Hur man blir en effektiv Ordets förkunnare
”Fördenskull sänder jag Timoteus till er, ... [för] han skall påminna er om mina metoder i förbindelse med Kristus Jesus, alldeles som jag undervisar överallt i varje församling.” — 1 KORINTIERNA 4:17.
1, 2. Nämn en faktor som är nödvändig för att någon skall dras till sanningen. (Apostlagärningarna 8:12)
I OCH med att den heliga anden utgöts vid pingsten år 33 v.t. växte och utbredde sig den kristna församlingen snabbt. (Apostlagärningarna 2:40—42; 4:4; 6:7; 11:19—21) Vad var nyckeln till dess framgång? Varför tog så många judar och sedan samariter och hedningar emot Kristus och budskapet om Guds rike? — Apostlagärningarna 8:4—8; 10:44—48.
2 För att någon skall ta emot de kristna goda nyheterna måste vissa faktorer spela in. För det första måste man inse vilken oförtjänt omtanke Gud visade mänskligheten, när han tog initiativet och sände sin Son till jorden som ett återlösningsoffer. Som bibelskribenten Johannes uttryckte det: ”Av detta har Guds kärlek gjorts uppenbar i vårt fall, därför att Gud sände ut sin enfödde Son i världen för att vi skulle få liv genom honom. Kärleken består i detta: inte i att vi har älskat Gud, utan i att han älskade oss och sände ut sin Son som ett försoningsoffer för våra synder.” — 1 Johannes 4:9, 10.
3. Varför är det nödvändigt att vara medveten om sitt andliga behov?
3 En annan viktig faktor är vars och ens inställning till andliga värden. Jesus sade: ”Lyckliga är de som är medvetna om sitt andliga behov, eftersom himmelriket tillhör dem. Lyckliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, eftersom de skall bli mättade.” (Matteus 5:3, 6) En självbelåten, egenrättfärdig människa är i allmänhet inte medveten om några andliga behov och är inte längre öppen för sanningen. När Jehovas vittnen kommer med budskapet om Riket till en sådan person, svarar han ofta: ”Jag är inte intresserad. Jag har min egen religion.” Det är på liknande sätt med en människa som är djupt engagerad i materiella strävanden. Hon har inte heller tid för andliga ting. — Matteus 6:33, 34; 7:7, 8; Lukas 12:16—21.
4. Vilka frågor skall vi nu begrunda?
4 Men hur är det med dem som är ”medvetna om sitt andliga behov” och är redo att söka Gud och hans rike? Hur kan man finna och känna igen dem? Finns det någonting som vi som förkunnare av Guds ord kan göra för att få vårt budskap att bli mera begripligt? Hur kan vi bli effektivare som förkunnare?
Vilkas metoder bör vi använda?
5. Vad skulle Timoteus undervisa korintierna om enligt Paulus?
5 När aposteln Paulus skrev sitt första brev till de kristna i Korint, talade han om för dem att han tänkte sända Timoteus till dem för att han skulle påminna dem om Paulus’ ”metoder i förbindelse med Kristus Jesus”. I stället för ”metoder” säger några översättningar ”levnadssätt”, ”vägar” eller ”regler för ett kristet liv”. Men i Greek-English Lexicon of the New Testament av professor Thayer ges följande uttolkning av detta skriftställe: ”De metoder som jag som Kristi tjänare och apostel följer i fullgörandet av mitt ämbete.” Eftersom Paulus fullbordar meningen med ”alldeles som jag undervisar överallt i varje församling”, är det rimligt att dra den slutsatsen att hans uttalanden gäller hans aktiva tjänst och inte enbart hans personliga kristna uppförande. — 1 Korintierna 4:17.
6. Varför var den tjänst Jesus utförde så effektiv?
6 Jesus utförde inte sin tjänst slumpmässigt. Han använde också metoder i sin predikoverksamhet. Han undervisade till exempel sina apostlar och längre fram de 70 evangelieförkunnarna noggrant om hur de skulle predika på ett effektivt sätt. Hans ständiga bruk av illustrationer, frågor och citat från bibeln utgjorde ett mönster för dem. Denna metod är fortfarande den bästa, även i vår tid. — Lukas 9:1—6; 10:1—11.
7. Hur kan vi förmedla de goda nyheterna till ett maximalt antal människor?
7 Eftersom den kristna förkunnartjänsten är en fråga som gäller människors eviga liv eller död, kan vi fråga oss: Hur kan vi förmedla de goda nyheterna till ett maximalt antal människor? Ja, hur kan vi vara ”rena från allas blod”? Det kan vi genom att göra bruk av alla tjänstegrenar, däribland, som aposteln Paulus sade, tjänsten ”från hus till hus”. I en spansk kommentar till Apostlagärningarna 20:20 heter det: ”Här har vi den predikometod som Paulus följde i Efesus.” — Apostlagärningarna 20:20—27.
Det främsta hindret
8, 9. a) Vad är ofta det främsta hindret i tjänsten? b) Varför kunde Jesus tala med en sådan frimodighet?
8 Mycket ofta är det främsta hindret som vi måste övervinna i tjänsten oss själva. Några har en benägenhet att känna sig osäkra, otillräckliga och inte tillräckligt utbildade för de människor de träffar. Men hur kände Jesus det? Hade han gått igenom de rabbinska läroanstalterna? Hade han någon högre utbildning? Men hur reagerade ändå hans egna landsmän, när han predikade? Matteus säger: ”De häpnade och sade: ’Varifrån har den mannen fått denna vishet och förmåga till dessa kraftgärningar?’” Det är sant att Jesus var fullkomlig, Guds Son. Men hans metoder var också praktiska för hans i de flesta fall ”olärda” lärjungar, som skulle efterlikna honom. Vilken reaktion framkallade de, till och med bland sina religiösa fiender? ”När de nu iakttog Petrus’ och Johannes’ rättframhet och insåg att de var olärda och helt vanliga människor, började de förundra sig. Och de började känna igen dem såsom sådana som brukade vara med Jesus.” — Matteus 13:54; Apostlagärningarna 4:13.
9 Men varifrån fick Jesus allt det som han undervisade om? Varför var han så framgångsrik i sin tjänst? Spelade han på ett överdrivet sätt på sina åhörares känslor för att påverka dem som nutida TV-predikanter gör? Nej, Jesus var enkelheten själv — han talade det språk som vanliga, enkla människor talade, han var medveten om deras andliga behov och, viktigast av allt, han visste att han hade sin Faders stöd. Han klargjorde detta, då han i synagogan i sin hemstad, Nasaret i Galileen, tillkännagav vilket tjänsteuppdrag han hade fått. Han läste från profeten Jesajas skriftrulle: ”’Jehovas ande är över mig, eftersom han har smort mig till att förkunna goda nyheter för de fattiga, han har sänt ut mig till att predika frigivning för de fångna och återställelse av synen för de blinda, till att sända i väg de förtryckta såsom frigivna, till att predika Jehovas godtagbara år.’ ... Därpå började han säga till dem: ’I dag har detta skriftställe som ni just hörde blivit uppfyllt. ’” — Lukas 4:16—21.
10, 11. a) Hur bör vi känna det, när vi tänker på tjänsten vi skall utföra? b) Hur svarar Paulus?
10 Vi har i dag samma stöd i vår förkunnartjänst — nämligen Jehova Gud, universums suveräne Herre. Vi predikar hans budskap, hans vishet. Vi grundar oss på hans ord, och vi använder det fritt och öppet i våra samtal. Bör vi då vara fyllda av komplex när det gäller att predika även för bättre utbildade eller rikare människor?
11 Paulus svarar: ”Var är den vise? Var den skriftlärde? Var denna tingens ordnings debattör? Har inte Gud gjort världens vishet dåraktig? ... Ni ser ju på hans kallelse av er, bröder, att inte många som var visa i köttsligt avseende blev kallade, inte många mäktiga, inte många av ädel börd; utan Gud utvalde det dåraktiga i världen, för att han skulle låta de visa komma på skam; och Gud utvalde det svaga i världen, för att han skulle låta det starka komma på skam; och Gud utvalde det som är av ringa börd i världen och det som man ser ner på, de ting som inte är något, för att han skulle göra till intet de ting som är något, så att inget kött skulle berömma sig inför Gud.” — 1 Korintierna 1:18—29.
12. Från vad härrör framgången i vår tjänst? (Jakob 4: 8)
12 Framgången i tjänsten härrör inte från vår utbildning eller börd. Den härrör från budskapet om Riket, det som slår an en sträng som ger gensvar i hjärtat på den som är medveten om sitt andliga behov. En annan faktor är Jehovas gynnsamma inställning till den personen, för som Jesus sade: ”Ingen kan komma till mig, om inte Fadern, som har sänt mig, drar honom.” — Johannes 6:44.
13. a) Hur reagerade Paulus och Barnabas inför motstånd? b) Hur kan vi alltid ha glädje i tjänsten?
13 Vi kan därför med förtröstan på Jehovas stöd i övertygelse fullgöra vår tjänst, alldeles som Paulus och Barnabas gjorde under det första århundradet. När de predikade i Ikonium, gav deras förkunnartjänst upphov åt skarpa meningsskiljaktigheter och ett visst motstånd. Fick detta dem att dra sig tillbaka? I Lukas’ skildring heter det: ”De [använde] avsevärd tid till att tala dristigt med bemyndigande från Jehova, som gav vittnesbörd åt sin oförtjänta omtankes ord genom att låta tecken och förebud ske genom deras händer.” Om vi på liknande sätt har en positiv inställning till människorna på vårt distrikt och lämnar själva utgången av våra strävanden i Jehovas händer, kommer förkunnartjänsten alltid att vara till glädje för oss, inte en börda. — Apostlagärningarna 14:1—3; Jakob 1:2, 3.
Hur människor reagerar
14. Hur reagerade människor inför Paulus’ predikande?
14 Varken Jesus eller Paulus fick alltid ett gynnsamt gensvar när de predikade. Hur reagerade till exempel människor, då Paulus predikade i Aten? I skildringen heter det: ”Vissa av de epikureiska såväl som av de stoiska filosoferna gav sig i ordskifte med honom, och somliga brukade säga: ’Vad är det den här pratmakaren skulle vilja ha sagt?’ Andra: ’Han tycks vara en förkunnare av främmande gudomligheter.’ Det kom sig av att han förkunnade de goda nyheterna om Jesus och uppståndelsen. Så tog de fast honom och förde honom till Areopagen och sade: ’Kan vi få veta vad denna nya lära är, som förkunnas av dig? Du inför ju en del ting som är främmande för våra öron. ’” — Apostlagärningarna 17:18—20.
15. Hur reagerar människor, när du är ute och förkunnar Guds ord? Men vad bör vi komma ihåg?
15 Vi måste inse att vårt budskap och den version av det som massmedia och motståndare lägger fram också kan låta främmande för nutidens människor. Som en följd härav har många människor, på grund av ensidiga hörsägner, fördomar mot oss och avvisar oss utan att lyssna till vad vi har att säga. Andra tar i likhet med dem i Aten emot fler upplysningar innan de träffar sitt avgörande. Naturligtvis kan de, även sedan de har lyssnat, fortsätta att förlöjliga hoppet om Riket som någonting man inte kan tro på. Men kom ihåg att det är Kristus och hans budskap, inte dig, som de förkastar. — Apostlagärningarna 17:32—34; Matteus 12:30.
Från främlingar till vänner
16. a) Hur kan vi reagera, när främlingar kommer hem till oss? b) Vad bör vår inledning åstadkomma?
16 Hur reagerar du, när främlingar kommer hem till dig? Vilka frågor flyger då kanske genom ditt sinne? Troligen: ”Vilka är de? Vad vill de? Kommer de att vara till besvär?” När vi som Ordets förkunnare kommer till någon annan människas dörr, bör vi tänka på detta. Vår inledning bör således undanröja alla dessa frågor ur deras sinnen. Men hur? Ja, vad föreslog Jesus som en inledning? Han sade: ”När ni kommer in i huset, så hälsa det; och om huset är förtjänt, då må den frid ni önskar det komma över det, men om det inte är förtjänt, då må friden från er vända åter över er.” — Matteus 10:12, 13.
17. Hur kan vi genom vår inledning få en människa att stanna upp?
17 ”Må den frid ni önskar det komma över det.” Vad ligger det för innebörd i detta? Jo, att vi i vår tjänst önskar frid över varje människa och varje hem. Våra inledande ord bör således visa att vi är fridsälskande tjänare åt Gud. Ännu i denna dag använder judar och muslimer hälsningsfraserna ”Frid vare med dig (er)” eller ”Frid” (”Schalom aleichem” eller ”Schalom” på hebreiska och ”Assalām ’alaikum” eller ”Salām” på arabiska). Naturligtvis kommer vår hälsningsfras att variera från land till land enligt seden på platsen. Men syftet är detsamma — att få den besökte att stanna upp, så att han eller hon lyssnar till budskapet om Riket. Att man börjar med att tala om vad man heter kan vara till hjälp i detta avseende, och det kan också vara bra att tala om var man bor. Det visar att man inte har något att dölja. Ens avsikter och ärlighet är då uppenbara för alla. Man handlar då i överensstämmelse med det råd Paulus gav: ”Se till att ert offentliga uppförande är över all kritik. Så långt det ankommer på er, lev i frid med alla.” — Romarna 12:17, 18, Phillips.
18. Vilken norm bör vi alltid följa i vår tjänst för Gud?
18 Oavsett om vi är ute i tjänsten från hus till hus eller är ute i gatutjänsten, är vi till allmänt beskådande. Våra samtal och vårt uppförande bör alltid vara oklanderliga och inte vara sådana att de väcker anstöt. Även om vår framställning bör vara mild och fridsam, bör den emellertid inte vara full av ursäkter. Vi skäms inte över att vara offentliga tjänare åt Gud. — Markus 8:38.
19, 20. a) Hur kan man ta kontakt med lite mer reserverade människor på gatan? b) Varför var Jesus så effektiv i den informella kontakt han tog med människor?
19 I vissa länder är människor lite mer reserverade och konservativa. Somliga känner sig besvärade, om någon går fram till dem på gatan och visar dem tidskrifter. Om det skulle vara så, varför då inte använda en lite mer diskret metod? Man kan taktfullt börja samtala med någon som inte har så bråttom och sedan ta fram den bibliska litteraturen på ett naturligt sätt.
20 Jesus var helt visst skicklig i det slaget av predikande. Eftersom samariter och kvinnor i allmänhet föraktades av judarna, var Jesus diskret när han tog kontakt med den omoraliska samaritiska kvinnan vid Jakobs källa. Hans samtal utgör ett mönster för det informella vittnandet och hur vi skall vittna på gatorna. Det är också ett bra exempel på en barmhärtig och uppbyggande undervisning. — Johannes 4:5—30.
21. Vilken annan viktig faktor illustreras i Paulus’ förkunnartjänst?
21 Det finns en annan viktig faktor som vi måste ta i beaktande, när vi börjar tala om de goda nyheterna om Riket. Paulus var en mästare i fråga om detta. Se efter om du med hjälp av några av hans inledningar, som vi finner i Apostlagärningarna 13:16—20; 17:22 och 22:1—3, kan finna vilken faktor det är. Lägg märke till att han vid alla tillfällen sökte finna en gemensam grund att stå på tillsammans med sina åhörare. Han identifierade sig med dem och deras bakgrund. Det ledde till att de lyssnade, även om de inte instämde i det han sade. På liknande sätt kan vår inledning göra att vi får personlig kontakt med den besökte, att vi kan identifiera oss med honom. Du kanske lägger märke till att det finns barn i familjen, och du är själv också förälder. Då har ni någonting gemensamt, en vänskaplig grund att stå på. Ni har någonting gemensamt att tala om, något som kan leda in på budskapet om Riket! — Matteus 18:1—6.
22. Vilka frågor kräver nu ett svar?
22 Men dessa förslag är bara början. Vilka ytterligare steg måste man ta för att till sist frambringa ännu en lärjunge? Ja, vad behövs mer för att hjälpa någon annan att ha ett gott förhållande till Gud genom Kristus? Vilka egenskaper gör din tjänst mera effektiv?
”Hur skulle du svara på följande frågor?
□ Vilka är några av de faktorer som är förbundna med att någon skall ta emot budskapet om Riket?
□ Hur kan man övervinna blyghet och osäkerhet i tjänsten?
□ Vad bör vara syftet med våra inledningar i tjänsten på fältet?
□ Hur kan Jesu och Paulus’ exempel vara till hjälp för oss, när vi skall ta kontakt med människor?
[Bild på sidan 17]
Jesus lärde sina lärjungar vilka effektiva metoder de kunde använda i tjänsten
[Bild på sidan 19]
Vilka frågor dyker upp i ditt sinne, när en främling står utanför din dörr?