Var ömt medlidsam som vår Gud är
INGEN kan jämföras med Jehova Gud i fråga om att vara medlidsam. I alla våra bekymmer och svårigheter kan vi ha den tillförsikten att hans sätt att betrakta sina syndfulla jordiska barn mildras av en varm ömsinthet, som förmår honom att på olika sätt söka lindra deras sorg och skänka dem lycka och välsignelse. Grundvalen för denna tillförsikt är att vi känner till hur han handlade i forna tider, enligt bibelns skildring.
Vem var det som visade medlidande med Israels olydiga folk och som gång på gång varnade dem genom en lång rad profeter? Det var Jehova, och till och med när detta folk hade sjunkit mycket lågt i moraliskt och religiöst avseende, gav han dem detta löfte: ”Jag skall ha medlidande med dem, liksom en man har medlidande med sin son, som tjänar honom.” — Mal. 3:17, NW.
När Guds enfödde Son var här på jorden som människa, visade han samma gudaktiga egenskap, ömt medlidande. Skildringen av hans förkunnartjänst talar om att han kände medlidande med folkskarorna, ”därför att de var skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde”. (Matt. 9:35, 36, NW) Hans medlidande var inte av det slag som bara tog sig uttryck i ord. Det var djup medömkan som drev honom att bota de sjuka, hela de lemlästade, ge mat åt de hungriga, låta de blinda se och de döva höra. Men det stannade inte vid detta. Han visste alltför väl att människorna behövde bli ledda såsom av en herde, tryggt och säkert, och skyddas mot en gudlös världs onda inflytanden. Fördenskull lärde han sina lärjungar att bli medlidsamma herdar.
För att kunna bli dugande herdar under Kristi ledning måste de handla såsom han gjorde och av samma motiv. De måste lära sig att vara ömt medlidsamma, i synnerhet mot dem som var medvetna om sitt andliga behov. Detta gäller i ännu högre grad i våra dagar, eftersom vi lever i en tid då påfrestningarna är större än någonsin. Oerhört många människor är andligen blinda, lytta, döva och hungriga och i skriande behov av den goda herdeomvårdnad som Jesus avsåg att de skulle få. Om du är en Kristi efterföljare, finner du då att du följer hans exempel i detta avseende? Har du också stor omsorg om folkskarorna, som är ”skinnade och skuffade hit och dit”? Gör du bruk av de praktiska medel som står till ditt förfogande, för att på så sätt ge dem lindring i deras utarmade tillstånd?
Du tycker kanhända att du har mycket begränsade möjligheter att visa ditt medlidande i praktisk handling. Men kanske är du själv i stånd att predika om Riket för människorna i deras hem. Det är inte alltid lätt, men det visar att ditt medlidande med dem som behöver hjälp innebär mera än blott och bart ord. Och när det gäller det världsvida fältet, kan du nå ut till och hjälpa många människor också på avlägsna platser. Hur då? På samma sätt som många kristna gör och har gjort under många årtionden. De har insett att en enda religiös organisation bland de många som finns jorden runt står fram i stark kontrast. Det är en organisation vars enda syfte är att främja den herdetjänst som Jesus införde för nitton hundra år sedan. Hur kan man känna igen den organisationen?
Det är en skara män och kvinnor som finns i många nationer utöver hela jorden. De arbetar tillsammans i tjänsten för Guds rike och förhärligar sin Guds, den medlidsamme Gudens, namn, som är Jehova. De är eniga i sin tillbedjan, och på ett enastående sätt bidrar de med de medel de kan för att understödja arbetet med att hjälpa ödmjuka, fårlika människor, som hungrar och törstar efter frid och rättfärdighet. De använder Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania, med dess huvudkontor i Brooklyn i New York och dess många avdelningskontor världen runt, såsom sitt redskap för att få detta viktiga arbete utfört. Deras små penningbidrag sänds till Sällskapet i den trygga vetskapen att dessa medel inte kommer att användas för spekulativa syften eller till att betala höga löner åt administrativa experter, utan till att sprida det livgivande sanningsbudskapet i tryckt eller muntlig form.
Denna skara män och kvinnor vet mycket väl att personalen vid Sällskapets kontor världen runt, i ungefär 90 länder och ögrupper, består av människor som är medlidsamma, oavlönade och med glädje ger av sin tid och energi för att främja arbetet med att ta hand om fåren. Alla dessa kristna, vare sig de befinner sig inom eller utanför Sällskapets fastigheter, ger frikostigt av sina tillgångar och krafter, eftersom de allesammans dyrkar samme medlidsamme Gud och önskar ha största möjliga del i hans arbete, som består i att låta frid och hopp nå ut till alla människor förmedelst de goda nyheterna om Riket.
För länge sedan talade denne medlidsamme Gud profetiskt om detta stora arbete med att finna de förlorade fåren och sörja för dem. Genom sin profet Hesekiel förklarade han: ”Se, jag skall själv taga mig an mina får och leta dem tillsammans.” (Hes. 34:11) Vidare uttalade Gud genom profeten Jeremia dessa ord, som uppfylls nu: ”Jag skall församla återstoden av mina får från alla ... land. Och jag skall över dem tillsätta herdar, som skola leda dem; och de skola icke frukta mer och icke förskräckas, och ingen skall saknas, säger Jehová.” — Jer. 23:3, 4, Åk.
I gott och väl ett halvsekel har nu ett sådant arbete med att församla och ta hand om fåren utförts bland folk av alla nationer, och det är tydligt att arbetet har haft framgång. Stora skaror av människor har fått åtnjuta den medlidsamme Gudens ömma omsorg. De i sin tur har lärt sig att vara ”ömt medlidsamma” och att ”inte med personligt intresse” hålla ”ett öga bara på ... [sina] egna angelägenheter utan också med personligt intresse på de andras”. (Fil. 2:4; 1 Petr. 3:8; NW) Deras ömma omsorg kommer till uttryck i deras ansträngningar att bära ut budskapet om Riket till sina medmänniskor och i deras penningbidrag till befrämjande av samma tjänst i alla delar av världen.
Arbetet med att ta hand om fåren, som utförs förmedelst Jehovas tjänares världsvida predikande, hindras därför förklarligt nog inte av brist på penningmedel. Den medlidsamme Guden välsignar utan tvivel deras frikostiga verksamhet. Han ser att de uppriktigt, av hjärtat, önskar ge andlig hjälp åt alla som behöver den. Han ger akt på att de arbetar tillsammans och använder Sällskapet Vakttornet som sitt redskap för att nå ut till jordens alla hörn. Han vet att det inte är av tvång eller något slags pliktkänsla som de ger sina gåvor eller utför sin tjänst, utan att det är hjärtat som driver dem till detta, när de ser hur angeläget det är att människor som hungrar och törstar efter rättfärdighet får hjälp.
De som medlidsamt ger av sina krafter och tillgångar för att befrämja arbetet med att predika om Riket blir rikt tillfredsställda. Men det är inte fråga om en självisk tillfredsställelse, ty de inser att de som tacksamt tar emot deras andliga hjälp kommer att uppskatta vår Guds djupa och ömma medlidande — i sig själv i sanning en tillfredsställande belöning.