klart och tydligt påvisat att rättfärdighet i Guds ögon inte bara var en fråga om att utföra fromma gärningar och utöva välgörenhet. (Matt. 5:20; 6:1) För att vara meningsfulla måste handlingar som är förbundna med tillbedjan härröra från rätta motiveringar i hjärtat, sådana som villighet att förlåta, kyskhet, sannfärdighet och kärlek. (Matt. 5:22, 27, 28, 33—37, 43—48) Eftersom dessa egenskaper är så mycket annorlunda än den syndiga människonaturen, skulle lärjungarna regelbundet behöva vända sig till Gud med en begäran om att få hjälp till att fylla hans krav med avseende på sann gudsdyrkan.

De skulle alltså fortsätta ”med att be” om den kraft och vishet de behövde för att leva ett gudaktigt liv. (2 Kor. 4:7; 2 Petr. 1:3) De skulle fortsätta ”med att söka” detta såsom man söker en gömd skatt. (Jämför Matteus 13:44.) De skulle fortsätta ”med att bulta på” för att försäkra sig om att komma i fullt åtnjutande av de välsignelser som Gud har i beredskap åt dem som vinner hans godkännande. — Lägg märke till Lukas 13:24, 25.

Människor som uppriktigt ber om sådana välsignelser och handlar i överensstämmelse med sina böner kan känna sig uppmuntrade av det som Jesus vidare sade: ”Var och en som ber, han får, och var och en som söker, han finner, och för var och en som bultar på skall det öppnas.” (Matt. 7:8) Detta betyder inte att människor kan be om vad som helst som de kan önska sig och räkna med att bli bönhörda. En tillbörlig bön måste alltid vara i överensstämmelse med Guds vilja. (1 Joh. 5:14) Jesu lärjungar kunde emellertid lita på att Gud skulle besvara deras böner om hjälp till att utöva sann gudsdyrkan.

Guds Son framställde en liknelse som belyser den här saken: ”Sannerligen, vilken är den man bland er, vars son ber om bröd — inte skulle han väl då räcka honom en sten? Eller kanske han ber om en fisk — inte skulle han väl då räcka honom en orm?” — Matt. 7:9, 10.

I Palestina brukade man, i första århundradet enligt den vanliga tideräkningen, baka flata brödkakor som påminde om vissa stenar. Somliga små ormar liknade den fisk man ofta åt tillsammans med bröd. (Se Johannes 6:9.) Om en pojke bad sin far om bröd, skulle han inte lura och reta sitt barn genom att ge det en sten. Om sonen bad om en fisk att äta tillsammans med brödet, skulle hans far inte räcka honom en orm. Tillgivenheten mellan far och son uteslöt helt att fadern skulle handla så.

”Om alltså ni”, fortsatte Jesus, ”fastän ni är onda, förstår att ge goda gåvor åt era barn, hur mycket mer skall då inte er Fader som är i himlarna ge goda ting åt dem som ber honom?” — Matt. 7:11.

Trots att fäder på jorden ”är onda” till följd av arvsynd, ger de inte sina barn farliga saker som bara liknar saker som barnen ber om. Mänskliga föräldrar söker i stället ge sina barn ”goda gåvor”. ”Hur mycket mer” skall inte Gud, vars kärlek är fullkomlig, besvara de böner som hans hängivna tillbedjare riktar till honom! (1 Joh. 4:8) Han skall förunna sina tjänare ”goda ting”, i synnerhet helig ande som kan stärka dem till att fortsätta att ägna honom helig tjänst, sådan tjänst som stämmer överens med hans krav. (Jämför Lukas 11:13.) Den Högste kommer emellertid bara att göra detta för dem som ihärdigt ”ber honom”.

Därpå framlade Jesus en levnadsregel som har blivit erkänd i vida kretsar: ”Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem; detta är nämligen vad lagen och profeterna innebär.” — Matt. 7:12.

Gud visar sig ha en faderlig inställning till sina tjänare genom att besvara deras böner. ”Därför” skall de i sin tur uppträda på tillbörligt sätt mot sina medmänniskor. Bara på det sättet kan de visa sig vara Guds söner, dvs. människor som efterliknar Guds välvilliga inställning och ber böner som den himmelske Fadern villigt besvarar. — Jämför Matteus 5:44—48; 1 Petrus 3:7.

Om den här ”gyllene regeln” heter det i boken A Pattern for Life:

”Paralleller till ’regeln’ finner man i både judiska och hedniska källor, som för att bevisa att Gud inte låtit människor vara utan kunskap om den högsta moral innan Kristus kom i världen. I [en av de apokryfiska böckerna] Tobit 4:15 läser vi: ’Vad du själv icke vill att man skall göra dig, det må du ej heller göra någon annan.’ Hillel [en rabbi som levde ungefär vid samma tid som Jesus] sade: ’Vad som är dig förhatligt skall du inte göra mot någon annan.’ Stoikerna hyllade en grundsats: ’Gör inte mot en annan vad du inte önskar skall hända dig själv.’ Hos Konfucius träffar vi på orden: ’Gör inte mot andra vad du inte skulle önska gjort mot dig.’”

De här uttalandena är emellertid alla negativa, de uppmanar människor att inte ge andra sådan behandling som de inte skulle vilja få i gengäld.

Människor som ägnade uppmärksamhet åt Guds Son skulle emellertid gå längre än bara till att undvika att behandla andra illa. De måste ta initiativ till att göra gott mot nästan, ja, göra ”allt” som de ”vill att människorna skall göra” mot dem. Bibelkännaren A. B. Bruce jämför detta råd med de liknande uttalandena med negativ formulering som man finner i icke-bibliska skrifter, då han framhåller i The Expositor’s Greek Testament:

”Den negativa formuleringen begränsar oss till rättvisans område; den positiva för oss in på ädelmodets eller nådens område och omfattar således både lagen och profeterna. Vi önskar oss mycket mera än vi kan göra anspråk på — att få hjälp när vi behöver det, att bli uppmuntrade i våra strävanden, försvarade när vi blir förtalade och välvilligt bemötta när vi känner oss pressade. Kristus skulle önska att vi gör allt detta på ett storsint, välvilligt sätt; att vi inte bara är [rättfärdiga] utan [goda].” — Se Romarna 5:7.

”Lagen och profeterna” syftar på de livsviktiga hebreiska skrifterna. När människor behandlar andra så som de skulle önska att andra behandlade dem, lever de i överensstämmelse med den sanna anden bakom Guds lag. ”Var inte skyldiga någon någonting alls”, skriver aposteln Paulus, ”utom att älska varandra, för den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen. Ty detta: ’Du skall inte begå äktenskapsbrott; Du skall inte mörda; Du skall inte stjäla; Du skall inte ha begärelse’; och vilket som helst annat bud, det sammanfattas ju i detta ord: ’Du skall älska din nästa som dig själv.’ Kärleken gör inget ont mot nästan; kärleken är därför lagens uppfyllelse.” — Rom. 13:8—10; jämför Matteus 22:37—40.

[Fotnoter]