”Ditt ord är sanning”
Guds ande — en påminnare och en lärare
DEN heliga anden verkar både som en påminnare och som en lärare. Jesus sade till sina lärjungar: ”Hjälparen, den heliga anden, som Fadern skall sända i mitt namn, denne skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.” — Joh. 14:26, NW.
Under de tre och ett halvt år som Jesu jordiska förkunnartjänst varade övade han sina apostlar till att fortsätta det verk han hade påbörjat. Men eftersom de var ofullkomliga människor, var det omöjligt för dem att i detalj komma i håg allt han hade lärt dem. Jesu löfte angav emellertid att Guds ande skulle lära dem allt de behövde veta för att kunna utföra sin förkunnartjänst. Den skulle särskilt hjälpa dem att komma till insikt om det som de tidigare hade hört men inte förstått. Som påminnare skulle den heliga anden erinra dem om vad Jesus hade sagt medan han ännu var kvar hos dem. Och som lärare skulle den visa dem den rätta tillämpningen av hans ord. — Se Johannes 2:19—22.
Jesu lärjungar skulle bli förda inför domstolar, konungar och ämbetsmän i hög ställning, men då skulle de helt och fullt kunna lita till Guds ande som en påminnare och lärare. Likt en vän skulle den påminna dem om vad de skulle säga och hjälpa dem att rätt tillämpa det de hade lärt. Ett gott vittnesbörd skulle därigenom bli avgivet, och motståndarna skulle inte kunna säga något emot dem. (Matt. 10:18—20; Luk. 12:11, 12; 21:13—15) Petrus och Johannes kunde fördenskull uppträda frimodigt, när de stod till svars inför den judiska högsta domstolen, Sanhedrin, för att de hade botat en man som var lam ända från födelsen. Att olärda män ur folket visade sådan frimodighet var något mycket ovanligt. Medlemmarna av Sanhedrin förundrade sig. Och när dessa lärda män hörde Petrus’ ord och såg mannen som hade blivit botad stå där bredvid dem, kunde de inte säga någonting emot dem. — Apg. 4:5—14.
Guds ande tjänade visserligen som påminnare och lärare till gagn för enskilda kristna, men den gav inte var och en separata anvisningar när det gällde lärofrågor och organisatoriska ting. Men genom att Guds ande verkade på apostlarna och andra mogna män i församlingen i Jerusalem kunde det som den heliga anden lärde förmedlas till andra, ofta i skriven form, till uppbyggelse och vägledning för alla.
Betecknande är det tillvägagångssätt som följdes när tvistefrågan om omskärelsen blev behandlad. När några påstod att hedningarna måste omskäras och åläggas att hålla Mose lag, väntade inte de som var förbundna med församlingen i Antiokia på en personlig uppenbarelse från Gud. Nej, utan för att få den rätta synen på saken sände de Paulus och Barnabas till Jerusalem, till den första kristna församlingens styrande krets, som bestod av apostlarna och andra mogna män. — Apg. 15:1, 2.
Frågan blev grundligt behandlad vid ett möte som leddes av lärjungen Jakob. Efter ett långt meningsutbyte trädde Petrus upp och framhöll att de första icke-judarna som han hade predikat för hade undfått den heliga anden fastän de var oomskurna. Sedan berättade Paulus och Barnabas om hur ”stora tecken och under Gud genom dem hade gjort bland hedningarna”. (Apg. 15:7—12) Det är värt att lägga märke till att dessa tre män alla hade handlat under den heliga andens ledning, när de predikade för hedningarna. Petrus hade till och med fått veta genom en syn att det var rätt och riktigt att han predikade för dem. Ja, Guds ande lärde och förkunnade verkligen att oomskurna människor kunde bli ett folk för Guds namn. — Apg. 10:9—48; 13:2—4.
Lärjungen Jakob såg Guds heliga andes uppenbara ledning i det som hade skett och förstod att en av bibelns profetior hade gått i uppfyllelse. Han sade: ”Mina bröder, hören mig. Simeon har förtäljt, huru Gud först så skickade, att han bland hedningarna fick ett folk, som kunde kallas efter hans namn. Därmed stämmer ock överens, vad profeterna hava talat; ty så är skrivet: ’Därefter skall jag komma tillbaka och åter bygga upp Davids förfallna hydda; ja, dess ruiner skall jag bygga upp och så upprätta den igen, för att ock övriga människor skola söka Herren, alla hedningar, som hava uppkallats efter mitt namn. Så säger Herren, han som skall göra detta, såsom han ock har vetat det förut av evighet.’” — Apg. 15:13—18; jämför Amos 9:11, 12, LXX.
Denna profetia, som sade att hedningarna eller människor från nationerna skulle bli ett folk för Guds namn, hade skrivits ned under inspiration av den heliga anden. Och Guds ande hjälpte Jakob att påminna sig denna profetia och att förstå dess tillämpning. Det beslut som Jakob fattade, att de hednakristna inte behövde omskäras, var följaktligen helt i överensstämmelse med vad Guds ande lärde. — Apg. 15:19, 20.
Brevet som innehöll beslutet framhöll därför mycket passande: ”Ty den heliga anden och vi själva har funnit det gott att inte lägga någon ytterligare börda på er, med undantag av dessa nödvändiga ting: att ni avhåller er från sådant som offrats åt avgudar och från blod och från sådant som blivit kvävt och från otukt.” (Apg. 15:28, 29, NW) När de kristna rättade sig efter vad den heliga anden lärde, såsom det påvisades för dem av den styrande kretsen, styrktes församlingarna i tron och tillväxte i antal. — Apg. 16:4, 5.
Eftersom hela Guds ord har skrivits ned under inspiration (2 Tim. 3:16), är det endast i det vi kan finna vad Guds ande lär. Detta utesluter all förkunnelse som står i strid med Guds ord. Det var med hänsyftning på falska lärare, vilket den omgivande texten tydligt visar, som aposteln Johannes skrev: ”Ni behöver ingen till att undervisa er; men såsom smörjelsen från honom undervisar er om allting, och är sann och inte är lögn, och alldeles såsom den har lärt er, så förbli i förening med honom.” — 1 Joh. 2:27, NW.
De kristna i det första århundradet hade blivit smorda med Guds ande. De hade lärt känna både Jehova Gud och hans Son, Kristus Jesus. De var fullt förtrogna med Guds sanning. Därför behövde de inte några lärare som förnekade Fadern och Sonen. Sådana lärare skulle bara leda dem bort ifrån vad de visste var sanningen, den sanning som Guds ande hade lärt dem och som var så klart och tydligt framställd i de heliga skrifterna. — 1 Joh. 2:18—26.
Samma är förhållandet i våra dagar. Jehovas tjänare behöver inte ta emot undervisning från personer som förnekar Gud och hans ord och som följaktligen står emot vad den heliga anden lär. Eftersom de känner sanningen, spiller de inte bort tid på att gräva i gudlösa människors skrifter som har till syfte att förstöra tron. Men liksom de kristna i det första århundradet blev styrkta i tron genom brev från den styrande kretsen eller dess medlemmar, så blir Jehovas vittnen i våra dagar befästa i tron genom de bibelstudiehjälpredor som ges ut av Sällskapet Vakttornet och som innehåller vad den heliga anden lär enligt den Heliga skrift. De kan också tryggt lita på att Guds ande kommer att hjälpa var och en personligen att komma ihåg bibelns sanningar och den rätta tillämpningen av dem, så att de kan framföra ett försvar inför var och en som kräver ett skäl för det hopp de har. Ja, Guds ande fortsätter att vara en påminnare och en lärare för Guds folk.