Frigörelse i kraft av lösen

”Förmedelst honom hava vi frigörelsen i kraft av lösen genom dennes blod, ja, förlåtelsen för våra försyndelser i enlighet med hans oförtjänta godhets rikedom.” — Ef. 1:7, NW.

1 Hur misslyckades offren under lagen i att åstadkomma någon effektiv ”frigörelse”, men vilket syfte tjänades genom dem?

FÖDDA och avlade i synd var människorna dömda till att leva i synd och lida syndens straff, döden. Under den åt Israel givna mosaiska lagen blev folkets synder förlåtna på ett symboliskt sätt genom de djuroffer som frambars och som offrades av översteprästen. Men i egentlig mening kunde dock inte blodet av tjurar åstadkomma någon faktisk frigörelse av bestående art från syndens straff, döden, ty alla de som höll lagen dog slutligen. Dessutom måste offren upprepas med regelbundna mellanrum. Lagförbundet var i verkligheten en ”skugga av de goda ting som skola komma” och illustrerade vad Gud skulle göra genom sin Son, Jesus Kristus. (Hebr. 10:1—3, NW) ”Lagen har alltså blivit vår uppfostrare för att leda oss till Kristus, på det att vi må bliva förklarade rättfärdiga på grund av tro.” — Gal. 3:24, NW.

2. Vilken viktig roll spelade blodet under lagen, men hur medförde Jesu ankomst en stor förändring?

² Men även under laganordningen blev rättfärdighet tillräknad endast genom att blod utgöts. När vi betraktar Jesu offer och lösen, måste vi komma ihåg Skriftens tydliga uttalande, att ”utan att blod utgjutes sker ingen förlåtelse”. Det var därför som Israel genom översteprästen beständigt offrade blodet av djur, för att — på ett symboliskt sätt — uppnå den årliga frigörelsen från synder. Men i och med Jesu Kristi ankomst sker en stor förändring, ty ”[han] gick ... in, nej, icke med blodet av bockar och av unga tjurar, utan med sitt eget blod, en gång för alla i det heliga rummet och vann en evig frigörelse för oss”. (Hebr. 9:22, 12, NW) Det var inte längre nödvändigt att periodiskt offra djurblod, ty den som visades i en skuggbild genom dessa djuroffer hade kommit och lagt grunden för en evig frigörelse. Vad det nu gällde för människorna var att kvalificera sig för att kunna erhålla gagnet av denna frigörelse genom lösen.

3. På vilket sätt var Jesu offer överlägset?

³ När Jesus Kristus gick in för att åstadkomma försoning för människosläktets synder och på detta sätt åvägabringa en frigörelse, var det inte i något jordiskt tempel. ”Ty Kristus gick in, icke [såsom Israels överstepräst gjorde] i ett heligt rum gjort med händer, som är en kopia av verkligheten, utan i själva himmelen, nu för att träda fram inför Guds person för oss. ... Kristus [blev] offrad en gång för alla för att bära mångas synder.” (Hebr. 9:24—28, NW) Det var i Gud Jehovas närvaro i himmelen som Kristus gick in, sedan han hade uppstått, för att frambära förtjänsten eller värdet av det fullkomliga livsblod som han hade utgjutit, detta för att åstadkomma en bestående frigörelse för dem av människosläktet som skulle komma att utöva tro på denna lösen. Petrus bekräftar att det är Jesu utgjutna blod som äger den återlösande förtjänsten, det friköpande värdet: ”Ty ni veta, att det icke var med förgängliga ting, med silver eller guld, såsom lösen som ni blevo frigjorda från eder fruktlösa form av uppförande, vilken ni genom tradition erhållit från edra förfäder, utan det var med dyrbart blod, likt det av ett obesudlat och fläckfritt lamm, nämligen Kristi blod.” — 1 Petr. 1:18, 19, NW.

4. Varför är det dårskap att betrakta Jesu offerdöd som obehövlig?

⁴ Vi ser alltså, att den fullkomliga människan Jesu livsblod, som utgöts i offerdöden, har en frälsande förtjänst för deras räkning som utövar tro på det. Det är därför det till offer givna blodet som behövs för att förverkliga världens frälsning, inte endast ”det kristna evangeliets djupa, kraftiga, eviga sanningar”. Det skulle inte bli någon frigörelse utan det utgjutna blodet. Skriften framhåller denna sanning på ett iögonenfallande sätt. Det är därför ren dårskap att betrakta Jesu självuppoffrande levnadslopp såsom i grunden icke nödvändigt för hans verk som världens frälsare. Om det utgjutna blodets förtjänst inte används för en människas räkning, så har denna människa inget hopp om att vinna evigt liv. Jesu Kristi fullkomliga livsblod svarade mot detta livsvärde som Adam förlorade. När Jesus uppstod från de döda och for upp till himmelen, hade han i sin ägo rätten till fullkomligt mänskligt liv med alla dess framtidsutsikter, precis vad Adam genom olydnadssynden hade förlorat för människosläktet. Detta återlösningspris överräckte Jesus i Guds närvaro och fick i utbyte därför människosläktet, för det syftet, att han skulle bereda de medlemmar av släktet som förtjänade det möjligheten att vinna evigt liv. — Rom, 5:15—19.

5. Vilken betydelsefull fråga framställes, och hur är det till skada för människor, om de har den oriktiga synen på saken?

⁵ Detta bringar frågan om vilka som får gagn av lösen fram i förgrunden. Får alla människor gagn av den, vare sig de är goda eller dåliga? Var det inte Guds stora kärlek till alla människor som var orsaken till att han gav sin Son? Och ger inte detta stöd åt den åsikt som många hyser, att alla till sist måste bli frälsta, Adam själv inbegripen, och till och med djävulen? Absolut inte, ty ingenting kan vara längre från sanningen. Att människor omfattar en sådan teori om universell frälsning vållar dem stor skada, ty det gör dem blinda för det verkliga syftet med lösen. Det invaggar människor i en falsk känsla av säkerhet och frihet från ansvar, ty det ger dem den föreställningen, att allt kommer att ordna sig till sist, sak samma vad de gör eller hur de lever. Att de tror på ”frälsning för alla” medför att de inte inser behovet av att undersöka Guds uppsåt och förvissa sig om på vilka grunder de kan göra sig kvalificerade till att få del av ”frigörelsen i kraft av lösen genom dennes [Jesu Kristi] blod”.

6. Vilka enkla fakta understöder den rätta uppfattningen?

⁶ Stanna och tänk efter och undersök några enkla fakta. När Jesus var på jorden och predikade bättring, hörde några honom och trodde, och andra föraktade hans undervisning. Jesus utlovade stora välsignelser i Riket åt dem som hörde och trodde och förblev hos honom i hans prövningar. (Luk. 22:28—30) Och han sade att andra får i senare tider också skulle komma att lyssna och tro och få mottaga välsignelser. Men till de icke troende judar som omgav honom och förlöjligade hans budskap och begärde att få veta om han var Kristus, till dem gav han följande svar: ”Jag har sagt eder det, och likväl tro ni icke. ... Ni tro icke, eftersom ni icke äro av mina får. Mina får lyssna till min röst, och jag känner dem, och de följa mig. Och jag giver dem evigt liv, och de skola ingalunda någonsin bliva tillintetgjorda.” (Joh. 10:16—30, NW) Dessa icke troende försökte längre fram att stena Jesus. Löftet om en återlösning till evigt liv erbjöds absolut inte åt några sådana individer, utan endast åt dem som trodde, åt ”fåren”.

7. I vilken förvirrande situation försättes de som tror på ”frälsning för alla”, genom det som säges i Matteus 23?

⁷ De som förfäktar ”allas frälsning” måste tillsluta sina ögon för det förintande vittnesbörd som Jesus frambar mot sin tids falska lärare, de skriftlärda och fariséerna. Dessa påstod sig tillbedja Gud men bedrev allt slags ont. Jesus förutsade ingenting gott för dem, utan endast ve och åter ve. Med kraft framhöll han hur ytterligt omöjligt det var för dem att undgå att av Jehova dömas till Gehenna (tillintetgörelse) på grund av deras onda handlingssätt. Skulle du då säga, att han dog för att tillhandahålla en lösen för dem? Kunde de bli både återlösta och tillintetgjorda? Säkert inte, som vilken som helst tänkande människa måste medge! Men Jesus sade just detta till dem, att de var dömda till undergång, och det kunde alltså inte bli någon lösen för dem. — Matteus 23.

8. Vilken uppfattning får stöd av Jesu förhållningsregler till sina lärjungar?

⁸ De förhållningsregler som Jesus gav sina lärjungar ger ytterligare stöd åt den sanningen, att lösen inte skulle gälla för alla människor individuellt, ty så här sade han: ”Varhelst någon icke låter eder komma in eller hör på edra ord, skaka då stoftet av edra fötter, när ni gå ut ur det huset eller den staden. Jag säger eder i sanning: Det skall vara uthärdligare för Sodoms och Gomorras land på domens dag än för den staden.” (Matt. 10:14, 15, NW) Han slog med detta fast hur absolut omöjligt det är att en lösen skall kunna ges för dem som inte tror eller dem som är uppsåtligt onda, ty Sodom och Gomorra var oåterkalleligt dömda och tillintetgjorda utan någon möjlighet till återställelse.

9. Hur skiljer sig Satans och Adams ställning från den vari människosläktet i allmänhet befinner sig?

⁹ Satan, djävulen, är denna, på ondska och ogudaktighet grundade, världs gud. Han är en medveten och uppsåtlig syndare, och medvetet och uppsåtligt har han kränkt Guds suveränitet. För honom finns det ingen räddning, utan endast en säker tillintetgörelse. Människan Adam valde medvetet och uppsåtligt samma upproriska kurs som den Satan följde, och i sin rättvisa utmätte Gud dödsstraffet åt honom. Men för Adams avkomlingar är situationen annorlunda, ty de föddes under fördömelse såsom följd av Adams uppsåtliga handling, men inte på grund av något som de själva hade gjort. (Rom. 16:20; Upp. 20:10; Hos. 6:7, där AS och 1878 har ”likasom Adam” i stället för ”på människovis”; Rom. 5:14) För dem beredde Jehova därför ett tillfälle till räddning ur detta slaveri genom en frigörelse i kraft av lösen genom Jesus Kristus.

10. Vilken förändring måste ske i dens liv som får gagn av lösen?

¹⁰ I de dagar då Jesus predikade de goda nyheterna var det inte alla av Adams då levande efterkommande som hörde och trodde, och därför kom inte alla in under den lösen som Jesus senare gjorde tillgänglig. Vad å andra sidan dem angår, som verkligen trodde, skedde i deras liv en underbar förändring. Så var fallet med apostlarna. Likaså måste i vår tid de som till slut skall röna gagnet av återlösningen först se till att en förändring sker i deras liv. Det innebär mera än att man avhåller sig från det som är ont och bevarar en neutral ställning eller en ställning av avståndstagande gentemot det som är direkt syndigt och gudlöst och så hoppas på att bli återlöst på grund av en skön karaktär, som man har byggt upp genom sina egna bemödanden. Fastmer kräver det att man hör och tror på de goda nyheter som Jesus predikade och som, i enlighet med hans löfte, predikas nu i våra dagar hela jorden runt. Det betyder positiv verksamhet för att understödja hela den anordning som Jehova Gud har gjort för att upprätta en ny värld, för vilken Jesu blod utgör en grundval. Djävulen och alla de som är av samma sinne som han, uppsåtliga syndare, kommer inte att understödja den nya världen. Inte heller kommer de att få gagn av lösen eller få erfara frigörelse från slaveri under den egna själviska viljan, vilken driver dem mot döden.

11. Hur visar liknelsen om ”fåren” och ”getterna”, att lösen är begränsad till sin användning? Varför?

¹¹ När Jesus beskrev hur jordens folk delas upp i två klasser, får och getter, såsom ett resultat av att budskapet om Riket predikas, förutsade han tillintetgörelse för ”get”- klassen men återlösning och liv för ”får”- klassen. Det torde allmänt erkännas, att synden hos en enda människa, Adam, bragte döden över alla människor, men det är lika sant, att ”genom en enda handling av rättfärdiggörelse [å Jesu Kristi sida] resultatet för människor av alla slag [har] blivit att de hava förklarats rättfärdiga för liv”. (Rom. 5:18, NW; Matt. 25:45, 46; Joh. 3:36) Dessa ”människor av alla slag” är ”fåren”, som hör och tror på Jesu Kristi lösenoffers förtjänst och som visar sin tro genom sina gärningar och sitt levnadssätt. Det är för dessas räkning som den återlösande förtjänsten av Jesu blod används, därför att de inser dess värde och anhåller om att få röna gagnet därav, på de villkor som Jehova uppställer i sitt ord.

12 Vilka ytterligare förhållanden visar en gräns för lösens användning?

¹² Lägg noga märke till, att bland dessa ”får” inte inbegrips alla människor av alla nationer utan hänsyn till deras tro eller levnadsvanor. Nej, sannerligen inte, ty vi måste komma ihåg, att Jesu Kristi förnämsta uppsåt är att hävda sin Faders smädade namn. Likaså är — i överensstämmelse härmed — det förnämsta syftet med lösen att den skall sätta Jesus i stånd till att från dödsstraffet friköpa eller förlossa människor, som genom sin tro och hängivenhet kan bevisa att djävulen är en lögnare. Härav följer att om några människor, genom att de uppsåtligt låter sig sjunka ned i ondska och fullständig ringaktning för det frälsande budskapet i den Heliga skrift, visar sig vara motståndare till sanning och rättfärdighet, så har de ingenting att hoppas av Kristi lösenoffers förtjänst. ”Det är så det skall vara vid fullständigandet av tingens ordning: änglarna skola gå ut och avskilja och föra bort de onda från de orättfärdigas krets och skola kasta dem i den brinnande ugnen.” — Matt. 13:49, 50, NW; Jes. 26:10.

13 Hur framhåller bibeln att ett urval är förbundet med lösen?

¹³ Bibeln själv är noga med att framhålla att ett urval är förbundet med förvärvandet genom lösen, ty den säger om Jesus: ”Du blev slaktad, och med ditt blod köpte du människor åt Gud av varje stam och tungomål och folk och nation.” (Upp. 5:9, NW) Lägg märke till, att de som blev köpta eller återlösta för den kristna församlingen, det himmelska ”konungsliga prästerskapet”, var ”människor” av varje stam, tungomål, folk och nation. Hela folk och nationer blir inte köpta i parti. Varför inte? Därför att de inte visar sig kvalificerade för återlösning. Det är svårt för en människa, även om hon är rättskaffens, att göra sig kvalificerad för återlösning på grund av de stora trosprov som detta inbegriper. ”Och om den rättfärdiga människan blir frälst med svårighet, var skall man då finna den ogudaktiga människan och syndaren?” — 1 Petr. 4:18, NW.

14. Vilken ytterligare framställning i bibeln bekräftar att lösen är tillgänglig för alla människor, men på Guds särskilda villkor?

¹⁴ En liknande uppfattning om dem som blir återlösta kommer till uttryck i Uppenbarelseboken 7: 9, 10, och de som omtalas där kommer från alla nationer och stammar och folk och tungomål. Ja, det är Guds vilja, ”att människor av alla slag skola bliva frälsta och komma till exakt kunskap om sanningen”. (1 Tim. 2:4, NW) Han är därför inte partisk gentemot några, när han ger dem tillfälle att få liv medelst lösen, men inte heller tvingar han lösens gagneliga verkningar på människor emot deras eget val. Han är inte skyldig människorna någonting, ”ty alla hava syndat och sakna Guds härlighet”, men i sin kärleksfulla godhet erbjuder han liv såsom en gåva, emedan ”det är såsom en fri gåva som de bliva förklarade rättfärdiga i kraft av hans oförtjänta godhet, genom den frigörelse som kommer av den lösen som betalats av Kristus Jesus”. Men människorna måste söka och taga emot denna gåva med tacksamhet, såsom aposteln Paulus gjorde, han som utropade: ”Gud vare tack för hans obeskrivliga fria gåva.” — Rom. 3:23, 24; 2 Kor. 9:15; NW.

15. Hur kommer det sig att den ”stora skaran” inte kan inbegripa alla människor?

¹⁵ Den ”stora skaran” i Uppenbarelseboken 7:9 visas stå i en gynnsam ställning inför Gud, därför att ”de hava tvättat sina fotsida kläder och gjort dem vita i Lammets blod”, och alltså har blodets återlösande förtjänst använts för deras räkning. Förvisso är inga av de uppsåtligt onda, vare sig av människor eller av änglar, inbegripna i denna grupp som framställes såsom sådana som får gagn av lösen. Det skulle inte kunna vara så, ty de onda tjänar inte Gud alls, men om dem som utgör denna ”stora skara” sägs det, att ”de ägna helig tjänst åt honom dag och natt i hans tempel”. Det är människor från alla håll, som har hört de goda nyheterna och lämnat denna världens mörker för att vandra i ljuset, och — såsom Johannes säger — ”om vi vandra i ljuset, såsom han själv är i ljuset, hava vi verkligen delaktighet med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd”. — Upp. 7:14, 15; 1 Joh. 1:7; NW.

16. Vilken ”värld” älskade Gud, så att han drevs till att ge sin Son? Och vad måste varje människa ådagalägga i denna förbindelse?

¹⁶ Det står alltså klart, att det var rättfärdighetens nya värld som Gud älskade så mycket, att han gav sin Son, för att denne genom att utgjuta sitt blod skulle tillhandahålla den grundval, varpå den kunde upprättas. Det är en värld som nu står nära för dörren och som kommer att bebos av människor som tar emot livets fria gåva och som har blivit frigjorda från syndens och dödens fördömelse, som de ärvt från allas gemensamme fader, Adam. Och det är i denna förbindelse som varje människa måste, genom tro och rätta gärningar, ådagalägga sin personliga önskan att få förtjänsten av lösen använd för sin räkning. Det är här som ”frigörelsen i kraft av lösen” för alla människor individuellt är utesluten, därför att inte alla väljer att tjäna Gud och ta emot den fria gåvan. Vad fordras då för att man skall komma in under frigörelsen?

17. Hur var Abrahams situation lik den som vi befinner oss i?

¹⁷ Jo, vi måste ha tro av samma slag som Abraham hade, och liksom han måste vi bevisa denna tro med gärningar. Abraham trodde Jehova, och det tillräknades honom såsom rättfärdighet. (1 Mos. 15:6, NW) Abrahams tro gav honom en god ställning inför Gud, och på grund därav kommer han att få en uppståndelse och de välsignelser som följer med liv i den nya världen, vilket allt har gjorts möjligt genom Kristi lösenoffer. Paulus gör gällande att uttrycket ” ’det tillräknades honom’ [emellertid] blev ... skrivet icke endast för hans skull, utan också för vår skull, ty det är bestämt att tillräknas också oss, därför att vi tro på honom, som uppväckte Jesus, vår Herre, från de döda. Han blev utlämnad för våra försyndelsers skull och blev uppväckt för det syftet att förklara oss rättfärdiga.” — Rom. 4: 22—25, NW.

18. Varför kommer lösenanordningen att bli till gagn också för forntida troende människor?

¹⁸ Paulus själv och andra troende på Jesu tid utgav sitt jordiska liv till ett offer, ty de dog alla trogna mot Gud. Deras tro blev dem tillräknad såsom rättfärdighet inför Gud, liksom Abrahams tro hade blivit honom tillräknad. Den gav dem en gynnsam ställning och försatte dem i ett sådant tillstånd, att de kunde erhålla ”frigörelsen i kraft av lösen” och alla därmed följande gagneliga verkningar, vilket då skedde genom ett tillräknande. Därför att de bevisade sig trogna såsom Kristi medoffrare intill döden, får de uppstå till himmelskt liv och bli medarvingar med Kristus till Rikets härlighet. Åt Daniel, som var en man av tro likt Abraham, blev det löftet givet, att fastän han dog före Kristi första ankomst, skulle hans rättfärdiga ställning inför Gud förvisso bli till gagn för honom, ty — sade Gud — ”sedan du har vilat, skall du uppstå till din del, vid dagarnas ände”. (Dan. 12:13) Förvarade i Guds minne är alla sådana människor av tro, och Jesu Kristi lösen kommer förvisso att bli också dem till gagn på den nya jorden i den nya värld som nu är tätt inpå oss.

19. Vilket stort val ligger framför alla människor i våra dagar, och vad är absolut nödvändigt å deras sida?

¹⁹ Vi har nu kommit nära slutet på denna gamla tingens ordning. Det är en tid då en slutlig varning går ut till alla nationer och då fullständig frigörelse i kraft av lösen för människor av alla slag, som bevisar sig vara av en god vilja, står för dörren. Framför oss alla ligger ett stort val, nämligen om vi vill ta emot Guds gåva eller kasta den åt sidan. I överensstämmelse med Jesu exakta förutsägelse predikas nu de goda nyheterna på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd. (1 Kor. 10:11; Matt. 24:14) Innan de personer, som hör, alls kan börja hoppas på Rikets stora välsignelser, måste de först utöva tro på Jesu Kristi utgjutna blod. De måste inse och uppskatta hans blods förmåga att öppna vägen till liv i denna nya värld. De måste vara fast övertygade om att det finns ”en medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till en motsvarande lösen för alla slags människor”. (1 Tim. 2:5, 6, NW, fotnot) De måste bekänna Jesus Kristus som sin frälsare, i kraft av Jehovas oförtjänta godhet, och söka nalkas Gud genom honom, i enlighet med den väg som är angiven i Jehovas ord. Detta betyder att de måste överlämna sig åt Jehova genom Kristus, enligt de rättfärdighetens principer som är framställda i den Heliga skrift, för att bli Guds trogna tjänare och visa sin tro genom gärningar.

20. Varför duger det inte att bara säga, att man tror? Och vad fordras i verkligheten?

²⁰ Det betyder mer än att ta del i ett känslobetonat religiöst ”väckelsemöte” och räcka upp handen och säga att man är frälst. Det betyder mer än att öppna munnen för att säga: ”Ja, jag tror på Jesus Kristus och på hans utgjutna blod.” Om detta vore allt som hänger samman därmed, så skulle vem som helst kunna göra det, också drinkare, horkarlar, avgudadyrkare och mördare. Men Skriften säger mycket tydligt ifrån att sådana slags människor inte är kvalificerade till att få gagn av lösen. (1 Kor. 6:9; Gal. 5:20, 21; NW) Nej, det betyder snarare att man utvecklar ett nytt livsmönster och lägger bort det gamla. Det betyder, att man samvetsgrant bemödar sig om att låta sina handlingar och sitt liv styras av de fastställda principerna i Jehovas ord och låter sitt hopp och sin åstundan vara fast förankrade i rättfärdighetens nya värld. Det betyder, att man följer det råd som gavs av aposteln Johannes, när han sade om den nuvarande fördärvade tingens ordning: ”Älska varken världen eller tingen i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom. ... Dessutom försvinner världen, och det gör också dess begärelse, men den som gör Guds vilja förblir evinnerligen.” — 1 Joh. 2:15—17, NW.

21. Vad bör man alltså göra?

²¹ Nå, men vad skall man då göra? ”Avkläd eder den gamla personligheten med dess sedvänjor och ikläd eder den nya personligheten, vilken genom exakt kunskap förnyas enligt dens avbild som har skapat den. ... Må ... Kristi frid råda i edra hjärtan. ... Må Kristi ord bo i eder i rikt mått i all vishet. ... Och vadhelst det är som ni göra i ord eller i gärning, gör allt i Herren Jesu namn, i det ni tacka Gud, Fadern, genom honom.” — Kol. 3:9—17, NW.

22. Kan du göra det? Varför, och hur?

²² Om du gör detta, kommer du att vandra i ljuset och följa ett livsmönster som kommer att garantera dig själv frälsning. Men du säger: ”Hur kan jag göra detta? Är det möjligt för mig att förändra mig så fullständigt, när jag hela mitt liv har blivit upplärd i den gamla världens sätt och väsende?” Ja, det är möjligt, ty i annat fall skulle Jesus Kristus inte ha dött för att frälsa människor av alla slag, av alla stammar, tungomål och nationer. Och de kunde inte få gagn av hans lösen, om det inte vore möjligt för dem att förändra sig och mejsla ut ett nytt livsmönster. Så du kan göra det! Det var fördenskull som ”Gud ... , sedan han hade frambragt sin Tjänare, sände honom åstad för att välsigna eder genom att vända var och en bort från edra onda gärningar”. ”Gör därför bättring och vänd om för att få edra synder utplånade, på det att tider av vederkvickelse må komma från Jehovas person och på det att han må sända ut Kristus, som är bestämd för eder, Jesus, vilken himmelen i sanning måste behålla inom sig intill tiderna för alltings återställelse, om vilka Gud har talat genom sina forntida heliga profeters mun.” — Apg. 3:26, 19—21, NW.

23. Var måste man börja? Och hur beröres hjärtat härav?

²³ Hur skall du börja? Jo, du bör först lägga bort alla falska religiösa idéer, som du kanske har, i fråga om att Jesu lösen gäller för alla människor. Och skjut ifrån dig de läror som säger dig, att allt du behöver göra för att vinna Guds godkännande är att leva ett anständigt liv och handla mot andra så som du skulle vilja att de handlade mot dig. Ja, du måste skjuta undan dessa idéer, som du har blivit lärd hela ditt liv, och du måste börja fylla ditt sinne med de rätta lärorna från den Heliga skrift. Du måste följa apostelns förmaning: ”Sluta upp med att taga gestalt efter denna tingens ordning, och bliv i stället förvandlade genom att göra om edert sinne, för att ni må kunna för eder själva utröna Guds goda och välbehagliga och fullständiga vilja.” (Rom. 12:2, NW) Det är i ditt sinne du måste börja genom att helt taga upp i dig sanningen från Guds ord utan någon religiös förfalskning av något slag. Denna sanning kommer också att överflöda i ditt hjärta, och den kommer att driva dig fram på frälsningens väg genom att mana till rätta gärningar.

24. Om du inte blir fullkomlig nu, vad medför då detta visa handlingssätt för dig?

²⁴ Detta betyder inte att du nu kommer att bli fullkomlig i köttet. Inte heller betyder det att du blir beundrad av alla människor som kommer att prisa dig för ditt högtstående moraliska liv. Men det betyder att du kommer att få en rättfärdig ställning inför Gud, att din tjänst för honom kommer att vara välbehaglig och att förtjänsten av Kristi lösenoffer fördenskull kommer att användas för din räkning, därför att du söker efter detta på det rätta sättet. Din tro kommer att bli uppenbar i dina gärningar, och du kommer att inta din plats tillsammans med andra trogna Guds tjänare, både från gångna tider och från vår egen tid, och kommer att ”åtnjuta frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi också hava vunnit vårt tillträde förmedelst tron till denna oförtjänta godhet, vari vi nu stå”. — Rom. 5:1, 2, NW.

25. Vilken vetskap och tillit kommer det att skänka dig?

²⁵ Då du står i denna ställning och fortsätter att inrikta ditt sinne och ditt hjärta på att studera Guds underbara frälsningsväg och att bruka dina händer till lovprisande gärningar, kommer ingenting, vad det än må vara, att kunna skaka eller rubba dig. (Rom. 5:3—5) Du kommer att ha full tillit till Jehova Gud, då du är fullt medveten om hans stora kärlek till den nya världen och till dem som söker få komma in i den. Du kommer att hämta mod av den vetskapen, att ”Gud anbefaller sin kärlek åt oss däri, att medan vi ännu voro syndare, dog Kristus för oss. Så mycket mer skola vi alltså, sedan vi nu hava blivit förklarade rättfärdiga genom hans blod, genom honom bliva frälsta från vreden. Ty om genom den enda människans försyndelse döden härskade som konung genom denne ende, skola de, som erhålla den oförtjänta godhetens och rättfärdighetens fria gåvas överflöd, mycket mera härska som konungar i liv genom den ende, Jesus Kristus.” — Rom. 5:8, 9, 17, NW.

26. Till vilket tillstånd måste du akta dig för att återvända? Varför?

²⁶ Du kommer inte att invaggas i en falsk känsla av säkerhet i den tron, att Gud måste använda förtjänsten av Jesu Kristi lösenoffer till gagn för dig, utan du kommer att förstå att full frigörelse genom lösen är en underbar gåva och erhålles endast av människor som söker den på den smala väg som Gud har anvisat. Du kommer därför att akta dig för att vända åter till den gamla världens onda vägar och sedvänjor, varigenom du uppsåtligt skulle störta dig i synd på nytt. Du vet ju att endast döden kan bli följden, ”ty om vi uppsåtligt utöva synd, sedan vi erhållit den exakta kunskapen om sanningen, finnes det ej längre kvar något offer för synder, utan det finnes en viss förskräcklig förväntan på dom; och det finnes en glödande nitälskan, som kommer att förtära dem som stå emot”. — Hebr. 10:26, 27, NW.

27. Vad är nyckeln till förståelsen av Guds uppsåt med att föranstalta om lösen?

²⁷ Du måste ha riktigt klart för dig, att Jehova Gud har ett mycket bestämt uppsåt med att föranstalta om lösen för människosläktet, och nyckeln till detta uppsåt finner vi i hävdandet av hans eget stora namn. Att en ny värld skall byggas, vari inbegripes att det återigen upprättas ett mänskligt samhälle, som kommer att tillbedja honom, är en del av hans uppsåt med att hävda sig själv som den evige suveränen. Detta hjälper oss att förstå, varför han har gjort den anordningen, att en lösen betalas av Kristus Jesus, ty därigenom gör sig en skara människor, som utgör detta nya samhälles kärna eller grundstomme, kvalificerade till att få del i den ”nya jorden” efter striden vid Harmageddon och i att föda barn och fostra dem till att gå Guds vägar. ”Ty Guds oförtjänta godhet, som bringar frälsning åt alla slags människor, har blivit ådagalagd och lär och förmanar oss att visa ifrån oss ogudaktigheten och världsliga begärelser och att mitt i den nuvarande tingens ordning leva med ett sunt sinne och rättfärdighet och gudaktig hängivenhet, medan vi förbida det lyckliga hoppet och det härliga manifesterandet av den store Guden och av vår Frälsare Kristus Jesus, som gav sig själv för oss, på det att han medelst ett återlösningspris måtte friköpa oss från varje slag av laglöshet och rena åt sig ett folk som är hans särskilda egendom, ett som nitälskar för goda gärningar.” — Tit. 2:11—14, NW.

28. Vilket Jesu Kristi framträdande kommer att bli både en välsignelse och en tid av nöd? Och vilken prövning bör varje människa nu företaga?

²⁸ Nästa gång Gud och hans Son, Jesus Kristus, på ett slående sätt manifesterar sig, i striden vid Harmageddon, kommer detta inte att bli någon behaglig erfarenhet för dem som inte gör sig kvalificerade till att få gagn av Kristi lösenoffers förtjänst. Det blir en rättfärdig handling å Jehovas sida, ty ”det är rättfärdigt å Guds sida att med vedermöda gengälda dem som vålla eder vedermöda, men åt eder, som lida vedermöda, giva lättnad tillsammans med oss vid Herren Jesu uppenbarelse från himmelen med sina mäktiga änglar i en lågande eld, då han låter tillbörligt straff komma över dem som icke känna Gud och dem som icke lyda de goda nyheterna om vår Herre Jesus. Just dessa skola straffas med evig tillintetgörelse från Herrens ansikte och från hans krafts härlighet vid den tid då han kommer för att bliva förhärligad i samband med sina heliga och på den dagen bliva betraktad med förundran i samband med alla dem som utövade tro, därför att det vittnesbörd som vi framburo blev mottaget med tro bland eder.” (2 Tess. 1:6—10, NW) Låt dig inte vyssjas till sömns av den förkunnelsen att Gud måste frälsa alla människor. Det kommer han inte att göra! Men däremot gör han lösen tillgänglig för ”alla slags människor” som tar emot den på de villkor han uppställer. Pröva dig själv, för att se om du uppfyller dessa villkor, ty detta betyder livet för dig.

(The Watchtower, 1 februari 1954)